[sv. dial. sapperment, sappertement; jfr d. sapperment, slapperment; av lt. sapperment, t. sapperment, schlapperment; jfr eng. sapperment; eufemistisk ombildning av SAKRAMENT.— Jfr SAPPER,SAPPERLOTT]
(numera bl. ngn gg arkaiserande) använt ss. förstärkningsord l. svordom l. för att ge uttryck åt känslor, t. ex. missnöje, förtrytelse, förvåning, häpnad; jfr SAKRAMENT 3, DJÄVUL 9, 11, FAN, sbst.1 3, 4, 6, 7. Nej! sapperment! hwad ta'r I mej då för en Mann? Palmfelt Molière 23(1738). Sapperment så der stod til! Eurén Kotzebue Orth. 3: 31(1794). Sapperment! all denna friska vind, som går förlorad för oss! Sturzen-Becker 2: 73(1842, 1861). Sapperment hvilket gästabud! Crusenstolpe Mor. 5: 410(1843). Delblanc Prästk. 75(1963). — särsk. (†) i vissa uttr. använda ss. förstärkningsuttryck l. svordomar l. för att uttrycka känslor, t. ex. missnöje, förvåning, häpnad.
a) Guds slapperment. Guds slapperment, iag vet vij kunna iu gå så långt vij vilia, och eij vidare. Bark Bref 1: 196(1704).
b) [jfr med avs. på första ordet i uttr. VASS, interj.,VASSERRA] vass sapperment l. slapperment. Ihre DissJurForm. 10(1746). Hvass slapperment! här hörs ett stamp och stöflors ljud, / Som säkert min rival från fiskargången bådar. CIHallman 348(1779). Lät mig känna på pulsen. Was slapperment! det är hög tid att låta öpna ådern. Holberg Mascarad. 6(1779).
