RÖNTGA rön3tga2 l. -ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
undersöka l. fotografera (ngn l. ngt) med hjälp av röntgenstrålar; äv. bildl., i fråga om ingående undersökning o. d. Östergren (cit. fr. 1913; med avs. på person). Dens. (cit. fr. 1936; bildl.). Degerfors (järnvärk) röntgar svetsfogarna. GHT 1938, nr 137, s. 1. Vid röntgning av .. (skivformiga malmprover) ge endast järnpartiklarna svarta skuggor, medan syre, magnesium, kisel osv. åstadkomma ljusa partier i röntgenbilden. TT 1941, Allm. s. 450. Han kom direkt från Serafimerlasarettet, där han varit och röntgat sina lungor. Lo-Johansson Förf. 84 (1957).
