RÖNTGEN rön4tgen l. -ken, sbst.2, r.; i best. anv. utan slutartikel.
om röntgenstrålning l. röntgenljus l. om metod l. värksamhet där röntgenstrålning utnyttjas (t. ex. röntgenbehandling l. röntgenundersökning); äv. (vard.) om röntgenavdelning på sjukhus o. d. Patienten är på röntgen (vard.). LbInternMed. 1: 859 (1917). Särskilt inom tumörbehandlingen användas numera mycket ofta röntgen och radium i kombination vid samma tumör. Ahlbom Strålbeh. 86 (1939). En serie stolpar provades först genom borrning och därefter med röntgen, varefter de belastades tills brott erhölls. TT 1940, Allm. s. 322.
