[sv. dial. sapperlutt; jfr lt. o. holl. sapperloot, sakkerloot, t. sapperlot, sackerlot; av fr. saperlotte, saprelotte resp. (i formen sackerlut) sacrelotte, eufemistisk ombildning av något uttryck vars första led är (l. motsvarar) fr. sacré, helgad, helig, p. pf. av sacrer (se SAKRERA;jfr SAPPER,SAPPERMENT,SAPRISTI), men vars senare led är oviss; möjl. av fr. sacré nom de dieu, guds heliga namn, av sacré (se ovan), nom, namn, av lat. nomen (se NAMN), o. dieu, gud (se ADJÖ)]
(numera bl. ngn gg, arkaiserande) använt ss. svordom uttryckande förakt, misshag o. d.; jfr DJÄVUL 11, FAN, sbst.1 3. (Överste) Lejonstedt (hade) svarat på sin finska dialekt: ”Sacker lut! han är ju så ful, att han kan skrämma sjelfva f—n.” Lilljebjörn Minn. 159(1874). Strindberg SRidd. 10(1908).
