SEPTENNAT säp1tena4t l. sep1-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. septennat, eng. septennate, fr. septennat; till lat. septennis, sjuårig, till septem, sju (se SEPTIMA), o. annus, år (jfr ANNO)]
i sht hist. sjuårsperiod; särsk. dels om den franske presidentens sjuåriga ämbetsperiod, dels om var o. en av de perioder om sju år (den första 1875—1881) för vilka den tyska arméns fredsstyrka i förväg fixerades före härordningsreformen 1893; jfr SEPTENNIUM. Wieselgren Bild. 505 (1883, 1889; om den franske presidentens ämbetsperiod). Genom ingripande från nationalliberalt håll uppnåddes till sist 1874 en kompromiss, det s. k. septennatet, varigenom de begärda anslagen (till tyska armén) beviljades för en tid av sju år. Almquist VärldH 8: 293 (1938).
