publicerad: 1967
SEPTEMBER septäm4ber, r. l. m.; pl. (föga br.) -brar040, stundom 032 (Paulsson Dikt. 78 (1930)) ((†) -brer Weste (1807)). Anm. 1:o I ä. tid förekommer ordet äv. med lat. kasusböjn. Tiil Szalebergitt Aff Stocholm 3 Septembris. G1R 9: 257 (1534); jfr a. Uthi Septembris månedt. RA II. 2: 283 (1617); jfr b. Emillan Majum och Septembrem. RP 6: 712 (1636). I medio Septembris. FinKyrkohSÅ 1958—61, s. 347 (1794). 2:o Formen septembras i det under c behandlade uttr. är bildad efter mönster av sådana former som (i) höstas, (i) påskas.
Ordformer
(september (säptäm-) 1546 osv. septemer (säptem-, säptäm-) c. 1657)
Etymologi
[jfr t. o. eng. september, fr. septembre; av lat. september, eg.: den sjunde (näml. månaden, räknat från mars, med vilken månad romarnas år urspr. började), avledn. av septem, sju (se SEPTIMA)]
den nionde månaden i året; jfr HÖST-MÅNAD. En vacker september. I början, mitten, slutet av september. September Höst månat Haffuer xxx. daghar. Ps. 1549, Kal. s. 9 b. Ingen månad på året öfvergår september, när han vill vara vacker. Almqvist TreFr. 1: 4 (1842). Hvad Juli och Augusti icke koka, kan September icke steka. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det är september, de gräsätande däggdjurens månad (dvs. brunsttid). Martinson Kvinn. 130 (1933). — särsk.
a) med ordningstal (l. adj. sista) ss. attribut betecknande viss dag i månaden. Datum den 2 September a:o 46. G1R 18: 139 (1546). Det var den andra september 1896. Hellström Malmros 146 (1931).
b) [efter förb. med lat. gen.; jfr anm. 1:o ovan] attributivt, i uttr. september månad. Karlson EBraheHem 41 (i handl. fr. 1654). Gyldenstolpe afgick först i påföljande september månad. De Geer Minn. 1: 175 (1892).
c) [jfr anm. 2:o ovan] (tillf.) i uttr. i septembras, under sistförflutna september, sistlidna september. I septembras fyllde han 21 år. Estrad 1954, nr 1, s. 2.
d) (i vitter stil, mera tillf.) bildl., om period av nedgång l. avmattning o. d., ”höst”; särsk. om ngns (begynnande) ålderdom; jfr NOVEMBER d, OKTOBER c. ”Min höst” är redan inne; det är September i mig. Bremer Brev 2: 476 (1845; i brev daterat 22/9). Det var en ståtlig man i sitt lifs September. Hedenstierna Marie 162 (1896).
-BIBEL(N). [jfr t. septemberbibel] (i fackspr.) om det första trycket av Luthers översättning av nya testamentet, vilket utkom i Wittenberg i september 1522. Stave Käll1526ÖfvNT VIII (1893). —
-DAG. äv. (i vitter stil, mera tillf.) bildl. (motsv. september d), i sg. l. pl., om (begynnande) ålderdom. CFDahlgren 3: 243 (1828). Kamrern .. kunde tacka en godhjärtad försyn, som i hans livs septemberdagar förskaffat honom denna titel. Blomberg Överg. 13 (1915). —
-FLUGA. om fluga som visar sig i september; i sht i jämförelser; jfr höst-, oktober-fluga. Lägga sig i allt som en Septemberfluga. Törneros (SVS) 4: 17 (1823). —
-GLANS. (i sht i vitter stil) om solens glans i september; äv. bildl., om matt glans o. d. (jfr september d). Atterbom (1842) i 3SAH XXXVII. 2: 117. Snoilsky 4: 274 (1887; bildl.). —
-KONVENTION(EN). [jfr t. septemberkonvention, fr. convention de septembre] hist. fördrag som ingicks mellan Frankrike o. Italien i september 1864 o. vari fastställdes att Frankrike inom två år skulle utrymma Rom o. att Italien därefter icke skulle angripa påven l. förhindra reorganisationen av hans armé. NF (1890). —
-LILJA. bot. (den i Sydafrika inhemska, i Sv. ss. krukväxt förekommande) liljeväxten Vallota speciosa (Lin. fil.) Svenss., som blommar i september. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 495 (1947). —
-LJUS. (i vitter stil) om det (klara) ljus som är karakteristiskt för september. Hallström Våren 11 (1898). —
-LUFT. (i vitter stil) om den (tunna o. klara) luft som är karakteristisk för september. CVAStrandberg 1: 359 (1862). —
-MORD(EN), pl. [efter fr. massacres de septembre] hist. om de massmord på motståndare till revolutionen (aristokrater, präster m. fl.) som ägde rum i franska fängelser i början av september 1792. Becker VerldH XII. 2: 51 (1833). —
-REVOLUTION(EN). hist.
1) [jfr span. revolución de septiembre] om den revolution som utbröt i Spanien i september 1868 o. ledde till att drottning Isabella störtades. 2NF 26: 518 (1917).
2) [jfr fr. révolution du 4 septembre] om den revolution som utbröt i Frankrike i september 1870 o. ledde till att kejsardömet störtades. NF 5: 234 (1881).
3) [jfr t. septemberrevolution] om revolutionen i Bryssel i september 1830, som ledde till Belgiens frigörelse. SvUppslB (1935). —
-STORMHATT~02 l. ~20. bot. om (den i Sv. i trädgårdar odlade) växten Aconitum Carmichaëlii Debeaux (inkl. A. Fischeri hort.), som blommar i september o. oktober, numera vanl. kallad oktoberstormhatt. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 13 (1946).
Avledn.: SEPTEMBRA, v. [efter mönster av jula l. semestra] (tillf.) tillbringa (del av) september (ngnstädes). Under den gångna veckan har de som septembrat i sina sommarstugor kunnat njuta av sol, surströmming och stillhet. GbgP 1949, nr 247, s. 10. —
SEPTEMBRISATION, r. l. f. [jfr eng. septembrization, fr. septembrisation, båda om septembermorden; till septembrisera] (†)
1) om bestialiskt mördande (under revolution). Held o. Corvin IV. 1: 247 (1852; om förh. i Frankrike 1795).
2) konkretare, om period varunder många människor få sätta livet till; anträffat bl. om sådan period under september. Leijonhufvud Minnesant. 318 (1841; om koleraepidemi i Sthm 1834, som nådde sin höjdpunkt i september). —
SEPTEMBRISERA, v., -ing. (äv. -icera) [jfr t. septembrisieren, eng. septembrize, fr. septembriser; urspr. med tanke på septembermorden; jfr septembrisation] (†) (under revolution) bestialiskt mörda l. massakrera (ngn); särsk. i fråga om septembermorden 1792. Den ena (av P. A. Halls döttrar) blef gift med en (fransk) Öfwerste som 14 dagar .. (efter Bastiljens fall 1789) blef septembricerad. JournLTh. 1810, s. 471. Septembriseringen inskränkte sig .. icke till Paris, utan upprepades i flera departementer (1792). Held o. Corvin IV. 1: 159 (1852). Därs. 248 (om förh. i Frankrike 1795). —
SEPTEMBRISK, adj. (tillf.) som utgör l. tillhör l. har avseende på l. liknar september. Ett septembriskt band av dagar vilka rodna som koraller. Blomberg Vallf. 81 (1926). Luften blir septembriskt sval. Dens. ViJord. 113 (1940). —
SEPTEMBRIST104, m.
1) [jfr eng. septembrist, fr. septembriste] hist. person som deltog i l. gillade septembermorden; i sht i pl.; jfr septembrisör. NF (1890).
2) [efter motsv. anv. av eng. septembrizer] (†) person som skjuter rapphöns (i september). Der (dvs. vid banketten) voro djerfva jägare, och qvicka, / Som hade underverk till koppel rent, / Och Septembrister med, ur stånd att klicka, / Som stego tidigt upp, men läto sent / Rapphönsen sig i stubben undansticka. CVAStrandberg 5: 340 (1865).
3) [jfr t. o. eng. septembrist, port. setembrista] hist. person som deltog i l. gillade upproret i Portugal i september 1836 o. var anhängare av den radikala konstitutionen av 1822; i sht i pl., om politiskt parti bildat av sådana personer. Held o. Corvin IV. 2: 141 (1853).
Avledn.: septembristisk, adj. (numera bl. tillf.) hist. till septembrist 1, 3: som utgör l. tillhör l. härrör från l. har avseende på septembrister l. deras politiska uppfattning. Held o. Corvin IV. 2: 141 (1853; om portugisiska förh. 1846). —
SEPTEMBRISÖR, m. [jfr fr. septembriseur] (†) septembrist (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om person som under revolution deltar i mördande. Held o. Corvin IV. 1: 159 (1852). Därs. 248 (i utvidgad anv.).
Spoiler title
Spoiler content