RÖNTGENISERA rön1tgenise4ra l. -ken-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. röntgenisieren, eng. roentgenize; bildat till personnamnet Röntgen (se RÖNTGEN-)]
(i fackspr., numera mindre br.) utsätta (ngt l. ngn) för l. behandla l. bestråla (ngt l. ngn) med röntgenstrålar. AB 1896, nr 277, s. 3.Wernstedt(1959).
