SEPTENTRIONAL säp1tentri1ωna4l l. sep1-, l. septän1tri-, l. -on-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. septentrional; av lat. septentrionalis, septemtrionalis, nordlig, till septentrio, septemtrio, stjärnbilden Stora björnen, norr, sg.-bildning till septentriones, septemtriones, om (de sju ljusstarkaste stjärnorna i) stjärnbilden Stora björnen, eg.: de sju tröskoxarna, av septem, sju (se SEPTIMA), o. triones, pl. av trio (gen. -ōnis), tröskoxe, till terere, gnida, tröska (se TRÖSKA, v.)]
(i fackspr.) som har avseende på väderstrecket norr, nordlig. Pfeiffer (1837). Man borde fästa större vikt vid skillnaden t. ex. mellan den mediterrana och Eurasiens septentrionala sagorepertoars äldre skikt. Arv 1950, s. 167. — särsk. (†) om solvisare: som har mot norr vänd vertikal skärm; äv. övergående i substantivisk anv., om sådan solvisare (jfr SEPTENTRIONAL-SOLVISARE). Rålamb 4: 114 (1690). Een Septentrional som Declinerar emoot Wäster. Därs. 123.
Ssg (till septentrional slutet, †): SEPTENTRIONAL-SOLVISARE. vertikal solvisare som har den vertikala skärmen vänd mot norr (o. företrädesvis kan användas under sommarhalvåret o. då kan visa tiden från solens uppgång till den tidpunkt då solen på förmiddagen står i skärmens vertikalplan o. från motsv. tidpunkt på eftermiddagen till solens nedgång), nordur. Rålamb 4: 114, 122 (1690).
