SEKURITET sek1ɯrite4t l. se1-, l. -ur-, l. 01—, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(securité 1729. sekuritet (sec-) 1630—1953)
Etymologi
[jfr t. securität, eng. security, fr. sécurité; av lat. securitas (gen. -tātis), till securus, trygg, säker, till se, åtskils, utan (se SECERNERA), o. cura, bekymmer, omsorg (jfr KUR, sbst.3,SINEKUR). — Jfr SÄKER]
1) (numera föga br.) säkerhet, trygghet. Ingen securitet ähr til at förvänta så frambt vij gifva något bort, som vij strax icke kunna taga igen. RP 2: 2(1630). Besinnandes huru högeligen det är Rikets och alles Wår securitet och säkerhet angeläget, at en sådan afgång (dvs. förlust av soldater) forderligast måtte ersättas ..; hafwe Wi (osv.). LMil. 1: 64(1680). Schmedeman Just. 1573(1700). 2SvUppslB(1953).
2) (†) försiktighet l. omsorg l. dyl. Försäkrade[s] them samptl., at vij med al securitet handla skole i denne saaken (angående hertig Adolf Johans brev till K. Maj:t). RARP 9: 64(1664).
Ssg: (1) SEKURITETS-PROTEST. [jfr t. sekuritätsprotest] (om ä. förh., numera föga br.) växelprotest upptagen då växelacceptanten råkat i konkurstillstånd l. vid utmätning befunnits sakna tillgångar att betala växeln med, säkerhetsprotest. Nisbeth 1096(1870). 2NF 33: 441(1921).
