publicerad: 1963
SACKARIN sak1ari4n, n. (Dalin (1871) osv.), äv. r. (SAOL (1900), 2SvUppslB (1952)); best. -et, ss. r. -en.
Ordformer
(äv. sacc(h)-, sach-, sakk-)
Etymologi
[jfr t. saccharin, eng. o. fr. saccharine, nylat. saccharinum; bildat till lat. saccharon, nylat. saccharum, gr. σάκχαρ(ι), σακχαρον, socker (se SOCKER), med det i namn på kemiska ämnen vanliga suffixet -in]
2) (numera mindre br.) kem. organisk kemisk förening (C6 H10 O5) som kan erhållas ur sockerarter gm inverkan av kalkhydroxid; jfr SACKARIN-SYRA. Hjelt o. Aschan 434 (1893).
3) (ur stenkolstjära framställt) derivat (sulfimid) av bensoesyra med intensivt söt smak, vilket nyttjas ss. sötningsmedel; äv. i utvidgad anv., om varje konstgjort sötningsmedel som är sötare än raffinerat socker o. saknar sockrets näringsvärde. FörhLäkS 1887, s. 173. Saccharinet är ett hvitt kristalliniskt pulver. TT 1903, K. s. 102. Sackarin upptäcktes (1879) af Fahlberg och Remsen. KommentSvFarm. 964 (1905). Krystallos .. är sackarinets natriumsalt. Bolin VFöda 378 (1934). SFS 1932, s. 356 (i utvidgad anv.). Ren sackarin är c:a 500 ggr sötare än rörsocker. 2SvUppslB (1952).
Ssgr (i allm. till 3): SACKARIN-ESSENS. (i sht förr) lösning av sackarin i sprit l. vin, förr använd ss. läkemedel. Lindgren Läkem. 34 (1891). —
-FÖRBUD. förbud mot användning av sackarin vid framställning av vissa närings- o. njutningsmedel. KemT 1910, s. 55. —
-SIRAP. (i sht förr) sirap av druvsocker med tillsats av sackarin. Ekenberg (o. Landin) 231 (1889: Saccharinsirup). —
(2) -SYRA, r. l. f. [jfr t. saccharinsäure samt eng. saccharinic acid, fr. acide saccharinique] (numera mindre br.) kem. organisk syra (C6 H12 O6) vars anhydrid utgör sackarin. Hjelt o. Aschan 434 (1893). KemT 1911, s. 167. —
-SÖT. särsk. bildl. De amerikanska kompositörernas sackarinsöta sentimentalitet. Appelberg Michajlovič Storf. 30 (1934). —
Spoiler title
Spoiler content