SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIMME sim3e2, r. l. m. (Fischerström 1: 569 (1779) osv.), äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) n. (HembKursSimr. 1909, s. 79, osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. sim, SvKulturb. 9—10: 244 (cit. fr. 1553: knapsimar; rättat efter hskr.) osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan), ss. n. -en (HembKursSimr. 1909, s. 79, osv.); l. SIM sim4, sbst.2, r. l. m. (Ekman NorrlJakt 315 (1910) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) n. (VDR 1675, s. 280, osv.); best. simmen, ss. n. simmet; pl. ss. r. l. m. simmar (se ovan), ss. n. = (VDR 1675, s. 280, osv.), förr möjl. äv. simmer (se nedan); förr äv. SIMMA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (IErici Colerus 1: 356 (c. 1645: Knapsimmor), VDAkt. 1779, nr 38 (: bast simmor)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. simme l. sim, BoupptVäxjö 1759).
Ordformer
(sim 1699 (: repsim) osv. sima c. 1550 (efter prep.)c. 1755 (ss. uppslagsord; från Västergötl.). simar, pl. 1553 (: knapsimar). simb 16741699. simm 1675. simma c. 1645 (: Knapsimmor, pl.)1779 (: bast simmor, pl.). simme 1779 osv. simmer, pl. 1759)
Etymologi
[fsv. simi, m., sv. dial. sim(m)a, f., sim(m)e, m., simm, m. l. n.; jfr fd. simæ, m. (d. sime, best. -en, äv. -et), nor. sime (best. -en), fvn. sími, m., síma, n., fsax. sīmo, m., lt. simm, n., holl. sim, ffris. sim (fris. sim), t. seime, sieme, simme, feng. sīma (eng. dial. sime); jfr äv. det från germ. spr. lånade fin. siima, snöre, rev, snara; till den ieur. rot som föreligger i gr. ἱμάς (gen. -άντος), rem, sanskr. simā, bena, gräns, o. i SELE, sbst.2]
1) rep l. tåg l. lina l. (säck)snöre o. d.; numera företrädesvis (fisk.) om rep l. lina o. d. som användes i fiskredskap, särsk. om rep som går mellan överteln o. underteln o. tjänar till att förstärka kortsida i vad o. d. The bundo .. (Jesus) medh reep och sima. OPetri 4: 511 (c. 1550). Ekman NorrlJakt 315 (1910; om snörplina i snörpnot). ”Simmarna”, de långa dragrepen till noten, gjordes af granrottågor, som klöfvos och tvinnades tillhopa. Modin GTåsjö 215 (1916; om förh. c. 1850). I ett ryck slet .. (jakthunden) av simmen och gnodde i väg som en sopande vind. Knöppel VitDöd. 139 (1922). Teln .. (dvs.) förstärkande kantrep utmed över-, under- o. sidokanterna på nätredskap. .. De benämnas över-, under- o. sidotelnar, de senare även simmar. SvFiskelex. 589 (1955). — jfr KNAP-, RED-SIMME o. REP-, ÖVER-SIM m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) = HANK, sbst.1 3. Den så mycket brukeliga Hanken eller Simmen af svart Prustrot .. i manken har icke visat någon synnerlig nytta (mot sjukdom hos häst), när den har varit brukad allena. PhysSH 251 (1786).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i skildring av ä. förh., tillf.) i utvidgad anv. av 1, om nät förfärdigat av kraftiga snören l. rep o. använt vid (rådjurs)-jakt; jfr RÅ-REP, sbst.2 Hildebrand Medelt. 2: 516 (1896; om förh. under medeltiden).
Avledn.: SIMMING sbst.2, r. l. m. till 1: rep l. snöre o. d. (äv. koll.); särsk. (i fackspr.) dels om sadelmakargarn, dels (fisk.) om rep som går mellan överteln o. underteln o. tjänar till att förstärka kortsida i vad o. d. TLev. 1909, nr 46, s. 1 (om sadelmakargarn). Haneson o. Rencke Bohusfisk. 102 (1923; i vad).
Spoiler title
Spoiler content