SEPTEMVIRAT säp1temvira4t l. sep1-, l. septäm1-, n.; best. -et; pl. = (WoJ (1891) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (WoJ (1891)).
Etymologi
[jfr t. septemvirat, eng. septemvirate, fr. septemvirat; av lat. septemviratus, till septemvir, medlem av sjumannaråd, av septem, sju (se SEPTIMA), o. vir, man (se VÄRLD)]
i sht hist. styrelse l. regering l. råd o. d. bestående av sju personer. SvLittFT 1834, sp. 477 (om 1832 tillsatt grekisk regering). 3NF (1932).
