SEPTERA septe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[till nylat. septum, skiljevägg (se SEPTI-); jfr eng. septated, septerad, septation, septering]
bot. uppdela (cell l. spor l. blad o. d.) i rum l. avdelningar gm skiljevägg(ar); nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv. De i början enkla, sedan septerade sporidierne. Fries BotUtfl. 1: 282 (1843). Ett fall af septering hos kristallförande (stenceller). BotN 1915, s. 149. Juncus bulbosus L. .. Blad 4—8 cm, trådlika, flerpipiga, otydligt septerade, med slida. Weimarck SkånFl. 72 (1963).
