SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1968  
SINNEBILD sin3e~bil2d, förr äv. SINNBILD l. SINNESBILD, r. l. m. ((†) f. Lind (1749; jämte m.), Sahlstedt (1773); n. LykkoPris A 1 b (1689), Münchenberg Scriver Får. 39 (1725)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(sinn- (sin-) 16971904. sinne- 1689 osv. sinnes- 1842)
Etymologi
[jfr d. sindbillede, nor. sinnbillede; efter t. sinnbild (i ä. t. äv. sinnebild), av sinn (se SINNE, sbst.2) o. bild (se BILD, sbst.1)]
1) figur l. föremål l. färg som utgör ett konventionellt bildligt uttryck l. kännemärke l. tecken för en person l. institution l. ett föremål l. en företeelse (i sht förr med inbegrepp av den inskription l. devis varmed figuren l. föremålet ofta försetts), symbol, emblem; i vissa fall liktydigt med: attribut (se d. o. 2); särsk. (i sht förr) om vapen- l. sköldemärke l. emblem på medalj l. fana o. d.; förr äv. allmännare: symbolisk bild; i vissa fall svårt att skilja från 2 o. 4, i ä. ex. äv. från 5. Sinnebild av l. för ngt l. ngts l. ngns sinnebild, symboliserande ngt resp. ngn. Vitt är renhetens, blått trohetens sinnebild. Ankaret är en sinnebild för hoppet. Iani Tämpels utwärtes anseände repræsenteras, på hwilket äre afskildrade någre Sinne-Bilder, såm till ett Lykkeligit Regementes beteknande synas tiänlige: Såsåm på dän ena Gafwelen åm Tämplet wjses Hercules lik (dvs. såsom) segrandes öfwer dän stora Drakan. LykkoPris C 1 b (1689). (Skulpturer föreställande) de 4 Evangelisterne (äro uppställda) å framsidan af Choret, med deras sinnebilder, .. St. Mattheus är afbildad med en Ängel bredewid sig, St. Marcus med et Lejon, St. Lucas med en Oxe, och St. Johannes med en Örn. GT 1786, nr 47, s. 3. Academiens Sinnebild, eller inom en Lagerkrans thessa ord: Snille och Smak. 1SAH 1: 39 (1786); jfr 5. (Lagerträdets) blad äro en sinnebild af segern och skaldekonsten. Hartman Naturk. 123 (1836). Ormen är .. sinnebilden för det onda, alltså för de könsliga begären. KyrkohÅ 1941, s. 43. — jfr RIKS-SINNEBILD. — särsk. (förr) om symbolisk bild uppsatt (ss. transparang l. dyl.) t. ex. på ett hus, till firande av en viss tilldragelse; jfr DEVIS, sbst.1 1 b. Nordberg C12 1: 148 (1740).
2) föremål l. företeelse som är typisk(t) för ngt l. utgör en typisk detalj i ngt l. bild av en sådan detalj o. som uppfattas ss. en symbol för detta (i dess helhet); föremål l. företeelse som utgör l. betraktas ss. ett mönster för l. en bild l. avbild av ngt, ngt som illustrerar l. belyser l. representerar ngt; äv. om person som utgör en symbol för ngt o. d. (se a); symbol, bild; jfr 1. Lenngren (SVS) 2: 211 (1798). Är icke föräldrakärleken en sinnebild af Guds kärlek till sitt menniskoslägte(?). Tegnér (WB) 6: 363 (1830). Grafven är förgängelsens .. högsta sinnebild. Agardh ThSkr. 3: 123 (1838). Man vill .. (i vissa franska källor) i bajonetten hafva en sinnebild af den offensiva andan. KrigVAT 1891, s. 241. Ruin SjunknH 128 (1956). — särsk.
a) om person som utgör ett typiskt exempel på l. en typisk representant för l. står ss. symbol för viss(a) egenskap(er) l. vissa förhållanden l. är ett mönster för ngt l. en förebild i visst avseende; jfr b. Desse krönte fränder, den ene redlighetens, den andre trolöshetens sinnebild. Beskow i 2SAH 40: 55 (1865). Var .. inte (diktaren Vilhelm Berg i romanen) en sann sinnebild för hela vårt kulturella liv? Boye Ast. 230 (1931).
b) (†) i sådana uttr. som sinnebild av ngt, tecken som tyder på l. förebådar ngt l. dyl. (äv. om person med tanke på dennes namn; jfr a); i sinnebild beteckna ngt, om namn: bildligt förebåda ngt. (Nederländska) Republikens nuwarande belägenhet anses för en förskräckelig Sinnebild af Desz förestående undergång. GT 1786, nr 85, s. 1. Immanuel, hvars namn i sinnebild betecknade Judalandets frälsning från den lekamliga nöden. Melin Pred. 1: 3 (1844). Jesaia (Herrans salighet) och hans söner woro, genom sina betydningsfulla namn, tecken och sinnebilder af stundande ting, tillika förebilder af Christus och hans lärjungar. Dens. HelSkr. Jes. 8: 18 anm. (1858).
3) (†) om ordenstecken l. (förenings)märke o. d. Atterbom Minnest. 2: 157 (1853). En herre med fem sinnebilder på bröstet. Strindberg TrOtr. 2: 22 (1883, 1890).
4) framställning l. fras l. ord som utgör en bild l. allegori, liknelse, bild o. d.; jfr 1. Akk! wäl okk trefalt wäl, dän ägde Svadæ Tunga, / Åkk Maros söta Skald at fägna dänna Dag, / I hwem så ogement wår Himmel har behag, / Då skull wårt Under-dån mäd högre Stämmor siunga, / Då skull wårt Sinne-bild mot inre Tankan swara. LykkoPris A 1 b (1689). (Legenden om S:t Göran o. draken är) icke .. någon sanfärdig Händelse, vtan en Dickt och Christelig Sinne-Bild. Rüdling Suppl. 62 (1740). Det gäller .. om en del av de dikter med tekniska sinnebilder som vi studerat, att samma tidsbundna symbolik som kommit dem att åldras fort, kunnat ge dem en förhöjd slagkraft i den samtid, till vilken de först riktade sig. Björck K12Stövl. 133 (1954).
5) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) devis, tänkespråk, sentens; (kortfattad, sentensartad) dikt (epigram o. d.) l. inskription; jfr 1. Sinnebilder uppå Kort. Nordenflycht QT 1745, s. 162 (överskrift). (Med julklappen) medföljer alltid en biljett, på vilken man skriver en sinnebild eller några skämtsamma rader, som passa personen i fråga. Nilsson FestdVard. 133 (1925; om förh. 1745; fr. orig.: emblème).
6) [jfr 1, 4] (†) i uttr. sinnebilden av ngt är att (osv.), den symboliska innebörden av l. meningen med ngt är att (osv.). Bellman (BellmS) 10: 64 (1787).
7) (†) ss. beteckning för ngns sinnelag l. karaktär. En liten händelse .. afskildrar mycket lifligare wåra twenne Foster-Bröders sinnebilder, än jag kan det göra. Ekelund Fielding 47 (1765).
Ssgr (i allm. till 1): A (numera bl. tillf.): SINNEBILD-KONST(EN), -SKRIFT, se B.
B: SINNEBILDS-BOK. (mera tillf.) bok innehållande bilder l. beskrivningar av emblem o. deras innebörd. Fehrman DiktDöd. 259 (1952).
(4) -DIKT. (numera föga br.) allegorisk dikt. FinBiogrHb. 679 (1897).
(4) -DIKTARE. (numera föga br.) om författare av dikter av allegorisk l. epigrammatisk karaktär. Fahlcrantz 5: 127 (1852, 1865; om J. D. Valerius).
-KONST(EN). (-bild- 1868. -bilds- 1758 osv.)
1) till 1: konst(en) att framställa l. rätt använda l. uttyda l. lära(n) om symboliska figurer l. sinnebilder l. emblem; äv.: bestånd(et) av symboliska figurer osv. som förekomma i ett visst land o. dyl. l. under en viss tidsepok; jfr 2, 3. Sinnebilds konsten med en samling af sinnebilder och deras uttydning. Sahlstedt (1758; boktitel). Den nyklassicistiska sinnebildskonsten. Fornv. 1946, s. 359.
2) (numera bl. ngn gg om äldre förh.) till 1, 4, 5: konst(en) att författa sentensartade deviser, särsk. sådana som voro avsedda att användas ss. inskriptioner till emblem o. dyl., l. kortfattade, sentensartade dikter (epigram o. d.) l. att framställa allegoriska bilder o. d.; stundom svårt att skilja från 1; jfr äv. 3. Bergklint MSam. 1: 227 (1781). I en del (av Franzéns Fanny-sånger), Fanny, Stjernorna .. (m. fl.), röjes hvilken fullkomning hans lyriska sinnebildskonst uppnått. FinBiogrHb. 680 (1897). Schück VittA 5: 2 (1936).
3) [jfr 1, 2] (numera bl. om ä. förh.) i uttr. inskriptions- l. inskrifts- och sinnebildskonst(en), sammanfattande beteckning för konsten att framställa o. rätt använda emblem o. att förse dessa med inskriptioner. Schück VittA 6: 120 (i handl. fr. 1788). 2NF 32: 889 (1921).
-KROPP. (†) (plastisk) figur som utgör en sinnebild l. ett emblem. 2VittAH 2: 211 (1787, 1791; på skådepenning).
-LÄRA(N). lära(n) om symboliska figurer l. sinnebilder l. emblem samt om konsten att framställa o. rätt använda l. uttyda sådana, emblematik, symbollära; äv. bildl. När Poesien .. återblifvit .. en glad sinnebildslära öfver Guds i naturboken upptecknade tänkespråk. PoetK 1816, s. XLIV. SvFolket 7: 320 (1938).
-MAKARE. (†) person som framställer sinnebilder l. emblem. BL 13: 334 (1847).
-RIK.
1) till 1: rik på symboliska figurer l. sinnebilder l. emblem. Näsström FornDSv. 2: 326 (1948).
2) (†) till 2: symbolisk. Rogberg Pred. 1: 51 (1825).
-SKRIFT. (-bild- 18661875. -bilds- 18361892) (†) skrift vars tecken äro symboliska l. utgöra symboler, bildskrift; skrift som använder ett särskilt tecken för varje begrepp, ideografi. Enberg SvSpr. 3 (1836; om hieroglyfer). Noreen Rättskrifn. 4 (1892).
(4) -SPRÅK. (†) bildspråk; äv. i oeg. l. bildl. anv. Hela den synliga Naturen är ju ett sinnebilds-språk? Atterbom Minn. 287 (1818). Dens. VittH 126 (1845).
Avledn.: SINNEBILDA, förr äv. SINNBILDA, v. (sinn- 18171849. sinne- 1783 osv.) [jfr ä. t. sinnbilden]
1) till 1: beteckna (ngt) med en symbolisk figur l. en sinnebild l. ett emblem o. d.; äv. med saksubj.: utgöra en symbol för (ngt), symbolisera (ngt); i p. pr. i sht förr äv.: som består av l. är försedd med symboliska figurer. Snart kände den fromme Brahminen behof att närmare sinbilda föremålen för sin dyrkan, och nu formades bilder af bränd lera. Hammarsköld KonstH 46 (1817). Evigheten är ej för roskull sinnebildad af en orm som biter sig i stjerten. Blanche Band. 375 (1848). (I prästgårdens salar fanns det) sinnebildande dörrstycken med emblemer från pastorallifvet. Ahnfelt StudM 1: 3 (1857). (På Dramatiska teaterns fasad) är anbragt en skulpturgrupp (av Milles) (sinnebildande sånggudinnan och fyra sköna konster). 2NF 27: 79 (1917). Östergren (1938).
2) till 2; med sak- l. personsubj.: utgöra en sinnebild för (ngt), stå ss. symbol för (ngt); symbolisera (ngt); äv. i uttr. ngt är sinnebildat i ngn l. ngt, ngn l. ngt står ss. symbol för ngt. Nordenskjöld Oneir. 2: 46 (1783). Det svenska, som man vill se sinnebildadt i Gustaf Vasa. AB 1899, nr 261, s. 2. (Heidenstam har) rent yttre förutsättningar .. att som konkret person sinnebilda sin diktning. Malmberg Värd. 89 (1937). Vilken stor symbol är inte detta rymdfartyg (dvs. Aniara), som än tycks sinnebilda den jord som är allas vårt skepp och än vår andliga situation efter de stora upptäckternas tid. ST 1956, nr 279, s. 4.
3) till 4; dels om person: framställa (ngt) bildligt l. symboliskt; dels om framställning l. fras l. bild o. d.: symbolisera l. beteckna (ngt); äv. (i vitter stil, mera tillf.) i uttr. sinnebilda ngt i skepnaden av ngt, låta ngt symboliseras av ngt. Atterbom Minnest. 2: 35 (1840; om den nordiska gudaläran). (Snoilsky, som dömts hårt för sin skilsmässa o. därför med sin nya hustru bosatt sig i utlandet) sinnebildar sitt och sin levnadskamrats öde i skepnaden av det landsflyktiga och fredlösa albigenserparet. (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 271 (1918). I en av Oehlenschlägers dikter .. hade den ödsliga vinternaturen sinnebildat Kristi död. Santesson AtterbUngdD 68 (1920).
SINNEBILDLIG, förr äv. SINNBILDIG l. SINNEBILDIG, adj. (sinn- 18111867. sinne- 1734 osv. -ig 1734, 1757. -lig 1811 osv.) [jfr d. sindbilledlig, nor. sinnbilledlig, t. sinnbildlich, i ä. t. äv. sinnbildig]
1) till 1: som utgör en symbolisk figur l. ett emblem o. d.; som hör till l. är förbunden med l. har avseende på l. sker l. göres med användande av en symbolisk figur l. ett emblem l. symboliska figurer osv., symbolisk, emblematisk; ss. adv.: gm l. medelst symbolisk(a) figur(er) l. emblem, symboliskt, emblematiskt. Serenius (1734, 1757; under emblematical). Baader (påstår), att man i denna kyrkas architektur ser det gamla Frimureriets hemligheter sinnebildligt framställda. Atterbom Minn. 395 (1818). Sinnebildliga skulpturer. TurÅ 1919, s. 38. De sinnebildliga framställningarna av världsdelarna. HantvB I. 1: 445 (1934). Den sinnebildliga betydelsen av de olika riksregalierna. Ahnlund AOxenstierna 117 (1940).
2) till 2: som utgör en sinnebild av l. som symboliserar ngt, symbolisk, bildlig, som sker l. göres med användande av symbol(er) l. sinnebild(er) o. d.; ss. adv.: med användande av symboler l. sinnebilder l. symboliska handlingar; på ett symboliskt sätt, symboliskt. Polyfem III. 48: 3 (1811). Trosgnistan .. vill Han med sin kärleks andedrägt blåsa upp till en helig eld, .. såsom Han sinnbildligt gjorde med lärjungarna. Wallin 1Pred. 2: 85 (c. 1830). Förläning af godset, hvilket skedde genom en sinnebildlig handling, såsom öfverlämnandet (till vasallen) af en grästorfva .. eller något annat jordens alster. LbFolksk. 867 (1892). Mjöberg Lb. 448 (1910; ss. adv.).
3) till 4: som utgör en bild l. allegori; som hör till l. har avseende på l. sker l. göres medelst användande av bild(er); bildlig, allegorisk; äv. om betydelse l. mening o. d.: symbolisk. Atterbom Minn. 2 (i senare bearbetat brev fr. 1817: sinnbildlig mening). Guds löften, redan sinnbildligt uttryckta i det gamla Testamentet. Askelöf Tal 16 (1835). Tempeldammen, en sinnebildlig liten dikt. Norling Mänskl. 45 (1930).
Avledn.: sinnebildliga, v. [jfr t. versinnbildlichen] symbolisera.
1) till sinnebildlig 1, om symbolisk figur l. emblem. Utanför hvardera kortändan af postamentet är anbragt en fristående allegorisk figurgrupp. Den främre sinnebildligar: ”Allt för fosterlandet” och den bakre: ”Kraft och våld.” SDS 1899, nr 457, s. 2. HT 1941, s. 302.
2) till sinnebildlig 2. Strömberg Franskt 116 (1929). Kanske sinnebildligar denna jätteklocka utan tunga det väldiga stumma landet (dvs. Ryssland). Stiernstedt Spegl. 278 (1936).
sinnebildlighet, förr äv.
sinnbildlighet, r. l. f. [jfr t. sinnbildlichkeit] (numera bl. tillf.) till sinnebildlig 1, 2, om egenskapen l. förhållandet att vara sinnebildlig l. symbolisk l. allegorisk, symbolism. Atterbom Minn. 437 (1818). (Den forngrekiska poesien) äger .. i sitt innersta samma storartade sinnbildlighet, som .. (grekernas) sculptur. Dens. PoesH 2: 26 (1848). Östergren (1938).
Spoiler title
Spoiler content