SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEMPERLUSTIG säm3per~lus2tig, äv. 40~10, adj.
Etymologi
[ssg med LUSTIG; förleden av lat. semper, alltid, av sem- (se SAM, adj.) o. per (se PER, prep.). — Jfr SEMPERVIRENT, SEMPERVIV, sbst., SEMPITERN]
(numera bl. arkaiserande) alltid lustig (se d. o. 4, 5), alltid munter l. skojfrisk o. d. Lust-Skempt, Ok Lyk-Roops-Rijm ... Vpsatte aff then semper-lustige Clarimond i högsta hast. Lucidor (SVS) 163 (1671). Du (dvs. Lasse Lucidor) är frisk och semper-lustig. / Fick du gåtan god och mustig, / Så de kyska frustulammen / rodna lagom djupt av skammen? Karlfeldt Hösth. 13 (1927). Framställningen är genomgående hållen i en stundom kanske väl semperlustig Frans G. Bengtsson-stil. HT 1950, s. 440.
Spoiler title
Spoiler content