SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIDVÄRTS si3d~vær2ts, adv.2, l. SIDVART ~var2t, äv. (numera föga br.) SIDVARTS ~var2ts, adv.
Ordformer
(sid- 1639 osv. side- 1673—1682. sido- 1629—1855. -vart 1787 osv. -varts (-tz) 1631—1939. -värts (-e-, -tz) 1629 osv.)
Etymologi
[jfr d. sideværts, nor. sideverts; efter lt. siedwards, t. seitwärts, av siede resp. seite (se SIDA, sbst.) o. -wards resp. -wärts (jfr LOVVART, NORDVART resp. LAND-VÄRTS, INVÄRTES)]
1) (utom i a numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) åt l. från sidan, i sidled, sidledes (se d. o. 2 c); äv. bildl., särsk. motsatt: bröstgänges. (Krigsfolket skall öva sig i bl. a.:) Anfall på brystet eller Sidhowertz. L. Paulinus Gothus MonTurb. 240 (1629). Är den ena stången rätt horizontal, då kan den andra antingen böija sig utföre eller upföre eller sijdowärtz. Polhem Invent. 63 (1729). Kolmodin QvSp. 2: 336 (1750; bildl.). (De dansande i jössehäradspolskan) hoppa .. (i en tur) på tå sidvärts åt skilda håll. 2NF 36: 871 (1924). — särsk.
a) (fullt br.) bergv. i fråga om ett malmlagers l. annat bergartslagers fallande l. stupning: i donläge. Strykande gångar, så wäl stående, som i donläge, eller sidowerts. Bergv. 2: 228 (1741). SPF 1857, s. 503.
b) (†) i adjektivisk, attributiv anv.: som utföres l. sker sidledes. Meyerson SerafimInstr. 76 (i handl. fr. c. 1785). En .. Sidvärts Galopp. Ehrengranat HästRör. 74 (1818).
2) (†) med sidan vänd framåt (i förh. till ngn l., i fråga om ngn l. ngt som rör sig, i förh. till rörelsens riktning), med sidan före, sidledes (se d. o. 2 a). Bergman VSmSkr. 205 (1845). Sidofickorna till hans bruna frack voro .. fullproppade med handlingar, som gåfvo honom en sådan bredd, att han endast sidvärts kunde komma genom trångare dörrar. Därs. 322 (c. 1850).
3) (†) i profil. Om man har utkastat framdelen af en häst, så tänke man sig på densamma, om han tecknas sidverts, en linie dragen från ändan af nosen genom högsta punkten af skuldran åt bakdelen, sedan (osv.). Sandström KrMat. 62 (1840).
4) (†) på ngts sida l. sidor; på l. inom ngt på en plats som ligger utanför dess mitt l. åt sidorna till. Man hugger en skåra med yxhörnet sidowärts på alla sparrarna och sätter deremellan en kafwelbro af stör. VetAH 1739, s. 148. Tåget med säkra nayningar fastnayas til et svårt timmerträ, något sidvarts. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 3 (1796).
5) (†) med l. i sidorna l. kanterna. (Brewster upptäckte) huru dessa trådar eller band (som bilda lameller i fiskarnas kristallinser) äro sidverts sammanhäftade, så att de utgöra en sammanhängande, sferisk yta. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 21.
6) (†) i uttr. sidvärts om ngt l. från ngn sidvärts, vid sidan om ngt resp. ngn. Jordbeschrifwaren beschrifwer Landskapets lägenheet, hwilketera är på fasta landet. .. Hwilka som boo ifrå them sijdwertz. Schroderus Comenius 783 (1639). Mekanismskötaren .. har .. sittplats på lavetten men sidvärts om kanonens bakstycke. KrigVAT 1890, s. 619.
Ssgr (till 1; utom i -rörelse 2 bl. med ngt ålderdomlig prägel): SIDVÄRTS-BÖJNING. böjning i sidled. KrigVAT 1843, s. 318 (vid hästdressyr). —
-DIREKTION. riktning i sidled. DSjöbohm Sjöm. 35 (1787). —
-FÖRFLYTTNING. förflyttning i sidled. FörslExKav. 1920, s. 50. —
-RÖRELSE.
1) rörelse åt sidan l. i sidled. Tingsten FormTakt. 16 (1889). Söderberg PrFlygl. 2: 53 (1939).
2) (fullt br.) hippol. om vissa vid skolridning förekommande rörelser (skänkelvikningar, skolor) varvid hästen rör sig med fram- o. bakben på skilda spår. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 12 (1836). AllhemSportlex. (1951).
Spoiler title
Spoiler content