SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SCHATTERA ʃate4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (schatte'ra Weste), v. -ade ((†) p. pf. -t Lind (1749)). vbalsbst. -ANDE, -ING (Wollimhaus Syll. A 8 b (1649) osv.), -NING (†, Sylvius Mornay 176 (1674)).
Ordformer
(förr äv. -ér-. schart- 1636. schatt- (chat(t)-, chiat-, schat-, shatt-, sjatt-, skiatt-) 1674 osv. skatt- (scatt-) 16491759)
Etymologi
[jfr d. schattere, nor. sjattere; av t. schattieren, till schatten, skugga, av fht. scato, skugga; jfr got. skadus, skugga; rotbesläktat med SKADDA]
I. tr.
1) åstadkomma skugga l. mörkare parti på (målning l. teckning o. dyl. l. detalj i målning osv.) gm att anbringa mörkare färg l. gm att rita täta (parallella) linjer (strecka) l. på sådant sätt förse (detalj på målning osv.) med tillhörande skuggning, skugga; förändra l. nyansera (målning l. teckning l. färg o. d.) så att vissa partier bli mörkare l. få en annan nyans l. så att mörkare o. ljusare partier l. partier av olika färgton mjukt flyta över i varandra utan skarpa övergångar, särsk.: ge (målning osv.) passande skuggning l. nyansering (i överensstämmelse med motivets utseende); äv. i uttr. schattera (ngt) i (en färg), tona l. ge (ngt) en skiftning i (en färg); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Wollimhaus Syll. A 8 b (1649). Alt som (på figuren) är skatterat, är en stoor (fästnings-)Graf. Rålamb 8: 199 (1691; i fråga om streckning). En brun (vapen-)sköld med tre horizontelt liggande stiernor som äro hwita med rödt chatterade. BtFinlNF 38: 119 (c. 1750). Schattera, (dvs.) att, enligt konstens reglor i måleri, så fördrifwa skuggorne ifrån ljust till mörkt, eller twertom, att inga skarpa kanter synas. Pfeiffer (1837). Till teckningens fullständighet hör också, att den är behörigen upphöjd och fördjupad, d. v. s. schatterad. Sandström KrMat. 66 (1840). Det meissenpåverkade måleri med rosor och tulpaner i mjukt schatterade färger utan konturteckning, som (osv.). Kulturen 1945, s. 75. En i grått schatterad akantusranka med frukter. SörmlH 14: 295 (1949). — jfr AV-SCHATTERA. — särsk.
a) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr b), i fråga om åstadkommande av synintryck (särsk. på annat sätt än gm målning l. teckning o. d.).
α) i fråga om åstadkommande av nyanser av mörkt (o. ljust) l. av olika färger på ngt gm (tekniska) förfaranden av annat slag än målning l. teckning o. d. (jfr 2) l. utan människans medverkan: skugga l. färga l. nyansera (ngt) med mjuka övergångar; äv. med resultativt obj.: åstadkomma (figurer o. d.) med mjuka nyanser; i sht i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.); i p. pf. äv. dels: som visar mjuka övergångar mellan olika nyanser, dels övergående i bet.: flammig; jfr c α. Then fulle och dubble (Lychnis coronaria) .. har en full röd ferg, Liffärgad eller ock skiatterad. Ahlich 33 (1722). (Snäckan) Stercus Muscarum. .. Är schatterad eller målad i flammor af helt täta punckter. Linné FörelDjurr. 317 (1752). (På Tahiti) finnes .. et slag .. små Foglar, som äro sällsamma i anseende til det blå och röda hwarmed deras fjädrar äro Schatterade. Fréville Söderh. 1: 227 (1776). Vill man schattera figurer, blommor o. d. (i trä), så smälter man tenn eller bly i (den med vit sand fyllda) lådan .. (o.) indoppar träet deri. AHB 8: 41 (1862). Pinier i runda, mjuka, ljusgröna bågar, här och där schatterade med cederns svarta inslag. Strindberg TrOtr. 2: 139 (1884). Ett haf af grönska, ett grönt haf, schatteradt i alla nyanser. Lindqvist Dagsl. 3: 208 (1904). (vid fotografering) ljusstrålarna först måste genomgå .. (rastret), blefvo tonytorna fullständigt uppdelade i punkter, större eller mindre, hvarigenom en schatterad bild erhölls. 2UB 10: 331 (1907). Rumex och lychnis schattera gräsmattan i brunt och rödgredelint. Ericson Fågelkås. 2: 95 (1907).
β) (numera bl. mera tillf.) i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.), övergående i bet.: skiftande l. omväxlande (i färg); äv. om skrivstil: utarbetad ss. bandskrift (dvs. så att skriftens linjer te sig ss. ett band som ömsom är ställt på kant, ömsom är vänt med sin breda sida uppåt). Mina garder äro tomma i nacken .. deras ryggar gifva ingen schatterad anblick. Jag har i tanken att införa långa stångpiskor: en svart strimma på hvarje rygg skall ta sig godt ut. Almqvist DrJ 454 (1834). Adelcrantz .. tycks helst vilja skriva på svenska och textar med en sirligt och ordentligt schatterad skrivstil. Selling SvHerrg. 292 (1937).
γ) (†) övergående i bet.: färglägga (ngt med sådan l. sådan färg) l. pryda l. smycka (ngt med ngt); jfr 2. (Lantmätarna) Skole .. schartera åkrerna medh grå färgha, ängiar och linder medh gröön, Måsar medh gul (osv.). CivInstr. 258 (1636). Gevär, Bössor och Sablar, infattade och schatterade med Gull och äkta Stenar. HC12H 1: 79 (c. 1734). (Målat till scendekoration) Ett Hus med 4 Portar .. Schaterat med Blommor. HovförtärSthm 1755, s. 3883.
b) mer l. mindre bildl. (jfr a), i fråga om ngt som uppfattas med hörsel l. förstånd l. känsla o. d.; särsk.: ge (ngt) en skiftning, färga (se FÄRGA, v.1 6 c) l. nyansera (se d. o. 2); jfr c β. (Världens härlighet) är försilfrad med rikedoms fåfänga glantz, liufligen färgad med thetta lefwernes wällust. Artigt skatterad med fåfäng ähros damb. Scherping Cober 1: 232 (1734). Afsåg .. (Runeberg med en viss scen i Nadeschda) att schattera den enbart ljusa bilden af Katarinas styrelse .. så kan (osv.). Söderhjelm Runebg 2: 145 (1906). Hörselintrycken schatterades av ojämna pulsslag och jagade tankar. Nilsson HistFärs 70 (1940). särsk. mus. nyansera l. variera (ton o. d.); jfr c β slutet. Ekbohrn (1904). (Bach) föredrog .. (klavikordet), emedan dess anslag kunde nyanseras och tonen schatteras. (Jeanson o.) Rabe 1: 230 (1927).
c) ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv., om sätt att schattera (vid målning l. teckning o. d.) l. om egenskapen (hos en målning osv.) att vara schatterad l., konkret, om det (l. enskilt parti) som schattera(t)s (på en målning osv.); skuggning; mörkare (t. ex. streckat) parti; ofta om mjuk övergång mellan mörkare o. ljusare parti(er) l. mellan olika färger l. nyanser l. om passande (l. vacker) skuggning l. nyansering på ett konstverk (i överensstämmelse med motivets utseende); jfr 3. Then som wil lasta Skuggan eller Schatteringen på een Måhlning, han (osv.). Sylvius Mornay 176 (1674). En lijten Cuvette (dvs. ränngrav) .. hwilken iag har teknat (på figuren) med grof Skattering. Rålamb 8: 199 (1691). Tekningen är väl utan Schattering, men säker. Schück VittA 6: 360 (i handl. fr. 1788). Högrödt, violett, hwitt o. s. v. i fullaste skimmer äro .. (på tavlan), utan öfwergång och schatteringar, lagda tätt bredwid hwarandra. SvLitTidn. 1820, sp. 468. Ikoner, vilka äro målade närapå utan skuggor, med ansiktena täckta av en mörk blågrön färg utan schattering och liv. FinT 1936, 2: 331. — särsk.
α) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr β), motsv. a α; särsk. dels om mörkare parti (skuggning), dels (o. oftast) om övergång l. skiftning mellan ljust o. mörkt parti l. mellan olika färgtoner, bestående av mellanliggande nyanser utan skarpa gränser; äv. om mönstring l. teckning kännetecknad av sådana övergångar (förr äv. allmännare, övergående dels i bet.: mönstring l. teckning i olika (färg)toner, dels i bet.: färgskala l. färgprakt l. dyl.); äv. i uttr. i schattering, med färg- (nyans)er som gradvis l. successivt gå över i varandra. Ack! Naturen har på dig (dvs. en skönhet) / Gjort en underbar Chattering. Nordenflycht QT 1745, s. 157. Hela hofvet var blåt med hvita näsdukar om armen, så at vi giorde schateringen med svart, hvit och brunt. HTSkån. 4: 57 (1772). All schattering, med mörkare Stål- och ljusare Järnådror, wiste sig wäl ganska tydeligen (på stången av sammansmält järn o. stål), men med nog skarpa och ej fördrifne kanter. Rinman JärnH 813 (1782). Schatteringen (vid iristryck) uppkommer .. deraf, att de bredare linierna (på den graverade valsen) upptaga mera färg, hvilken derjemte användes så tunnflytande, att den i tyget sprider sig emellan de tryckta linierna. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 27. En tid fordrade bondemodet att randning av bolstervar .. skulle ske i schattering. Sahlin SkånFärg. 94 (1928). På mattan slingrar sig en orm, svart med grön schattering, ungefär två meter lång. Mörne Katz VitMän 17 (1928). De höstliga, grå-gul-lila schatteringarna på stenpartiet. Aronson Medalj. 53 (1935). jfr FÖR-SCHATTERING.
β) mer l. mindre bildl. (jfr α), motsv. b; särsk. i fråga om skiftning l. förändring l. växling i sinnesstämning l. känslor o. d. Man har ofta beundrat Shakespears geni, hwilket .. än förföljer paszionerna i deras finaste schatteringar, än till deras mest aflägsna gränsor. Polyfem II. 10: 1 (1810). Med beundransvärd konst äro schatteringarna i .. (greve Almavivas) sinnesstämning tecknade i den lilla duetten med Susanna (i Figaros bröllop). (Jeanson o.) Rabe 2: 102 (1931). särsk. mus. motsv. b slutet, om skiftning l. variation hos ton o. d. Bauck 1Musikl. 2: 109 (1871). På det ifrigaste sökte man att kunna åstadkomma någon schattering i klavicymbalernas likformiga ton. MeddSlöjdF 1899, 2: 62.
2) [jfr 1 a α] i sht sömn. o. textil. gm broderi l. vävning o. d. åstadkomma mjuka övergångar mellan olika färg(nyans)er i (mönster, broderi o. d.) l. på (tyg, vävnad o. d.); äv. abs., särsk.: sy schattersöm; i sht dels ss. vbalsbst. -ing (jfr slutet), dels i p. pf., ofta i mer l. mindre adjektivisk anv., om mönster, broderi, tyg o. d.: vars färger l. nyanser gå mjukt över i varandra, förr äv. allmännare (om tyg o. d.), övergående dels i bet.: mönstrad i olika färger, färgrik l. dyl., dels i bet.: broderad l. prydd (med blommor o. d.). Beklädningh till 12 Stohlar af samma slagh medh skiöna ferger och Blommer Schateradt. Roth Kägleh. 30 (i handl. fr. 1686). Huset (som K. XII lät uppföra vid Bender blev) uppmuradt med tiocka, starka murar under Tak, .. desslikes uti alla rummen med allehanda tiocka schatterade Turkiska tyger, alla väggar beklädda. HC12H 1: 68 (c. 1734). At .. lära allahanda slags arbeten som Brodera, Chiatera, Sy .. Fruntimers kläder. SP 1780, s. 468. (Flickorna) fingo .. ”tillverka .. schatterade, knutna och virkade arbeten”. Verd. 1892, s. 96 (c. 1810). Shatterade väfnader med flera slags färg-garner. Ekenmark Mönst. 3 (1826). Mönstret N:o 11, för så kalladt hoppigt Tyg, passande till hvita och äfven couleurta klädningar, då i sednare fallet hopporna vanligen schatteras med 2:ne färger, såsom halfva mörk och halfva ljusblå. Därs. 4. MeddSlöjdF 1897, 1: 72 (ss. vbalsbst.). De broderier, som i någon mån äro schatterade, äro utförda med stygn, som snarare närma sig plattsömmen. Branting PrydnSöm 57 (1910). Sylwan Ryor 102 (1934). — jfr AV-SCHATTERA. — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om skiftning l. mjuk övergång mellan färg(nyans)er, erhållen gm broderi l. vävning o. d.; jfr 3. Arbetet (i schattersöm) måste utföras med största omsorg, och om möjligt är, böra schatteringar å blommor och blad göras efter naturen. Hagdahl Fråga 398 (1883). Form 1953, s. 234.
3) [jfr 1 c] ss. vbalsbst. -ing, om nyans av (grund)färg erhållen gm att tillsätta svart l. grått; äv. i allmännare anv.: färgnyans, färgskiftning; stundom svårt att skilja från 1 c l. 2 slutet. Möller (1755; under bruniture). Almström KemTekn. 2: 358 (1845). (Färgtoner) uppstå genom blandning med hvitt, schatteringar genom blandning med svart eller grått. NF 5: 591 (1882). De finaste och elegantaste mattorna hafva mönster endast i en färg, men i alla schatteringar af denna. Hagdahl Fråga 48 (1883). Blått, rött, brunt och gult, i olika schatteringar. Kjellberg GrekRomK 181 (1932). — jfr CERIS-SCHATTERING. — särsk. oeg. l. bildl.: underart, underform; modifikation (se d. o. 2), variation, nyans; ofta i fråga om politisk l. religiös åskådning o. d., stundom: fraktion. Nordenskjöld Oneir. 1: 17 (1783). (Att) befalla .. (en människa) aflägga sit förra språk, och i stället antaga et annat, .. vore at tillika befalla henne omskapa sit tanke-system, sina begrep, deras former, förbindelser, relationer, särskilda lynnen och schatteringar. Porthan 5: 345 (1793). Majoriteten (av kyrkomötets ledamöter) är delad i tvenne schatteringar: prelaturen och de statskyrklige pietisterna. Rydberg Brev 1: 126 (1868). Enligt officiella uppgifter sönderfaller detta folk (dvs. ryssarna) i tre schatteringar, stor-, lill- och hvit-ryssar. Kjellén Stormakt. 2: 149 (1905). (Hypnosens) gränser och möjligheter, dess olika schatteringar och individuellt orsakade särdrag hava ej helt kunnat preciseras. KyrkohÅ 1934, s. 8. (Han) talade .. allt emellanåt om, att han var socialist, dock utan att förråda av vilken schattering. Heerberger NVard. 203 (1936). Visorna rörde sej uteslutande om det sexuella och erotiska, i alla dess olika schatteringar. Wigforss Minn. 1: 83 (1950). Hos en rad skribenter från Dalin till Kellgren möter vi, i olika schatteringar, den sekulariserade dödstanken. Fehrman DiktDöd. 395 (1952).
4) (†) göra avtryck på (pappersark) vid provtryckning utan trycksvärta, trycka blint; anträffat bl. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing, konkret, om det uppkommande (relief)mönstret. Så lägger .. (boktryckaren) Deckelen till, far in med kärran under Diegelen, och, som man plägar tala, trycker blindt af, så att schatteringen wäl trycker sig in uti det i Deckelen liggande arket. Täubel Boktr. 1: 184 (1823). Det .. schatterade i Deckelen liggande arket. Därs. 185.
5) boktr. ss. vbalsbst. -ing, konkret, sammanfattande, om de horisontala streck som avgränsa stapel på boktryckstyp uppåt l. nedåt; äv. om enskilt sådant streck. Nordin Boktr. 46 (1881). Schatteringen på staplarna nedtill och upptill är i antikvan av två slag, endera rund eller rak. HantvB I. 5: 253 (1937). Sned schattering. 2SvUppslB 4: 469 (1947). Schatteringarnas utformning och anslutning till staplarna utgör främsta kännetecknet för olika typkaraktärer. GrafUppslB (1951).
II. intr.: visa fram l. ha flera olika färger l. färgnyanser som gå mjukt över i varandra, skifta; i sht i p. pr. Färgornas schatterande i blommor. Möller 1: 1043 (1745). En mörk brun schatterande färg, som är ägta. VetAH 1791, s. 131. Solen sjunker och förvandlar inhafvet till en mjukt schatterande yta af guld, topas och lenaste purpur. Nyblom Österut 137 (1908). Han andades mot (fönster-)glaset, då schatterade det i regnbågens alla färger. MorgP 1950, nr 257, s. 10.
Särsk. förb. (till I 1 a α; numera bl. tillf.): SCHATTERA IN010 4. refl.: gå l. glida l. smälta in (i omgivningen) utan skarpa gränser. (Basaltens yta) vitrar til en grågul lösare skorpa som chatterar sig in uti fastare massan. Troil Isl. 371 (1777).
SCHATTERA TILLSAMMAN(S)010 040. refl.: blandas samman l. mjukt gå in l. över i varandra utan skarpa övergångar. Calcedoner och Opaler äro närmaste slägtingar, som genom omärkliga grader chattera sig tilsamman. VetAH 1777, s. 348.
Ssgr: A (i allm. till I 2): (I 1) SCHATTER-BLÅTT, n. [jfr t. schattierblau] (i fackspr.) jfr -färg. Svanberg ÅrsbVetA 1849, s. 86.
-BRODERI. sömn. jfr -söm. Lundell (1893).
(I 1) -FÄRG. (i fackspr.) färg avsedd för l. använd till schattering. Törner GlasMåln. 38 (1895).
-GARN. [jfr t. schattiergarn] sömn. jfr -silke. NF 14: 606 (1890).
(I 1) -GRÖNT, n. [jfr t. schattiergrün] (i fackspr.) jfr -färg. Svanberg ÅrsbVetA 1849, s. 86.
-SILKE. sömn. silke avsett för l. använt till schattering (schattersöm). Almqvist Amor. 199 (1839).
-STYGN l. -STYNG. sömn. jfr -söm. MeddSlöjdF 1897, 1: 72.
-SÖM. sömn. (ytfyllande) prydnadssöm kännetecknad av olika långa, tätt lagda stygn, vanl. i färger som gå mjukt över i varandra. Sahlstedt (1773). Schattersömmens mjukt glidande förtoningar. Form 1942, Omsl. s. 82.
Ssgr (sömn.): schattersöms-broderi. särsk. konkret. RedNordM 1910, s. 19.
-kudde. kudde prydd med schattersömsbroderi. Fornvård. II. 2: 385 (1928).
-tavla. tavla utförd i schattersöm. Lönnberg Cas. 53 (1882).
-SÖMMAD, p. adj. sömn. prydd med schattersöm. Karlin KultM 36 (1888; om plånböcker).
-SÖMNAD. sömn. abstr. o. konkret(are); jfr -söm. SD(L) 1895, nr 306, s. 4 (konkret). Broderiarbeten i schatérsömnad. Ahrenberg Männ. 5: 5 (1910). Wrangel FornTid. 158 (1926; abstr.).
B (†): (I 1 a α, 2) SCHATTERE-RANDIG. som har ränder vilkas färg(nyans)er gradvis gå över i varandra. Fatab. 1911, s. 81 (1759; om kjortel).
C: (I 4) SCHATTERINGS-AVTRYCK. (†) avtryck på papper (åstadkommet) vid provtryckning utan trycksvärta. Täubel Boktr. 1: 185 (1823).
(I 1) -FÄRG. (i fackspr.) schatterfärg. Eidem ÄGlasH 81 (1912).
(I 1 a α) -FÄRGNING. färg. färgning av tyg l. garn o. d. med flera olika nyanser av samma färg l. i mönster (randning) med mjuka övergångar mellan de olika färg(nyans)erna. Sahlin SkånFärg. 206 (1928).
(I 2) -GARN. sömn. schattergarn. Almström KemTekn. 2: 594 (1845).
(I 1, 1 c) -GRAD. (i fackspr.) grad av schattering; jfr -steg. SvGeogrÅb. 1931, s. 33.
(I 1) -PENSEL. konst. pensel avsedd för schattering. Cannelin (1904).
(I 1 a α, 2) -RANDNING. (i fackspr.) randning (på tyg) med mjuka övergångar mellan de olika färg- (nyans)erna. Sahlin SkånFärg. 95 (1928).
(I 1, 1 c) -SKALA, r. l. f. (i fackspr.) skala av nyanser av skuggning l. av olika färgtoner. SvGeogrÅb. 1931, s. 33.
(I 1, 1 c) -STEG. (i fackspr.) om nyans som ingår i schatteringsskala. Sahlin SkånFärg. 95 (1928).
(I 1, 1 c) -STRECK. (i fackspr.) (tecknat) streck anbragt vid l. ingående i schattering. NF 11: 546 (1887).
(I 1, 1 a α) -VIS, adv. (numera bl. tillf.) på sådant sätt att mjuka övergångar mellan två l. flera (färg)nyanser erhållas. Rinman JärnH 812 (1782).
Spoiler title
Spoiler content