publicerad: 1962
RÖJNING röj3niŋ2, äv. (utom i vissa trakter numera bl. ngt ålderdomligt) RÖDJNING rø3djniŋ2 l. röd3- l. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 2) RÅNING rå3niŋ2 l. RÅNNING ron3- l. RANING ra3- l. RÖNING rø3- l. RÖNNING rön3-, förr äv. RÖDING, sbst.2, l. RÖDNING, sbst.2, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -ar (KyrkohÅ 1901, s. 219 (1633) osv.) ((†) -er BtFinlH 3: 307 (c. 1555)).
Ordformer
(raning 1948 osv. ronning 1918. rydning (rij-) 1527—1562. råning 1897 osv. rånning 1915 osv. röddning 1892. rödgning 1602. röding 1635—1748. rödjning 1770 osv. rödning 1545—1890. rögning 1756—1807. röjdning 1789—1848. röjning (röij-) 1679 osv. röning 1954 osv. rönning 1644 osv.)
Etymologi
[fsv. rydhning, rudhning, sv. dial. rödning, röjning, rönning, rån(n)ing, raning m. m.; jfr d. rydning, äv. rydding, nor. dial. rudning, isl. ruðningr; vbalsbst. till RÖJA, v.3]
1) motsv. RÖJA, v.3 1, abstr., om handlingen att befria ett område från träd, buskar, stubbar, stenar o. d.; borthuggning l. rothuggning av träd l. buskar (l. bådadera) l. uppbrytning av stubbar l. stenar (l. bådadera) (från l. på ett område); stundom närmande sig bet.: upp- l. nyodling; äv. (motsv. RÖJA, v.3 1 c) om handlingen att åstadkomma ngt gm röjning (i ovan anförd bemärkelse); jfr RÖJSEL 1 a. Rydning til åker och äng. G1R 4: 390 (1527); jfr RÖJA, v.3 1 d α. Rötters och stubbars rödjning. SPF 1856, s. 175. Röjning af fritt skottfält i skog. Zethelius Fältarb. 110 (1892). Landet var då (dvs. ända till senare stenåldern) täckt af ek- och bokskogar, i hvilka våra förfäder med sina flintyxor utförde de första röjningarna och besådde de första tegarna. LfF 1900, s. 178. Rödjning och svedning av skogsmark till sädesodling blev (under bronsåldern) mer utbredd. SvSkog. 475 (1928). Vid beräkning av kostnad (för betesförbättring) .. upptages kostnaden för sådan röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar, samt för dikning (m. m.). SFS 1934, s. 1012. — jfr GRÄNS-, NY-, SKOGS-RÖJNING. — särsk.
a) motsv. RÖJA, v.3 1 a α; om upprensning av skogsparti o. d. gm borthuggning av icke önskvärd träd- l. buskvegetation; äv. (i sht skogsv.) dels: röjningsgallring, dels: hyggesrensning. At jag .. genom rödning uti Skog förstår de Träns och Buskars af- och undanhugning, som hindra Trän, och gräs i sin växt. Dahlman Humleg. 70 (1748). SkogsvT 1906, s. 439 (om hyggesrensning). Röjning .. är ett ingrepp som görs senast vid ungskogens 20-årsålder. Sonesson BöndB 969 (1955).
b) (numera bl. mera tillf.) motsv. RÖJA, v.3 1 a β; om upprensning av väg gm borthuggning av träd o. buskar l. uppbrytning (o. undanskaffande) av stenar o. d. G1R 18: 712 (1547). Monge härader äro, som hafva ingen deel af sine ägor wid landzwägen, uthan boo derifrån långt, (men de) böra lijkwäl .. wara effter sin plicht deelachtige af .. (vägens) rödning. FörarbSvLag 1: 377 (1691). jfr VÄG-RÖJNING.
2) motsv. RÖJA, v.3 1, konkret: markparti (i skog) som befriats från träd o. buskar; uthuggning i skog; nyodling (i sht förr ofta föga bearbetad, stundom bl. iordningställd gm borthuggning av träd o. buskar) l. under uppodling varande område; odlat område l. vret l. åkerlycka i skog l. skogstrakt; äv. om svedjeland l. svedjefall; jfr RÖJA, sbst.3 1, RÖJSEL 1 b α. MeddNerFmF 1: 114 (1553). (Fsv.) Tak. betyder röding eller Land, som Bonden aff nyo, optager, röder, och brukar, hwilket heter taka. Stiernhielm Fateb. B 3 a (1643). Jtem hafue dee bydt Rödninger sigh emillen, och Hindrich gifuet Oluff sin suädh widh grund kiernen och åter fåt igen aff Oluff hans suedh der widh Rusche. ÅngermDomb. 1648, s. 74. Böhmerwald .. är ett vågformigt, skogbeklädt land med .. spridda stugor eller små byar i rödjningarna. Torpson Eur. 1: 305 (1895). Nu brytas stubbar och rötter ur rödjningen i skogsgläntan. LfF 1909, s. 286. Gamle vise Väinämöinen lät en eggvass yxa smida; / sedan högg han hela skogen, röjde en omätlig rönning. Collinder Kalev. 28 (1948). jfr: Fanns det en röjning härinne, så hade stormen gjort den eller blixten, som tände i skogen. Quennerstedt Torfm. 4 (1896). — jfr NY-RÖJNING o. KÖPE-RÖDNING. — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (vid sjö l. vattendrag belägen o. vid högvatten i regel delvis översvämmad) sank, gräsbevuxen (i sht förr ofta gm röjning (i bet. 1), stundom äv. gm dämning o. översilning förbättrad o. ss. slåttermark utnyttjad) strandäng. Wasenius NorrlBoskSk. 42 (1751). En mycket stor betydelse, i synnerhet för de mindre floddalarna, hafva de starkt dyblandade flodsediment, som i Norrbotten benämnas råningar. JernkA 1900, s. 340. Andra rikt givande ängar äro ”rånningarna”, vilka uppkommit genom bortskaffande av viden kring bäckarna och uppdämning, så att silängar uppkommit. LAHT 1915, s. 356 (om förh. i övre Norrl.). Vid Rebak (i Arjeplog) dämmas raningarna varje vinter för att hindra sönderfrysningen av rötterna. Frödin SkogMyr. 90 (1952).
3) motsv. RÖJA, v.3 2; om handlingen att bryta l. bana l. bereda väg o. d.; särsk. i ssgn VÄG-RÖJNING.
4) motsv. RÖJA, v.3 3; om upprensning av ett utrymme l. område l. bortskaffande av hindrande l. skräpande föremål o. d. Dähnert (1784). Jag har hjälpt till med röjningen (av parkområden) i femton år, varje vår, säger gumman. Martinson BakSvenskv. 26 (1944). — jfr SNÖ-RÖJNING.
5) (ny anv., med stark prägel av slangspr.) motsv. RÖJA, v.3 4; om handlingen att uppträda ss. ”röjare” (se d. o. 4) l. gå på ”röjarskiva”, våldgästning (o. vandalisering). (En flicka säger:) Föräldrarna är för stränga och vi ger oss ut på röjning som en opposition. SvD(A) 1952, nr 18, s. 8.
-ARBETE~020.
1) till 1, 3: arbete bestående i röjning; nyodlingsarbete; äv. om arbete bestående i att röja väg. Rödjnings-arbeten kunna bestå af trädfällning, rötters uppdragning och stenbrytning. Hazelius Bef. 185 (1836). Wallström ÖNorrlSpråkgeogr. 14 (1943; om brytning av väg). SvGeogrÅb. 1948, s. 15 (om nyodlingsarbete). särsk. mer l. mindre bildl., om nyskapande l. nydanande värksamhet l. pionjärarbete o. d. SvTidskr. 1873, s. 546. Det är .. stora områden av obruten mark, som ännu vänta på det socialistiska röjningsarbetet. Lidforss Dagsb. 82 (1910); jfr 2. Att göra sitt bästa, det betyder ett röjningsarbete för tanke och vilja, det betyder friska tag och en personlig insats av målmedvetet arbete. Västerb. 1937, s. 73.
2) till 4: upprensning(sarbete) l. dyl.; äv. bildl. (jfr 1 slutet). Då .. (brandkåren) kom tillstädes, ansåg den, att elden var släckt och att endast rödjningsarbetet återstod. LdVBl. 1890, nr 125, s. 3. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 181 (1955; i fråga om upprensning o. sanering inom rättsväsen o. d.). —
(4) -AVDELNING~020. (i sht i fackspr.) avdelning av det civila luftskyddet på en ort, som är utbildad för upprensningsarbete efter flyganfall o. d. SoldatundFlygv. 1944, s. 63. —
-AVFALL~02, äv. ~20. om vid (ängs)röjning av- l. uthuggna buskar o. d.; jfr -sly. SvKulturb. 7—8: 108 (1931). —
(1 a) -BILA, r. l. f. (i sht i fackspr.) röjningsyxa med löstagbart blad. Sonesson BöndB 969 (1955). —
-FORM; pl. -er. (mera tillf.) särsk. till 1 a; om sätt l. metod att utföra röjningsgallring. SvVäxtförädl. 2: 470 (1951). —
(1 a) -GALLRING. skogsv. gallring i bestånd av trädplantor l. yngre, ännu icke avverkningsdugligt trädbestånd; jfr -huggning. Björkman Skogssk. 241 (1868). Rakvuxna ekar och björkar med smala kronor sparas till en senare röjningsgallring. Sonesson BöndB 965 (1955). —
(1 a) -HUGGNING. i sht skogsv. röjning; röjningsgallring. Röjning, röjningshuggning, bortskaffande af oduglig återväxt, buskar och ris, bör alltid föregå skogsodling. Juhlin-Dannfelt 343 (1886). Vid röjningshuggningen bör man .. bortskaffa all löfskog, som man ej vill skall ingå i beståndet. Haller o. Julius 116 (1908). —
(2 slutet) -HÖ. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hö från l. höväxt på strandäng(ar). SFS 1873, nr 32, s. 4 (: rödningshö; om förh. i Lappl.). Nästa september kunde man skörda det torra och magra röningshöet i hundratals starrhöhässjor. TurTidn. 1954, s. 170 (från Lappl.). —
(1 (a), 4) -KOSTNAD. kostnad för röjning (l. odling); äv. om kostnad för upprensningsarbete (t. ex. efter en eldsvåda); jfr röjsel-kostnad. Det .. kunde medföra .. qväfvande af hog och böjelse hos allmogen för nya uppodlingar, om de, utan betalning för rödningskostnaden, komme att sine ägare frångå. Calonius 5: 28 (1798). Röjningskostnader .. efter en eldsvåda. Östergren (1937). Strömblad Skogsjordbr. 212 (1953; om kostnad för stenröjning). —
-KROK. (i fackspr.) om ett vid uppbrytning av stubbar o. stenar o. d. använt redskap som kopplas till traktor o. dyl. o. vars värksamma del utgöres av en kraftig, starkt böjd o. i den mot marken vända ändan spetsig järnkrok. SvByggKatal. 1955, s. 62. —
-LAND.
1) till 1.
a) (mera tillf.) skogbevuxet område o. d. som lämpar sig för (röjning o.) uppodling; jfr röje-land. TurÅ 1937, s. 159.
b) (tillf.) om rike l. landskap o. d. där man är i färd med o. redan delvis hunnit att hugga ned urskogen o. odla upp marken. Romartidens urskogsland förvandlades från Karl den stores tid så småningom till ett röjningsland med inströdda åkrar och tegar. Ymer 1934, s. 234.
2) (numera mindre br.; se dock slutet) till (1 o.) 2: avröjd (avröjt) o. (därigm) till slåttermark l. (primitiv) åker iordningställd (iordningställt) mark(parti) o. d.; jfr -mark o. röje-land, röje-mark. UpplDomb. 3: 136 (1586). ÅngermDomb. 13/6 1635, fol. 87. I sednare tider äro ganska många utsyningar skedde på nya uptagningar och röjnings-land. Hülphers Dal. 300 (1762). särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, fullt br.) till 2 slutet: strandäng(smark). Af myrar och s. k. rödningsland gifvas ett svagt och odrygt foder, hvilket utgör det egentliga fodret här i orten (dvs. Fredrika). Västerb. 1932, s. 37 (1841). —
-LIE. (i sht i fackspr.) för borthuggning av buskar o. d. avsedd l. använd lie; särsk. om specialtillvärkad, med kort o. kraftigt lieblad försedd lie, busklie. LAHT 1930, s. 1002. —
(2) -LÄGENHET~102, äv. ~200. särsk. (numera knappast br.) till 2 slutet, om strandäng(smark) som kan utnyttjas ss. slåttermark o. d. Alla dugliga ängs- och röjningslägenheter å kronoparkerna inom lappmarkssocknarne (ha) redan blifvit disponerade (ss. slåttermark). BtRiksdP 1891, I. 1: nr 50, s. 10. —
-MAN ~man2. (numera i sht med vitter prägel, mera tillf.)
1) till 1: person som utför(t) röjningsarbete (se d. o. 1), röjare (se d. o. 1); nyodlare. Nu är ju Isak en röjningsman, och han ser bortåt marken, var han skall röja vidare. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 1: 214 (1918).
2) till 1 o. 3, bildl.: pionjär (se d. o. 4) l. föregångsman l. banbrytare l. vägröjare. Röjningsman som .. (C. P. Curman) var .. hade han mången gång att arbeta sig fram genom motstånd, af olika slag, förbi missförstånd, dumhet och afvoghet. SvD(A) 1913, nr 289, s. 7. En socialpolitisk röjningsman. Därs. 1933, nr 239, s. 5 (rubrik). —
((1 o.) 2) -MARK. (numera mindre br.; se dock slutet) = -land 2. Broman Glys. 1: 13 (1726). Ett .. vid ”Porasjärfvi” (Partaneträsk) grundlagt nybygge fråndömes nybyggaren såsom beläget på Halvar och Udd hemmans samfälliga ”rödningsmark”. Smeds Malaxb. 197 (cit. fr. 1777). särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, fullt br.) till 2 slutet; = -land 2 slutet. SFS 1883, Bih. nr 42, s. 2 (om förh. i Norrb.). —
(1 a) -MOTORSÅG~102, äv. ~200. i sht skogsv. på hjul gående, motordriven såg använd vid röjning o. hyggesrensning. Röjningsmotorsågarna har, körda av skickliga förare, hög prestation i för maskinell röjning lämpade bestånd. JordbrFöreningsbl(C) 1958, nr 20, s. 9. —
(2) -NAMN. (med prägel av fackspr., mera tillf.) ortnamn innehållande ord som betecknar från skog befriat område l. nyodling l. svedjeland o. d. Uppl. 1: 414 (1903). —
(1, 2) -OMRÅDE~020. (mera tillf.) särsk.: område som röjts (o. odlats upp). SvGeogrÅb. 1938, s. 184. —
(1, 2) -PLATS. (mera tillf.) särsk.: (för uppodling) avröjt markparti l. kalhugget område (i skog) o. d.; jfr -område, -ställe. NoraskogArk. 5: 124 (1621). SvGeogrÅb. 1930, s. 67. —
(2) -SKATT. (förr) arrende som innehavarna av en stad tillhöriga nyodlingar betalade till staden. Hülphers Norrl. V. 2: 94 (1797; i Luleå). —
(2 slutet) -SLÅTTER. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strandängsslåtter. TurTidn. 1954, s. 170 (från Lappl.). —
(1 a) -STADIUM. (mera tillf.) skogsv. om det stadium i ett blivande trädbestånds utveckling då det vuxit upp till plantor som böra gallras; jfr -ålder. SvVäxtförädl. 2: 468 (1951). —
-STEN. (mera tillf.) sten som brutits upp ur åker l. nyodling o. d.; särsk. koll. Wettersten Forssa 28 (c. 1750). —
-SÅG. (i sht i fackspr.) såg (avsedd för o.) använd vid röjning. JordbrFöreningsbl(C) 1958, nr 20, s. 9. —
-SÄTT, n. sätt att utföra röjning l. nyodling. Gadd Landtsk. 1: 360 (1773). Detta rödningssätt, at uptaga stenbackar til åkermark, brukas i Vermeland och Dalarne. Fischerström 1: 285 (1779). —
(4) -TJÄNST. (i fackspr.) om (organisation av) sådan tjänst som utföres av röjningsavdelning(ar) tillhörande det civila luftskyddet. Röjningsavdelningen skall utföra röjningstjänst. Röjnings-, räddnings- och reparationstjänst måste redan i fredstid planläggas och delvis även förberedas. Hemskydd. 50 (1939). —
(1 a) -TRAKT. skogsv. skogstrakt på vilken röjning företages l. skall företagas. Cnattingius (1877, 1894). —
(1 a) -VED. (i sht i fackspr.) ved som upphugges l. kan upphuggas l. tillvaratas osv. från (unga) träd o. buskar som uthuggits vid röjning; jfr -virke. Ymer 1942, s. 4. —
-YXA, r. l. f. (i sht i fackspr.) yxa l. värktyg för ut- l. borthuggning av buskar l. (smärre) träd l. kvistar o. d.; särsk. dels om yxa med mycket tunt blad, dels om värktyg bestående av ett (halvmeterlångt) träskaft försett med en järnbygel vari ett (relativt) kort o. tunt, löstagbart stålblad är anbragt i skaftets förlängning; jfr röj-yxa, röjar-yxa. HandlednSkogshush. 222 (1941). Varulex. Byggn. 2: 167 (1955). —
(2 slutet) -ÄNG. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ss. slåttermark använd) strandäng. PT 1892, nr 278, s. 1 (från Norrl.).
Spoiler title
Spoiler content