SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÖDING rø3diŋ2, sbst.1, om djur m. l. r., om person m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rö- c. 1740. röd- 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. rödhinger (i bet. 1); jfr (det från sv. lånade) d. røding (i bet. 1); avledn. av RÖD, adj.; jfr RÖDLING, RÖR, sbst.1, RÖLLA]
1) den i olika varieteter l. raser förekommande fisken Salmo alpinus Lin. (med gul l. rödaktig skiftning på buken); särsk. dels om rasen Salmo alpinus salvelinus Lin., storröding, dels om rasen Salmo alpinus alpinus Lin., fjällröding; äv. allmännare, om fisk tillhörande en (ss. ett (under)släkte uppfattad) grupp Salvelinus Rich. bland laxfiskarna (jfr RÖDING-SLÄKTE(T), -UNDERSLÄKTE(T)); äv. koll. o. ss. maträtt. SkaraStiftJordeb. 39 (1540). Röding .. och Karp äro smakeliga fiskrätter. BBergius PVetA 1780, 2: 180. Vettern har två arter röding, men ingendera är den lappska Salmo alpinus. SNilsson (1832) hos Berzelius Brev 14: 77. Till rödingarnas afdelning hör äfven den bekanta Donaulaxen, Salmo hucho L. NF 9: 931 (1885). Salmo fontinalis .. är ett slags röding från N. Amerika. Lilljeborg Fisk. 2: 501 (1888). Röding är en laxfisk, som i olika raser el. underarter förekommer framför allt i alp- el. bergssjöar i olika delar av Europa. 3NF 12: 891 (1930). Sjöar, fulla med röding och laxöring. TurÅ 1942, s. 344. jfr BLANK-, FJÄLL-, GRUND-, GRÖN-, LAPPLANDS-, LIVRÉ-, LJUS-, MÖRK-, SMÅ-, STOR-, STRÖM-, SVART-, VÄTTER-RÖDING.
2) (†) rödmyra, ettermyra. Broman Glys. 3: 426 (c. 1740).
3) (mera tillf.) om djur med röd hårbeklädnad; särsk. om räv. Munsterhjelm Rävjakt. 26 (1923; om räv).
4) (numera bl. mera tillf.) om kommunist o. d. (jfr RÖD, adj. 5); särsk. (i sht i Finl.) om rödgardist (jfr RÖD, adj. 5 a). Hemmer Kokko 130 (1920; om rödgardister). SDS 1957, nr 259, s. 4.
Ssgr (till 1; företrädesvis i fackspr., i sht fisk.): A: RÖDING- l. RÖDINGS-ART. jfr art 8 a α. NF 9: 930 (1885). —
-BESTÅND. jfr bestånd 11 b. FoFl. 1929, s. 126. —
-FISKARE. TurÅ 1938, s. 192. —
-FISKE. (röding- 1922 osv. rödinge- 1544—1555. rödings- 1913 osv.) [fsv. rödhings fiske] fiske av röding; äv. konkret(are), om rätt till l. fiskeplats l. fiskebyggnad för rödingfångst. G1R 16: 702 (1544; konkret). TurÅ 1913, s. 75. —
-FISKERI10104, äv. 30~102. (numera bl. tillf.) rödingfiske. G1R 21: 176 (1550). —
-FLUGA. konstgjord fluga använd ss. bete vid rödingfiske. Hammarström Sportfiske 71 (1925). —
-FORM; pl. -er. jfr form I 9 slutet. Nilsson Fauna 4: 430 (1853). —
-FÅNGST. jfr fångst 1. LAHT 1903, s. 291. —
-FÖREKOMST~102, äv. ~200. jfr förekomst 1. FoFl. 1929, s. 125. —
-GRUND, n. grund (i sjö l. vattendrag o. d.) där rödingar samlas i mängd. Tiselius Vätter 1: 120 (1723). —
-LEK, r. l. m. jfr lek, sbst. 6. Ekman NorrlJakt 461 (1910). —
-NÄT. nät för fångst av röding. AntT XVI. 1: 137 (1569). Tiselius Vätter 1: 120 (1723). —
-ROM. HallHushSH 1900, nr 2, s. 86. —
-SJÖ. sjö där det finns (mycket) röding. Hammarström Sportfiske 271 (1925). —
-SLÄKTE(T). jfr -undersläkte(t). SvFiskelex. 340 (1955). —
-STRÅ. (†) = -strö. Tiselius Vätter 1: 110 (1723). —
-STRÖ, n. strö (not som utlägges i cirkel) för fångst av röding (i Vättern); jfr ring-not 2. Tiselius Vätter 1: 120 (1723). UpprFiskaren 63 (1847). —
-TJÄRN. jfr -sjö. FoFl. 1946, s. 177. —
-TRÄSK. jfr -sjö. FoFl. 1929, s. 125. —
-UNDERSLÄKTE(T). undersläktet Salvelinus Rich. bland laxfiskarna. Lönnberg RyggrDj. 3: 262 (1915). —
-YNGEL. LAHT 1903, s. 291.
B (†): RÖDINGE-FISKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content