publicerad: 1964
SAMMANBINDA sam3an~bin2da, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANBINDA tilsam3an~, förr äv. TILLSAMMANSBINDA, v. -er, -band, -bundo, -bundit, -bunden (se för övr. BINDA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (mera tillf., Östergren (1937)), -ERSKA (mera tillf., Östergren (1937)).
Ordformer
(samman- 1555 osv. tillsamman- 1607—1845. tillsammans- 1544—1793. Se för övr. SAMMAN)
Etymologi
Anm. Se med avs. på verbets o. de olika vbalformernas bruklighet i förh. till förb. binda samman samt med avs. på verbets konstruktion anm. 3:o o. 4:o sp. 586 f.
I. tr., med person- o. saksubj.
1) gm bindning sammanfoga (olika föremål l. parter l. delar av ngt) l. fastgöra (olika föremål osv.) vid varandra; binda ett band om (ngt) för att hålla det l. dess olika delar samman; äv. (numera bl. tillf.): gm en sådan sammanfogning av olika föremål osv. åstadkomma l. tillverka (ngt), binda (ngt). Sammanbinda ngt i l. till ngt. Ändarna på snöret voro sammanbundna med en stark knut. Fångarna fördes in med händerna sammanbundna på ryggen. Om Natten sammanbant han Korgar aff Palmqwistar, ther medh han sökte sin Näring. Schroderus Os. 1: 493 (1635). De häcktade .. föras hit twå och twå tilsammansbundna. DA 1793, nr 231, s. 1. Ett skärp af perlor, en klenod bland smiden, / Inunder bröstet slöjan sammanband. CVAStrandberg 4: 179 (1857). (Fadern) visade .. (sina sju söner) sju käppar, som han sammanbundit i en knippa. LbFolksk. 8 (1890). Öfverst på hjässan var håret (på Budda-bilden) sammanbundet till en knut. Hedin GmAs. 2: 110 (1898). Nilsson FestdVard. 150 (1925).
2) med avs. på ark, häften, delar av ett bokverk o. d.: binda in l. häfta samman i ett (l. flera) bokband l. häfte(n) o. d.; binda in (olika skrifter) i ett band; jfr 3. LReg. 396 (1628). (Jag) skal .. bjuda til at ännu fortfara med Tre Samlingar (av handlingar rörande K. XI:s historia), så at hela werket beqwämligen kan sammanbindas i twå Octav-Band. SSLoenbom (1764) i HC11H 3: 3. Denna Bok är nu åter i år uplagd i stor Folio, at sammanbindas med Chartorne. Björnståhl Resa 1: 34 (1769). Östergren (1937).
3) gm ett särskilt binde- l. föreningsmedel (av annat slag än band l. knutar) förena l. sammanfoga l. hålla samman (olika föremål l. delar av ett föremål l. en mängd av ett ämne) så att de (den, det) icke gå(r) isär resp. så att en sammanhängande, seg l. hård massa o. d. bildas därav; jfr 2, 4. Widekindi KrijgH 378 (1671). En del Starrarter synas wara ämnade af naturen till medel att sammanbinda och stadga en lös och gyttgig dyjord till fast mark. Fischerström 4: 280 (c. 1795). Murar, icke byggde af sten, utan af lera, sammanbunden med ris och vidjor. Kolmodin TacAnn. 2: 69 (1835). De limämnen, som sammanbinda elementarfibrerna (i linstjälken) med varandra, måste .. skonas vid rötningen. Varulex. Beklädn. 16 (1945).
4) [jfr 3] förena l. förbinda (byggnader, lokaler, samhällen, naturföremål, geografiska områden o. d.) gm deras placering intill varandra (utan mellanrum) resp. gm en särskild förbindelseled l. en kommunikationsförbindelse av något slag (t. ex. väg l. dörr); ofta med saksubj. betecknande förbindelseleden osv. Finland och Liffland (äro) sammanbundne och lantfaste. RA II. 2: 8 (1616). Den dörr som sammanband hans rum med det hemliga arkivet. Beckman Påfv. 69 (1880). Schackt, fabriker och hamn (i Höganäs) sammanbindas med hvarandra medelst jernväg. NF 7: 323 (1883). Varje lag (av kolatomer i grafit) består av sammanbundna regelbundna sexhörningar. Smith OrgKemi 139 (1938). Mot de båda kyrkogatorna voro uppförda jämförelsevis korta flygelbyggnader i två våningar; den sammanbindande, längre mellanbyggnaden var uppförd i en våning. Örtengren LUByggn. 102 (1951).
5) med avs. på tecknade figurer, bokstäver, punkter o. d.: förbinda med varandra gm streck l. en (dragen l. bl. tänkt) linje o. d.; äv.: fläta in i varandra o. d. Bureus Runaräfst 198 (1602). De räta linier, som sammanbinda punkten P med de båda bränpunkterna (i ellipsen). Lindelöf AnGeom. 57 (1864). Enkla sammanbundna bokstäfver E. F. DamBok 150 (1879). — särsk. (i fackspr.) i p. pf., i uttr. sammanbunden framställning, bildframställning där symboler ritas skilda från varandra o. samhörigheten anges med en sambandslinje. SEN R 360312: 1 (1959).
6) med avs. på ljud l. toner som komma efter varandra: uttala resp. sjunga l. spela utan uppehåll l. avbrott mellan ljuden resp. tonerna; förena till ett sammanhängande ljudkomplex; jfr BINDA, v. 21 a δ, ζ. Mankell Lb. 83 (1835). M och a (i ordet ”mal”) sammanbindas (vid ”ljudning”). Lyttkens Läsl. 45 (1903).
7) i sht språkv. förena l. förbinda (olika språkliga element, ss. ord l. ordelement, satser l. satsdelar) l. elementen i (tal l. skrift) med varandra till en språklig helhet medelst vissa ord l. tecken l. gm särskild ordföljd o. d.; särsk. i fråga om samordning (koordination) av satser l. satsdelar. VarRerV 70 b (1579). Conjunctionerna tiena at sammanbinda talet och meningarna, såsom: och, eller, men. Biurman FrSpr. 21 (1729). Andre (adjektiv) äro blott relativa, sås(om) Mån, Fallen, och kunna ej förstås utan att sammanbindas med ett påföljande Substantivum eller verbum. Kellgren (SVS) 5: 83 (1787). Såsom formelt kännetecken för den egentliga sammansättningen betraktas kompositions-vokalen, hvilken sammanbinder det första och det andra ordet. Rydqvist SSL 5: 41 (1874). Sammanbindande ord (e)l(ler) uttryck. SAOB K 2391 (1937).
8) i allmännare, bildl. anv., i fråga om en förbindelse som icke är av materiellt l. fysiskt slag: åvägabringa förbindelse l. samband l. sammanhang l. sammanhållning l. skapa gemenskap l. samhörighet mellan l. åstadkomma en enhet av (olika element, t. ex. personer l. företeelser); på grund av ett visst gemensamt drag hos (olika ting) föra l. hålla dem samman l. föra dem till samma större, systematiska enhet, sammanföra, förknippa, förbinda, förena o. d.; äv. med saksubj.: utgöra ett gemensamt drag som förenar l. utgöra en förbindelseled emellan (olika företeelser); numera nästan bl. i anv. med jämförelsevis nära anslutning till eg. anv. av ordet. Muræus Arndt 4: 135 (1648). Corallerna sammanbinda Djur- wäxt- och Sten-riket. Gedner Linné En fråga 25 (1753). Det är ofvan anmärkt att båda sidorna på en (minnes-)penning böra så sammanbindas, att de blott hafva ett gemensamt ämne till föremål. 2VittAH 2: 183 (1787, 1791). Det sammanbindande uti Prophetismen var Messiasidéen. Agardh ThSkr. 1: 13 (1842, 1855). Ett inre föreningsband sammanbinder forntid och efterverld i gerningarnas frukter. Svedelius i 2SAH 54: 131 (1878). Vårt öde är sammanbundet med Tysklands. Höglund Branting 2: 63 (1929). — särsk.
a) förena (man o. kvinna) i äktenskap l. med äktenskapsband; numera bl. ngn gg, i förb. med bestämning som anger att det är fråga om äktenskap, i sådana uttr. som sammanbinda med kyrkans band l. i äkta förbund o. d. Schroderus Os. 1: 688 (1635). Okändt folck skal echtenskap intet tillstädias, .. på thet the icke må sammanbindas, som bundne äro, eller elliest laga hinder hafwa. KOF II. 2: 134 (c. 1655). När så wijda kommet war, at man och qwinna wille låta sigh sammanbindas med Kyrkiones band, så skulle det kungiöras Prestenom. Dijkman AntEccl. 312 (1678, 1703). När enthera med en annor person i ächta förbundh war sammanbunden. VDAkt. 1709, nr 71.
b) i fråga om släktskapsförbindelse l. andra personliga relationer som förena olika personer mer l. mindre intimt med varandra; äv. närmande sig bet.: ”svetsa samman”. LPetri 2Post. 265 a (1555). Ej måge flere än twå af en Släckt, hwilka med nära Blods eller Swågerskaps-Band sammanbundne äro, .. til Riksens Råd antagas. PH 1: 16 (1719). Wänskap och kärlek är en ibland de ljufligaste böjesler på jorden ibland människor, som sammanbinder deras hjertan. Nohrborg 179 (c. 1765). Ett olyckligt misstroende emellan dem, som det närmaste förtroende bort sammanbinda, utmärkte (riksmötet år 1755). Rosenstein 1: 226 (1794). CFDahlgren 5: 243 (1832).
c) om det förhållandet att olika samhällsenheter o. d. förenas l. förbindas med varandra med politiska l. sociala l. ekonomiska l. organisatoriska band l. gm politiska överenskommelser o. d. Schmedeman Just. 1386 (1694). Handeln .. sammanband folken. Tegnér (WB) 3: 143 (1817). Arbetarne voro öfverallt .. sammanbundne med en viss bestämd arbets-ägare. Agardh BlSkr. 2: 207 (1846). EkonS 1: 43 (1891). — särsk. om förening l. sammanslagning l. sammanslutning av olika länder l. samhällen till en politisk l. samhällelig enhet l. bildande av en union o. d. Tempeus Messenius 43 (1612). (Henrik II av England) hafwer ock så intagit Irland, och medh Cronan Engeland sammanbundit. Brask Pufendorf Hist. 118 (1680). Det (under unionstiden) sammanbundna Norden. Tegnér FilosEstetSkr. 153 (1801). Det är en vanskelig sak att sammanbinda folkslag med hvarandra. Svedelius SmSkr. 1: 92 (1864, 1872).
d) om behandling i tal l. skrift av olika händelser l. förhållanden i ett sammanhang l. samarbetande av olika framställningar till en. 2VittAH 2: 535 (1787, 1791). Dessa händelser, ehuru timade på flere år, .. har jag sammanbundit, af fruktan att de, söndrade, ej lika lätt skulle fästas i minnet. Kolmodin TacAnn. 2: 92 (1835). Annerstedt UUH II. 2: 195 (1909).
e) om förbindande l. hopkoppling l. samordning l. kombinerande av olika handlingar l. företeelser l. tillstånd l. förhållanden l. ngts förbindande l. förknippande med vissa omständigheter l. förhållanden; äv. (i p. pf.) i uttr. sammanbunden med ngt, förenad l. förbunden l. hopkopplad med ngt; förr äv.: som åtföljes av l. för med sig ngt. Spegel GW 135 (1685). Så sammanbindes fasta och böner. Swedberg SabbRo 429 (1688, 1710). Under hopade göromål, ofta sammanbundne med tärande bekymmer, hade RiksDrotsens helsa allt mer och mer blifvit försvagad. Rosenstein 2: 44 (1811). Från och med 1873 års riksdag, då härordningsfrågan blef sammanbunden med frågan om grundskatter och indelningsverk genom den s. k. kompromissen, trädde (F. F.) Carlson ut i främsta ledet bland de män, som (osv.). Rundgren i 3SAH 2: 90 (1887). I generalintendentens ämbete .. sammanbundos alla de särskilda delar och ärenden, som hörde till den generella hushållningen vid örlogsflottan. SvFlH 2: 408 (1943). — särsk.
α) (†) om det förhållandet att ngn på en gång har l. förenar olika egenskaper; jfr FÖRENA 7 b. Tessin Bref 1: 68 (1751). Sällan har Naturen frambragt en Menniska, som i lika högd med K. Gustaf Adolf sammanbundit hjältemod och Vitterhet, hjärtats och förnuftets egenskaper. 1VittAH 1: 30 (1755). Wallin Rel. 3: 33 (1831).
β) (†) om det förhållandet att ngn samtidigt innehar l. förenar olika sysslor; jfr FÖRENA 7 b. Bergv. 2: 552 (1750). (Det) är brukeligt, at Klåckare- och Organistsyslorna äro sammanbundna. VDAkt. 1784, nr 202.
f) i fråga om tankemässig behandling av ett visst stoff, vissa fakta l. idéer l. föreställningar o. d.: ordna upp l. sammanställa efter en viss princip, särsk. med tanke på det inre sambandet l. förekomsten av gemensamma egenskaper o. d.; ordna logiskt l. systematiskt, förbinda, förknippa, sammanställa; kombinera; med ledning av en sådan tankeprocedur draga slutsats(er) ur l. skapa en syntes av l. åstadkomma en redig framställning l. en sammanfattning av (ngt). Man lär (i skolan) ej at sammanbinda och urskilja sina begrepp; men man lär, at ställa upp syllogismer efter Plennings Logica. Kellgren (SVS) 4: 236 (1781). Läraren .. (bör) vänja Lärjungen att .. (på sitt modersmål) kunna redigt uttrycka och sammanbinda sina tankar. FörslSkolordn. 1817, s. 108. Synthesis eller Sammanbindandet. Afzelius Log. 7 (1839). Kant sammanband (enligt Biberg) ej tillräckligt med hvarandra .. sina läror om förnuftets själfständighet. Nyblæus Forskn. III. 2: 85 (1888).
g) (†) i uttr. sammanbinda ngn med ngt, likna ngn vid l. jämställa ngn med ngt; jfr SAMMAN 9. Du, qvinnan, då hon tyckes sakna själ, / Med blomman utan doft vill sammanbinda. Jolin UHansDr 23 (1860).
h) i p. pf. i vissa anv.
α) (†) ss. framförställt attribut: invecklad, komplicerad l. dyl. Om man af et så enfaldigt och klart Rön, som detta är, står i fara at göra et falskt slut, huru vil man då tiltro sig, at igenom gissningar och hypotheser råka på sanningen i mera sammanbundne mål? Klingenstierna PVetA 1755, s. 17.
β) (†) ss. efterställd attributiv bestämning till ett ord betecknande visst antal enheter: i förening; tillsammans. Mercurij principium .. hwilken sulphur i sitt subjecto diluerar och saltet vplöser, så at de tree sammanbundne, til ett tings warelse förenas. Hiärne Förb. 17 (1706). Så många omständigheter sammanbundna tyckas ej på något möjligt sätt kunna förklaras till Sturens fördel. Granberg Dram. 36 (1811).
II. (†) refl.: förena sig, bilda en enhet.
1) i fråga om en förening av materiellt l. fysiskt slag; med saksubj.: packa l. tova ihop sig; växa ihop, sammangro o. d. Murmästaren tilltrodde sig .. inte kunna lägga ny grund så fast ”som denne genom långlig tijd sig har sammanbundit”. SthmSlH 2: 30 (cit. fr. 1692). De så kallade hår- eller martofwer .., då hufwudhåren sig sammanbinda, at de swårligen kunna åtskiljas. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 6 (1754). Rothstein Byggn. 358 (1859).
2) i fråga om en förbindelse som icke är av materiellt l. fysiskt slag.
b) om folk(grupper) l. samhällen l. stater o. d. (jfr c): sammansluta sig till en samhällelig l. politisk enhet, sluta förbund, bilda union. Sedan .. en bedröfvelig förfarenhet af öfverdåd och våldsverkan ledde .. (folken), at til inbördes hjelp och säkerhet, sammanbinda sig uti större samfund. Löwenhjelm PVerA 1751, s. 3. (Toll) var den förste samt en lång tid den ende, som förkunnade, att Norge icke ville för .. (Karl Augusts) skull sammanbinda sig med Sverige. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 240 (c. 1840).
c) om personer l. folk(grupper) l. stater o. d. (jfr b): sammansluta l. sammangadda sig l. sluta förbund l. ingå allians för gemensamt uppträdande i en viss fråga o. dyl., göra ett avtal l. en överenskommelse o. d. Huuilckenn sig vdi rotennskap gifuuer eller till sammans binnder fyra sex flere äller fiärre (dvs. färre), ä mott osz .. achtes för Enn förrädere. G1R 16: 113 (1544). (Om) bewijsas kan, at (prost-)walet flyter af något sammanbundit partie, som ser uppå något otillbörligit, tå (osv.). KOF II. 2: 242 (c. 1655). Hertig Friderich af Holsten, sammanbant sig med de Swänske och Lybske, at hämnas den orätt han af sin Brorson lidit. Celsius G1 1: 154 (1746). Lagerbring 1Hist. 3: 563 (1776).
d) om händelser l. tillstånd l. förhållanden: uppträda l. vara hopkopplade l. samordnade l. förenade o. d.; jfr I 8 e. Under hela denna tid (dvs. 1485—1603) sammanbundo sig (i England) de kyrkliga frågorna med de politiska. Svedelius Statsk. 2: 105 (1868). Dens. i 2SAH 51: 328 (1875).
e) om innehållet i en framställning: ordna upp sig till en systematisk l. logisk helhet l. dyl.; jfr I 8 f. (Innehållet av Kants sedelära) skall jag söka at framställa, sådant som det af mig möjligen kunnat utrönas, men .. blott i den sjelffattade ordning, som det i mit begrepp sammanbundit sig. LBÄ 2—3: 99 (1797).
f) överensstämma l. sammanfalla (med ngt); jfr SAMMAN 8. Hela denna åsigt (om prästens rätt att sätta sig emot kyrkliga myndigheter) sammanbinder sig .. så nödvändigt med hvad en evangeliskt-luthersk prest måste tänka, bekänna och försvara, att han (osv.). Almqvist PrSt. 15 (1840).
III. (†) intr., = II 2 c. At en Christen Potentat wille sammanbinda med en Heden, til the Christnas undergång (är betänkligt). Isogæus Segersk. 1318 (c. 1700).
Spoiler title
Spoiler content