SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1962  
RÄTTSLIG rät3slig2, förr äv. (i bet. 2 o. 3) RÄTTLIG l. (i bet. 1) RÄTTELIG, adj.; adv., se RÄTTELIGEN.
Ordformer
(rätt- 16621891. rätte- 16641839. rätts- 1799 osv.)
Etymologi
[fsv. rätliker; jfr fd. retteligh, rætteligh (d. retlig, rettelig, retslig), isl. réttligr, réttiligr, mnl. rechtelijc, richtelijc (holl. rechtelijk), ffris. riucht(e)lik, mht. rëhtlich, rihtlich (t. rechtlich); till RÄTT, adj.2, o. RÄTT, sbst.2 (o. sannol. delvis (retrograd) bildning till RÄTTELIGEN). — Jfr RÄTTELIGEN, RÄTTSLIGHET]
1) (†) som är i överensstämmelse med vad som är rätt o. riktigt; som sker på rätt l. riktigt l. lämpligt l. föreskrivet sätt, rätt (se RÄTT, adj.2 1), riktig (se d. o. I 1). Dhe Höghwärdige sacramentens rijkelige och rättelige vthdeelande. HSH 31: 128 (1664). Ungdomens Handledning och rätteliga Undervisning. ÅbSvUndH 68—69: 354 (1751). Det dyra ämbetets rättsliga förvaltande. VDAkt. 1799, nr 60. Hagberg Shaksp. 4: 230 (1848).
2) som har avseende på l. hör l. hänför sig till l. gäller l. på annat sätt har samband med rätten (se RÄTT, sbst.2 1, 2) l. rättsordningen l. rättskipningen l. rättsväsendet i ett samhälle, rätts-; judiciell; äv. (med personligt huvudord): som med hänsyn till l. enligt rättens l. rättsordningens osv. regler är det som huvudordet anger; i sht förr äv.: som överensstämmer med rätten (se RÄTT, sbst.2 2) l. rättsordningen; jfr JURIDISK, LAGLIG I 1 b. Vidtaga rättsliga åtgärder. Avtalet saknade rättslig giltighet. Branden fick ett rättsligt efterspel. I rättsligt avseende, med avseende på l. med hänsyn till rätten l. rättsordningen osv. Reglor för rättligt förfarande. Biberg 1: 11 (c. 1814). Rättlig (är) .. detsamma som rättsenlig, öfverensstämmande med rätt. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Samhällslifvets religiösa, sedliga, rättliga och ästhetiska grundvilkor. Atterbom PoesH 4: 11 (1848). Hustruns rättsliga ställning till mannen. Olivecrona LagbGift. 13 (1851). Straffdomen .. är endast en rättlig följd af strafflagen och dess öfverträdande. Schlyter JurAfh. 1: 243 (1891). Rättslig påföljd. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 269 (1947). Så länge hans dom inte var definitivt fastställd, var han rättslig innehavare av våningen. Siwertz Pagoden 189 (1954). RR:n finner, att den rättsliga vårdnaden om Monica tillkommer makarna Müller. 1NJA 1954, s. 14. — jfr CIVIL-, FAMILJE-, FOLK-, FÖRMÖGENHETS-, FÖRVALTNINGS-, HANDELS-, LUFT-, MATERIELLT-, NAMN-, NATUR-, NÄRINGS-, OBLIGATIONS-, OFFENTLIG-, PATENT-, PRIVAT-, PROCESS-, ROMERSK-, SEDVANE-, SJÖ-, STATS-, STRAFF-, SÄR-RÄTTSLIG m. fl. — särsk.
a) i uttr. rättslig handlingsförmåga, se HANDLINGS-FÖRMÅGA b.
b) [jfr fr. population de droit] (i fackspr.) om folkmängd i ett samhälle o. d.: som utgöres av de personer som i rättsligt avseende höra till samhället (o. där äro mantalsskrivna). Hellstenius BefolknStat. 18 (1874). AB 1898, nr 32, s. 2.
3) (†) värklig, sannskyldig. Må deras timlige frögd förbytz med äfwige hydder / Rättlige sälheetenes klaar Cristal glimmande hallar. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 223.
Spoiler title
Spoiler content