publicerad: 1968
SINNE sin3e2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en (RARP 2: 149 (1634) osv.) ((†) =, 2Kor. 3: 14 (NT 1526), Dahlstierna (SVS) 48 (1691); -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sinn) Ludvigsson Norman 5 (c. 1550), Schultze Ordb. 4104 (c. 1755)); äv. (numera bl. i poetiskt spr. l. vard., särsk. i vissa stående uttr., se 1 slutet, 7 c, 12 g α) SINN sin4, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (Ps. 1536, s. 71, Lind (1749)) l. -er (se ovan). Anm. Förr användes stundom gen. sg. best. sinsens. Schroderus Os. 1: 689 (1635). Brobergen 163 (1694, 1708).
Ordformer
(sin 1536 (i vers)—1711. sine 1593—c. 1657. sinn c. 1600 (i vers), 1669—1966. sinn' 1643—1912. sinne (sz-, -ij-) 1523 osv. synne 1523—1545)
Etymologi
[fsv. sin, sinne; jfr d. sind, sinde, nor. sinn; av mlt. sin, motsv. fht. sin, t. sinn (i ä. t. äv. sinne), rotbesläktat (trol. etymologiskt identiskt) med SINN, sbst.1 (o. urspr. betecknande sinnets inriktning på ett visst mål). — Jfr SINNA, v.3, SINNAD, SINNIG, SINNLIG, SINT]
Översikt
Översikt av betydelserna.
1) gemensam beteckning för organiska sinnen o. själsförmögenheter. 2) om organiskt sinne. Härunder sjätte sinne (d). 3) om drifter, böjelser o. begär av sinnlig art. 4) om själsförmögenhet. Härunder öppet sinne (f), i vissa uttr. som beteckna att ngns själsförmögenheter befinna sig l. försättas i visst tillstånd (g), ss. genitivattribut i vissa uttr., t. ex. sinnets rörelse (j). 5) i fråga om visst känslomässigt tillstånd l. viss stämning o. d. 6) i fråga om affekt. Härunder om vrede l. ilska (c), sinnet rinner på ngn o. d. (c β), ngns sinne rinner över o. d. (c γ). 7) själsläggning, sinnelag, temperament. Härunder till sinn och skinn (c β), byta sinne o. d. (d), pregnant, om besvärligt sinnelag, egensinne o. d. (h). 8) förstånd på l. fallenhet för ngt. 9) om känslomässig inställning till ngn l. ngt; lust, håg o. d. Härunder byta sinne o. d. (a). 10) betecknande (att ngn har l. bibringas l. överger viss) åsikt l. mening o. d. Härunder få i sitt sinne (c), betecknande enighet (e), efter ngns sinne o. d. (f). 11) om själsförmögenheternas inriktning på handling l. inriktning av viljan; avsikt, föresats o. d. Härunder ha ngt i sinnet (a), få ngt i sinnet (b), sätta sig ngt i sinnet (d). 12) om tankeförmåga l. fantasi l. minne. Härunder ngn har l. bär ngt i sinnet o. d. (a), slå ngt ur sinnet o. d. (e), ur syn, ur sinn(e) o. d. (g α). 13) i vissa speciella uttr. Härunder ha sitt (eget) sinne o. d. (a β), av (sitt) eget sinne o. d. (b α), i sitt (stilla) sinne o. d. (c α), ngt rinner l. faller l. kommer ngn i sinnet o. d. (c β), ngt ligger ngn på sinnet o. d. (f α), lägga ngt på sinnet o. d. (f β), ngt går ngn till sinnes o. d. (g α), låta ngt gå (sig) till sinnes o. d. (g β), taga l. sätta (sig) ngt till sinnes (g γ), föra ngn l. sig ngt till sinnes o. d. (g δ). 14) intellekt, omdöme. 15) pregnant: förstånd, klokt omdöme. 16) i fråga om själsförmögenheternas sätt att fungera (normalt l. onormalt). a) om mentalt hälsotillstånd. b) om tillfällig, sjuklig omtöckning av själsförmögenheterna. c) om förhållandet att vara i l. ur själslig balans. 17) om förhållandet att vara vid medvetande l. medvetslös. 18) (ngts) innebörd l. mening. Härunder vid det l. det sinnet (a), under det sinnet att (b). 19) beskaffenhet, skick, sätt. 20) i uttr. tukt och sinne.
1) ss. gemensam beteckning för olika förmögenheter med vilkas hjälp en människa (l. annan levande varelse) mottager yttre l. inre intryck l. är själsligt verksam på ett l. annat sätt; oftast med tanke på viss förmögenhet av detta slag l. på viss grupp av sådana förmögenheter (se följande mom.). Jagh troor at Gudh haffuer migh skapat och all Creatur, giffuit migh kropp och siel, öghon, öron och alla lemmar, förnufft och all sinne. Cat. 1562, s. B 1 b; jfr Kat. 1878, s. 7. Alt thet som hafwer Lijff, sinne, och rörelse, thet är itt Diwr. Schroderus Comenius 142 (1639). Wett, och Sinne gå bort; fördwälmas i dwaas, och i glömsko; / Döden är yttersta målet. Stiernhielm Herc. 530 (1658, 1668). Jag låg deroppe (på kullen) och celebrerade edra dygder och behag, och hade inga sinnen .. för den omgifvande naturens fägring. Palmblad Nov. 4: 50 (1851); jfr 2. Den entusiastiska (tuppfäktnings-)publiken ger sig hän med alla sinnen. Holmsen KanarSolv. 84 (1964); jfr 4 e. — särsk. (i vitter stil) i förb. syn och sinne(n) l. sinn, om synen o. övriga sinnes- o. själsförmögenheter. (Man) ser .. at syn och sinnen hafwa föga lius at fatta thet the dageligen anröres af, utan inbilla förnufftet myket som osant och orimligit är. Swedenborg RebNat. 3: 303 (1718); jfr 2, 4. Vaknen upp till syn och sinne / för det stora, för det ljufva, / som kan smälta qvinnohjertan, / som kan hjeltehjertan kufva! Rydberg Dikt. 1: 73 (1882); jfr 8. Syn och sinn förvändes. Vetterlund GmÅr. 131 (1920; i vers).
2) var o. en av de till särskilda organ knutna förmögenheter med vilkas hjälp en levande varelse kan emottaga fysiska retningar från yttervärlden o. från sin egen kropp o. utlösa dessa i förnimmelser, traditionellt o. i icke fackmässigt spr. omfattande syn, hörsel, smak, lukt o. känsel (exteroceptorerna, äv. kallade de fem l. yttre l. exteroceptiva, förr äv. utvärtes sinnena), i nutida fackspr. omfattande ytterligare ett antal förmögenheter med liknande funktion, t. ex. förmåga att känna hunger o. törst l. smärta l. att uppfatta olika temperaturer l. kinestetiska förnimmelser l. hudförnimmelser (proprioceptorerna; se särsk. b); jfr 1. Statiskt sinne, jämviktssinne. Kinestetiskt sinne, förmåga att uppfatta lemmarnas inbördes läge o. deras rörelser, rörelsesinne. Man .. kan (icke) see .. (själen) medh lekamlig öghon, eller medh noghot vthwartes sinne begripa henne. OPetri 3: 522 (c. 1535). (Den som lider av yrsel) kenner ock mykin swagheet på all sijn sinne, som är på luchtande, seenne, hörande. BOlavi 11 a (1578). Lustwin Danszar en Gavott mäd de 5. Sinnerne. Columbus BiblW K 1 a (1676). Straffen kunna indelas i tvenne hufvudslag nemligen: a) De som i första rummet afse de yttre sinnenas plågande och marterande, således (osv.). Oscar I Straff 4 (1840). Jag sjunger endast hvad jag fått pröfva / Med mina sinnen, de sunda fem. Snoilsky 1: 3 (1869). (Vissa steklar) hava högt utvecklade sinnen och en viss intelligens. Trägårdh Skogsins. 170 (1914). Konkreta äro de substantiv, som kunna uppfattas med sinnena. (Elfstrand o.) Gabrielson 44 (1945). Jag tror vi stod orörliga en kvarts minut med krökt rygg och sinnena på helspänn. Trenter LysLandn. 175 (1946); jfr 1, 4. — jfr BALANS-, BERÖRINGS-, HUD-, HÖRSEL-, JÄMVIKTS-, KÄNSEL-, KÖLD-, LJUS-, LUKT-, MUSKEL-, ORGAN-, ORT-, RUMS-, RÖRELSE-, SMAK-, SMÄRT-, SYN-, TEMPERATUR-, TRYCK-, VÄRME-SINNE m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. som beteckna olika slag l. grupper av de yttre sinnena, t. ex. de kemiska sinnena, om lukt o. smak; äv. (numera icke i fackspr.) de högre l. ädlare sinnena, om syn o. hörsel; de objektiva sinnena, om känsel, syn o. hörsel; de subjektiva sinnena, om smak o. lukt. Dalin (1854: Objektiva sinnen ... Subjektiva sinnen). Damerna, som .. (på 1850-talet) hade sin plats på galleriet, fingo (vid den nordiska festen i Akademiska föreningen) endast med de s. k. högre sinnena njuta af festen. Tal och sång hörde de, folklifvet nedanför sågo de. LundagKron. 1: 136 (1918). De s. k. kemiska sinnena, lukt och smak. Ahlgren AnmProfFarmLd 5 (1930).
b) i uttr. inre l. proprioceptivt sinne, om de förmögenheter med vilkas hjälp en levande varelse kan emottaga retningar härrörande från den egna kroppen o. utlösa dessa i förnimmelser, t. ex. törst, hunger, trötthet, smärta (proprioceptorerna); ofta svårt att skilja från 4 b. Öhrvall PopVetUpps. 77 (1909). IllSvOrdb. (1955).
c) (i fackspr.) i uttr. gemensamt sinne (o. i ssgn ALLMÄN-SINNE), om en enl. äldre uppfattning existerande, för samtliga organiska sinnen gemensam förmögenhet som åstadkommer en enhetlig föreställning av de skilda sinnesförnimmelserna l. om det tänkta organet för en sådan förmögenhet. Geijer I. 5: 248 (1820). Tack vare det gemensamma sinnet får vi (enligt Aristoteles) .. en enhetlig sinnevärld. Aspelin TankVäg. 1: 123 (1958). — jfr ALLMÄN-SINNE.
d) oeg., i uttr. sjätte sinne, om en mer l. mindre vagt tänkt (med de organiska sinnena jämställd) förmögenhet med vars hjälp en levande varelse på ett svårförklarligt sätt kan förnimma ngt, telepatisk förmåga, övernaturlig instinkt, intuition; jfr 4. Phosph. 1813, s. 361. Vad som (i snöstormen) ledde honom till målet, blev han aldrig klok på. Kanske förde det undermedvetna sjätte sinnet honom rätt på kåtan. Didring Malm 1: 150 (1914). jfr (med bet. nära motsv. c): Det Magnetiska fluidum, som .. bragt patienten til sömn, upväckte (enligt De Puiségur) .. hos menniskan et Sjette Sinne, i hvilket hon såg, lika som i en spegel, den concentrerade reflection af de öfrige Fem: följaktligen såg in uti sig sjelf (osv.). Kellgren (SVS) 2: 254 (1787).
e) (numera bl. tillf.) övergående i bet.: sinnesorgan. Dessa organer, tillika med den dem tillhöriga förmågan att emottaga intryck af föremålen, kallas yttre Sinnen. Ekman Jakob 26 (1822). Hedberg SvOperasång. 6 (1885).
f) (†) i uttr. som beteckna att sinnena (särsk. känseln) icke fungera l. att ngn icke har någon förnimmelse av ngt; jfr 16 b, 17. Gehasi .. ladhe staffuen på piltens anlete, Men ther war hwarken röst eller sinne. 2Kon. 4: 31 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: intet spår av förnimmelse). (Timmermannen som träffats i huvudet av en metalltrissa) förlorade icke sinnen eller känslan, men förmågan at stå eller gå på benen. Acrel Chir. 5 (1759); jfr 16 b, 17.
3) i sg. o. (numera nästan bl.) pl., om sammanfattningen av alla de drifter, böjelser o. begär som väsentligen äro knutna till en människas organiska sinnen o. som höra till den mänskliga (”lägre”, sinnliga) naturen; sinnlighet, sinnlig läggning; sinnliga känslor; särsk. motsatt: själ, ande; ofta med särskild tanke på l. enbart om sexuella l. sexuellt färgade drifter osv.; stundom svårt att skilja från 9. På Kötsens wägna kallas .. (människan) then gamble Menniskian: Icke allenast förthenskuld at hon ledhes och drages vtaff Sinsens lustar och begärelser: Vthan och (osv.). Schroderus Os. III. 1: 26 (1635). De lagar Sinnets nöjen gifva, / Dem stiftade naturen blott. LBÄ 16—17: 20 (1798). Denna kärlek .., som aldrig var någon kärlek, men blott ett flyktigt sinnenas rus. Söderberg 10: 101 (1895, 1921). De fåvitska jungfrurna (i Levertins dikt ”De visa och de fåvitska jungfrurna”), det är sinnenas glädje, lidelsen och vällusten. Böök i 3SAH LIV. 2: 181 (1943). — särsk.
a) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i sådana uttr. som kött och sinne, köttets sinne, köttsligt sinne; jfr KÖTT 5, KÖTTSLIG 4. Kötzens sinne är dödhen, men andans sinne är lijff och fridh. Rom. 8: 6 (NT 1526; Bib. 1917: köttets sinne). Then anden som wärkar vthi wantronas barn, jbland huilka wij och alle wandrat haffuom j förtidhen, vthi wår kötz begärilse, och giordom huadh kötit och sinnet lyste. Ef. 2: 3 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Hwad förstås med wårt egit Kiött? (Svar:) Wår syndige Natur och Kötzlige Sinne, som til alt ondt benägit är. Swebilius Cat. 2: 67 (1689). Wi wilje giöra, hwad köttet och sinnet lyster. Bælter Christen 261 (1743, 1748).
b) (i sht i vitter stil) i uttr. som beteckna att ngn känner l. börjar l. upphör att känna sexuell dragning l. (sinnlig) kärlek till l. är l. blir l. upphör att vara förälskad i ngn; förr särsk. i sådana uttr. som ngn får sinne l. slår l. fäster sitt sinne till ngn l. fattar sinne till ngn l. ngns sinne faller till ngn o. d. (jfr 9 c), ngn gripes av kärlek till l. blir förälskad i ngn; ngra sammanfästa sina sinnen, ngra gripas av kärlek till l. bli förälskade i varandra. (Vissa biskopar m. fl. menade) att the .. her inrikes ingen annan persone viste till att uthvällia (till G. I:s maka), uthan .. jomfru Katherina (Stenbock) .., hvar .. h. k. M:tz sinne till samma loflig persone elliest falla ville. RA I. 1: 615 (1552). Iag .. slogh mitt sinne till .. Segrid. VDBötB 1636, s. 342. Emädan hoen icke kan få sinne eller behaegh till honom. VDAkt. 1701, nr 316. (Du, dvs. kärleken) giör .., at Twå sin' Sinnen sammanfästa. Frese VerldslD 40 (1716, 1726). Aldrig så länge jag lefwer ändrar (jag) mig emot den, som jag först fäst mitt sinne til. Modée FruR 99 (1738). Jarlen sporde honom till, huruvida han trodde, att Konung Olof i Norrige skulle fatta sinne till Astrid. Strinnholm Hist. 1: 410 (1834). (Oden) kan (med sina magiska runor) vända den hvitarmade tärnans hog och sinne till sig. Wisén Oden 47 (1873). Hon är den kvinna hans sinnen i hemlighet alltid har ropat efter och aldrig nått. Boye Ast. 69 (1931).
4) i sg. o. (se särsk. a) pl., om sammanfattningen av en människas själsliga (psykiska) förmögenheter o. tillstånd; äv. med särskild tanke på l. om det tänkta (enhetliga) organet l. sätet för dessa förmögenheter; ofta liktydigt med: själ l. hjärta (se d. o. II 2, 3, 4) l. huvud (se d. o. 2) l. (stundom) ande l. andlighet; ofta med särskild tanke på viss sida av själslivet, t. ex. den känslomässiga sidan l. de vilje- l. förståndsmässiga sidorna (se 10, 11, 12, 14); jfr 1, 2 d. Förwandlen idher medh en förnyielse vthi idhart sinne. Rom. 12: 2 (NT 1526; Bib. 1917: edert sinnes förnyelse). (Vinet) wekker Sinnet up när thet är lagt i Dwala. Spegel GW 122 (1685). O huru lyfter sig mitt sinne nu från jorden! / .. Förr gladdes jag åt stoft, nu frögdas jag i Gud. Kolmodin QvSp. 2: 148 (1750). Alla vårt sinnes verkningar, alla förändringar, som föregå inom oss, grunda sig ytterst på tre hufvudförmögenheter, veta, känna .. och vilja. VStyckUplKantPhilos. 25 (1798). En flerårig svår sjukdom besegrade honom efter en hård kamp, som hans spänstiga sinne satte mot sjukdomens framsteg. SvGeogrÅb. 1928, s. 204. — jfr ANDE-, MÄNNISKO-, RELIGIONS-SINNE. — särsk.
a) i pl., om (sammanfattningen av) en enskild persons själsförmögenheter l. själsliga krafter; jfr e, f, g α, β, γ. Bedröfwelse .. är .. intet annat än en ångest .. (som) icke allenast Kroppen på åtskillighe sätt qwällier, ens sinner och modh perturberar, vthan ock (osv.). Palmchron SundhSp. 162 (1642). Ren, frisk luft uppfriskar och stärker sinnena, .. främjar kroppens utveckling och (osv.). LbFolksk. 74 (1890).
b) i uttr. inre, förr äv. invärtes sinne, ss. motsats till de organiska sinnena; jfr 2 b. Begiorder idher inwertes sinnes länder. 1Petr. 1: 13 (NT 1526; Bib. 1917: edert sinnes). De invärtes sinnen äro try .. (nämligen) intellectus, memoria & voluntas (dvs. intellekt, minne o. vilja). Schultze Ordb. 4103 (c. 1755); jfr 11, 12, 14. (Vi) komma med det inre sinnets hjelp till uppfattningen af vår egen själ. Borelius Log. 5 (1882).
c) (numera bl. i vitter stil) i sådana förb. som håg och sinne (jfr e), sinne och förnuft, sinne och samvete, ss. en sammanfattande beteckning för (olika grupper av) själsförmögenheter; jfr 14. Them besmittadhom och otroghnom är ingen ting reen, vtan bådhe theras sinne och samwet är besmittat. Tit. 1: 15 (NT 1526; Bib. 1917: förstånd och samvete). Hogh och sinne. 1Krön. 29: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: håg och tankar). Wårt sinne och förnufft kan letteligh bedragit warda. OMartini Bew. A 3 b (1604). Wår öron öpna, Herre Gudh, / Regera hogh och sinne, / At (osv.). Ps. 1695, 233: 3; jfr Ps. 1937, 213: 3.
d) i förb. med kropp, dels ss. motsats till d. o., dels tillsammans med d. o. bildande en sammanfattande beteckning för en varelses psykiska o. fysiska förmögenheter o. funktioner; numera vanl. ersatt med ordet ’själ'. Sååsom Christus bådhe j croppen och j sinnet war ynkeligha pinat och plåghat, såå (osv.). OPetri 1: 87 (1526). Basilius berömer en benämd Dianius högeligen aff hans .. höga Gåfwor bådhe til Kropp och Sinne. Schroderus Os. 1: 479 (1635). Lijka som om Daghen, så förgå Menniskiones kraffter genom Sinzens och Kropsens stadige wärkande: Altså är osz Sompnen aff Naturen gifwin, til (osv.). Palmchron SundhSp. 143 (1642). Nordenflycht Turt. 18 (1743).
e) (†) i uttr. av allt sinne l. av alla sina sinnen och håg (jfr c) l. med alla sina sinnen, med anspännande av alla sina själskrafter; av fullaste hjärta o. d.; jfr 1. Jag will till hielp komma med all min sinn, / Och gifwe Fröken Anne i hiertat in, / Att (osv.). Carl IX Rimchr. 70 (c. 1600). O Gudh wij rope tilsamman, / Aff all wår sinn och hogh. Rudbeckius Starcke B 1 b (1624). (Lat.) Animitus. (Sv.) Af alt sinne, hjerteligen. Ekblad 16 (1764).
f) i uttr. öppet sinne l. öppna sinnen o. d., betecknande det förhållandet att ngn är vaken o. mottaglig för l. låter sig påverkas av ngt, förr äv. icke avböjer l. vägrar delta i ngt; stundom äv. anslutet till 2, med tanke tillika på organsinnena (särsk. synen). Ungdomen, som merendels har ett öppet sinne. Tegnér (WB) 4: 118 (1824). Dante var en afsvuren fiende till frosseriet; men för umgängets nöjen var hans sinne .. (efter giftermålet) öppet. Böttiger i 2SAH 39: 176 (1864). Man måste leva helt för uppgiften (att leda en tidning), .. med alla sinnen öppna för läsarens krav. Wahlöö Mord 132 (1964).
g) i vissa uttr. som beteckna att ngns själsförmögenheter befinna sig l. försättas i ett visst tillstånd; jfr 5, 6.
α) [delvis äv. anslutet till 12] (numera bl. tillf.) samla (förr äv. hämta) sina sinnen (förr äv. samla l. fatta sina sinnen tillhopa l. tillsammans), koncentrera l. anspänna sina själsförmögenheter, samla l. koncentrera sina tankar, samla l. sansa sig, tänka sig för; hava sina sinnen samlade, vara koncentrerad l. samlad l. sansad l. i psykisk jämvikt; med samlade sinnen, med koncentration, i psykisk jämvikt; sinnet samlar sig, man anspänner l. koncentrerar sina själsförmögenheter l. tankar l. sansar l. hämtar sig o. d.; se för övr. HÄMTA, v. 4 d, SAMLA 1 e δ α' o. o β', g δ β' slutet, SAMLA IHOP 1 c α. (Propositionen) skal .. (ånyo) vpläses(.) Dhe (dvs. ridderskapet o. adeln) wele fördenskuld fatta och hafwa sine sinnen tillsammans och tagat (dvs. taga det) vthj ett gott betenckiande. RARP 3: 299 (1643). För att bättre fatta .. (Guds) närvarelse, för att med mera samlade sinnen kunna tillbedja och lofsjunga honom, behöfver .. (människan) ett Tempel. Tegnér (WB) 6: 358 (1830). Jäktet hejdas för några korta ögonblick, och sinnet samlar sig liksom i en lång, befriande andhämtning. Celander NordJul 1: 1 (1928).
β) [delvis äv. anslutet till 12 o. 16 c] (†) sprida ngns sinnen l. förströ ngns sinne, med saksubj.: distrahera l. oroa l. förvirra ngn l. dyl.; bliva förströdd i sitt sinne, bli distraherad l. oroad l. förvirrad l. dyl. (Jag) blef .. i mitt sinne så förströdd, att jag alls ej visste, hvar jag var hemma. All min forna sinnesfrid var borta. EMolin (c. 1735) i KyrkohÅ 1903, s. 240. Dens. Därs. (: förströ mitt sinne). Jag .. började föreställa mig det elände, som åtföljer fångenskapen. .. Jag ville börja .. med de sinom tusende af mina arma (fångna) medvarelser, men då jag fann .. att mångfaldigheten af bedröfliga ställningar endast spridde mina sinnen — Så tog jag en enda fånge, och (osv.). Ekmanson Sterne 2: 30 (1791).
γ) (i sht i vitter stil) i uttr. som beteckna att ngn l. en grupp av människor göres entusiasmerad l. starkt l. ivrigt intresserad l. engagerad o. d., t. ex. upptända l. elda ngns sinne(n) l. sinnena o. d. O kerlechs eeld vptend wor sin, / giff oss (osv.). Ps. 1536, s. 71. O Helge And kom til migh in, / Vplys min siäl, vptänd mitt sinn, / At jagh må i tigh blifwa. Ps. 1695, 187: 1. Elda sinnena. Hammar (1936).
δ) [stundom äv. anslutet till 6] i uttr. som beteckna att det förefinnes l. uppkommer oro o. d. hos en enskild person l. oroligheter l. jäsning o. d. i ett kollektiv av personer. Schönberg ÅmVetA 1773, s. 15. Försöken med stämpel och tulltaxorna hade satt alla sinnen i jäsning. Lagergren Minn. 8: 31 (1929). Hennes händer .. grepo omkring sig nervöst och ivrigt och tycktes ge utlopp åt hennes sinnes oro. Krusenstjerna Pahlen 2: 105 (1930). Oron jäste i sinnena. Wieselgren Waln LandsflH 229 (1934). Det är denna åtrådda maltdryck .. som under namnet mellanöl försatt sinnena i jäsning. IdunVeckoJ 1964, nr 49, s. 3.
ε) [stundom äv. anslutet till 6] i uttr. som beteckna att en enskild person försättes i ett tillstånd av ro l. lugn l. stillhet l. att oroligheter l. jäsning o. d. i ett kollektiv av personer bringas l. bragts att upphöra. Genom att avskaffa vissa förhatliga bestämmelser försökte regeringen lugna sinnena. Han wille genom samtaell och burspråk, personliga talandes widh almogan stilla theres vprorske sinne. Svart G1 99 (1561). (Det är av vikt) at ej gifwes di, då Modren på något sätt blifwit skrämd eller förifrat sig, sinnet bör först stillas. PH 6: 3864 (1755). Mitt sinne fick ro. Wulff Petrarcab. 106 (1905). Mig lös ur frestarens snara, / Giv håg och sinne ro. Ps. 1937, 359: 6; jfr c.
ζ) (numera i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr.) styra (förr äv. råda) sitt sinne, behärska sig; särsk.: behärska sin benägenhet att råka i affekt l. vrede; jfr 6, 7 h. En tollugh (dvs. tålig) är bätre än en stark, och then som råder sitt sinne är bätre än then som städher winner. SalOrdspr. 16: 32 (öv. 1536; Bib. 1917: styr sitt sinne). En lärare skall .. altijdh styra sitt sinne, och wijsa att han drifwes af en sachtmodigh och godh anda. KOF II. 2: 27 (c. 1655). Styra sitt sinne. SvHandordb. (1966).
h) (†) om känsla (se d. o. 8 b) i markerad motsats till andra själsliga förmögenheter, särsk. till intellektet. Thorild Bref 1: 101 (1784). Sinne! en enda grad deraf uppväger hela den kalla, okännande Lärdomen. Dens. (SVS) 2: 209 (c. 1785). Sara Videbeck .. är .. känslolös (tänkte Albert). .. Men .. du har orätt (fortfor han ..) ..; mins du par exemple de der lifliga ögonkasten? den varma munnen? .. — nej, nog har hon sinne, var viss på det. Almqvist Går an 84 (1839).
i) (i sht i vitter stil) använt mer l. mindre klart metonymiskt ss. beteckning för en person, med mer l. mindre framträdande tanke på den sida av en persons väsen som representeras av (vissa av) dennes själsförmögenheter; jfr dels ANDE VI 1 o. SJÄL, sbst.1, dels 7 i. RP 8: 198 (1640). Eder K. M. lär lätt kunna föreställa sig, att sinnena i Stockholm äro bekymrade och oroliga. Rosenstein 3: 308 (1788); jfr g δ. (G. III:s) förmåga att vinna och förena sinnen. Dens. 2: 9 (1811). Åsatron .. förlorade allt mer sin makt öfver sinnena. Odhner Lb. 18 (1869). Slottet gjorde .. ett djupt romantiskt intryck på mitt unga sinne. De Geer Minn. 1: 19 (1892). Långt sedan den massiva stjärnkulten förlorat sitt grepp om sinnena, har skalderna fortsatt att speja mot himlavalvet efter tecken och under. Björck K12-Stövl. 32 (1954). (Skepticismen) är .. en filosofi för trötta sinnen. Aspelin TankVäg. 1: 151 (1958).
j) (†) ss. genitivattribut i vissa uttr. (i vissa fall möjl. att uppfatta ss. ssgr), t. ex. sinnets l. sinsens l. sinnens bevägelse l. rörelse, psykisk reaktion l. affekt l. sinnesrörelse (i vissa fall äv. med inbegrepp av sinnliga begär; jfr 3); sinnens böjelse, böjelse, intresse; sinnets gåvor, anlag, andlig kapacitet o. d.; sinnens krafter, själsliga l. psykiska krafter o. d. Sinsens bewegelser eller affecter, som är Kötzligh och oloffligh begärelse, Girigheet, Ähregirigheet, Haat, Wredhe, etc. Palmchron SundhSp. A 7 b (1642); jfr 3. Någre hefftige Sinnens rörelser. Arvidi 215 (1651). Jag (måste) med ingen ringa sinnets rörelse se, när man vpbar .. (den av mig i nödvärn knivhuggne ynglingens) lik förbi wårt logement. Humbla Landcr. 21 (1740). Efter en god måltid, så äro sinnens krafter hos mig så starcka, som en Philosophes. Missförståndet 15 (1740). Wåra ägna affecter eller Sinnens bewegelser. Lallerstedt Dygdel. 61 (1746). De förträffeliga Snilles-Gåfwor och öfriga goda Sinnens böjelser, som hos .. (Sveriges) Kron-Prins finnas. PH 5: 3201 (1752). Man är sinnad at utsätta, hwilka sinnets gåfwor och hwad styrka hwar och en sysla egenteligen fordrar. Oelreich 6 (1755).
5) [jfr 4 g] i uttr. som beteckna att ngn befinner sig l. försättes i ett visst känslomässigt tillstånd l. en viss stämning l. visst humör l. att ett sådant tillstånd osv. upphör samt ss. beteckning för ett sådant tillstånd osv.; stundom svårt att skilja från 7; jfr äv. 6. Allt stämde sinnet till allvar. Man kunde se på honom att det var något som låg och tyngde på sinnet. Lätta sitt betryckta sinne. Itt gladt hierta gör lijffuet lustigt, men itt bedröffuat sinne vthtorkar benen. Ordspr. 17: 22 (Bib. 1541). Den blida wår är inne; / .. Ny fröjd får hwarje sinne. Ps. 1819, 392: 1. Fram på året 1568 började Erik återfå sin helsa och sitt forna sinne. Odhner Lb. 151 (1869). Julen vi hälsa med fröjdefullt sinn. Jensen BöhmDiktn. 9 (1894). När Jansson mulen i uppsyn och sinne klev in i sitt kök stod (osv.). Engström 12Bok 246 (1919). Han kände sig arg, nedstämd, skamsen. För att lätta sinnet gick han in på Kronprinsen och åt en god middag. Hammenhög PoB 420 (1931). — jfr DJUP-, FRÄMLING-, LÄTT-, TUNG-SINNE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. göra ngns sinnen glada, göra ngn glad l. upprymd. Tå win giordt Kungens sinnen glade. Kolmodin QvSp. 1: 595 (1732).
b) i uttr. (vara l. känna sig l. bli o. d. så l. så) till sinnes, (vara osv. så l. så) till mods l. till humöret. Han var glad, dyster, sorgsen till sinnes. DrSimon 6 (1627). Ola .. vart .. alt argare och mörkare till sinnes. Forsslund Djur 32 (1900). Fridegård Somm. 7 (1954). — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. väl till sinnes, väl till mods l. vid gott mod l. humör. Then ther sparligha äter, han haffuer sötan sömpn .. och är wel til sinnes. LPetri Sir. 31: 20 (1561; Apokr. 1921: med friska själskrafter); jfr 4. Mellin SDikt. 44 (1852).
6) [jfr 4 g, 5] i uttr. som beteckna att ngn befinner sig l. försättes i ett tillstånd av (stark, olustbetonad) affekt l. upprördhet l. förbittring l. vrede l. att ett sådant tillstånd upphör l. bringas att upphöra samt ss. beteckning för ett sådant tillstånd.
a) i sådana uttr. som ngt förbittrar l. retar l. upprör ngns sinne, förr äv. ngt sticker ngns sinne, ngt gör ngn förbittrad l. uppretad l. upprörd o. d. Förbitra folksens sinnen. Serenius Mm 2 a (1734). Det stack l. retade hans sinne. Ahlman (1865). Sinnena äro upprörda. Hammar (1936).
b) (i vitter stil) i uttr. vrede i sinnet, vrede; förr äv. i uttr. i vreda sinnen, i vrede. I wrede Sinn. Dahlstierna (SVS) 95 (1698). Vrede i sinnet. Rundgren Minn. 2: 214 (1870, 1883).
c) (utom i β o. γ numera företrädesvis bygdemålsfärgat i vissa trakter) mer l. mindre klart liktydigt med: (stark, olustbetonad) affekt, upprördhet, förbittring, vrede, ilska; dåligt humör l. lynne o. d.; stundom svårt att skilja från 7 h. Columbus Ordesk. 27 (1678; uppl. 1963). Prästerskapet kunde .. icke klaga, at det ensamt rönte .. (hertig Karls) sinne: han war mot de öfriga Ständer föga mildare. Dalin Hist. III. 2: 501 (1762). Sinnet hade gått över. Dahlbäck Åb. 114 (1914). — särsk.
α) (†) i uttr. ngn är snart till sinnes, ngn har lätt för att bli vred l. är snar till vrede. Messenius Disa 14 (1611).
β) (i vitter stil o. vard., fullt br.) i sådana uttr. som sinnet rinner (äv. kommer l. far l. ryker, förr äv. faller) på ngn, sinnet rinner till på ngn (i sht förr äv. rinner upp), ngn ilsknar till l. fattar humör o. d.; se för övr. RINNA PÅ a, RINNA TILL 2 c, RINNA UPP 5 f, RINNA ÖVER 5 b, RYKA PÅ 2. När sinnet faller på honom. Ihre (1769). När sinnet kom på honom, häfde han utur sig de gräsligaste förolämpningar. Wingård Minn. 10: 105 (1849). Ibland far sinnet på författaren, han blir ond på den stackars doktor Udde (i sin roman). NordT 1894, s. 686. (Han) märkte .. att .. (en inkräktare) låg i sängen, .. och ingen må derför undra på, om sinnet rann upp och han vredgades förfärligt. Adelsköld Dagsv. 1: 282 (1899). Sinnet rann till på honom. Wägner Sval. 119 (1929). Då rann sinnet på Ingela. Edqvist Trolldr. 153 (1949).
γ) (i vitter stil o. vard., fullt br.) i sådana uttr. som ngns sinne rinner över l. sinnet rinner över (för ngn), äv. (mera tillf.) sinnet rinner hos ngn o. d., ngn kokar över av ilska l. fattar humör, ngn kan icke längre behärska sin vrede; se för övr. RINNA 9 n, RINNA ÖVER 5 b; sinnet kokar i ngn, ngn kokar av ilska o. d.; jfr KOKA, v.2 II 2 d. AdP 1789, s. 36. Så sinnet kokade i henne! Hülphers Ångermanl. 73 (1900). När .. (O. II) förevitade mig, att jag visat fullständig brist på konungskhet, rann omsider mitt sinne över. ClAnnerstedt i HågkLivsintr. 1: 18 (1921).
δ) (†) i sådana uttr. som ngn tager sinne till sig l. drager sinne, ngn ilsknar till l. fattar humör l. gripes av raseri o. d.; ngn tager sinne mot ngn, ngn gripes av vrede mot ngn (jfr 9 g); icke kunna få sinnet på ngn, icke lyckas reta ngn till ilska. Erke-Biskopen tog derwid sinne til sig. Celsius G1 1: 272 (1746). Det gick så långt, att Kronprinsen tog sinne mot grefve Tessin, ehuru han det ej lät utbrista. Fersen HistSkr. 2: 14 (c. 1790). (Min kamrat) blef skrytsam och pratade om sin tur hos fruntimmer. Jag stod och hörde på, och drog sinne. Zedritz TurkMus. 86 (1835). Hvad andra sade om honom och henne det rörde honom intet och han brydde sig ej om att svara dem en gång. Till slut tröttnade de, då de sågo, att de ej kunde få sinnet på honom. Hülphers Ångermanl. 41 (1900).
ε) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. stickas l. bitas av sinnet o. d., ilskna till l. fatta humör. Högberg Vred. 1: 287 (1906). ”Prata inga dumheter, Pelle Enqvist!” utfor Figge George, hastigt stucken av sinnet. Dens. Frib. 267 (1910). Då ingen brydde sig om .. (hans varningar), vart den stackarn hastigt biten av sinnet och alldeles stormovettig. Dens. Storf. 214 (1915).
ζ) [äv. anslutet till 12] (†) i uttr. ha långt sinne, låta sin vrede vara länge, vara långsint. Linné FörelDjurr. 120 (1748; om djur).
7) om ngns allmänna konstitutionella läggning l. natur med avs. på hans själsförmögenheter o. det sätt varpå dessa reagera, själsläggning, sinnelag, psyke, (inre) karaktär, skaplynne, mentalitet; i vissa fall liktydigt med dels: tänkesätt, dels: temperament, humör; jfr 5. Ett kristligt, fromt, ödmjukt, ädelt, patriotiskt, stolt, högmodigt, häftigt, lättretat, retligt, härsklystet, glättigt, vänligt sinne. Mädhan nw Christus lidhit haffuer j kötit för oss, så skolen j ock wäpna idher medh thet samma sinnet. 1Petr. 4: 1 (NT 1526; Bib. 1917: samma sinne). I the Nigriters land .. / .. kan (friaren) på prof ta hem sin Brud / At se hwad sinn' hon bär innom sin swarta hud. Runius (SVS) 1: 164 (1703). Desse förebråelser voro .. en verkan af Konung Erichs hetsiga sinne. 1VittAH 4: 144 (1783). Jag har känt många unga med svårt sinne. Thulin Heinesen Gryn. 16 (1935). — jfr ALLMÄN-, BARNA-, EGEN-, FOSTERLANDS-, FRI-, HÖGFÄRDS-, HÖGMODS-, KARLA-, KRIGAR-, KRÄMAR-, LÅG-, LÄTT-, MANNA-, MEDBORGAR-, OSKULDS-, PARTI-, POJK-, RIDDAR-, ROMAR-, SAMHÄLLS-, SLAV-, SMÅ-, STYV-, TRÅNG-, TRÄL-, ÄVENTYRS-SINNE m. fl. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt; jfr c α, d slutet, g. Såå mong howudh, så mong sinne. OPetri 1: 545 (1528); jfr (ordlekande): ”Så många hufvuden, så många sinnen” — sa' trädgårdsmästaren, när kålhufvudena trillade ifrån honom. Holmström Sa' han 70 (1876). Ostadugt ögnalått (dvs. blick), ostadigt sinne. SvOrds. B 8 b (1604). Lytter Kropp, elackt sinne. Grubb 478 (1665). Mootgång pröfwar sinnet. Dens. 533. Brokiga kläder, brokigt sinne. Östergren 6: 74 (1938).
b) i uttr. så l. så till sinnes l. sinnet, förr äv. av sinne l. sinnen, utrustad med ett så l. så beskaffat sinnelag. Fast femtio år fyllda är han fortfarande ung till sinnet. Hwar och en ware så till sinnes som Christus Jesus war. Filipp. 2: 5 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Konung Johan (III) .., en lärder Förste, och mächta from til sinnes. Bureus Påw. A 3 a (1604). Effter Her Claes (Fleming) såsom en strängh och hårdh Man Vtaf Sinne ingalunde worde dragandes öfwer eens medh (hertig Karl). UrkFinlÖ II. 1: 93 (c. 1650). Lucidor (SVS) 325 (1673: aff Sinnen). Jätten .. var mycket grym till sinnes. SvFolks. 8 (1844). Han var skröplig till hälsan och klenmodig till sinnet. Moberg Rid 77 (1941).
c) i förb. med skinn (vid ordets anv. i sg. l. pl. obest. nästan alltid i formen sinn), med syftning på ngns sinnelag i motsats till hans yttre egenskaper o. d.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Så många Skinn Så många Sinn. Celsius Ordspr. 12: 26 (1714). Ormen byter väl skinnet, men inte sinnet. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr d. Olika skinn och olika sinn. Dixelius-Brettner Prästd. 48 (1920).
β) (vard. o. i vitter stil) i uttr. till sinn och skinn, med avs. på såväl sinnelag som yttre egenskaper. Han är en riktig Töpfer både till sinn och skinn. Hellström Lekh. 118 (1927). Hedberg DockDans. 48 (1955).
d) i uttr. som beteckna att ngns sinnelag förändras, t. ex. byta sinne, få (sig) ett annat sinne, förr äv. vända sig till ett annat sinne; jfr 9 a, 10 b, 11 g. At .. theras ondska (var) them med född, och at the aldrigh skulle få sigh itt annat sinne. SalWijsh. 12: 10 (öv. 1536; Apokr. 1921: tänkesätt). (Han uppmanade de oeniga smålänningarna att) wenda sigh till ett annat sinne, till kärleek, sämie och endrechtigheet inbyrdes sigh emillom. Svart G1 9 (1561). — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Högh ähra byter sinnet. Grubb 317 (1665). Vlfwen byter fulle håår, men aldrig sinne. Dens. 832.
e) (†) i uttr. högt sinne, stolt l. högmodigt sinnelag, stormodighet; höga sinnen, upphöjt l. förnämt l. ädelt sinnelag l. tänkesätt l. ädel karaktär; upphöjda osv. sinnelag l. ädla karaktärer (hos olika personer). Then ther stoorlåtigh är och högt sinne haffuer, honom lijdher iagh icke. Psalt. 101: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: högmodigt hjärta). Wälde och högt sinne wil medh förstånd regeras. Grubb 497 (1665). I Männ af höga Sinnen / Som skämmes at drikka, minnen / At drikken gier största Lust. Lucidor (SVS) 36 (c. 1670). Så har Herr Liedeman wihst at ok höga Sinne / Ibland enfaldigt Folk wäl kunna finnas inne. Dahlstierna (SVS) 48 (1691). Rosenstein 1: 311 (1802). — jfr HÖG-SINNE.
f) (†) i uttr. stort sinne, storsinthet, ädelt sinnelag; stormodighet, stolthet, högmod o. d. Han hade stoort sinne, och liten fornufft. OPetri Kr. 58 (c. 1540). Stoort sinne gåår för fallet. Ordspr. 16: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: stolthet). Lycksalig prisar jag dig .., du Man med det stora sinnet. Tegnér (WB) 3: 165 (1817; om Luther). — jfr STOR-SINNE.
g) i uttr. kort, förr äv. stackot sinne, om vresigt l. lättretligt humör; numera bl. i ordspr. (Svaranden) bekende sin hustrus svagheett, att hon hafuer longt håår och stackot sinne och .. obetänckt uthspridt (att kärandens hustru var en tjuv). BtHforsH 1: 197 (1633). Qwinfolck haa långa Kläder, men kortt sinne. Grubb 678 (1665). Långt hår kort sinne (kännetecknar kvinnan). Holm Ordspr. 154 (1964).
h) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pregnant: besvärligt sinnelag (med benägenhet för vredesutbrott l. trots o. d.), besvärligt humör, styvsinthet, egensinne; jfr 4 g ζ, 6 c. At hos henne hwarken finnes sådan Swaghet, Enwishet, Flycktighet eller Sinne, som hos mäste delen af Qwinnor. Ehrenadler Tel. 930 (1723). Bryta et barns sinne. Weste (1807). Barnet har sinne. Schulthess (1885).
i) (i vitter stil) i uttr. som beteckna ett så l. så beskaffat sinnelag, mer l. mindre klart metonymiskt för: person med ett så l. så beskaffat sinnelag; jfr 4 i. Itt ödmyukt sinne kommer til äro. SalOrdspr. 29: 23 (öv. 1536; Bib. 1917: den ödmjuke). Tvång retar ädelt sinne. Tegnér (WB) 5: 18 (1825). De syndanästen, .. hvarest det verldsliga sinnet ohelgar Sabbaten med arbetsveckans fortsatta näringsmödor. Wallin 1Pred. 3: 414 (1832). Wulff Leopardi 178 (1913).
8) förmåga att utöva viss andlig aktivitet; förmåga att fatta l. bedöma l. förstå sig på ngt visst, förstånd på l. anlag l. (naturlig) fallenhet l. känsla l. (intuitiv) begåvning l. läggning för ngt visst; äv. övergående dels i bet.: (god) smak, dels i bet.: håg l. lust l. intresse för ngt (jfr 9); särsk. i uttr. sinne för (stundom på) ngt; förr äv. i uttr. förståndigt sinne på ngt. Sinne för logik, matematik, musik, rytm, poesi, konst, ekonomi. Han saknade helt sinne för humor. Han hade ett mycket fint sinne för form och färg. (Jag) beder .. och Gud .., at wille förläna migh förståndigt sinne på Gudz och werldzlig lagh, at iag så må kunna regera, thet (osv.). Gustaf II Adolf 201 (1617). Den moraliska känslan, detta förmenta, ifrån alla de öfriga skilda, sinnet. Boëthius Kant 98 (1797). Sinnet för verkeligt skämt och quickhet är .. fullkomligen utdöd nu mera i Sverge. Tegnér Brev 2: 121 (1821). Det estetiska sinnet. Norström NMänn. 13 (1906). Bristande sinne för ordning och system i arbetet. Dahl BibliotHb. 2: 173 (1931). Patron på -vik var känd för sitt ekonomiska sinne. Martinson BakSvenskv. 9 (1944). Professorn (i fysik) J. R. Rydberg .. hade ett enastående sinne för siffror. LundagKron. 3: 239 (1955). — jfr AFFÄRS-, FORM-, FÄRG-, KONST-, LOKAL-, MATERIAL-, MUSIK-, NATUR-, ORDNINGS-, ORT-, REALITETS-, RELIGIONS-, RYTM-, SANNINGS-, SKÖNHETS-, SPRÅK-, SPÅR-, STIL-, TAKT-, TON-, VERKLIGHETS-SINNE m. fl. — särsk. (numera knappast br.) i uttr. ha l. äga sinne att (göra ngt), ha förmåga att (göra ngt). Skandia 1: 304 (1833). Sturzen-Becker SvSkönl. 19 (1845).
9) i uttr. som beteckna att ngn har l. får l. överger en viss känslomässig (företrädesvis positiv) inställning till ngn l. ngt samt ss. beteckning för en sådan inställning, ofta mer l. mindre klart liktydigt med: lust, håg, böjelse, benägenhet, längtan, åtrå; äv. övergående dels i bet.: intresse, dels i bet.: kärlek; utom i a, d o. e numera nästan bl. i anv. med mer l. mindre klar anslutning till 3 resp. bruklig anv. av 10 l. 11; jfr äv. 12 a. The Judharna som icke troodde vpwäcte och ilhärskadhe hedhninganas sinne emoot brödhrena. Apg. 14: 2 (NT 1526; Bib. 1917: förbittring); jfr 6. Them som tu giffuer sinne och wilia til at bidhia, them giff och fulbordan til thet the bidhia OPetri 2: 425 (1531); jfr 8, 11. Hwadan kommer dig doch ett så benägit sinne moth de elliest osälle Trojaner(?). AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 112. (Det är) mycket twifwelaktigt, om Swerige skulle kunna förlåta sig på någon wänskap hos .. (hertigen av Mecklenburg-Schwerin), efter som han .. gifwit prof af sitt sinne emot Swerige, uti det som han förehaft hafwer emot Staden Wismar. HC11H 7: 81 (1697). De .. hade .. ej .. vare sig sinne eller tid för något annat tal än det, som direkt rörde sig om den förestående debuten. Idun 1888, s. 294. — jfr BRÖDRA-, FADERS-, ILL-, ILLA-, KALL-, KAMRAT-SINNE m. fl. — särsk.
a) i uttr. byta (om) l. växla, förr äv. omskifta sinne, byta håg l. inställning; jfr 7 d, 10 b, 11 g. (Kristoffer av Bayern) sågh .. att de suenske plägede åfte åmskifte deres sinne emot deres konung. HT 1906, s. 141 (c. 1585). Att vakta på gettren blef dagen mig lång. / Jag bytte om hog och sinn. Geijer Skald. 5 (1811, 1835); jfr 11. Jag byter inte sinne lika hastigt som man klär om sig till en middag. Schildt Lyck. 114 (1923). Medan .. tidens ström bar med sig tusen växlingar, växlade (den kränkte) prosten ej sinne gentemot friförsamlingen och dess gudshus. Nilsson Präst. 12 (1933).
b) i uttr. vara så l. så till sinnes (mot, förr äv. om ngn), ha en så l. så beskaffad inställning (till ngn). (Titus') hierta är offuermåtton wel til sinnes om idher, tå han tencker på allas idhra lydhno. 2Kor. 7: 15 (Bib. 1541). (Påven har fått upplysning om) huru vndersåterne och Almogen äro tilsinnes emoot sijn Öfwerheet. Bureus Warn. D 3 b (1604). Upprörd .. har Erik (XIV) .. sagt Boije, att han ej skulle låta skrämma sig av falska rådgivare, som förhindrade hans instruktion och befallning. Hade han vetat, att de varit så till sinnes, hade han aldrig förordnat dem till hans rådgivare. HT 1933, s. 195; jfr 10 a, 11.
c) (†) i uttr. slå sitt sinne (in) till l. sätta sitt sinne till ngt l. ngn o. d. (jfr 3 b), gripas av l. få lust till ngt l. intresse för ngt l. ngn l. dyl. Tu (dvs. Salomo) sloogst titt sinne in til quinnor. LPetri Sir. 47: 19 (1561); jfr 3 b. Jagh .. giffver .. (Ers magnificens) tillkenne, att thenne mijn dotterson .. haffver slagit sitt sinne ad aulicam conditionem (dvs. till hovtjänst). OSBellinus (1614) i OxBr. 12: 321. (Den som önskar studera bör underrättas) om Orther och Städher, dijt han sigh beqwämligast förfogha kan, effter som han sitt sinne till thet ene eller thet andre Studium satt haffuer. Thyselius HdlLärov. 1: 69 (1617).
d) (numera föga br.) i uttr. ngns sinne står till ngn l. ngt, ngn hyser tillgivenhet för l. kärlek till l. längtan efter ngn resp. ngns håg står till ngt. Til tigh (dvs. Jesus) står min hugh och sinn. Ps. 1695, 291: 6. Som skyarne längta till svindlande färd, / Så står ock mitt sinn till den vida, vida verld. Lindh Dikt. 225 (1875).
e) (numera bl. i vitter stil) i uttr. vända (äv. rikta) ngns resp. sitt sinne (förr äv. ngns resp. sina sinnen) till (äv. på) l. ifrån ngn l. ngt o. d. (jfr 13 a α), med person- l. saksubj.: komma ngn resp. börja l. upphöra att hysa sympati l. tillgivenhet l. kärlek till ngn l. ägna sitt intresse åt ngt o. d. Venda sit sinne til onda. GlTer. 4 (c. 1550). At vända konungens sinnen från glädjens högtidligheter til omsorger och alfvare. Wallquist Minn. 2 (1792). Nordforss (1805: på). De ädla få, som redan tidigt riktat håg och sinne till det himmelska. Lidforss Dante II. 3: 8 (1902). Vända sitt sinne till, från ngn el. ngt. SvHandordb. (1966).
f) (†) i uttr. ngn har sinne l. ngns sinne är att (göra ngt; jfr 8 slutet, 13 a γ), ngn har lust l. benägenhet l. (i negerad sats) det ligger (icke) för ngn att (göra ngt); utan bestämd avgränsning från 11 (c). Svart G1 129 (1561: hade). Jag hade långe sedan kunnat hafwa en (äkta) Man, änskönt mit sinne intet är at mycket tala om sådane saker. Lagerström Bunyan 2: 96 (1727). I detta ögonblick hade jag hvarken sinne att stötas eller glädjas öfver min nya titel. Almqvist JK 49 (1835).
g) (†) i uttr. ngra draga sinnen emot varandra (jfr 6 c δ), ngra bli fientligt sinnade mot varandra. Wid den tid, då Gustaf (Vasa) och Christian (II) började, at draga sinnen emot hwarannan. Celsius G1 2: 192 (1753).
10) († utom i c, e α o. f) i uttr. som beteckna att ngn har l. bibringas l. överger en viss åsikt l. mening o. dyl. samt ss. beteckning för vad ngn tänker l. anser l. tycker i ett visst avseende, mer l. mindre klart liktydigt med: ngns tanke l. tankar om ngt, åsikt, mening, tycke, smak; i vissa fall svårt att skilja från 9, 11. Wij (vilja) .. ath tw om samma ærendhe framdelis oss thin godhe raadh och szinne .. giffuer tilkenne. G1R 2: 230 (1525). När Jesus skulle seya sitt sinne ther om, om the skulle giffua skatt eller ey, thå (osv.). OPetri 3: 349 (1530). Efter the ypperste i Rådet vore fast i thet sinnet, at man skulle anamma Kon(ung) Christopher .., ville (osv.). LPetri Kr. 120 (1559); jfr 11. (Gud) tiger, ingen kan hans sinne leta vth. Runius (SVS) 1: 170 (1705). (De bibliska kvinnogestalternas) Kläder äro .. ei så nätt skurna .. som närwarande tids grannlaga sinne fordrar. Kolmodin QvSp. 1: A 3 a (1732). Förblifwa — Framhärda i samma sinne. Nordforss (1805). — särsk.
a) i sådana uttr. som vara så l. så till sinnes, ha en så l. så beskaffad uppfattning l. mening l. åsikt (om ngt); vara vid l. ha det l. det sinnet, vara av resp. ha den l. den uppfattningen l. meningen l. åsikten. (Ståthållare Vincentius i Norge) menar sigh gansche .. (beredvillig) wara för sziin persone wiidt macth at holla (Malmö recess) etc. .. wij ære och theslichis tiil synnes paa thenne sidhan. G1R 2: 49 (1525); jfr 11. (Erik den heliges) fadher (säges) haffua warit en rijker bonde, Somblige äro och widh thet sinnet, at han war födder aff konunga släkt. OPetri Kr. 61 (c. 1540). Iag hafwer det sinnet, att wij böre ingalunda missunna hwar andra en förtrolig communication af alt thet, till .. (Danmarks o. Sveriges) Antiquiteter och heder lända kan. JHadorph (1688) hos Schück VittA 2: 394.
b) i uttr. som beteckna att ngn ändrar sin uppfattning l. mening l. åsikt, t. ex. fatta annat sinne, vända sig till l. i ett annat sinne; jfr 7 d, 9 a, 11 g. Thå (malteserna) .. sågho ath honom (dvs. Paulus) intit ondt wedherfoors, wende the sigh vthi it annat sinne, och sadhe ath han war en gudh. Apg. 28: 6 (NT 1526; Bib. 1917: ändrade de mening). Han hade hastigt förandret sin mening, och wend sigh till eth annad sinne. 3SthmTb. 1: 322 (1595). Swedberg Schibb. f 3 b (1716: fatta annat sinne).
c) (numera föga br.) i uttr. få i sitt sinne (att ngt förhåller sig så l. så), få i sitt huvud l. få för sig (att ngt förhåller sig så l. så). (Den girige) ekorren .. hade fått i sitt sinne, att, ju mer han kunde samla (av ekollon o. nötter), dess större glädje skulle han till sist få njuta i lifvet. LbFolksk. 53 (1890).
d) i uttr. som beteckna att ngn bibringas en viss uppfattning l. förmås att acceptera ett visst tänkesätt l. att tro ngt l. att ngn inbillas ngt l. övertygas om ngt o. d., t. ex. bringa ngn på ett visst sinne, beveka ngn till ett visst sinne, tala l. intala l. tälja ngn i det l. det sinnet; i vissa fall svårt att skilja från 11, särsk. 11 f. Engelbrect .. wille .. gerna haffua beuekat rikesens rådh til sitt sinne med godho. OPetri Kr. 172 (c. 1540). Så läter icke nu Hiskia bedragha idher, och läter icke tälia idher j sådant sinne, och troon honom intet. 2Krön. 32: 15 (Bib. 1541). Alle Propheterna haffua icke kunnet tala thetta folcket j thet sinnet, at Gudh skulle wara wreedh på them. FörsprSef. (Därs.). Jag frågade henne, hwem som intahlt henne i det sinnet. VDAkt. 1722, nr 7 (1721). Bringa en på ett annat sinne. Schultze Ordb. 4104 (c. 1755).
e) i uttr. som beteckna att ngra äro l. bli eniga l. överens o. d.; utan bestämd avgränsning från 11.
α) (numera bl. i bibeln) i uttr. ens till sinnes. Vpfyller mina glädhi, ath j ären eens till sinnes, lijka kärleck haffuandes, eendrectughe, wiliandes alle itt. Filipp. 2: 2 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). KyrkohÅ 1925, s. 296 (1838).
β) i sådana uttr. som vara av l. vid ett sinne l. av samma sinne, vara i samma sinne l. ha lika sinne med ngn, (göra ngt) med en själ och ett sinne. Warer alle widh itt sinne. 1Petr. 3: 8 (NT 1526; äv. hos Melin HelSkr. (1864); Bib. 1917: endräktiga). Om then summo peningar som han begäradhe, woro the icke alla widh itt sinne. OPetri Kr. 301 (c. 1540). Jag är .. med Ehr i samma sinne, / Att frijheet hon är bäst. Wennæsius Klingd. 25 (1678). Jag har med dig häri räth äfwen Lijka Sinn'. Börk Darius 1056 (1688). (Lat.) Concordo, .. (sv.) jag är af samma sinne. Cellarius 38 (1699). Vi äre ikke af ett sinne. Schultze Ordb. 4104 (c. 1755). Om vi ej alle .. med en själ och ett sinne hämma .. (atenarnas) tilltag, skola de .. kufva oss. Höijer Thukyd. 1: 141 (1831).
γ) i uttr. fatta ett lika sinne, komma till samma uppfattning l. dyl. Det syns, din längtan till det rätta Hemwist bär; / .. Din åtrå giör, at jag ett lika sinne fattar, / Och Werlden, lik som du, för föga Wärde skattar. Frese AndelD 77 (1726); jfr 9.
f) (i sht i vitter stil, fullt br.) i uttr. efter (förr äv. i) ngns sinne, efter ngns mening; efter ngns uppfattning om hur ngn l. ngt bör vara, efter ngns tycke l. önskan l. vilja l. smak l. huvud; efter sitt (eget) sinne l. (numera bl. tillf.) efter eget sinne, efter sitt (eget) tycke l. huvud l. sin (egen) önskan l. vilja l. smak; stundom liktydigt med: på sitt (eget) sätt; utan bestämd avgränsning från 11. Then sorg som är effter gudz sinne, hon kommer åstadh bätring till salugheet. 2Kor. 7: 10 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Erchebiscop Göstaff (Trolle) .. wille ingens mandz rådh lydha, vtan wille alt göra effter sitt eghit sinne. OPetri Kr. 309 (c. 1540). (Det är) ingen menniskia efterlatidt .. att tyde Gudz ordh efter eget sinne. RA I. 3: 87 (1593). The (dvs. Sveriges fiender) meente rijket at winne .. / Men th(et) gick icke effter theris sinne. Hund E14 50 (1605). I Professorens sinne ville det .. synas äfventyrligt, att gifva postverket .. anseende af en försäkrings-inrättning. Calonius 3: 222 (1793). Filip (VI av Frankrike) var en konung efter adelns sinne. Pallin MedeltH 82 (1872). Furumo .. (har) slagit sig ned på landet, där han oberoende kan lefva sitt lif efter sitt eget sinne. Sylwan SvLit. 29 (1903). Två av .. (tjänstflickorna) voro rasande på greven, och de utlade texten (i fråga om hans brutna förlovning) efter sitt sinne. Göth SmeFredrKJ 110 (1936).
11) († utom i a, b o. d) i uttr. som beteckna själsförmögenheternas inriktning på (o. ngns planerande av) viss handling l. viss inriktning av ngns vilja o. d. samt ss. beteckning för sådan inriktning (o. planering), mer l. mindre klart liktydigt med: avsikt, föresats, mening; vilja; tanke; strävan; plan, beslut; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 9 l. 10, särsk. 10 e, f. (Det) war jcke wår mening. atj med samma (dvs. ett tidigare omnämnt) magt breff (dvs. fullmakt) annerlunda skulle handla än som wårt sinne war. men jcke emott wårt sinne. G1R 7: 51 (1530). Hon stoodh fast j thet sinnet, at hon wille fölia henne. Rut 1: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: sitt beslut). Thet war och theres acht och sinne, / The mente the wille Räfle winne. Hund E14 192 (1605). Han har sju sinnen på en stätta (dvs. han vet icke vad han vill). Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk.
a) (i sht i vitter stil, fullt br.) i uttr. ha ngt i sinnet (stundom i sinne), överväga att göra ngt, ha för avsikt att företa sig l. göra l. åvägabringa ngt, planera ngt; särsk. i uttr. ha i sinnet osv. att (göra ngt) l. att man skall (göra ngt). G1R 1: 37 (1522). Konungen j Babel haffuer rådhslaghet om idher, och haffuer någhot j sinnet emoot idher. Jer. 49: 30 (Bib. 1541; Bib. 1917: tänkt ut .. ett anslag). Hwadh tu hafwer i sinnet, vppenbara ingen, på dhet du icke warder bespottat, om thet miszgåås. Törning 72 (1677). Min Son .. måste få något at syszla med. Jag har i Sinne at sätta honom på Ränte-Cammaren. Lagerström Holberg Jean 16 (1744). Ingen anade, hvilka planer han hade i sinnet. LbFolksk. 567 (1892). (Det framgår klart) att (hertig) Erik genom vissa borgare i Stockholm sökte inhämta kännedom om vad fadern hade i sinnet. HT 1930, s. 191. — särsk.
α) (†) i uttr. ha ngt i sinnet om ngn, ha ngt ss. avsikt med ngn l. planera ngt för ngns räkning l. dyl.; jfr β. The see wel thens wijses enda, men the weta icke hwad herren haffuer j sinnet om honom. SalWijsh. 4: 17 (öv. 1536; äv. hos Melin HelSkr. (1863); Apokr. 1921: beslutit om honom).
β) i uttr. ha (stundom bära) ont i sinnet l. icke hava (något) gott i sinnet (mot, förr äv. om ngn) o. d., ha onda l. fientliga l. illvilliga avsikter l. planer (med avs. på ngn); jfr OND 17 h β. Tagh tich wara for .. skalkar, the haffua intit gott j sinnet. Syr. 11 (12): 33 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541; Apokr. 1921: stämplar ont). Dauid förmerckte at Saul hadhe ondt j sinnet om honom. 1Sam. 23: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: stämplade ont mot honom). Det misstänktes, att han kunde hafva ondt i sinnet mot Armfelt. Tegnér Armfelt 2: 308 (1884).
b) (i sht i vitter stil, fullt br.) i uttr. få ngt i sinnet l. sitt sinne (stundom i sinne), komma på den idén att göra l. företa sig ngt, få ngt i sitt huvud, få för sig ngt; särsk. i uttr. få i sinnet (osv.) att (göra ngt) l. att man skall (göra ngt). Jer. 7: 31 (Bib. 1541). Charles Vacher .. hade .. fått i sinne att med sin unga fru göra en tur till södra Italien. Lundgren MålAnt. 3: 1 (1873). (Jag avsåg) att afböja .. inval .. (i andra kammaren), hvilket önskades af många, som hade fått i sinnet att åt kammaren förvärfva ett talmansämne. De Geer Minn. 2: 137 (1892). Nu har han fått i sitt sinne, att han skall bli målare. Östergren 6: 75 (1938).
c) i sådana uttr. som ngn har sinne l. är l. står i sinne(t) l. är av det sinnet l. är till sinnes (till) att (göra ngt) l. det ligger ngn i sinne att (göra ngt) l. ngn är dess till sinnes l. vid det sinnet (till) att han vill (göra ngt; jfr 8 slutet, 9 f, 13 a γ), ngn är sinnad l. hågad l. har för avsikt l. ämnar l. är betänkt att (göra ngt), det leker ngn i hågen att (göra ngt). Ähr wår nådugiste h(erre) .. tiill sijnnes thet försthe läglighettenn tilsäger .. försambla richsenns rådh. G1R 1: 128 (1523). Wij .. äre nw .. tess til synnes at wij wele draghe ned til östergölland. Därs. 6: 245 (1529). Tå wore meste parten af the Lybeske wid thet sinnet, att the wille öffuerantwarda .. (Gustav Vasa, som flytt till Lybeck) vti then Tyrannes händer igen. Svart G1 8 (1561). Vår farbroders breff .. till din Zarske hogheet .. lyder, att vij icke skulle hafue hug heller sinne till att hålle ded oprettede fridzfordrag. Sigismund (1597) i HT 1915, s. 101. Konungh Erich drogh m(ed) all sin häär, / Åth Dannemark stodh hans begär, / Them at geste lågh honom i sinne. Hund E14 148 (1605). Så äre wij och tillsinnes til at late tryckia Ölands, Smålands .. och flere landsändars Laghböcker. Karl IX (1608) hos Schück VittA 3: 175. Jagh hafver altidh stått i sinnitt att rätta en armé utij Westfalen. LTorstenson (1643) i OxBr. 8: 396. Jag är annars i sinnet til at hålla uthi Skåne en 30 häller 40 .. (beskällare) uppå Fliinge och Dalby. Karl XI (1687) i HH XVIII. 2: 33. Margreta (svarade) aldeles neÿ. och säger att han icke var af det sinnet att taga henne till äckta. HärnösDP 1694, s. 265. Celsius ÅmVetA 1747, s. 12 (: var uti sinne, at).
d) (fullt br.) i uttr. sätta sig ngt i sinnet (stundom i sinne), föresätta sig l. besluta ngt, få ngt i sitt huvud o. d. Est. 7: 5 (Bib. 1541). När Herodes satte sigh i sinne. / At ihiälslå the små meenlösa barn, / Menandes sigh (osv.). Chærberus D 2 b (1642). Jag skall promt besluta mig till något snart, det har jag satt mig i sinnet. Almqvist TreFr. 1: 131 (1842). Det har jag beslutat, och när jag sätter mig en sak i sinnet, är den avgjord. Lange Thackeray Esm. 509 (1926).
e) i uttr. taga l. fatta (sig) l. ställa sig ngt i sinne(t), sätta sig ngt i sinnet (se d); få l. fatta sinne l. det sinnet att (göra ngt), få för sig l. föresätta sig l. besluta att (göra ngt); jfr FATTA 6 a η slutet. Een menniskie hafwer twå åtskillighe Naturer (dvs. själ o. kropp) på sigh, och medh then eene deelen tagher hon sigh någet j sinnet, och medh then andre deelen förer hon saken til ände. Carl IX Bew. A 3 a (1604). Medan nu Gud hade gifwit honom (dvs. E. XIV) en Son .., tog Han i sinnet, at wigas wid henne (dvs. Karin Månsdotter). Tegel E14 277 (1612). IErici Colerus 1: 4 (c. 1645: ställa osz i Sinnet). Nu får Per jonson sinne, sin loffuen at uphäffua. VDAkt. 1656, nr 136. (Drottning Elisabet av England har) aldrigh wehlat fatta thet Sinnet, at gifwa sigh vthi Gifftermåhl. Brask Pufendorf Hist. 151 (1680). (De) blefwo .. nu wärkeligen rijke, allenast de fattade sinne at förkasta samma falska (dvs. skenbara) Rijkedomar. Ehrenadler Tel. 493 (1723).
f) i sådana uttr. som tala l. komma l. disponera ngn i det sinne(t) att han gör l. skall l. vill göra ngt, övertala l. locka l. förmå ngn till att göra ngt; tälja ngn i sinnet, förleda ngn; jfr 10 d. (Den lättfärdiga kvinnan) talde honom j sinnet med mong ord, wann honom med sina släta leppar. SalOrdspr. 7: 21 (öv. 1536; Bib. 1917: förleder .. med .. fagert tal). Tala migh icke j thet sinnet, at iagh skal offuergiffua tigh. Rut 1: 16 (Bib. 1541). Hoo wil komma Ahab j thet sinnet, at han dragher vp, och faller j Ramoth j Gilead? 1Kon. 22: 20 (Därs.). Gofwe Gudh Ed. h. gr. Excell. wille disponere henn. gr. Nådhe vthi det sinne, att H. N:de som then högste rösten hafwer, wille ock läggia sitt votum thär till (dvs. rösta för en viss utnämning). BraheBrevväxl. II. 1: 167 (1660).
g) i sådana uttr. som fatta l. få ett annat sinne l. taga ett annat sinne före l. varda annars till sinnes, få för sig l. besluta ngt annat, få ngt annat i huvudet, ändra sig o. d.; låta bekväma sig till annat sinne, låta förmå sig till ngt annat l. förmås att ändra sig; jfr 7 d, 9 a, 10 b. J then akt (att sedan draga åt Dalarna) fore the och in j iämptelandt, män när the ther kompne vore finge the itt annat sinne, att the ecke ville siälffue draga in. G1R 5: 252 (1528). (Efter att ha blivit besegrad) wardt Konungen annars til sinnes, och giorde fridh medh them j Bethzura. 2Mack. 13: 22 (Bib. 1541). Straxt .. (konung Erik, som var på väg till England) fick weta om sin Herr Faders .. aflidande, tog Han et annat sinne före, än draga wäster uppå, och wände straxt om tilbaka. Tegel E14 2 (1612). Nu (dvs. tre år efter det förlovningen ingåtts) hafwer pigan fattat ett annat sinne, och af Modrens ingifwande uthan någon skiäligh orsak will trolofningen rygga. Wallquist EcclSaml. 1—4: 126 (1653); jfr 3. Frese VerldslD N 1 a (1715, 1726: låta sig .. till annat sinne beqwäma).
h) i uttr. sätta sitt sinne efter ngt, inrikta sig l. sina strävanden på ngt l. dyl. OPetri Kr. 72 (c. 1540).
12) (i sht i vitter stil) i sg. o. pl., om de själsförmögenheter som äro i funktion vid tankeverksamhet l. fantiserande l. vid minnesprocessen, tankeförmåga, tankar, fantasi; förmåga att minnas, minne; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 14; jfr äv. 4 g α, β, 6 c ζ. The som wane och öffuadhe äro j theras sinne, till ath åtskilia gott och oondt. Ebr. 5: 14 (NT 1526; Bib. 1917: hava sina sinnen övade). (Helvetet) blijr ändan å frögden, / Som dig denne (dvs. fru Lusta) så skönt afmålar, och bildar i sinnet. Stiernhielm Herc. 303 (c. 1652, 1668). Vid .. sången väcktes månget minne, / Som gubben gömt i djupet af sitt sinne. Oscar II I. 1: 48 (1858, 1885). Detta bidrog ytterligare att stämma deras sinnen till eftertanke. BtSödKultH 17: 23 (1921). Det är mycket värdefullt för mig att få veta vad som sysselsätter sinnena i min församling. Wägner Sval. 161 (1929). Förstod han något av vad som rörde sig i våra sinnen? Ruin SjunknH 35 (1956). — jfr REFLEXIONS-SINNE. — särsk.
a) i uttr. ngn l. ngt är, stundom ligger i ngns sinne l. ngn i sinnet l. ngn har l. bär ngn l. ngt i sitt sinne l. i (förr äv. på) sinnet (stundom i sinne), ngn har ngn l. ngt i tankarna l. tänker på ngn l. ngt; ngn har icke glömt ngn l. ngt; ngn går o. grubblar på l. överväger ngt; stundom med tanke tillika på kärlek till l. bekymmer för ngn l. ngt (jfr 3, 4). LPetri 1Post. B 5 b (1555). Thet consilium och förehaffvande, som .. (Spanien) haffver med Shettland, thet ligger mig altijd i sinnet. AOxenstierna (1640) i RP 8: 85. Dhen mycket haar i sinnet, honom faller sompt vhr minnet. Grubb 102 (1665). Jag har min brorson jemt på sinnet. Leopold 1: 322 (1808, 1814). Kan likwäl wara, at Virgilius (med ”cerinthæ ignobile gramen”) haft en helt annan wäxt (än vaxblomman) i sinne. Retzius FlVirg. 32 (1809). Om dagen i mitt arbete, är du i mitt sinn. 5NKärlekswisor 7 (1838). Thorén Oriml. 192 (1947). — särsk.
α) (†) i uttr. bära ngt i ett tacksamt sinne och minne, med tacksamhet komma ihåg ngt; jfr MINNE, sbst.1 1 f. VDAkt. 1703, nr 276.
β) (†) i uttr. hava ngt i sinne och akt, ha ngt i åtanke l. dyl. Gudh haffuer all ting j sinne och acht. Svart Gensw. I 7 b (1558).
b) (†) i uttr. draga sig till sinnes, tänka efter, draga sig till minnes. Ekeblad BrClEkeblad 58 (1652). Det var, om jag drar mig til sinnes, / Den tjugu och femte. Bellman (BellmS) 1: 86 (1769, 1790).
c) (†) i uttr. behålla ngt i sinnet, vid addering: ha ngt i minne (se MINNE, sbst.1 1 i). Rizanesander Räkn. 12 a (1601).
d) (†) i uttr. betänka ngt i djupare sinne, (mera) allvarligt l. grundligt betänka l. tänka över ngt. Runius (SVS) 2: 7 (c. 1700).
e) (i vitter stil, ngt ålderdoml.) i uttr. som beteckna att ngn upphör att ha ngt i tankarna l. att tänka på ngt l. slår bort tankarna på ngt l. glömmer ngt l. (äv. med bibet. av 9 l. 11) slår ngt ur hågen l. försummar ngt l. icke (längre) bryr sig om l. bekymrar l. intresserar sig för ngt o. d., t. ex. slå (förr äv. lägga) ngt ur (förr äv. av) sinnet (förr äv. sinne), ngt går ur ngns sinne, förr äv. sluta ngt ur sitt sinne l. slå sitt sinne från ngt l. ngt går ngn av sinnet. OPetri 1: 10 (1526). Dens. 2: 250 (1528: läggia .. vthur sinnet). Oss är ey aff sinnet gått, huru thet gick när wij finge Stocholm, mett slig myterij en partt begynte ther wij än nu rädes fore. G1R 10: 309 (1535). LPetri 2Post. 312 a (1555: slå vthaff sinnet). Effter thet aff .. grååt och jemmer, intet gott följer: Derföre begäre wij wänligen .., E(ders) K(ärlighe)tt wille .. slå edert sinne ifrån sådan stor sorg. AJGothus ThesEp. 3: 122 (1619). Rudbeck Bref 154 (1677: har .. slutit alt utur sit sinne). Tu har .. erfarit, .. huru grufwel(igt) tu tig emot Gud försyndat, tå tu mina, til titt bästa syftade påminnelser, utur sinnet slog. Humbla Landcr. 51 (1740). Nu slog jag werldslig pragt och yppighet ur sinne. Kolmodin QvSp. 2: 429 (1750). Du går aldrig ur mitt sinn'. SånglekNääs 2: 72 (1915).
f) (†) i sådana uttr. som vända sinnen (åt visst håll), rikta sina tankar l. sin uppmärksamhet (åt visst håll); ngns sinnen välvas (åt visst håll), ngns tankar gå (åt visst håll). (Det är särskilt angeläget) at .. dit ut wända sinnen, hwarest man ännu icke freden är mägtig blifwen. HC11H 14: 71 (1660). Hvart hvälfvas mina sinnen? Mörk ÅmVetA 1756, s. 13.
g) i förb. med (ss. motsats till) ord betecknande (organ för) syn l. hörsel; stundom med tanke tillika på kärlek till l. bekymmer för ngn l. ngt (jfr 3, 4); jfr äv. 1 slutet.
α) i uttr. ur syn l. öga (förr äv. ögon), ur sinn l. sinne, äv. ute av öga, ute av sinn, i sht förr äv. långt från ögon, snart ur sinnet, betecknande att man fort glömmer den l. det man icke (jämt) har för ögonen l. framför sig. Långt frå ögon, snart vhr sinnet. Grubb 480 (1665). Ur ögon, ur sinne. Schultze Ordb. 4105 (c. 1755). Ute af öga, ute af sinn'. Kumlien Exil 72 (1912). Ur öga, ur sinn. KvällsP 1965, nr 8, s. 32. Ur syn, ur sinn. Hedberg SvDygd. 5 (1965).
β) (numera knappast br.) i sådana uttr. som ngn ligger ngn alltid för ögonen, i ngns sinne och minne, ngn ser ngn alltid framför sig o. har ngn alltid i tankarna; slå ngt ur ögon och sinnen, vägra att se o. tänka på ngt, slå bort ngt l. dyl.; igenom högra örat in, igenom vänstra utur sinn, betecknande att ngn fort glömmer vad han hört; förr äv. sätta synen och sinnen till ngt, rikta blicken o. tankarna l. hågen mot ngt. Du ligger mig o skiönste Castalinne / .. Altijd för Ögon, i mit Sinn' ok Minne. Lucidor (SVS) 3 (c. 1670). Så haer then Ädla Fruu .. / Satt Syn- ok Sinnen til thet hwad som äwigt ståår. Därs. 319 (1673). Igenom högra örat in, / Igenom wänstra uthur sin. Celsius Ordspr. 3: 177 (1711). I stor, stark och stadig tro (på den nyfödde Jesus), slå (de vise männen) ur ögon och sinnen alt, hwad som kunde beweka deras natur med desz egenwilja. Borg Luther 1: 270 (1753).
13) i vissa uttr., med mer l. mindre klar anslutning till bet. 4, delvis äv. till en l. flera av bet. 5—12.
a) i uttr. vari ordet sinne utgör obj.
α) (†) vända sinnen l. lägga sina sinnen l. sitt sinne på ngt (jfr 9 e), intressera sig för ngt, inrikta sin strävan på ngt; övergå till (att ägna sig åt l. tro på) ngt; lägga intet sinne på ngt, icke fästa avseende vid l. bry sig om ngt. Sammalunda .. är mong lettferdug, säker, och åhogha löös menniskia til, som Gudz ord hörer, och legger ther doch intet sinne vppå. LPetri 1Post. S 6 a (1555). En Sophist, Asterius benemd, .. slogh sigh ifrån Philosophia och lade sitt Sinne vppå then Christlige Läran. Schroderus Os. 1: 286 (1635). Dhe Wahnbördige som inthet annat läggia sine sinnen opå änn att föröda och Slösa sina Godz. RARP 3: 277 (1642). HC11H 14: 61 (1660: wänder .. sinnen därpå, at).
β) (i sht vard. o. i vitter stil) i sådana uttr. som ha sitt eget sinne l. sitt sinne för sig, ha sitt eget huvud l. sin egen mening l. vilja; följa sitt l. (vanl.) sitt eget sinne, följa sitt eget huvud l. sin egen mening l. vilja. Hwar haar sitt egit sinne. Grubb 355 (1665). Celsius Ordspr. 1: 568 (1708: sitt Sinne föllia). Linné Bref I. 2: 163 (1750: har sitt egit sinne). Ha sitt sinne för sig. SvHandordb. (1966).
γ) (†) ha sinne att (göra ngt) o. d.; jfr 8 slutet, 9 f. 11 c.
α') ingen har sinne att (göra ngt), ingen kommer sig för att (göra ngt). Under konungamordets första intryck hade ingen sinne att tänka på (stölden av juvelsmycket). Almqvist DrJ 371 (1834).
β') icke ha nog ledigt sinne att (göra ngt), vara alltför upptagen för att (göra ngt). Järta (1841) i 3SAH XLIII. 2: 49.
γ') icke ha sinne att (göra ngt), icke ha hjärta l. nännas att (göra ngt), icke kunna förmå sig till att (göra ngt). Gäddan fastnade på kroken; men när fiskaren skulle hugga henne med ljustret, begynte hon lägga sina ord så fagert, att han icke hade sinne att döda henne. SvFolks. 90 (1844).
δ) (†) sätta upp sitt sinne, morska upp sig l. sätta sig på tvären; sätta sinnet i ngn, göra ngn övermodig l. uppstudsig l. dyl. Erchebispen .. begäradhe at .. (Sten Sture d. ä.) skulle .. icke halla sigh så mykit til bönderna, och settia ther medh sinnet vti them. OPetri Kr. 293 (c. 1540). När som en unger Karl .. / .. wil giöra någon Stöld (dvs. stjäla en kyss), / Strax strywer Kwinfolck sig (dvs. sätter sig på tvären) ok sätter op sit Sinne, / Ok skiuta Karlen bort. Lucidor (SVS) 321 (1673).
b) i vissa uttr. i förb. med prep. av.
α) (†) av (sitt) eget sinne, av fri vilja, frivilligt, på eget bevåg l. initiativ. Effter .. (han) wiste jw, .. att same p(ro)fosses karler wåre icke kompne th(e)r vtaff theres egit sinne, vtan wår(e) vtaff Kong:e M:t .. ther till vthskickede, att the schulle tage hans söner fatt, Schulle (osv.). UpplDomb. 3: 117 (1541). Ther så är, at j (dvs. Klas Fleming) .. af egit sinne och vpsåt (skeppen) försende wele tijt edher synes, oachtet hwadh wij och Rijksens Rådh hafwe ther om befalet, .. Tå (osv.). Hertig Karl (1593) hos Chesnecopherus Skäl X 1 a.
β) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som av (ett) redligt l. tacksamt sinne, redligt l. ärligt resp. med tacksamhet. Af ett tacksamt sinne. Runius (SVS) 1: 90 (c. 1710). Svara mig, af redligt sinne; / .. jag frågar, / om hennes (dvs. dotterns) hand du önskar? Ling Styrbj. 114 (1824).
c) i vissa uttr. i förb. med prep. i.
α) (vard. o. i vitter stil) i sitt sinne l. (numera vanl.) i sitt stilla sinne, för sig själv; inom sig, innerst inne; i sina tankar. Styrbjörn tog sig en trumpen upsyn och bannades; men log i sitt sinne. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). De tala stort, ty de äro i sina sinnen öfwertygade, at det blir intet utaf alt ihop (som de projekterat). Oelreich 157 (1755). I sitt stilla sinne ångrade .. (prosten), att han icke valt den blå kappan i stället för den svarta (prästkappan). Heidenstam Skog. 104 (1904). Gustaf-Janson ÖvOnd. 78 (1957: tänkte i sitt stilla sinne).
β) (i vitter stil) ngt rinner (förr äv. löper) l. faller (jfr γ) l. kommer ngn i sinnet l. i ngns sinne (förr äv. i sinne) l. det rinner osv. ngn i sinnet (förr äv. i sinne l. i ngns sinne) att (osv.) o. d., ngn kommer att tänka på ngt l. ngt faller ngn in l. ngn får ngt för sig resp. ngn kommer att tänka på l. får för sig l. det faller ngn in att (osv.); se för övr. FALLA X 6 b, RINNA 9 o ε. G1R 4: 107 (1527). Een grooff otuchtigh menniskia .. talar obetenckt alt thet honom j sinnet faller. Syr. 20: 19 (Bib. 1541). LPetri Kyrkiost. 29 a (1566: löper j sinnet). Thet kom aldrig i mit sin, / Att älska noghen wän, / .. för vthan tigh allen. Visb. 1: 226 (c. 1620). Då jag nu såg henne där, rann det mig plötsligt i sinnet hvad en kamrat till mig hade sagt om henne. Söderberg Glas 33 (1905). Det (har) aldrig fallit en människa från .. (Svartsjö) i sinnet att säga nej till en bjudning, därför att tillställaren skulle vara en för ringa man. Lagerlöf Troll 2: 38 (1921).
γ) (†) ngt faller ngn i sinnet (jfr β), ngn fattar l. förstår l. (möjl.) accepterar l. gillar ngt l. dyl. OPetri 1: 119 (1526).
δ) (†) i uttr. fatta ngt i sinne, inhämta l. lära sig ngt; jfr g ε. Then som .. har lärdt och noga beläsit / Hwad til Friare Konst wara bör, men veet icke bruka / Dhet han har fattat i sinn må (osv.). JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 226.
d) i vissa uttr. i förb. med prep. med.
α) (†) med berått sinne, med berått mod, avsiktligt. Uthi thet, som effter betänkande med berådt sinne är talat och afslutadt. VDAkt. 1725, nr 497.
β) (†) med akt och sinne göra ngt, samvetsgrant göra ngt, lägga sig vinn om att göra ngt. Svart Gensw. K 2 b (1558).
γ) (†) spara l. hålla hus med sinnet, för att beteckna att ngn till sinnelaget är sparsam resp. hushållsaktig l. dyl. En annor wil stort vt, i största armoden; wetande ei at spara med munnen och sinnet, för'n thet är försent at spara med handen. Sahlstedt Hoffart. 123 (1720). Slå watten i sitt win och lägga salt i maten, / Med sinnet hålla hus och rättat (dvs. rätta det) efter Staten, / .. Det gör et nöje långt och dig beständigt god. Dalin Vitt. II. 4: 28 (1739).
e) (†) i förb. med prep. om, i uttr. ngt ligger l. är ngn (högt, riktigt) om sinnet, ngt ligger ngn (varmt) om hjärtat. VDAkt. 1706, nr 273. Min kiere son .. hwars opfödelse .. af alt i wärden är mig högst om sinnet. LinkStiftsbibl. Brev 1/11 1715. Jag kan icke motstå frestelsen att kälta när det är något som rigtigt ligger mig om sinnet. Strindberg Brev 2: 79 (1879).
f) i vissa uttr. i förb. med prep. på l. å.
α) (†) i sådana uttr. som ngt ligger ngn (starkt) på l. å sinne(t), ngt ligger ngn (varmt) om hjärtat l. är av stor vikt för ngn, ngn har ngt (ständigt) i tankarna; ngn ligger ngn (hårt) på sinne(t), ngn har ngn ständigt i tankarna l. är mycket intresserad av l. fäst vid l. bekymrad för ngn; ngt ligger l. faller (ngn) tungt på sinnet, ngt tynger ngns sinne l. gör ngn bekymrad l. oroad. LPetri 2Post. 144 a (1555). Ifrån första barndomen tin, / Ligger tu (dvs. dottern) migh hårdt vppå sin. Prytz OS D 1 b (1620). Medh hvad sorg .. jagh skildes ifrån mina beqvemliga bygningar .. i Strengnes (the som dageligen liggia migh på sinnet), kan jagh icke tilfyllest klagha. L. Paulinus Gothus (1638) i OxBr. 12: 63. Ett husligt bekymmer, som så ofta ligger tungt på sinnet. Hagberg Pred. 6: 28 (1820). När werlden med sina frestelser och sin ångest faller dig tungt på sinnet .. (o.) du (icke) wet .. hwad du skall bedja såsom det bör sig, så (osv.). Melin Pred. 1: 104 (1844). När det gällde landets förswar, eller någon annan sak, dem å sinnet låg, såsom helig och wigtig angelägenhet, gjorde frälsebonden ett med skattebonden. Afzelius Sag. 6: 46 (1851). Detta (dvs. att Grim får ett hedersamt mottagande) ligger mig starkt på sinne. Bååth EgilS 48 (1883).
β) (i sht i vitter stil) lägga (förr äv. taga) ngt på sinnet (jfr γ), förr äv. på sinne, taga (illa) vid sig av ngt, låta ngt gå sig till sinnes; förr äv.: lägga ngt på hjärtat l. minnet, fästa avseende vid ngt, tänka på ngt; se för övr. LÄGGA, v. I 2 c α β'. Theras synder och oretferdugheet wil iach icke meer läggia på sinnet. Ebr. 10: 17 (NT 1526; Bib. 1917: komma ihåg). Anders hade kastett Nils före, att han war en matzhundh (dvs. girigbuk), men Nils achtede eller lade sådant inth(et) på sinnett. 2SthmTb. 8: 137 (1590). Han har tagit anfallen (i tidningarna) på sinnet. CJLAlmqvist (1822) i 2Saml. 24: 18. Dertill hade kommit tröttande och obehagliga förhållanden vid Stockholm-Vesterås-Bergslags-banan, hvilket jag lagt på sinnet mycket mer än det måhända förtjente. Adelsköld Dagsv. 3: 225 (1900). Östergren 6: 74 (1938).
γ) (†) lägga ngn ngt på sinnet, lägga ngn ngt på hjärtat, påminna ngn om ngt. Boström 3: 53 (1834). Snellman Tyskl. 349 (1842). Klint (1906).
g) i vissa uttr. i förb. med prep. till.
α) (i sht i vitter stil) ngt går ngn till sinnes (stundom till sinnet, förr äv. till sinne) l. djupt (äv. hårt, förr äv. högt l. ömt o. d.) till sinnes osv., ngn blir (känslomässigt) starkt påverkad l. gripes djupt l. beröres starkt (särsk. illa) av ngt l. tar nära l. illa vid sig av ngt l. blir (mycket) nedstämd l. ledsen över ngt o. d.; jfr β. OxBr. 12: 360 (1613). Gudh vet, det går migh hårdt till sinnes, att när iagh hafver giordt min högsta flijt .., moste iagh nu hafva på mitt namn en .. skamfleck till löna. JCLenæus Därs. 122 (1614). Hwem går thetta (dvs. kung Kristians grymma framfart) ey til sinne. Prytz G1 C 1 b (1621). Huru högt den olyckan gådt mig till sinnes, kan jag icke med någre ord uttrycka. HMBuddenbrock (1743) i 2RARP 14: Bil. 37. Hvad slikt ett äfventyr gick Skepparn ömt til sinnes! Bellman Gell. 22 (1793). (Även om) jag mottager sjelf utan att qvida månget .. hårdhändt och illvilligt slag, .. så går det mig djupt till sinnet, om jag vållat någon person smärta och bedröfvelse. SAHedlund (1879) hos Rydberg Brev 1: 277. Den oförståelse som gick honom (dvs. H. J. Lundborg) djupast till sinnes var dock den, som mötte honom från (Evangeliska fosterlands-)Stiftelsens egen sida. KyrkohÅ 1961, s. 312.
β) (i sht i vitter stil) låta ngt gå sig till sinnes (stundom till sinnet, förr äv. till sinne), förr äv. låta ngt gå till sinne l. låta gå sig till sinnet om ngt, ta (illa) vid sig av ngt, bli (grubblande o.) nedstämd på grund av l. ledsen över ngt; förr äv.: lägga ngt på hjärtat, ta ngt under övervägande, vinnlägga sig om ngt o. d. (Rådet i Rostock) lett .. om ingen aff the artickler ther bleffue framborne gå sigh till sinnet annadt än thet tiyffueriedt. Svart G1 111 (1561). (Innehavare av gamla värdefulla handskrifter böra) latha sitt fädherneslandz fräghd och berömmelse gå sigh til sinnes, och sådant gifva tilkänna. Bureus KonStyr. A 4 b (1630). Lät eij alt ting gå till sinne, Men slå somt uhr håg och minne. Celsius Ordspr. 12: 45 (1714). Humbla Landcr. 44 (1740). IllSvOrdb. (1955).
γ) (†) i sådana uttr. som taga l. sätta (sig) ngt till sinnes l. sinnet, taga (nära, illa) vid sig av ngt; lägga ngt på hjärtat l. minnet; fästa avseende vid l. tänka på ngt; taga ngt under övervägande. Kwng Cristiern ær wtaaff Danmark wth iagath .. ther före waaret (dvs. vore det) raadeligeth ath i (dvs. Sören Norby) toghe tiil synnes j tiidth ok tima ok (dvs. att) fördagtinga eder. G1R 1: 96 (1523). Wij (ha) Wåre vndersåters och tieneres vdhi Bergzlaghen och Vpstäderne clagemål nådeligen hört, til sinnes taghet och öffuerwäget. Stiernman Com. 1: 174 (1561). Förhåppandes at .. then Edle vngdomen .. wille sigh .. til sinnet sättie the herlige exempel och merkelighe Sententier, som här kårtligen .. warde förestälte. Girs Edelh. Förord 4 (1627). Obegripligt är att han kunde taga saken (dvs. att hans skyddsling förbigåtts vid en utnämning) sig så till sinnes, att (osv.). Annerstedt Rudbeck Bref LXXI (1899).
δ) (†) föra l. komma ngn ngt till sinnes l. till sinne, göra ngn uppmärksam på ngt, lägga ngn ngt på hjärtat, påminna ngn om ngt; äv. med saksubj.: komma ngn att tänka på l. erinra sig l. betänka ngt; äv. refl., i uttr. föra sig ngt till sinnes, erinra sig ngt, (komma att) tänka på ngt, betänka ngt. Iach (har) scriffuit idher .. til, ath kommat (dvs. komma det) idher til sinnes. Rom. 15: 15 (NT 1526). Benght .. berättede migh, huad såm Rådett hade i Reffle fört til sinne kungen i Pålen och min herr bror. Carl IX Cal. 69 (1589). Landzhöffdingerne .. (borde påverka bönderna) och föra them till sinnes fäderneslandzens tarff och olägenheet. RP 5: 237 (1635). Bidiom, thet Eders ährewördigheeter wille sig til sinnes före, och ihugkomma sit goda giorda löffte och tilsägelse. VDAkt. 1650, nr 72. Melin Pred. 1: 63 (1844; med saksubj.). Jag .. (måste) föra er till sinnes det obehag och krångel af flere slag, som nödvändigt skall uppstå om jag nödgas genom en process göra mina fullt lagliga anspråk gällande. Trolle Duvall 2: 39 (1875). Klint (1906). Cannelin (1921).
h) (†) i förb. med prep. utur, i uttr. giva ngn utur sitt sinne, icke längre fråga efter l. bekymra sig om ngn, släppa tanken på ngn. Effter the (dvs. Israels o. Juda hus) bleffuo icke stondande vthi mit testamente (dvs. förbund), så haffuer iach och giffuit them vthwr mitt sinne, sägher herren. Ebr. 8: 9 (NT 1526; äv. i Bib. 1703).
i) (†) i förb. med prep. över, i uttr. icke l. aldrig kunna bringa ngt över sitt sinne, icke resp. aldrig kunna förmå sig till ngt. Horn Beskr. 61 (c. 1657: kunde inte bringa thet öfwer mit sine). Det (dvs. att vara överseende o. hjälpsam mot mina vedersakare) är saker, som jag kan aldrig bringa öfwer mit sinne. Dalin Vitt. I. 1: 13 (1739).
j) (†) mod och sinne, levnadsmod o. gott humör; oräddhet, oförsagdhet; mod o. d.; jfr 16 c. Medh ett oförskräckt moodh och sinne. Carl IX Cat. M 1 b (1604). Effter som medgången tager til eller aff, så wäxer och giärna ens modh och sinne. Grubb 475 (1665). ”Här finnes mod och sinne” — sa' bagarn, kastade katten in i ugnen. Holmström Sa' han 36 (1876).
14) (utom i ssgrna DJUP- o. SKARP-SINNE numera nästan bl. i bibeln) förmåga att förstå l. fatta, förstånd (se FÖRSTÅND, sbst.2 1), förnuft, intellekt; omdöme, urskillningsförmåga; jfr 12, 15. Thå ypnadhe han .. (lärjungarnas) sinne, ath the förstodho scrifterna. Luk. 24: 45 (NT 1526; Bib. 1917: öppnade han deras sinnen). Auditorium .. hade .. för godt sinne att .. (gm applåder) störa och afbryta den härliga musiken. Wallin Bref 230 (1849). Vi kunna knapt begripa att ett så tänkande, klart och genomträngande sinne som Bastiat's kunnat falla uti (en viss villfarelse). Bergstedt Clément PolEkon. 227 (1868). Vad hava .. (människor) för sinn och förstånd? Gatusångare tro de och hava till lärare. Athena 188 (1917; aforism av Herakleitos); jfr 7. — jfr DJUP-, SKARP-SINNE. — särsk. (†) i uttr. över allt mitt sinne, över allt mitt förstånd, på ett sätt som är obegripligt för mig. O Jesu, öfwer alt mitt sinn / Månd' tu migh medh tigh spisa (dvs. bespisa i nattvarden). Ps. 1695, 21: 2.
15) [jfr 14] (†) pregnant: förstånd (se FÖRSTÅND, sbst.2 2); utom i ssgr anträffat bl. i uttr. med sinne, med klokt omdöme l. förstånd l. förståelse (o. känsla) l. sans o. måtta. Tacka vill jag hvar och en mor, / Sin dotter tuktar med sinne. SvForns. 1: 331. (Man) måste .. handtera thetta ärende (dvs. ersättandet av latinska fackord med svenska) med sinne och beskedlighet. Stiernhielm Vitt. 183 (c. 1650). När ynglingen waknat i goszen, så är tiden inne, att han ser .. (latinet) med andra ögon .. (o.) att han af läraren lärer sig läsa med sinne, förstånd och urskiljning. SvLittFT 1838, sp. 523.
16) i uttr. som beteckna att ngns själsförmögenheter (särsk. ngns förstånd) fungera l. icke fungera på ett normalt sätt l. att ngns själsliga l. mentala tillstånd är normalt resp. icke normalt.
a) i uttr. som beteckna i vilket mentalt l. psykiskt hälsotillstånd ngn befinner sig, t. ex. vara l. icke vara vid sina sinnen l. vid sina sinnens fulla bruk, ha resp. icke ha sitt förstånd i behåll, vara själsligt normal l. mentalt frisk resp. mentalt sjuk; ngns sinne är förmörkat, ngn har mist sitt förstånd l. är mentalt sjuk l. sinnessjuk l. sinnesrubbad; ngns sinnen rubbas l. ngn är rubbad till sina sinnen, se RUBBA 6; i vissa fall svårt att skilja från b o. c. The .. funno mannen ther dieflane vthaff farne woro cläddan, och wedh sin sinne. Luk. 8: 35 (NT 1526; Bib. 1917: vid sina sinnen). Tänk, at det ses på honom, at han intet har sina sinnen i behåll. Envallsson Niugg 50 (1784). Ack! gif, att jag behålla får / Förstånd och redigt sinne. FörslKyrkosång. 1793, 287: 4; jfr Ps. 1937, 554: 4. (E. XIV) slutade .. med förmörkadt sinne som den olycklige fången på Örbyhus. Quennerstedt StrSkr. 2: 386 (1889, 1919). Det var .. ett fält som någon vid sina sinnens fulla bruk inte skulle drömma om att försöka gå ner på (med ett flygplan) under normala omständigheter. Söderberg Shute MötMaraz. 14 (1964); jfr c. — jfr AV-, BLÖD-, VAN-SINNE. — särsk.
α) (†) i sådana uttr. som vara vid sitt (rätta) sinne l. rätt vid sina sinnen, ha sina rätta sinnen, vara vid sina sinnens (fulla) bruk, ha sitt förstånd i behåll, vara själsligt l. mentalt normal l. frisk. (Man) kunde .. iche heller retelighe finnath, ath .. Anders Karssonn war widh sith rethe sine, wthan wnderståndenn nokith rassinnde. TbLödöse 284 (1593). Schroderus Os. III. 1: 262 (1635: then som wore widh sitt Sinne). Thet som göres af en, som icke hafwer sina rätta Sinnen. Lallerstedt Dygdel. 74 (1746). Flere skildrare af .. (K. XII:s) öden (ha) kommit till den slutsats, att han ej var rätt vid sina sinnen. Beskow i 2SAH 40: 402 (1865).
β) (†) i sådana uttr. som vara från sinnet l. sinnen l. sitt sinne l. av sina sinnen l. rörd till sina sinnen l. utan sinne l. ha slätt inga sinnen o. d., icke vara vid sina sinnens (fulla) bruk, icke ha sitt förstånd i behåll, vara mentalt sjuk l. sinnessjuk l. sinnesrubbad; icke ha alla sinnen tillsamman, icke vara fullt normal i mentalt avseende; vara svag till sinnes l. medtagen till sina sinnen, vara nervklen l. psykiskt klen o. d. Han .. är een wanwetting, hafuer slätt ingen sinne. ÄARäfst 121 (1596). Hwar .. Hwsfadher .. / (skall) I sitt Hws .. vpleta, / Alt onyttigt Partij .., / Thet han vthan nytto föder, / .. Lamme, Siuke, vthan sinne. Messenius Disa 11 (1611). Effter thet qwinnan är .. kött aff .. (mannens) kött .. (o.) Ingen haffuer någon tijdh hatat sitt egit kött: .. Altså kan ingen hata sin hustru, medh mindre han är ifrån sitt sinne. Botvidi Brudpr. 11 (1619, 1634); jfr c α. Hon .. giorde sigh helt och hollet som hon hadhe warit ifrån sinnet. ManhaftLöjtn. 26 (1666). Wår högtälendige son, som är af sine sinnen. VDAkt. 1702, nr 38. Hon är swag till sinnes. Därs. 1720, nr 172. (”Okulisten” har) I Högsby Sochen .. en Hustru curerat som aldeles war ifrån sinnen. Key Inbj. 1892, s. 75 (c. 1730). Han har ikke alla sinnen tilsamman. Schultze Ordb. 4104 (c. 1755). (Fallandesjuka) och de, som til sine sinnen äro mindre medtagne, samt icke göra skada på Menniskor, Kreatur eller Hus. PH 8: 7527 (1766). Rörd till sina sinnen. Dalin 2: 315 (1854).
γ) (†) i sådana uttr. som mista sinnet l. sitt sinne l. komma av l. utur l. från sinnet l. sitt sinne l. (sina) sinnen l. bli från sina sinnen l. rörd till sina sinnen, förlora förståndet, bli sinnessjuk l. sinnesrubbad o. d. OPetri 1: 86 (1526: wthwr sinnet kommen är). (Samma år) bleff en vor medborgere .. aaffuitig oc paa thz neste (dvs. i det närmaste) .. ret aff siit sinne komben. JönkTb. 132 (1536). UppsDP 8/5 1594 (: hafwa mist sitt sinne). Laga förfall (att utebli från rättegång äro bl. a.): om man siuk är: .. om man ifrån sinnen kommen är. RB 12: 1 (Lag 1734). Ända fram till Didos bädd / Sprang uti bara linnet / En Fröken-flock, så yr och rädd / Som om den mistat sinnet. Stiernstolpe Blumauer 2: 4 (1814). Blifwa ifrån sina sinnen. Lindfors (1824). Blifva rörd till sina sinnen. SvTyHlex. (1872).
δ) (†) i uttr. komma till sinne igen l. komma till sitt sinne l. få sina sinnen igen o. d., återfå sitt förstånd, åter bli mentalt frisk l. normal. På samma tijdh kom iagh (dvs. Nebukadnessar) til sinne igen. Dan. 4: 33 (Bib. 1541; Bib. 1917: fick .. åter mitt förstånd). När .. (föräldrarna) tå (den orättmätigt tillgripna) Oxan heemleedt hadhe, fick Sonnen sijn sinne igen. PPGothus Und. N 4 a (1590). Somlige (pestsjuka) blefwo wille och galne, och störte sig hofwudstupo i brunnar och annorstädz. Och om någon behölt lifwet ther effter, kom han doch aldrig til sitt sinne. Swedberg Dödst. 542 (1711).
ζ) [jfr 2] (numera föga br.) i sådana uttr. som ha l. icke ha sina fem sinnen i behåll, förr äv. ha l. icke ha alla sina fem sinnen l. ha l. icke ha sina fem sinnen ihop l. vara l. icke vara vid sina rätta fem sinnen, vara resp. icke vara vid sina sinnens (fulla) bruk, ha resp. icke ha sitt förstånd i behåll; förr äv. icke hava de fem sinnena hemma, ngras sinnen äro icke hemma, se HEMMA, sbst. o. adv. II 1 c γ. Han war Eenögdh och hade icke all sine feem sinne. Petreius Beskr. 2: 38 (1614). Det han förröckt var i hufvodet, och icke vedh sijne rätte fem sinnen. VRP 1673, s. 23. Domaren trodde i begynnelsen, at mannen icke hade sina fem sinnen ihop. Lagerström Bunyan 3: 23 (1744). Det måste var och en förstå, som har sina fem sinnen i behåll. Auerbach (1913).
b) i uttr. som beteckna att ngns själsförmögenheter under en sjukdom tillfälligt icke fungera normalt l. att ngn är omtöcknad l. yrar o. d. resp. att ett sådant sjukligt tillstånd icke föreligger; numera nästan bl. i sådana uttr. som ngns sinne är l. är icke oredigt l. förvirrat; förr äv. i sådana uttr. som vara vid alla sina sinnen l. bliva vid sitt fulla sinne, vara resp. förbliva redig l. klar i huvudet l. icke vara resp. bli omtöcknad; komma av sinnet, bli oredig l. omtöcknad o. d.; jfr a, c α, 2 f, 17. (Mannen som låg för döden) war wiid all sin skæll och sinne. 2SthmTb. 3: 76 (1554). (Det) hender .. offta, synnerliga j thet ytersta, at monger kommer aff sinnet, och bliffuer sedhan j wettwillonne alt in til thes han siälas. LPetri 4Post. 61 a (1555). Godhe Tekn .. (är) När som then (pest-)siuke wackert stille, tåligh och roligh är, och widh sitt fulle sinne bliffuer. Berchelt PestOrs. E 5 b (1589). Sinnet (hos den sjuka kvinnan) tycktes väl ej vara oredigt, men dock något förvirradt. Hygiea 1841, s. 536.
c) (utom i α numera bl. tillf.) allmännare, i uttr. som beteckna att en i övrigt frisk varelse för tillfället är i resp. ur själslig balans l. är förryckt l. förvirrad, t. ex. vara från sina sinnen l. (numera föga br.) icke vara vid sinnen, förr äv. icke äga sina sinnen, vara ur själslig balans, vara förryckt l. förvirrad, icke veta vad man gör, icke vara sig själv; ngn förfaller sinne och minne, ngn tappar helt fattningen o. glömmer vad han skall säga l. dyl.; jfr a, 4 g β, 17. När .. (främmande sändebud) haffwa först kommit för .. (G. I) til audientzie, haffwa the bleffwet så häpne och swimmande, att them haffwer förfallet sinne och minne, mood och taal, att the haffwa stååt en lång stund, för än the haffwa kommit åstaad någet ord framfööra. Svart Ähr. 68 (1560); jfr 2 f, 17. Huru detta har krossadt mig? — Jag äger ej mina sinnen. Eurén Kotzebue Cora 46 (1794). Den dagen (då min systers förlovning bröts) var jag så från mina sinnen att jag trodde mej aldrig kunna bli menniska mer. Blanche Våln. 554 (1847). Jag var ej vid sinnen, / Kan du förlåta mina bittra ord. Hallström GrAntw. 87 (1899). — särsk.
α) (i sht i vitter stil, fullt br.) i mer l. mindre klart hyperbolisk anv. av a (l. b), i sådana uttr. som ngn är från sina sinnen (förr äv. från sinnes) l. (numera föga br.) ngn är icke vid sina sinnen (förr äv. vid sitt sinne), ngn är alldeles förryckt l. tokig l. från vettet o. d. (En tjänsteflicka) bodhade .. (de församlade) ath Petrus (som befriats ur fängelset av en ängel) stoodh för dören. Thå sadhe the till henne, Tu äst icke wedh thin sinne. Apg. 12: 15 (NT 1526; Bib. 1917: är från dina sinnen). Att thesse (kyrko-)Fäder icke hafwa fullkomligen warit widh sitt Sinne .. (bevisas av att de) införa .. Articklen om Gudz Försyn vthi otijdh. Schroderus Os. III. 1: 279 (1635). Hammarberg Herdinn. 6 (1741: är från sinnes). Du kommer att .. (anhålla om min hand) — snart. — Du är från dina sinnen, sade han. Edqvist Trolldr. 100 (1949).
γ) (†) i uttr. icke veta av sitt sinne, om berusad person: vara omtöcknad, icke veta vad man gör. 2SthmTb. 7: 182 (1586).
17) (i sht i vitter stil) i uttr. som beteckna att ngn är vid medvetande resp. medvetslös l. förlorar resp. återfår medvetandet, t. ex. komma till sina sinnen igen, återfå medvetandet; i sht förr äv. vara vid l. från sina sinnen, vara vid medvetande resp. medvetslös; förr äv. i sådana uttr. som ngn mister l. förlorar sinnen l. ngns sinnen förgå ngn, ngn förlorar medvetandet; icke veta av sina fem sinnen [jfr 2], vara medvetslös; i vissa fall svårt att skilja från 2 f, 16 b, c. För beswimelse (rubrik). Kallas när en mister sinnen, bådhe inwertes och vtwertes. BOlavi 44 a (1578); jfr 2. Han .. lågh halff dödh .. och wiste intet aff sine fem sinne. Petreius Beskr. 2: 94 (1614). Detta namnet (vilket nämndes bland dem som stupat i striden) .. satte Peppa en sådan skräck i hiertat at hon förlorade sinnen och kiänsla. .. (Hon) föll .. ned och dånade. Runius (SVS) 3: 116 (1709). Den sjuke (överfölls) af en stor svaghet, och hans sinnen förgingo honom. Atterbom Minnest. 2: 361 (1824). En afskedssuck till hemmet och så svimmade han. Gud vet huru länge han sålunda var ifrån sina sinnen. Oscar II 3: 254 (1864, 1888). Cannelin (1904: vara vid). (Den överfallne) tappade för ett ögonblick all uppfattning om det tumult i vilket han var inblandad. När han kom till sina sinnen igen höll han på att resa sig. Rönblom DödGryt. 191 (1957).
18) (†) (ngts) innebörd l. mening (se MENING, sbst. 5) l. betydelse (se d. o. 3) l. tanke l. innehåll l. lydelse. Thenne böön (dvs. ”Fader vår”) hafwer diupare sinne, än noghon menniskia til fulla vttryckia kan. OPetri 1: 54 (1526). Then helga ewangelij rätta vdttydning och sijnne. G1R 5: 105 (1528). Domaren achte i all Lagh, hwadh hans Vpsåt war som Laghen giorde, annars warder hon miszbrukat och wendes til ett annat Sinne, än hans Mening war som Lagen giorde. Schroderus Waldt 78 (1616). Om .. en sådan Ordabok vore at bekomma, genom hvilken .. alla Lärare kunde få det rätta och sanskyldiga begrepet om Romerske ordens egenteliga sinn och rätta bemärkelse. Pfeiff Fynd 3 (1803). En rätt Christen, en menniskowän i Evangeliskt sinne. Hagberg Pred. 2: 155 (1815). — jfr DJUP-SINNE. — särsk.
a) i uttr. vid det l. det sinnet o. d., i den l. den betydelsen l. meningen, med det l. det innehållet l. den l. den lydelsen; i ett anförande l. en skrivelse med den l. den lydelsen; i vissa fall närmande sig 19. (Jag) screff .. all ena Ridderskapit oc Almogen till i skaane vid thet sinne eder nade mik til kænne gaff i then innelyckte copie. G1R 1: 53 (1523). (De) fingo them breff j henderna wedh thetta sinnet .. (:) Wij apostlar (osv.). Apg. 15: 23 (NT 1526; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: följande skrivelse). Ordet förde landzhöfdingen i Calmar .. wijd detta sinnet: det lofliga ridderskapet har med fägnad och nöje förnummit (osv.). 2PrästP 1: 12 (1719).
b) i uttr. under det sinnet att (osv.), i fråga om (bestämmelser i) skrivelse: med den lydelsen l. under de (i skrivelsen angivna) förutsättningarna att (osv.). Wij (ha) scriffuit monss bryntheson tiil att han scal latha woorth crigxfolk som wij haffue wthij westhergotlandt ligiendis komma tiil tiig hwar tiig eller the godemen wtaff norgie them behoff giordes Dog wnder thet sinne ath the ære tiensthelöse och sökia ther tiænisth wæl ath the ligewel j wora tienist och eed ære. G1R 1: 287 (1524).
19) [jfr 7] (†) ngts allmänna art l. beskaffenhet l. skick; sätt varpå ngt framträder l. göres l. bör göras l. plan över hur ngt (lämpligen) skall göras o. d.; ngts skaplynne; jfr 18 a. Sidhen medh tidhen begynte .. (de i landsorten boende munkarna) nalkas städherne, och gaff Basilius ther sinne och sett til huru the theras woninga byggia skulle. OPetri 1: 479 (1528). (Påven, som uppmanades) så lagha, at the Andeliges Wandel motte blifwa reformerat .. (svarade), at til en sådan Saak kraffdes myckin tijd. .. Hwart och itt Landskap hade sijna Sedher och Sinne, som föruthan en stoor Förwirring icke kunde affskaffas. Schroderus Os. 2: 786 (1635). I Begynnelsen artar sigh Marsmånadt effter then förledne Månadens Sinne, doch slår han aff, hwar Dagh effter annan medh sin Köldh, och gifwer en beblandat fuchtigheet och wärma. IErici Colerus 1: 42 (c. 1645).
20) [jfr 15, 19] (†) i uttr. tukt och sinne, tukt o. vett l. gott uppträdande l. sätt l. goda seder l. höviskhet o. d. (Klostren voro i början) Christeliga scoler .., ther vngdt folk kunde lära tocht och sinne. OPetri 1: 167 (1527). (Vid furstehoven) haffuer (man) lerdt tokt och godha sedher. .. Och ther aff är thet kommet, at then ther tokt och sinne wiste, pleghade kallas, höffwisk. Dens. Kr. 78 (c. 1540). Thett sidste sinnett, wij skildoms åtth / thett drager migh well till minnes, / Iagh togh henne så liufflig altt i minn fampn, / medh tucht och fagertt sinne. Visb. 1: 13 (1572).
Ssgr: A († utom i -dikt, -rik o. -sätta): (2, 18) SINN-BELÄTE. (sinn- 1644—1698. sinne- c. 1677) sinnebild (se d. o. 1), emblem. Kling-Dicht På Authoris Sinnbeläte, En Silkes-matk. Stiernhielm Embl. (1644, 1668; titel på dikt). Cavallin Herdam. 1: 115 (i handl. fr. 1698). —
-DIKT, se d. o. —
-DRIFT, se D. —
(15) -KLOK-SKUREN, p. adj. sinnrikt l. skickligt skuren. Ett Konst-huasz-slipat Swärd ok Sin-klook-skurin Fiäder(penna). Lucidor (SVS) 193 (1672). —
-ORGAN, -PLÅGA, se D. —
(11 d) -SÄTTA. i uttr. sinnsätta ngt l. (numera bl., i Finl.) sinnsätta sig ngt, särsk. att (göra ngt), sätta sig ngt i sinnet l. besluta sig för ngt resp. sätta sig i sinnet osv. att (göra ngt). Nordmann FinnMellSv. XVI (i handl. fr. 1649). Seen sinn-satt (dvs. sinnsatte) han at wandra / .. Til Ægypt. Lucidor (SVS) 240 (1672). Forskål sinnsatte sig att vädja till allmänna opinionen. Lagus StrBl. 1: 19 (1877). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 24 (1958). —
-VERKTYG, se D. —
-VÄRLD(EN), se B.
B: SINNE-ART, -AVEL, se D. —
-BELÄTE, se A. —
(4) -BERÖVANDE, p. adj. (sinne- 1658, 1668. sinnen- 1648) (†) som gör ngn sinnesyr l. dyl. Stiernhielm Herc. 101 (1648, 1668; om Astrild). Anm. Det är ovisst om det på motsv. textställe hos Stiernhielm Herc. 89 (c. 1652) förekommande sinneprövande står felaktigt för det här behandlade ordet l. är en avsiktligt införd variant, med bet.: som prövar sinnena l. dyl. —
-DRIFT, -DRUCKEN, -DVALA, se D. —
(4, 5, 16 c) -FALLEN, p. adj. (†) bragt ur psykisk balans, modlös l. dyl. Sylvius Curtius 452 (1682). —
-FOSTER, -FRÖJD, -FÖREMÅL, -FÖRESTÄLLNING, -FÖRNIMMELSE, -GLÄDJE, -GLÖD, -GÅVA, -INTRYCK, se D. —
(4) -KRYDDA. [jfr t. seelenwürze] (†) om ngt som utgör en psykisk l. andlig stimulans. Johannis Runii Dudaim, .. Eller Sinne-Krydder, Bestående af hwarjehanda så Andelige, som werldslige om hwar annan blandade Dickter. OLindsten (1733) hos Runius Dud. 3: Titelbl. —
-KUNSKAP, -KVAL, se D. —
(4) -KÄNSEL. (†) i uttr. icke ha sinnekänsel, sakna förmåga att röras, vara känslolös. Lucidor (SVS) 360 (1674). —
-LAG, se d. o. —
-LIV. [jfr t. sinnenleben]
1) (sinnes-) (i fackspr.) till 2, om sammanfattningen av de livsyttringar som utgöras av sinnes- o. organförnimmelser; jfr 2. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 3 (1888).
2) (sinne- 1824 osv. sinnes- 1913—1931) till 2, 3, 4, dels om sammanfattningen av de livsyttringar som ha sin grund i en människas sinnliga natur, sinnligt liv, driftliv, dels: liv i sinnevärlden l. på jorden; särsk. motsatt: andligt liv resp. liv(et) efter detta; vanl. i sg. best.; stundom svårt att skilja från 1. Atterbom LÖ 1: 180 (1824). Med sinnelifvet kämpar andens lif. Wirsén Sång. 258 (1884). Då (liksom egyptierna) ej heller ionerna höjt sig till tron på ett oförgängligt andligt lif, som är högre än sinnelifvet, valde de att i fulla drag njuta af detta. Boëthius HistLäsn. 1: 81 (1895). Värn mot sinnelifvets frestelser. VL 1897, nr 1, s. 3. Lagerkvist Mar. 73 (1967).
3) (sinnes-) (†) till 4, om sammanfattningen av själsförmögenheternas funktioner. För sinnets helsa fordras först af allt att sinneslifvet erhåller sin vederbörliga näring. .. Då detta ej är förhållandet beteckna vi sinneslifvet såsom rubbadt. Hygiea 1864, s. 259. —
-LUST, -LUSTA, -LÄRA(N), se D. —
-MISSTAG, se D. —
(2) -MÅLNING. [jfr t. sinngemälde] (†) i uttr. i sinnemålning, i sinnebilder l. liknelser. Lucidor (SVS) 427 (1674). —
-NATUR, -NJUTNING, se D. —
(4, 7) -PEST. (†) om ngt som förgiftar en människas sinne l. människornas sinnen; jfr själa-pest. Bort, bleeka Afwund, du wår Sinne-Pest och Swimmel! Wexionius Sinn. 3: A 2 b (1684). —
-RO, -ROLIGHET, -RUS, se D. —
(2) -RÖR. (†) i pl. best., om sinnesapparaten; jfr sinnes-nerv. Klingenstierna Musschenbroek 8 (1747). —
-RÖRELSE, se D. —
(2, 3, 4) -SJÄL. (†) om sammanfattningen av (de lägre, för människan o. djuren gemensamma) sinnesförmögenheterna hos en varelse; motsatt: förnuftssjäl, intelligens. Atterbom Siare 1: 87 (1841). Trana Psych. 1: 47 (1843). —
-SKATT, -SLÖJD, se D. —
-SPRÅK, se d. o. —
-STILLANDE, se D. —
(2, 18) -TECKEN. (numera föga br.) sinnebild (se d. o. 1), symbol; förr äv. om tecken l. bild som icke har karaktären av en fullt utbildad (mer l. mindre konventionell) symbol. Hvad som .. (i poesiens o. konstens första, orientaliska period) frambringas, är fastmera ett förebådande tecken af det skönas tillvarelse och snara ankomst, än det är dess verkliggjorda närvaro i den betecknande konst-skapelsen. .. Detta .. är (under den andra, antika huvudperioden) upphöjdt från emblem till verklig symbol, eller från blott sinnetecken till sinnebild. Atterbom PoesH 1: 77 (1848). Ringen och bältet, trofasthetens sinnetecken. Heidenstam Folkung. 2: 373 (1907). —
-TING, se D. —
(2, 3, 4) -VARELSE. (sinne- 1923 osv. sinnes- 1802—1816) (numera bl. tillf.) sinnlig varelse, sinnligt väsen, naturvarelse; varelse tillhörande sinnevärlden; motsatt: ande(varelse). Leopold 3: 46 (1802, 1816). Människan är medborgare i tvenne världar. Som sinnevarelse är hon underkastad naturförloppet. Landtman Kant 132 (1923). —
-VERKTYG, se D. —
-VILLA, se D. —
(4) -VÄCKARE. (†) eg. om person som (hos ngn) åstadkommer andlig l. religiös väckelse; anträffat bl. ss. titel på samling av religiösa dikter. Sinnewäkkiare, Eller Bönesukk. Warnmark (1687; boktitel). —
(2, 3, 4) -VÄRLD(EN). (sinn- 1819. sinne- 1798 osv. sinnes- 1807 osv.) [jfr t. sinnenwelt] om sammanfattningen av allt som kan uppfattas l. upplevas med sinnena l. allt det jordiska l. om den materiella l. yttre världen l. naturen; motsatt: idéernas värld l. den andliga l. översinnliga världen l. vad som bl. är tänkt l. (den värld som representeras av) livet efter detta; särsk. i uttr. i sinnevärlden, här på jorden, i (detta) livet l. jordelivet, i verkligheten o. d. VStyckUplKantPhilos. 39 (1798). Liljan skildras (i Atterboms dikt ”Liljan”) som en .. i materien fängslad ängel. Erinringen av preexistensen hägrar ännu för hennes själ nere i sinnesvärlden. Nilsson SvRom. 178 (1916). Gud är (enligt Plotinos) närvarande hos alla. .. (Men) man (kan) ej .. fatta honom. .. Det är kroppen och vad därmed sammanhänger, som är till hinders, sinnevärlden och vad den tillhör måste avkopplas. KyrkohÅ 1934, s. 113. Platon flydde från sinnevärlden till idévärlden. Fåhræus LäkH 1: 166 (1944). Fartyget på (den gamla) bilden existerade inte längre i sinnevärlden. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 104 (1965). —
-VÄSEN(DE). [jfr t. sinnenwesen]
1) (numera bl. tillf.) till 2, 3, 4: sinnlig varelse, sinnligt väsen. Tegnér FilosEstetSkr. 260 (1808). Landtman Kant 132 (1923).
2) (†) till 7: sinnelag, natur. En, som til sit sinne-wäsende är sliö och tung. Richardson Krigsv. 1: 208 (1738). —
-YRA, -ÅSKÅDNING, se D.
C [jfr t. sinnen-] (†): SINNEN-BERÖVANDE, se B.
(2) -ANALOGI. psykol. förhållandet att retning av ett sinnesorgan samtidigt som den framkallar en till detta organ knuten, adekvat förnimmelse framkallar en föreställning av en förnimmelse av annan art (t. ex. synförnimmelse vid retning av hörselorganet), förnimmelse- l. sensationsanalogi, synestesi. Larsson PoesLog. 111 (1899).
-ART. (sinne- 1805—1824. sinnes- 1723 osv.) [jfr t. sinnesart]
1) (†) till 5: sinnesstämning. Adlersparre BrHustru 40 (1809). Vid dyster sinnesart. Odenius 2Celsus 178 (1906).
2) till 7: sinnelag; mentalitet; lynne; tänkesätt. Ehrenadler Tel. 643 (1723). Er stolta sinnesart gör mig bekymmer. Remmer Högf. 131 (1818). (Liberalismen) är en sinnesart, eller som man så gärna kallar det, en mentalitet. NoK 111: 74 (1931). —
(12) -AVEL. (sinne- 1684—1768. sinnes- 1727) (†) = -foster. Sinneafwel. Wexionius (1684; titel på diktsamling). Celsius PVetA 1768, s. 16 (i pl., om diktverk). —
(2) -BANA. anat. nervbana som överför retningar mottagna av ett sinnesorgan till det centrala nervsystemet. 2NF 25: 629 (1916). —
(2) -BEDRÄGERI. [jfr t. sinnentrug, sinnestäuschung]
2) (mera tillf.) allmännare, om det förhållandet att sinnena bedraga människan o. d. Tillvarons mångfald är (enligt många filosofer) ett sinnesbedrägeri, en hägring. Den vise vet overkligheten af hela denna kolossala synvilla. Söderblom StundVäxl. 1: 95 (1909). —
(2, 3, 4) -BEDÅRANDE, p. adj. [jfr t. sinnbetörend] (i sht i vitter stil) som tjusar l. bedårar ngns sinnen; särsk. till 3. Rosenius Himmelstr. 229 (1903). Den dämpade, sinnesbedårande musiken. Leffler UngNov. 53 (1932). —
(2, 4) -BEDÖVANDE, p. adj. som bedövar ngns sinnen; jfr öron-bedövande. PoetK 1814, 2: 133. Allt detta sinnesbedövande dån och brak (från den rämnande isen). Elmblad Franzos 396 (1919). —
(4, 12) -BEMÖDANDE. (†) själslig l. intellektuell ansträngning; jfr -möda. Kellgren (SVS) 5: 442 (1790). Schartau UtkPred. 150 (c. 1820). —
(9) -BENÄGENHET. (†) böjelse, håg, villighet; bevågenhet o. d. Serenius A 4 a (1734). Wulf Köppen 2: 589 (1800). —
(2, 3, 4) -BERUSAD, p. adj. (i sht i vitter stil) som befinner sig i ett sinnesrus, berusad (se d. o. 2), exalterad, hänförd o. d.; äv. i överförd anv., t. ex. om känslotillstånd. Samma sinnesberusade salighet måste .. (vikingarna ha) känt, när de drog i Österled och i Jorsala, Miklagård eller Ravenna mötte Södern. TurTidn. 1949, nr 1, s. 11. En vår- och sinnesberusad poet för förälskade. Schück o. Warburg 3LittH 8: 416 (1949). —
(2, 3, 4) -BERUSANDE, p. adj. [jfr t. sinnenberauschend] (i sht i vitter stil) som försätter ngn i sinnesrus, berusande (se berusa 2); vanl. med sakligt huvudord. Ljus och rökelse fylde templet med en egendomlig sinnesberusande lukt. LdVBl. 1890, nr 134, s. 3. Sinnesberusande ord. Agrell Arab. 5 (1903). —
(2, 3, 4) -BERUSNING. (i sht i vitter stil) sinnesrus. IllHvadNytt 1900, nr 60, s. 1. OoB 1932, s. 2. —
-BESKAFFENHET~0102 l. ~0200.
1) (numera bl. tillf.) till 4, 5, 9: tillstånd vari ngns själsförmögenheter (tillfälligt) befinna sig, sinnestillstånd, själsläge; sinnesstämning; humör o. d. ÖoL (1852). Som om .. hunden anat en förändring i Douglas' sinnesbeskaffenhet slokade han med svansen och böjde huvudet som i sorg. Krusenstjerna Fatt. 1: 153 (1935).
2) till 7: sinnelag. Rönigk Fresenius 59 (1753; i två ord). Det wore mig .. angenämt om jag .. (av dem som föreslå lämpliga äktenskapskandidater) finge .. underrättelse om den Skönas .. kropps- och sinnesbeskaffenhet. SP 1792, nr 93, s. 2. Risberg GoetheOrd 24 (1932).
3) till 16, särsk. 16 a: mentalt tillstånd, sinnestillstånd (se d. o. 3). Hygiea 1840, s. 300. Önskar någon låta sin sinnesbeskaffenhet undersökas, må han .. för observation intagas å sinnessjukhus. SFS 1929, s. 810. —
(2, 3, 4) -BETAGEN, p. adj. (i sht i vitter stil) vilkens sinnen äro betagna l. tjusade, betagen (se d. o. 2), hänförd, tjusad; äv. i överförd anv., om skildring o. d. Vetterlund Skizzbl. 35 (1910, 1914; om skildring av kvinnofägring). En sinnesbetagen diktare. 3Saml. 6: 91 (1926; om Stagnelius).
(4, 9) -BEVÄGELSE. [jfr d. sindsbevægelse] (†) böjelse, håg; (gynnsam, vänlig) känslomässig inställning gentemot ngn. Brask Pufendorf Hist. 287 (1680). Weise 1: 130 (1769). —
(4, 5, 7) -BITTERHET~102 l. ~200. (numera knappast br.) bitterhet (i sinnet). Franzén Pred. 4: 180 (1844). Högberg Vred. 3: 156 (1906). —
(4, 7) -BLÖDIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) blödighet (se d. o. 3). Spegel Pass. 309 (c. 1680). Thomander 1: 304 (1864). —
(2, 3, 4) -BRUSNING. (†) sinnesrus l. dyl.; jfr brusa 6 samt -berusning, -rusning. Almqvist Amor. 142 (1839). —
(4, 12) -BRY. (†) själslig l. intellektuell ansträngning, mödosamt tankearbete; huvudbry. Salvius BrudGrafskr. 17 (1740, 1757). VetAH 1762, s. 8. —
(2, 3, 4) -BUNDEN, p. adj. (i vitter stil, mera tillf.) knuten till l. förbunden med sinnena l. sinnesförnimmelserna l. det sinnliga; motsatt: översinnlig, andlig, ideell o. d. Sinnesbunden naturalism. NordRevy 1895, s. 147. Sinnesbunden fröjd. Söderberg Idyll. 78 (1923). —
-BÖJELSE. (†)
1) till 4, 6, 9: sinnesrörelse, affekt; känslomässig inställning; böjelse, intresse o. d. Rydelius Förn. 44 (1719, 1737). De affectioner och sinnesböjelser, som man där (på jorden) hafwer, tager man .. med sig (till andevärlden). Posten 1769, s. 1106. Lantingshausen Young 1: 139 (1787).
2) till 7, i sg. l. pl.: sinnelag, sinnesbeskaffenhet, sinnesart; själsläggning. Brask Pufendorf Hist. 19 (1680). Låter .. (Gud) straff och belöning upkomma endast såsom naturliga följder af en ond eller god sinnesböjelse och lefnadsart? Wulf Köppen 1: 610 (1799). Strinnholm Vas. 1: 196 (1819). —
(2) -CELL. [jfr t. sinneszelle] anat. cell som upptager utifrån kommande retningar o. gm nervbanor överför dem till det centrala nervsystemet, receptor. Primära, sekundära sinnesceller, perifert liggande sinnesceller som direkt övergå i inåtledande nervbanor resp. sinnesceller som endast gm kontaktförbindelse stå i samband med de inåtledande nervbanorna. NF 18: 603 (1894). —
(2) -CENTRUM. [jfr t. sinneszentrum] anat. om vart o. ett av de partier av hjärnan, till vilka nervbanor från sinnesorganen gå o. där de specifika reaktioner l. förnimmelser uppstå som äro karakteristiska för respektive sinne. PedT 1897, s. 4. —
(4, 7) -DANING. (†) utveckling av ngns själsförmögenheter l. andliga l. intellektuella kapacitet; sinnelag l. karaktär l. tänkesätt l. andlig l. intellektuell kapacitet (tänkt ss. resultatet av en sådan utveckling l. ss. ngt medfött); äv. mer l. mindre klart metonymiskt för: person med visst sinnelag osv.; jfr -bildning, -odling. LBÄ 7—8: 127 (1797). Att genom en nyttig sinnesdaning öka sitt menniskovärde. Silverstolpe i 2SAH 2: 279 (1802). ”Äreminnet” var något för Franzéns hela sinnesdaning motbjudande. Wirsén i 3SAH 2: 757 (1887). (Klassikerna) äro så mångsidiga och sins emellan så olika, att alla naturer och sinnesdaningar kunna hos dem finna någonting för sig. PT 1900, nr 62 A, s. 3. —
(2) -DATUM. [jfr eng. sense-datum] psykol. vad som gm ett visst sinnesorgan förnimmes (bortsett från vilket föremål det förnumna tillhör). ErosEris 192 (1944). —
(2) -DEFEKT. fysiol. bristfällighet l. funktionsoduglighet hos ett l. flera sinnesorgan. Sandström (1948). —
(4, 12, 14) -DJUP. [jfr t. sinnentiefe] (numera bl. tillf.) om det djupaste l. innersta av ngns psyke; äv. abstraktare: djup l. stark känsla, djupsinne; jfr själs-djup. Tvärs igenom hårdhet och vildhet frambryter ofta .. (i de gamla folkvisorna) något rörande drag af det gothiska sinnesdjup, denna större själs-innerlighet, som så afgörande utmärker de nordiska folkens lif och diktning. Atterbom VittH 235 (1845). (Geijer) kallades dock oförmodadt dit, der .. dunklet, som härnere ännu dröjde äfven öfver detta sinnesdjup, skingrats och funnit sin förklaring. CFafWingård i 2SAH 23: 228 (1847). TySvOrdb. 2176 (1932). —
(3) -DRIFT. (sinn- 1753—1760. sinne- 1684. sinnes- 1781—1807) [jfr t. sinnentrieb] (†) (sinnlig) drift; jfr drift 11 a. Wexionius Sinn. 4: B 1 b (1684). (Jag finner icke) min sanskyldiga lycksalighet bero på andra människjors omdömen, som merendels styras af tygellösa sinndrifter. SHof (1757) i SvMerc. 3: 1396. Möller (1807). —
(2, 3, 4) -DRUCKEN, p. adj. (sinne- 1818. sinnes- 1910 osv.) (i vitter stil) = -berusad. Atterbom Minn. 287 (1818). Bååth-Holmberg Morf. 1: 188 (1910). —
(4, 16, 17) -DVALA. (sinne- c. 1830. sinnes- 1826 osv.) (numera bl. tillf.) dvalliknande tillstånd varvid själsförmögenheterna icke äro verksamma l. reagera på ett normalt sätt; apati. CGLeopold (1826) i BrinkmArch. 2: 485. (C. G. Leopolds hustru) försattes .. i en tioårig sinnesdvala, under hvilken hon var död för honom och verlden. Beskow i 2SAH 35: 235 (1861). Östergren (1938). —
(2, 4) -DÖVANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) = -bedövande. SvT 1852, nr 181, s. 2. GHT 1895, nr 235 B, s. 1. —
-EGENSKAP~102, äv. ~200.
1) (†) till 4, 5, 7, 9: sinnesbeskaffenhet; sinnelag, själsläggning. Verelius 163 (1681). Serenius I 2 a (1757).
2) (numera bl. tillf.) till 4, 7: själslig egenskap; egenskap som ingår i l. utmärker ngns sinnelag l. själsliga läggning; motsatt: kroppsegenskap; företrädesvis i pl. (Sveriges) regementsspira (har) härligen blomstrats af de fruckter, til hvilka EKM:s höga sinnesegenskaper, gudsfrucktan, mildhet och rättvisa varit rätta roten. 2RA 3: 867 (1734). Strinnholm Hist. 2: 613 (1836). —
(3, 4, 7) -ELD. (†) eldigt l. passionerat sinne l. sinnelag l. temperament; jfr eld 3. Nordenflycht QT 1748—50, s. 65. Heinrich (1828). —
(2) -ENERGI. [jfr t. sinnesenergie] psykol.
1) energi vartill retningen av ett sinnesorgan omvandlas o. som överföres från sinnesorganet till sinnescentrum. Optik 1934, s. 92.
2) i uttr. specifik sinnesenergi, om den för varje sinnesorgan specifika art av energi som gör att det alltid reagerar på sitt specifika sätt, oavsett vilket retmedel som framkallar retningen. Öhrwall Smaks. 42 (1889). —
(4, 7) -ENFALDIGHET. (†) förhållandet l. egenskapen att ha ett oskuldsfullt o. rent sinne l. dyl.; jfr enfaldighet 4. Schönberg ÅmVetA 1771, s. 51. —
(2) -EPITEL. [jfr t. sinnesepithel] anat. epitel som innehåller sinnesceller. Müller LbAnat. 246 (1905). —
(2) -ERFARENHET ~0102 l. ~0200. psykol. erfarenhet förmedlad av något av sinnesorganen l. baserad på sinnesförnimmelse(r). Biberg FörelPrFilH 17 c (c. 1820). Marc-Wogau FilDiskuss. 70 (1955). —
(2) -FAKTUM. psykol. impression (se d. o. 5 a), sinnesåskådning; föremål i människans erfarenhetsvärld. 2NF 11: 1284 (1909). —
(7) -FASTHET~02 l. ~20. (numera föga br.) fasthet i sinnelaget, karaktärsfasthet; bestämdhet. Sahlstedt Hoffart. 60 (1720). 2NF 7: 1216 (1907). —
-FEL. (†)
(12) -FOSTER. (sinne- 1684. sinnes- 1707—1732) [jfr t. sinnenbrut] (†) produkt av tankeverksamhet, tankefoster, tankeskapelse; särsk. om litterärt alster (dikt o. d.); jfr foster 4 c. Wexionius Sinn. 3: A 1 b (1684). Att dhen skrifft som min svåger Qveckfelt under min hustrus nampn i hennes frånvaro d(en) 7 huius ingif(v)it, icke är hennes, uthan bem:te min svågers eget smijdhe och sinnes foster. VDAkt. 1709, nr 272 (1707). Kolmodin QvSp. 1: B 1 b (1732). —
(4, 5) -FRID, förr äv. -FRED. (-fred 1773—1832. -frid c. 1735 osv.) frid i sinnet l. själen, själsfrid; sinneslugn, sinnesro, lugn (se lugn, sbst. 4); äv. om det förhållandet att ngn (i medvetande av att ha handlat i enlighet med Guds bud l. fått förlåtelse för begångna synder) har frid med Gud o. är fri från känsla av syndaskuld o. rädsla för evig förtappelse, samvetsfrid. EMolin (c. 1735) i KyrkohÅ 1903, s. 240. Så går, i Jesu namn, en Christen / Med samma mod och sinnesfrid, / Att möta lidandet och bristen, / Som medgångens och glädjens tid. Ps. 1819, 276: 5. Att vinna den sinnesfrid, som den gudomliga förlåtelsen enligt evangeliet skänker. KyrkohÅ 1933, s. 97. Vad man kan säga om folkpartiledaren, men någon man som stör sinnesfriden hos socialdemokratin har han knappast visat sig vara. MorgT 1948, nr 330, s. 4. —
(4) -FRIHET. [jfr t. sinnesfreiheit] (†)
1) frihet från sådant som oroar l. bekymrar l. tynger ngns sinne l. stör ngns sinneslugn o. d.; jfr -vila. Nordenflycht QT 1745, s. 155. Lantingshausen Young 1: 125 (1787).
2) andligt oberoende, andlig frihet; jfr själs-frihet. Tegnér FilosEstetSkr. 310 (1808). Lundegård LaMouche 206 (1891). —
-FRISK. [jfr t. sinnenfrisch] (numera bl. tillf.)
1) till 2, 3, 4, 7: som utmärkes av sinnenas friskhet l. av sinnlig friskhet; andligt vital l. spänstig l. livaktig. IdrBl. 1935, nr 1, s. 12.
2) till 16 a: själsligt l. mentalt frisk; jfr själs-frisk. Wistrand HbRättsmed. 348 (1853). Han var inte sinnessjuk. .. Men han kanske inte heller var helt sinnesfrisk om jag (dvs. överläkaren på mentalsjukhuset) får uttrycka det så. Björkman-Goldschmidt Minns 148 (1962).
Avledn.: sinnesfriskhet, r. l. f. (numera bl. tillf.) till -frisk 1. Bremer NVerld. 1: 164 (1853). Lundberg-Nyblom Fyrisån 194 (1931). —
-FRÅNVARANDE~0200, p. adj.
1) till 2, 4, 12: som utmärkes av sinnesfrånvaro (se d. o. 1), själsfrånvarande, frånvarande (se frånvara, v. 2 b β), ”borta”; tankspridd. Han stirrade sinnesfrånvarande på mig. Ziedner Lögn 68 (1930).
2) (†) till 16, särsk. 16 b, c: vilkens själsförmögenheter (tillfälligt) icke fungera på ett normalt sätt, icke (fullt) redig i tankarna l. klar i huvudet l. dyl. Han var .. (efter att ha vakat i 54 timmar o. därefter sovit i 19) ännu så eländig och sinnesfrånvarande, att han knappast kände igen sina bekanta. VL 1897, nr 152, s. 4. —
-FRÅNVARO~020.
1) till 2, 4, 12: tillstånd hos ngn, som utmärkes därav att han (utan att vara medvetslös l. psykiskt sjuk) är mer l. mindre blind o. döv för l. omedveten om l. icke uppmärksam på vad som försiggår runt omkring honom l. att han har sina tankar på annat håll, själsfrånvaro, tankspriddhet, förströddhet, distraktion; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 2. (Sv.) Sinnesfrånvaro .., (fr.) absence .. d'esprit. Berndtson (1880); jfr 2. Sundén (1888). Det hade varit en sådan förvirring och en sådan oro över Aimées plötsliga sjukdom, ty som en dylik måste man ju räkna hennes underliga sinnesfrånvaro. Krusenstjerna Fatt. 2: 209 (1936); jfr 2. Östergren (1938).
2) (numera knappast br.) till 16, särsk. 16 b, c: (sjukligt) tillstånd hos ngn, som utmärkes därav att hans själsförmögenheter icke fungera på ett normalt sätt l. att han icke är redig i tankarna l. klar i huvudet; sinnesrubbning; jfr 1. Nicolaus Lenau .. träffades .. efter några föregående spår till sinnesfrånwaro plötsligen af ett utbrott af fullkomligt wansinne. SKN 1844, s. 279. I den delvisa sinnesfrånvaro, som ofta åtföljer stora sorger, hade han i tankarna undertecknat sitt firmanamn. Hedenstierna FruW 51 (1890); jfr 1. —
(4) -FRÄTANDE, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) som fräter på sinnet l. tar på nerverna, nervpåfrestande o. d. VDAkt. 1785, nr 54. Sinnesfrätande agg. Johansson HomIl. 20: 253 (1848). —
(2, 3, 4, 5) -FRÖJD. (sinne- 1835—1837. sinnes- 1746 osv.) [jfr t. sinnenfreude, sinnesfreude] förhållandet att ngn känner sig glad till sinnes, fröjd, glädje o. d.; företrädesvis (o. numera bl., i sht i vitter stil) till 2, 3, om sinnlig glädje. Nordenflycht QT 1746—47, s. 57 (i två ord). Den leende sinnesfröjd, som kringstrålar Correggios människor och gudar, är (osv.). Sirén DaVinci 256 (1911). —
(2, 4) -FUNKTION. BerFörenSinnesslöBarnVård 1883, s. 25. —
(2) -FYSIOLOGI. gren av fysiologien, som sysslar med sinnesorganen o. deras funktioner. Hygiea 1864, s. 263. —
(4) -FÖDA. (†) = -näring; jfr föda, sbst. 3 a, samt själa-föda. Nordenflycht QT 1745, s. 61 (i två ord; om förnöjsamhet). —
(4, 6) -FÖRBISTRING. (†) bitterhet, oenighet l. dyl. Ingen sinnes förbistring, som ofta hindrar och förderfwar de angelägnaste wärck (fanns bland folket i Ymes land). Mörk Ad. 1: 210 (1743). —
(2) -FÖREMÅL. (sinne- 1867. sinnes- 1888) (†) föremål som kan uppfattas medelst sinnena, föremål av jordisk l. reell natur; konkret föremål; jfr -ting. (Substantiven) utmärka dels Sinneföremål (konkreta), som uppfattas med de yttre sinnena ..; dels Tankeföremål (abstrakta). Thorelius SvSpr. 5 (1867). Den (enligt Platon) oupphörliga föränderligheten af alla sinnes- och erfarenhets föremål. Nyblæus Forskn. III. 2: 66 (1888). —
-FÖRESTÄLLNING~1020. (sinne- 1797. sinnes- 1734—1896)
1) [jfr t. sinnesvorstellung] psykol. till 2, 4: föreställning förmedlad l. frambragt av (något av) sinnena, varseblivning, förnimmelse. Boëthius Kant 114 (1797). Vannérus WundtPsyk. 53 (1896).
-FÖRFATTNING.
1) till 4, 5 (möjl. äv. till 11): tillstånd vari ngns själsförmögenheter (särsk. känslor) vid ett visst tillfälle befinna sig, sinnestillstånd, sinnesstämning, humör o. d.; förr möjl. äv. övergående i bet.: avsikt, mening; stundom svårt att skilja från 2, 3. Gack aldrig någon gång på predikstolen, utan sådan sinnes författning och et redligt upsåt, at Christi kundskaps goda lukt skal utbreda sig. Rydén Pontoppidan 127 (1766). I den lugna sinnesförfattning, hvaruti morgonens ljufhet och den tvångfria resan försatt mig, roade mig äfven en helt liten porlande bäck. Linnerhielm 1Br. 7 (1787, 1797). (Ballongföraren) var icke i sinnesförfattning att länge hänge sig åt någon skönhetsnjutning. Siwertz Sel. 2: 86 (1920).
2) till 7: sinnelag, sinnesart; tänkesätt; jfr 1. Möller Kyrkoh. Föret. V (1774; i två ord). Det är den nationella sinnesförfattning, som ständigt vädrar en kränkning av den nationella äran. Söderbergh NatFredssträv. 15 (1913).
3) till 16, särsk. 16 a: mentalt tillstånd, sinnesbeskaffenhet (se d. o. 3), sinnestillstånd (se d. o. 3); jfr 1. Hygiea 1839, s. 73. Till förutsättningarna för rättshandlingars verkan hör att personen, som avgiver rättsförpliktande viljeförklaring, är stadd i sådan sinnesförfattning, att han riktigt kan uppfatta innehållet av eget och andras uttalanden. Hernberg Rättsh. 23 (1922). särsk. till 16 b, c. (Den som för fylleri o. oljud insatts i häkte) bör .., efter återwunnen redig sinnesförfattning, på fri fot ställas. SPF 1829, s. 481. —
(2, 4) -FÖRMÅGA. (†) (fysiologisk l. psykisk) sinnesförmögenhet, psykisk l. intellektuell förmåga. Kellgren (SVS) 5: 722 (1794). VStyckUplKantPhilos. 27 (1798). —
(2, 4) -FÖRMÅN. (†) om (värdefull) egenskap hörande till en människas utrustning med sinnesförmögenheter (särsk. själsförmögenheter) o. intellektuell begåvning, anlag, fallenhet o. d.; jfr -gåva. HdlCollMed. 19/12 1747. Alla de kropps och sinnes förmåner, som kunna tilägnas menniskligheten, voro hos henne samlade. Nordenflycht Fruent. 49 (1761). Schönberg Bref 1: 184 (1778). —
-FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. [jfr t. sinnesvermögen]
1) till 2, 4, dels om de förmögenheter som representeras av sinnena (de organiska sinnena o. psyket), dels (o. vanl.) i inskränktare anv., liktydigt med: själsförmögenhet. 1VittAH 3: 300 (1780). De Negrer, .. som .. dömmas til slafweriet under ett blidare luftstreck (än tropikerna), winna i längden nästan samma fullkomlighet af sinnes-förmögenheter, som sjelfwe deras ägare. EP 1792, nr 69, s. 4. Smärtan känns inte så stark och sinnesförmögenheterna avtrubbas (hos en skottskadad hjort, då han fått sårfeber). Edström Hund. 12 (1948).
2) (mera tillf.) till 16, i uttr. som beteckna att ngns själsförmögenheter fungera l. icke fungera på ett normalt sätt. NLiljensparre (1809) hos Ahnfelt HofvLif 5: 187. Patientens själs- och sinnesförmögenheter voro i det fullkomligaste skick. Hygiea 1858, s. 146. särsk. (†) till 16 b, i uttr. med all sinnesförmögenhet, i redig sinnesförfattning, vid full sans l. dyl. Tersmeden Mem. 6: 53 (1786). —
(2) -FÖRNIMMA. (mera tillf.) förnimma (ngt) med hjälp av (något av) sinnesorganen. Vannérus Metaf. 117 (1914). Ingenting att se, vidröra, sinnesförnimma. Hammenhög Torken 89 (1951). —
(2) -FÖRNIMMELSE. (sinne- 1843. sinnes- 1881 osv.) förnimmelse framkallad gm retning av (något av) de organiska sinnena, sensation (se d. o. 1 a). Yttre sinnesförnimmelse, förmedlad av (något av) de yttre sinnena (exteroceptorerna). Inre sinnesförnimmelse, vitalförnimmelse (förmedlad av proprioceptorerna). Trana Psych. 1: 89 (1843). Genom sinnesförnimmelsen mottaga vi intryck från vår egen kropps delar samt från yttervärlden. Larsson Psyk. 8 (1896). På insektkroppens främsta del, hufvudet, finna vi .. organ för sinnesförnimmelser: ögon och pannspröt eller antenner. Tullgren Skadeins. 11 (1906). —
(7) -FÖRNYELSE. (numera bl. tillf.) förnyelse av ngns sinnelag l. sinnesart l. (inre) karaktär. Silvius Öfvercons. 46 (1726, 1730). Wallin 1Pred. 2: 390 (c. 1830). —
(2, 3, 4) -FÖRNÖJELSE. [jfr d. sindfornøjelse] (†) förhållandet att ngn blir l. känner sig tillfreds l. nöjd l. glad till sinnes; glädje; äv. övergående i bet.: sinnesro, sinnesfrid. Sinnes förnögelse är bättre än Pänningar och Gull. Celsius Ordspr. 1: 106 (1708). (Det) blifwer .. för hwar och en Riddersman den största sinnesförnöjelse .. att gå sin Nådiga Konung till mötes. AdP 1789, s. 951. Med samma sinnes förnöjelse kan en rätt Christi tjenare njuta lifwet, eller emottaga döden. MinnSantessonProsthus. 28 (1809). Oxehufwud Harris Brit. 92 (1837). —
(16 a) -FÖRRYCKT, p. adj. [jfr t. sinnverrückt] (numera bl. tillf.) rubbad till förståndet; äv. hyperboliskt: förryckt. Palmblad Aisch. 297 (1842). Risberg Homll. 272 (1928). —
-FÖRVILLELSE. (†)
2) till 4, 12, 16: själslig förvillelse l. förvirring; villfarelse; sinnesförvirring. Silverstolpe i 1SAH 4: 169 (1791). (Kronprinsen) trodde sig vid alla tillfällen röna köld eller förakt, och fattade därföre en motsvarande vedervilja mot många personer. Man fruktade för de farligaste följder af denna sinnesförvillelse. Adlerbeth Ant. 1: 241 (c. 1792). —
(4, 12, 16) -FÖRVIRRAD, p. adj. [jfr t. sinnverwirrt] som lider av l. (om handling o. d.) vittnar om sinnesförvirring, sinnesrubbad, sinnessjuk; äv. mer l. mindre klart hyperboliskt: tokig, förryckt o. d.; äv. substantiviskt, om sinnesrubbad o. d. person. Svedelius i 2SAH 51: 151 (1875). I en anstalt för sinnesförvirrade. Wirsén i 3SAH 13: 8 (1898). Han skrattade .. åt det fullkomligt fantastiska och sinnesförvirrade i, att här satt en man och påstod sig vara hans köttsliga kusin. Gustaf-Janson StFamn. 113 (1937). —
(2, 4, 12, 16) -FÖRVIRRANDE, p. adj. [jfr t. sinnverwirrend] som verkar (helt) förvirrande på ngns organiska sinnen l. (vanl.) psyke, höggradigt störande; som kan göra ngn sinnesförvirrad; äv. mer l. mindre klart hyperboliskt: tokig, förryckt. PoetK 1818, 2: 141. Intrycket af det fantastiska, öfvernaturliga, sinnesförvirrande .. gifver Jules Verne (i ”Till jordens medelpunkt”) med betydande kraft. Vetterlund StDikt. 113 (1901). Våldsamma (sibiriska) snöstormar .., åtföljda af ett sinnesförvirrande dån. 2NF 2: 168 (1904). En roman .. försedd med en absolut sinnesförvirrande omslagsteckning. Hasselblatt Mann Trist. 22 (1918). —
(4, 12, 16) -FÖRVIRRING. [jfr t. sinnenverwirrung] (i fackspr. numera bl. i rättsliga sammanhang använd term betecknande) ett psykiskt sjukdoms- l. abnormtillstånd av tillfällig, övergående natur, kännetecknat av oreda i tanke- o. föreställningslivet samt psykisk oklarhet av växlande grad; äv. mer l. mindre klart hyperboliskt: förryckthet, förvirring o. d.; tillf. äv. om handling som vittnar om sådan sinnesförfattning. (Breven) äro utan sammanhang, och sådana, at de witna om sinnes förwirring. VDAkt. 1789, nr 445. Teukrernas väpnade makt .. / .., jemte Tyrrhenernas här, allt fältet betäcka. / Strax med skakade bröst och en allmän sinnes-förvirring / Folket i vildt tumult omföres. Man stormar af vrede. Adlerbeth Æn. 298 (1811). Rörande .. (vissa) sjelfmord heter det i Times .. att de skett i anfall af sinnesförvirring. LdVBl. 1857, nr 20, s. 2. Hennes beslut att bryta med Adolf anser hon vara ren sinnesförvirring. Krusenstjerna Fatt. 4: 309 (1938). särsk. (†) om svärmisk, religiös villfarelse som tar sig uttryck som likna en sinnessjuk persons beteende; jfr -svaghet 1 slutet, -villa 2 a. Af handlingarne befinnes, at .. (villomeningarna) härflutit af någon (sockenadjunkten) Utter åkommen Fanatisk och Enthusiastisk sinnes förvirring, hvilken sedermera slagit sig (till) synbar yrsel och ändteligen utbrutit uti uppenbart raseri. FinKyrkohSP 5: 174 (c. 1778). —
-FÖRÄNDRING.
2) till 7, = -ändring. Bælter JesuH 6: 113 (1760). Ingåendet i det med Christus kommande himmelriket war icke möjligt, med mindre bättring eller sinnesförändring föregått. Melin Pred. 3: 75 (1852). Han har .. det lättrörliga ingenium, vilket somliga beteckna som ryggradslöshet och andra som anpassningsförmåga och mod att erkänna sin sinnesförändring. Wästberg SvHerr. 78 (1934).
3) (numera knappast br.) till 16, särsk. 16 a: (sjuklig) förändring av ngns mentala tillstånd. GT 1788, nr 24, s. 2. Hygiea 1864, s. 264. —
(2, 3) -GLAD. [jfr t. sinnenfroh] (i vitter stil) som utmärkes av l. känner sinnligt färgad glädje. Hasselblatt Mann Trist. 125 (1918). Känslofyllda, urmelodiska, sinnesglada sånger. SvTMusF 1925, s. 28. Den sinnesglada spanjorskan, som njöt av sitt sjudande blod. Ruin SjunknH 87 (1956). —
(2, 3) -GLÄDJE. (sinne- 1940. sinnes- 1931 osv.) [jfr t. sinnenfreude, sinnesfreude] (i vitter stil) sinnligt färgad glädje, glad sensualism. Hallström i 3SAH 42: 176 (1931). Det finns (i en vårvisa av Skogekär Bärgbo) något av renässansens sinnesglädje i uppfattningen av natursceneriet — den lustiga fågelsången, den söta blomsterdoften, de sköna blommornas färgprakt. Fehrman DiktDöd. 373 (1952). Båda (dvs. flickan o. gumman) dansar av sinnesglädje. Aspenström Bäck. 45 (1958). —
(3, 4) -GLÖD. (sinne- 1875. sinnes- 1917 osv.) [jfr t. sinnesglut] (i vitter stil) känslomässig l. inre (särsk. sinnligt färgad) glöd (se d. o. 3 b). Mot Faust är .. (Margareta) idel eld och sinneglöd. Lysander Faust 119 (1875). Belfrage Runebg 52 (1917). —
(3, 4) -GLÖDANDE, p. adj. (i vitter stil) som utmärkes av känslomässig, inre (särsk. sinnligt färgad) glöd. Östergren (1938). —
(4, 7) -GRUND. (†) om ngt tänkt ss. själens grund l. om det djupaste l. innersta av ngns själ l. det som utgör själva grunden för ngns själsliv; jfr dels grund, sbst.1 I 1 d slutet, dels hjärte-, själs-grund. Min usla sinnes grund, / Ack! at du ingen stund, / För smärtan, hwilar. Nordenflycht QT 1745, s. 126. En .. deduktion, .. för att utgöra sann metafysik, .. förutsätter en ofelbar kunskap om sjelfva den sinnesgrund hos oss hvarifrån deduktionen sker. Leopold 4: 88 (c. 1820). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). —
(4) -GÅVA. (sinne- 1738. sinnes- 1680—1885) [jfr d. sindsgave] (†) själsförmögenhet; förmåga l. anlag l. fallenhet att utöva viss andlig aktivitet, särsk. intellektuell verksamhet, andlig l. intellektuell gåva (se gåva, sbst. 2 b); särsk. i pl., sammanfattande: själslig l. intellektuell utrustning, begåvning; jfr själs-gåva. Brask Pufendorf Hist. 96 (1680). En Yngling af en makalös Skiönhet, och förträffelige Sinnes-gåfwor. Ehrenadler Tel. 858 (1723). Gyllenborg Skald. 10 (1798). Schulthess (1885). —
(3, 4) -HETS. hetsande l. eggande av ngns sinnen; särsk. till 3: hetsande l. eggande av ngns sinnliga begär o. d. Östergren (1938). —
(3, 4) -HETSANDE, p. adj. som hetsar l. eggar ngns sinnen; särsk. till 3: som hetsar l. eggar ngns sinnliga begär, sinnligt retande l. frestande o. d.; jfr -retande. Sinneshetsande nakendans. Östergren (1938). —
(4, 7) -HETTA. (†) hetsighet l. iver i sinnet; hetsigt sinnelag l. temperament. Som Talare i sit Stånd, utmärkte han sig .. blott med en sinnes-hetta utan styrka, och sammanhang af tankar. Gezelius BL 3: 441 (1780). Han gick, ehuru med mindre sinnes-hetta, till alla delar uti sin (argsinte) faders fotspår. KrigVAT 1845, s. 632. —
(4, 7) -HÄFTIGHET~102, äv. ~200. (numera knappast br.) häftighet i sinnet; häftigt sinnelag. (K. IX:s) mest i ögonen fallande fel war en otyglad sinnes-häftighet. Fryxell Ber. 5: 46 (1831). Odhner G3 1: 295 (1885). —
(7) -HÖGHET~02 l. ~20. (numera knappast br.) högsinthet, upphöjt l. ädelt sinnelag, själsstorhet; andlig lyftning l. resning. Thorild (SVS) 3: 141 (1792). Atterbom PoesH 3: 13 (1848). —
(4, 5, 7) -HÖJNING. (†) andlig lyftning l. resning, upphöjt sinnelag, själsstorhet; höjd l. hög sinnesstämning. Den lugna oegennyttiga sinneshöjning .. (som de sköna konsterna) förutsätta, födes ej i partiernas små strider om förmåner och välde. Wallin i 2SAH 6: 11 (1811). Om drömmen nu och drömmarns sinneshöjning / En morgonstjerna vore af den dager, / Hvars hem ej jorden är, ej våra sinnen? Fahlcrantz 1: 57 (1835, 1863). —
(2) -ILLUSION. psykol. = illusion 3 c β; jfr -villa 1. Tholander Ordl. (1872). Larsson Psyk. 16 (1896). Därs. 26 (1919). —
(2) -INNEHÅLL~102. psykol. innehåll i en upplevelse som utgöres av (upplevelser av ett slag som liknar) sinnesförnimmelser. PedT 1959, s. 66. —
(2) -INTRYCK~02 l. ~20. (sinne- 1797. sinnes- 1860 osv.) [jfr t. sinneneindruck, sinneseindruck] intryck uppkommet gm retning av (något av) sinnesorganen; jfr -förnimmelse. Boëthius Kant 141 (1797). Hörselnerven och jämviktsnerven leda de i labyrinten mottagna sinnesintrycken till hjärnan, där intrycken bliva medvetna. Holmgren ÖronSj. 31 (1925). —
(2) -IRRITAMENT. fysiol. ngt som framkallar retning hos (något av) sinnesorganen. PedT 1907, s. 1. —
(4) -JÄMVIKT~02 l. ~20. själsligt tillstånd hos ngn, som utmärkes därav att han icke låter sitt sinneslugn rubbas l. störas av de yttre omständigheterna; själslig l. psykisk balans, jämnmod; självbehärskning; sinneslugn. Äga sinnesjämvikt. Störa, rubba ngns sinnesjämvikt. Med bibehållen, återställd sinnesjämvikt. ZTopelius (1861) hos Nervander FinlKultH 415. Beskow hade .. funnit .. (Leopold) ständigt fängslande genom en ännu under ohelsans dagar bibehållen sinnesjämvikt. Wirsén i 3SAH 11: 219 (1896). En pockande skapardrift stör .. (de verklighetsfrämmandes) sinnesjämvikt. Segerstedt Händ. 120 (1926). —
(4 g δ) -JÄSNING. (†) jäsning l. oro i sinnena (i ett kollektiv av personer); särsk. om politisk oro. Järta 1: 89 (1815). Den sinnesgäsning i Danmark, som föranledde till revolutionen 1660. CThJärta i 2SAH 11: 179 (1824). Crusenstolpe Tess. 5: 25 (1849). —
(2) -KNOPP. [jfr t. sinnesknospe] zool. hos vissa djur förekommande sinnesorgan som består av en knopp- l. lökformig anhopning av sinnesceller. Hanström VSinn. 82 (1926). —
-KRAFT. (sinnes- 1627—1891. sinnets- 1648) [jfr t. sinneskraft] (†)
1) till 2, om de förmögenheter som representeras av de organiska sinnena. Thet nederste ståndet (hos människan betraktad ss. en stat) är then närande krafften. .. Thet andra ståndet .. är sinnetz krafften, .. Såsom, synen, hörslen, smaken, luchten och tagandet (dvs. känseln). Muræus Arndt 4: 140 (1648).
2) till 4: andlig kapacitet l. förmåga; själskraft, själsförmögenhet; intellektuell förmåga; själslig l. psykisk egenskap; äv. dels (i sg. l. pl.) sammanfattande, om ngns hela andliga kapacitet l. alla ngns själsförmögenheter, dels mer l. mindre klart pregnant: värdefull själsegenskap, betydande andlig kapacitet, själsstyrka, sinnesstyrka; god själslig l. andlig vigör o. d. Sann Edelheet i sinnet ståår, / Thet dygd och disciplin vndfåår, / Och är en infödd sinnes krafft. Girs Edelh. E 2 a (1627). (Jag) tviflar .. mycket om gref Stockenström nu mehra har tillräckelige sinneskrafter at skrifva et åminnelsetahl. Höpken 1: 404 (1773). Är du stadd i våda och trängsel, visa, / Mod och sinneskraft! Adlerbeth HorOd. 69 (1817). Intill det yttersta vid full sinneskraft följde Fåhræus med varmt intresse den politiska utvecklingen i vårt land. Wieselgren Bild. 548 (1884, 1889). Feilitzen Tjenare 2: 10 (1891). —
(2) -KUNSKAP~02 l. ~20. (sinne- 1878, 1905. sinnes- 1873 osv.) psykol o. filos. kunskap som erhålles gm de av sinnesorganen förmedlade intrycken l. förnimmelserna, kunskap baserad på sinnesförnimmelse(r). Nyblæus Forskn. I. 1: 98 (1873, 1879). —
(4) -KVAL. (sinne- 1685—1692. sinnes- 1746—1851) [jfr t. sinnenqual] (†) själslig plåga, själskval, oro, bekymmer, ängslan o. d.; äv. konkretare, om ngt som vållar sådan plåga osv. Wexionius Vitt. 395 (1685). Min stora fattigdom är mit sinneqvahl. HSpegel i VDAkt. 1692, nr 283. (Kvinnans) ansigte bar prägeln af djupa sinnesqval. Bäckman Sjöj. 2: 26 (1851). —
(2) -KVALITET. [jfr t. sinnesqualität] fysiol. om vart o. ett av de artskilda slag av egenskaper som tillhöra samma sinnesområde (t. ex. de olika färgerna). 2NF 22: 1113 (1915). —
-KÄNSLA.
1) [jfr t. sinnesgefühl] psykol. till 2: känsla som är direkt knuten till en sinnesförnimmelse l. sinnesåskådning l. ett sinnesintryck, känsla (se d. o. 8 a). Larsson Psyk. 63 (1910).
2) (†) till 4: känsla (se d. o. 8 b); själsförmögenhet. Tersmeden Mem. 6: 121 (1787). LBÄ 2—3: 14 (1797). —
(4) -KÖLD. (numera bl. tillf.) kallsinnighet, oberördhet; frihet från affekter; kallblodighet. Med all sinnesköld har jag fattat pennan. SP 1792, nr 8, s. 1. Grefve Mejerfelt har visat sig öfverallt (under striden), med .. tapperhet och sinnesköld. Gustaf III 6: 212 (1812). GHT 1898, nr 113 A, s. 2. —
(4, 12) -LAT. (numera knappast br.) själsligt l. andligt l. intellektuellt lat. CAEhrensvärd (SVS) 1: 288 (c. 1785). —
(4) -LEDIGHET. (†) = -vila; jfr själs-ledighet. Bergklint Vitt. 294 (1784). Hur skall .. (prästen) ega tid och sinnesledighet för egen sysselsättning med andeliga saker? Geijer I. 4: 212 (1813). Sedan denna olyckliga sak (dvs. den av Berzelius' röst avgjorda, fällande domen över Crusenstolpe) försiggått, voro sinnesledighet och munterhet försvunna hos Berzelius. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 226 (1838). Får jag någon sinnesledighet i Stockholm så skrifver jag kanske derifrån. HReuterdahl (1850) i MolbechBrevveksl. 3: 71. Vetterlund StDikt. 33 (1901; i skildring av ä. förh.). —
(12) -LEK. (†) tankelek l. dyl. Nordenflycht QT 1745, s. 139. Åtskillige Tankar och Sinneslekar. Därs. 1748—50, s. 73. (rubrik över ett antal dikter). —
-LIKHET~02 l. ~20.
1) (†) till 4: sinnesjämvikt. Dalin Arg. 1: 42 (1733, 1754). Hans sinneslikhet är otrolig: / Man sofver ej mer sött än han; / .. Och hela dagen är han rolig. Leopold 2: 405 (1795, 1815).
2) (numera bl. tillf.) till 7: likhet med avs. på själsliga egenskaper l. sinnelag. Serenius I 4 a (1734). De .. / Som, af sinnes likhet, bygga / Äktenskap och Äkta tro, / Lefwa wäl. Nordenflycht QT 1746—47, s. 72. —
-LIV, se B. —
(4, 7) -LIVLIGHET. (†) rörlighet l. livlighet i sinnet, andlig rörlighet l. spänst. Höpken 1: 405 (1773). —
(4) -LUGN, n. tillstånd hos ngn, som utmärkes därav att han är lugn till sinnes l. att han (i ett enskilt fall l. i allm.) icke låter sig påverkas av ngt på ett sådant sätt att han förlorar sitt lugn l. blir oroad l. upprörd l. bekymrad l. försättes i affekt o. d., lugn i sinnet l. själen, själslugn, sinnesro, lugn (se lugn, sbst. 4); i vissa fall liktydigt med: psykisk l. själslig balans l. jämvikt, sinnesjämvikt, jämnmod; förr äv. (i fråga om religiösa l. moraliska förh.) liktydigt med: rent samvete, samvetsfrid, sinnesfrid. Bevara sitt sinneslugn. Ta ngt med stort sinneslugn. Störa ngns sinneslugn. Med orubbligt sinneslugn mottog han de oroande underrättelserna. Förlora sitt sinneslugn. Runius (SVS) 1: 267 (1713). Genom ljuset och kraften af Hans lära återkallas (en avfällig värld) till sinneslugn och helgelse. Ödmann StrFörs. II. 1: 5 (1803). Den hafvande qvinnan bör .. hafva sinneslugn. Hon bör fredas från all fruktan, ledsnad och oro. Hygiea 1841, s. 477. Trots bruten hälsa bar han sitt ödes ok med beundransvärt sinneslugn in i det sista. HT 1952, s. 374. —
(4) -LUGN, adj. (numera bl. tillf.) som äger l. utmärkes av sinneslugn. Thomander TankLöj. 217 (1832). Bååth WagnerS 3: 90 (1905). —
(4) -LUGNANDE, p. adj. som har en lugnande inverkan på ngns sinnen. Agrell Tolstoj Kar. 1: 339 (1925). IllSvOrdb. (1955). —
-LUST. (sinne- c. 1755—1878. sinnes- 1808 osv.) [jfr t. sinnenlust, sinneslust]
1) (i sht i vitter stil) till 2, 3: (lust till l. traktan efter) sinnlig glädje l. tillfredsställelse, sinnlig lust, vällust; ofta med särskild tanke på sexuell lust; särsk. motsatt: andlig l. intellektuell glädje. All sinneslust dödades (av kristendomen) såsom syndig: all menniskans njutning blef contemplatif. Tegnér FilosEstetSkr. 353 (1808). I mognad ålder, som ej är begärlig / På sinneslust, men ger åt dygden ära. Kullberg i 3SAH 9: 125 (c. 1875, 1894). Hur våren kommer med ljusare luft, med glädje och sinneslust. Werin Ekelund 1: 188 (1960).
2) (†) till 4, om de inre sinnenas tillfredsställelse, inre l. själslig l. andlig glädje l. lust l. dyl. Schultze Ordb. 2891 (c. 1755). —
(3) -LUSTA. (sinne- 1848. sinnes- 1835 osv.) (numera bl. tillf.) sinnlig lusta o. d. SvLittFT 1835, sp. 207. Var .. (Lucretius) för egen räkning så långt smittad af .. hängifvenhet åt lekamliga sinnelustar, .. att han (osv.). Atterbom PoesH 3: 50 (1848). —
(2, 3) -LUSTIG. (numera föga br.) som utmärkes av sinnlig lust l. glad sinnlighet, livsbejakande o. d. Schück SvLitH 502 (1890).
Avledn.: sinneslustighet, r. l. f. (numera föga br.) sinnlig lust, glad sinnlighet, livsbejakelse. Schück SvLitH 101 (1885). —
(3) -LYCKA. [jfr t. sinnenglück] (i vitter stil, mera tillf.) sinnlig lycka. Levertin NDikt. 84 (1894). —
(4, 7) -LYFTNING. (numera i sht i vitter stil, mera tillf.) förhållandet att ngn bibringas själslig l. andlig lyftning; företrädesvis konkretare: upplyft l. upphöjt sinnestillstånd, själslig höghet l. resning, lyftning (se lyftning, sbst.2 1 e β); jfr själs-lyftning. Leopold i 1SAH 1: 171 (1786, 1801). Nästan hvar och en, med någon sinneslyftning, skapar sig som yngling ett ideal af verlden. Franzén i 2SAH 6: 85 (1811). Hallström Sparfv. 20 (1903). —
(4, 7) -LYTE. (†) själsligt lyte; intellektuell defekt o. d. Brask Pufendorf Hist. 185 (1680). Strinnholm i 2SAH 19: 278 (1838). —
1) till 4, 5: sinnestillstånd, sinnesstämning. Också för andra sinneslägen än den sorgsna erotikens kunde Rudeen finna uttryck. IllSvLittH 2: 42 (1956).
(7) -LÄGGNING. psykisk läggning, mentalitet, sinnelag, sinnesart; tänkesätt; jfr själs-läggning. Han hade en ganska tung sinnesläggning. Henriksson Tyskl. 51 (1901). Denna allmänna germanskt idealistiska sinnesläggning, som man för korthetens skull kallar rousseauismen. Blanck GeijerGötDiktn. 39 (1918). —
(16 a) -LÄKARE. (numera bl. tillf.) sinnessjukläkare, psykiater; själsläkare. Hygiea 1864, s. 257. Fridegård Här 229 (1942). —
(2) -LÄRA(N). (sinne- 1799—1838. sinnes- 1835—1888) [jfr t. sinnenlehre] (†) lära(n) om sinnesorganen o. deras funktioner o. sinnesintrycken; lära(n) om det sinnliga o. dess former (rum, tid osv.). Lutteman Schulze 23 (1799). Balck Idr. Suppl. 11 (1888). —
(4, 12) -LÄTTJA. (numera knappast br.) psykisk l. andlig l. intellektuell lättja; tankelättja; motsatt: kroppslig l. fysisk lättja; jfr själs-lättja. CAEhrensvärd (SVS) 1: 98 (1782, 1786). Verd. 1885, s. 286. —
(4, 5) -LÄTTNAD. (numera föga br.) förhållandet att ngn känner sig lättare till sinnes, psykisk lättnad. MoB 2: 54 (1792). TurÅ 1907, s. 71. —
-LÖS, se d. o. —
(2) -MATERIAL. psykol. om sinnesförnimmelser, sinnesintryck o. sinnesåskådningar ss. material för förståndets o. fantasiens verksamhet. TSvLärov. 1953, s. 300. —
(2) -MISSTAG~02 l. ~20. (sinne- 1806—c. 1845. sinnes- 1878) (numera föga br.) psykol. tillfällig, felaktig förnimmelse av ngt, beroende t. ex. på bristande observans. Tuderus Kiesewetter Log. 148 (1806). LfF 1878, s. 9. —
(4, 5, 7) -MOD. (†) förhållandet att vara vid gott mod; (glad) sinnesstämning; (modigt) sinnelag, mod. (Författarens) sinnesmod skulle synas mig högre och skönare, i fall frågan anginge någon sak af mindre tvetydighet (än förslaget om en stavningsreform). CGLeopold (1809) hos AGSilverstolpe Bokst. 116. (Han) behöfde .. endast sitt eget glada sinnesmod. Atterbom Minnest. 2: 372 (1834). Dens. SDikt. 2: 14 (1838). —
(2) -MODALITET. [jfr t. sinnesmodalität] psykol. art av sinnesförnimmelse, som är knuten till ett visst sinnesorgan. NF 14: 1113 (1890). Husén Psyk. 27 (1954). —
(4, 5, 7) -MUNTERHET. (†) munter sinnesstämning, munterhet; muntert sinnelag, muntert o. glatt sätt o. d. Kropps vighet .. skaffar han sig igenom öfning i Dans (osv.). .. Sinnes munterhet och umgänges behag förvärfvar han sig uti qvickt och ärbart Fruntimmers sällskap. Sahlstedt CritSaml. 625 (1765). Det gifvas menniskor, som .. hålla Religionen för en ovän af all sinnesmunterhet och förnöjelse. Lehnberg Pred. 2: 147 (c. 1800). MinnSvNH 9: 266 (1864). —
(16) -MÖRKER. (i vitter stil, numera bl. tillf.) själsligt mörker (se d. o. 4 g); särsk. ss. beteckning för depression l. svårmod l. fördunklat förstånd; jfr själs-mörker. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 23 (1828). 2Saml. 36: 179 (1915). —
-NATUR. (sinne- 1818—1883. sinnes- 1801—1834) (numera föga br.)
1) till 2, 3: sinnlig natur. Din jordiska sinnenatur skulle brinna ner, om icke det sköna afkylde dig. Strindberg SvÖ 2: 65 (1883).
2) till 7: sinnelag, inre natur, karaktär; allmänt tänkesätt. Leopold 5: 2 (1801). Atterbom Minnest. 2: 376 (1834). —
(4, 5, 16) -NEDSLAGENHET. (†) nedslagen, dyster sinnesstämning, nedslagenhet; depression. Lovén Anv. 102 (1838). Dalin (1854). —
(2) -NERV. [jfr t. sinnesnerv] anat. nerv som överför retningen av ett sinnesorgan till sinnescentrum. Retzius BrFlorman 29 (1825). —
(2, 3) -NJUTNING. (sinne- 1826. sinnes- 1802 osv.) [jfr t. sinnengenuss] sinnlig njutning; ofta med särskild tanke på sexuell njutning; särsk. motsatt: andlig l. intellektuell njutning. AGSilverstolpe i 2SAH 2: 293 (1802). Utsväfvande sinnesnjutningar, som förstöra både kropp och själ. Wallin 1Pred. 2: 141 (c. 1830). När Fru Lusta vill övertala Hercules att vandra sinnesnjutningens väg, manar hon fram tanken på ungdomens och glädjens snabba flykt. Fehrman DiktDöd. 375 (1952). —
(4) -NÄRING. (†) ngt som är för själen l. ngns andliga l. intellektuella liv vad födan är för kroppen, näring l. föda för själen, andlig spis; ngt som stimulerar ngns andliga l. intellektuella liv l. ger inre tillfredsställelse o. d.; psykisk stimulans; jfr -föda, sinne-bet, sinne-bröd samt själs-näring. CGLeopold (1825) i BrinkmArch. 2: 435. Hygiea 1864, s. 258. —
(4, 16 c) -NÄRVARELSE. [jfr d. sindsnærværelse] (†) = -närvaro 1. Lidbeck Anm. 186 (1811). Bremer Nina 665 (1835). —
-NÄRVARO~020.
1) till 4, 16 c: förhållandet att ngn i en mer l. mindre kritisk situation bevarar fattningen, så att han (med klartänkthet o. rådighet) kan bemästra situationen; jfr själs-närvaro. Visa prov på sinnesnärvaro. Han hade nog sinnesnärvaro att snabbt rycka ner gardinerna, som fattat eld. Qvinnan visar ofta .. i de ögonblick då .. (till synes) oundvikliga faror hota henne, en själsstyrka och en sinnesnärvaro, dem hon, vid lugnare föreställningar, ej tilltror sig ega. Carlén Repr. 513 (1839). DN(A) 1964, nr 137, s. 10.
2) (†) till 16 b, 17, = -redighet. Med frimodighet mötte Carl X döden. .. Med ofördunklad sinnesnärvaro intill den sista stunden, tillkallade han sin drottning och sina rådgifvare och styrkte dem till fred. Carlson Hist. 1: 427 (1855). —
(2, 3, 4) -NÖJE. (†) ngt som gör ngn glad l. tillfreds l. nöjd till sinnes l. som bereder ngn sinnlig l. andlig l. intellektuell njutning, nöje o. d.; äv. övergående i bet.: sinneslugn, sinnesfrid; jfr -förnöjelse, -ro 1. LejonkDr. 141 (1688; i två ord). Hwad är at sig om Gullet bry? / Och efter rikedomar trackta? / Den sielf wil sinnes nöje fly, / Han må uppå det skarnet (dvs. skräpet) ackta. Nordenflycht QT 1745, s. 24. Reflexionens lägsta punkt, der ingenting annat äger realitet än sinnlighet, evdämonistisk klokhet och sinnesnöje. Phosph. 1810, s. 305. Från (Tegnér på biskopssätet) Tufvan vänte vi nu vår bästa läsning, våra yppersta sinnesnöjen. CGLeopold (1826) i BrinkmArch. 2: 486. —
(4, 7) -ODLING. (†) utveckling av ngns själsförmögenheter l. andliga l. intellektuella kapacitet; sinnelag l. karaktär l. tänkesätt l. andlig l. intellektuell kapacitet (tänkt ss. resultatet av en sådan utveckling); särsk. med tanke på ett sinnelag osv. som utmärkes av förfining o. kultur o. närmande sig bet.: bildning, kultur; jfr -daning o. själs-odling. LBÄ 19—20: 6 (1799). (J. G.) Oxenstjerna .. skall .. utan motsägelse tillerkännas den dubbla förtjensten, att hafva återfört sitt folk till politisk varelse, och att genom konstdyrkan och sinnesodling hafva gifvit samma folk äfven en litterär. 2VittAH 15: 340 (1819, 1839). Vidden af hans sinnesodling och det skiftande umgänget med så många utmärkta personer af olika folk, lynnen och åsigter, fredade honom för tyckets ensidighet. CFafWingård i 2SAH 19: 121 (1837). (Kellgren) utöfvade (ss. kritiker) det kraftigaste inflytandet på sin samtids smak och allmänna sinnesodling. Atterbom Siare VI. 2: 84 (1855). Bergstedt Clément PolEkon. 11 (1868). —
(2) -OMRÅDE~020. psykol. område av medvetenhetslivet, som är knutet till ett visst sinnesorgan; jfr -modalitet, -sfär. Schéele Själsl. 225 (1895). —
(16, 17) -OREDA~020. (numera knappast br.) = -oredighet. Geijer SvFolkH 2: 206 (1834). Wretlind Läk. 9—10: 278 (1902). —
(16, 17) -OREDIGHET~0102 l. ~0200. (numera knappast br.) förhållandet att ngn är själsligt omtöcknad l. icke är (fullt) klar i huvudet l. vid full sans; mental rubbning o. d. Jag .. var lycklig nog att förlora sansningen. .. Jag förblef en lång tid i fullkomlig sinnesoredighet. Då jag återfick medvetandet, såg jag (osv.). Bremer FamH 2: 90 (1831). Hygiea 1858, s. 109. —
(2) -ORGAN. (sinn- 1821. sinnes- 1824 osv.) [jfr t. sinnesorgan] om vart o. ett av de organ med vilkas hjälp en levande varelse kan mottaga fysiska retningar från yttervärlden o. från den egna kroppen o. utlösa dessa i förnimmelser, perceptionsorgan. Mekaniska, kemiska, termiska, fotiska sinnesorgan (psykol.), reagerande för mekaniska resp. kemiska, termiska o. fotiska retmedel. Dalman ÅrsbVetA 1821, s. 255. DN(A) 1964, nr 232, s. 19. —
(4) -ORO~02 l. ~20. (numera bl. i vitter stil) oro i sinnet, (själslig) oro, oroligt sinnestillstånd; ängslan; bekymmer; förr äv. närmande sig bet.: sinnesrörelse, sorg. Swedberg Cat. 789 (1709). Med största ledsnad och sinnes oro måste jag hafwa ähran .. tillkienna gifwa (osv.). VDAkt. 1793, nr 427. Sinnet hade uppfylts af mörka aningar, och hon kände en sinnesoro, från hvilken hon omöjligen kunde frigöra sig. Sundblad LandStrand 257 (1891). IllSvOrdb. (1964). —
(4) -OROLIG~020. (numera bl. tillf.) som befinner sig i ett oroligt sinnestillstånd, orolig (se d. o. 4), nervös o. d. SD(L) 1900, nr 551, s. 2. Sinnesoroliga och sinnessjuka fångar. SvLäkT 1935, s. 1199. —
(4) -OROLIGHET~0102 l. ~0200. (numera bl. tillf.) (själslig, nervös) oro (se d. o. 2), oroligt sinnestillstånd; nervositet. Ehrenadler Tel. 261 (1723). Serenius (1734, 1757; under disturbance). —
(3, 4, 7) -OSKULD. (†) oskuldsfull sinnesbeskaffenhet, renhjärtenhet; oskuld (se d. o. 2); jfr själs-oskuld. PoetK 1818, s. XXII. Waren kloke med enfald, med sinnesoskuld, ty oskuld är klokhetens själ. Melin JesuL 3: 155 (1849). —
(4) -PLÅGA. (sinn- 1742. sinnes- 1799—1956) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) själslig plåga, psykiskt l. själsligt lidande; jfr själs-plåga. 2Saml. 1: 154 (1742). Moberg Nybygg. 624 (1956). —
(2) -PSYKOLOGI. gren av experimentalpsykologien, som undersöker de psykiska företeelsernas förhållande till sinnesorganen o. deras funktionssätt. Vannérus WundtPsyk. 58 (1896).
(2) -PUNKT. [jfr t. sinnespunkt] fysiol. om de i huden befintliga, från varandra skilda sinnesorgan som förmedla förnimmelse av tryck, smärta, värme o. köld. Thunberg KroppByggn. 124 (1907). —
(16 a) -RASERI. (†) av sinnessjukdom förorsakat raseri, våldsam form av sinnessjukdom. VRP 8/6 1730 (1729). —
-REDA.
1) (numera bl. tillf.) till 12: tankereda, klart förnuft o. d. Cannelin (1904). Han ägde klar blick och ovanlig sinnesreda. Östergren (1938).
(16 b, 17) -REDIGHET. (†) förhållandet att ngn (särsk. en sjuk person) är redig o. klar i huvudet l. icke är omtöcknad, kan hålla sina tankar samlade l. är vid full sans. GT 1788, nr 126, s. 3. Förestående tillägning (till H. G. Porthans testamente) .. blef .. (av honom) frivilligt och med full sinnes redighet erkänd. Porthan BrSamt. 1: 301 (1804). Crusenstolpe Tess. 1: 116 (1847). Tholander Ordl. (1872). —
(4, 7) -RENHET~02 l. ~20. [jfr t. sinnesreinheit] (i vitter stil, numera bl. tillf.) själsrenhet, renhjärtenhet. Kellgren Nal 30 (1851). LfF 1910, s. 37. —
(2, 3, 4) -RETANDE, p. adj. som (starkt) påverkar l. eggar ngns sinnen; särsk.: sinnligt (särsk. sexuellt) retande l. frestande. PoetK 1819, 2: 90 (om musik). Platon .. kände (i Syracusa) avsmak inför hovets yppiga gästabud med danserskor och sinnesretande flöjtspel. Aspelin TankVäg. 1: 86 (1958). —
(2, 3, 4) -RETELSE. (i sht i vitter stil) sinnesretning; affektmässig påverkan; numera nästan bl. om sinnlig (särsk. sexuell) retelse l. frestelse. Ehrenadler Tel. 96 (1723). De flesta sjukdomar uppwäckas eller bringas till utbrott till följe af yttre skadliga inflytelser, såsom förkylningar, häftiga sinnesretelser o. s. w. Lovén Anv. 13 (1838). (Claudius) var ytterst svag mot sinnesretelser. Qvinlig skönhet, ädelt vin, ett godt bord voro frestelser, för hvilka han utan annat motstånd än de tysta gensagornas dukade under. Rydberg RomD 49 (1877). Östergren (1938). —
(2, 3, 4) -RETNING. [jfr t. sinnenreiz, sinnesreiz] påverkan på l. eggande l. stimulerande l. upphetsande av ngns sinnen o. d.; i fackspr. numera bl.: (fysiologisk) påverkan av ngns sinnesorgan, varigm en viss reaktion l. förnimmelse framkallas. Han lefde, lik sin herre, skild ifrån / Allting, som kunde sinnesretning lofva / Och fylla hjertat ens i minsta mån. CVAStrandberg 3: 173 (1869). Kvantitativa undersökningar över förhållandet mellan en sinnesretning och den därav framkallade förnimmelsen. Tigerstedt MedUtv. 2: 110 (1923). —
(7) -RIKTNING. [jfr t. sinnenrichtung, sinnesrichtung] själsläggning, mentalitet, sinnelag; (inre) karaktär; allmänt tänkesätt o. d.; stundom: drag i ngns sinnelag, karaktärsdrag, själsegenskap o. d. Wulf Köppen 1: 77 (1799). Jag har hos mig sjelf erfarit, huru motsatta sinnesriktningar sammanträffa i en och samma menniskosjäl. Svedelius Lif 160 (1887). (G. II A. var) till hela sin sinnesriktning .. varmt religiös. Schybergson FinlH 1: 427 (1887). Den amerikanske arbetarens karaktärsläggning och sinnesriktning. Jensen Carlé Amer. 60 (1920). —
-RO. (sinne- 1692. sinnes- 1674 osv.)
1) (†) till 2, 3, 4: ngt som gör ngn glad l. nöjd till sinnes l. som bereder ngn sinnlig l. andlig l. intellektuell njutning, nöje o. d.; jfr -nöje. Däd war ett Tekken de äj wist hwad Dygd war wärt, / När deras Sinne Ro war flärd åg slik fåfängia, / När de för (dvs. framför) Himlens Skatt et glitter-gull had kiärt. IBörk (1629) i VetSocLdÅb. 1947, s. 61. Et Quinfolck som ibland benägit är til läsa, / Och söker där uti en loflig Sinnes-ro / Behöfwer (osv.). Brenner Dikt. 1: 234 (1710, 1713). Nyrén Charakt. 7 (c. 1765).
2) [jfr d. sindsro, nor. sinnsro] till 4, = -lugn, sbst. Columbus BiblW E 2 b (1674). Så wi känne, hur försoning, / Helgelse och sinnesro, / På wår wandring, i wår boning, / Med osz wandra, bland osz bo. Ps. 1819, 247: 5. I tidernas fullbordan kommer det (enligt författaren R. Abellio) att uppstå människor som besitter oändliga andliga resurser och som med fullkomlig sinnesro kommer att utföra de mest fruktansvärda handlingar. BonnierLM 1954, s. 726. —
-ROLIGHET. (sinne- 1674. sinnes- 1681—1743) (†)
2) [jfr d. sindsrolighed, nor. sinnsrolighet] till 4, = -lugn, sbst. Verelius 217 (1681; i två ord). Hwad förmån och Lycksalighet det är, att lefwa i en sann Gudsfrucktan, .. så wida den samma förer med sig Sinnes och Samwets roligheten. Silvius Öfvercons. 38 (1726, 1730). Chenon Heywood 2—3: 164 (1773). —
(16 a) -RUBBAD, p. adj. som lider av sinnesrubbning, rubbad till förståndet, psykiskt sjuk; äv. i substantivisk anv., om person som lider av sinnesrubbning. En handling, begången af en sinnesrubbad. Hygiea 1839, s. 75. Johnson DrömRosEld 51 (1949). särsk. (i sht vard.) mer l. mindre klart hyperboliskt: tokig, vanvettig o. d. Cederschiöld Skärseld. 141 (1931). Han (hade) blivit sinnesrubbat och förblindat kär i Daisy von Olden. Gustaf-Janson StFamn. 151 (1937). —
(16 a) -RUBBNING. sjukligt mentalt tillstånd som utmärkes av att själsförmögenheterna äro försatta ur normal funktion l. rubbade, psykisk insufficiens; i icke fackmässigt spr. ofta med tanke på lindrigare former av sinnessjukdom. SP 1792, nr 108, s. 2. Det är ett förvändt sätt att förnimma och tänka, som utgör det hufvudsakliga kännetecknet på sinnesrubbning. Wistrand HbRättsmed. 347 (1853). Johanssons och medparters antagande att .. (den omyndigförklarade) lidit af sinnesrubbning. 1NJA 1874, Utsl. s. CVII. 2VittAH 44: 745 (1938). —
(2, 3, 4) -RUS. (sinne- 1827—1875. sinnes- 1811 osv.) [jfr t. sinnenrausch, sinnesrausch] mer l. mindre exalterat tillstånd l. rus (se rus, sbst.2 3) framkallat av stark påverkan på ngns sinnen; känslorus; ofta om ett av sinnliga (särsk. sexuella) känslor framkallat rus; jfr -yra 1. Polyfem IV. 21—22: 2 (1811). (Kellgren) har genomskådat kärlekens intighet, funnit den vara ett kort sinnesrus, som blott kvarlämnar en besk eftersmak. 2Saml. 31: 82 (1910). Han talade själv om måleriet som ett våldsamt sinnesrus bortom all beräkning, allt förnuft. DN(A) 1964, nr 203, s. 3. —
(2, 3, 4) -RUSANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som framkallar ett sinnesrus. Sinnesrusande rökelser. Rydberg KultFörel. 3: 158 (1886; i bild). FrVetterlund (1914) hos Gellerstedt SDikt. 1: 16. —
(2, 3, 4) -RUSIG. (mera tillf.) som befinner sig i l. (om ngt sakligt) utmärkes av l. utgör ett sinnesrus. Bohman OndEld. 95 (1935). —
(16) -RYCKNING. (†) om anfall av sinnessjukdom l. förryckthet l. dyl. Dalin Hist. III. 1: 472 (1761). Schützercrantz Olyksöden 66 (1775). —
(4, 7) -RÅHET. (†) själslig råhet, bristande andlig kultur, råhet (se d. o. 9 b); jfr själs-råhet. JournLTh. 1812, nr 294, s. 2. —
-RÖRELSE. (sinne- 1767. sinnes- 1680 osv.)
1) (†) till 3, 4: känsla. Kärleken .. är den hos Inwånarne (på Tahiti) härskande sinnesrörelsen. Fréville Söderh. 1: 237 (1776). ACKullberg i 2SAH 8: 166 (1817).
2) till 4, 5, 6, om det förhållandet l. den företeelsen att ngn befinner sig l. försättes i ett tillstånd av stark känslomässig påverkan l. upprördhet l. affekt l. rörelse (se d. o. 11 b) l. är l. blir rörd (se röra, v.2 I 5 f β). Annerstedt UUH Bih. 3: 92 (i handl. fr. 1706). Man kan intet, utan sinnes rörelse, läsa det hiertbewekeliga och märckwärda afsked, som .. (Ulrika Eleonora d. ä.), några dagar för sin död, tog af sin Högtälskeliga Gemåhl .. och .. sina kära Barn. Nordberg C12 1: 18 (1740). Hvad jag framför alt var i behof af var lugn, emedan min helsa helt och hållet berodde deraf, att jag icke utsattes för sinnesrörelser. Svanberg RedLefn. 602 (1882). Siwertz Tråd. 23 (1957).
3) (†) till 9, 11, i pl.: benägenhet att vilja handla på ett visst sätt. Brask Pufendorf Hist. 221 (1680). —
(2) -SFÄR. [jfr t. sinnessphäre] psykol. (centrum för visst) sinnesområde. PedT 1897, s. 6. Thunberg Livsförrättn. 449 (1925). —
-SJUK, se d. o. —
-SJUKA. (†)
1) till 4, 7, om själstillstånd l. själsläggning l. själslig defekt l. skröplighet som är av mer l. mindre onormal art (o. som utan att vara verklig sinnessjukdom uppfattas ss. en sjukdom i själen), mani, vurm, ”dille” o. d.; jfr sinnessjukdom 2; jfr äv. 2. Kling Spect. B 2 a (1734; i pl.; eng. orig.: passions). Hvar och en .. må vakta sig för den otidiga sinnes sjuka, som hos många upväkta och annars solida sinnen undertiden yttrar sig, at vilja hafva det eller det adiaphorum ecclesiasticum (dvs. kyrklig sed l. dyl. av bagatellartad l. likgiltig natur) afskaffadt och et eller annat infördt i stället. Rydén Pontoppidan 491 (1766). DA 1771, nr 11, s. 2 (om avundsjuka).
2) till 16 a: sinnessjukdom; stundom svårt att skilja från 1. (Sv.) Sinnessiuka .. (lat.) animi morbus. Schultze Ordb. 4140 (c. 1755); jfr 1. Carlén Köpm. 2: 24 (1860). SvTyHlex. (1872). jfr: Orden sinnessjuka och lättfärd förtjäna för sin korthets skull att bli spridda. SvStCederschiöld 125 (1914). —
-SJUKDOM, se d. o. —
(16 a) -SJUKLIG. (†) som beror på l. härrör från l. är präglad av l. vittnar om (lindrig) sinnessjukdom, mentalt sjuklig l. abnorm; äv. mer l. mindre klart hyperboliskt: tokig, vanvettig o. d. Sinnessjuklig motsägelseanda. Strindberg Brev 7: 374 (1889). Dens. TrOtr. 4: 24 (1897).
Avledn.: sinnessjuklighet, r. l. f. (†) (lindrig) sinnessjukdom l. mental sjuklighet. Steffen ModEngl. 361 (1893). —
(4, 7, 16) -SJUKLING. (†) person som lider av sinnessjukdom l. på annat sätt är psykiskt abnorm. CVAStrandberg 5: 4 (1862). Våra dagars erotiska sinnessjuklingar. Schück VLittH 1: 530 (1900). —
(4) -SKAKANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som starkt upprör ngn, uppskakande, skakande; jfr själs-skakande. Ett olyckligt äktenskaps alla sinnesskakande olyckor. SvLittFT 1837, sp. 770. IdrBl. 1935, nr 104, s. 5. —
(4) -SKAKNING. (numera bl. tillf.) förhållandet att ngn psykiskt omskakas l. blir uppskakad l. starkt upprörd; häftig, uppskakande sinnesrörelse. Den som ser af en teaterscen ingenting, utan .. blott behaget af en underbarlighet på hvilken han tror, och som ger honom nöjet af en stark sinnesskakning; har han (osv.)? Leopold 5: 23 (1801). Hon reste sig mitt i solskenet, rystade på sig som om hon erfarit en ohygglig sinnesskakning. Lo-Johansson Stat. 1: 147 (1936). —
(4) -SKATT. (sinne- c. 1690. sinnes- c. 1690) (†)
1) om ngt som utgör ett andligt värde l. ngt för själen värdefullt betraktat ss. en skatt; jfr själa-skatt. Achrelius Mor. C 1 b (c. 1690).
(4, 5, 7) -SKICK. (†) sinnestillstånd; sinnelag. Lantingshausen Young 2: 164 (1790). Ternstedt Fénelon Vish. 101 (1877). —
(2, 4, 12) -SKÄRPA. [jfr t. sinnenschärfe, sinnesschärfe] skärpa med avs. på (särsk. de organiska) sinnenas förmåga att uppfatta; förr äv.: tankeskärpa, skarpsinne o. d. Der .. det prosaiska varseblifvandet analytiskt gör sin skörd af alla ämnet belysande fakta, öfverlemnar det åt hvars och ens eget omdöme och sinnesskärpa att sammanfatta de spridda dragen till totaliteten af en tafla. Cygnæus 2: 8 (1858). Kulturmänniskans sinnesskärpa och uppfattningsförmåga för intrycken (står) i många afseenden .. tillbaka för ”naturbarnets”. Herrlin Minnet 284 (1909). —
-SLÖ, se d. o. —
(12) -SLÖJD. (sinne- 1688. sinnes- 1754) (†) intellektuell verksamhet l. färdighet. TRudeen Vitt. 203 (1688). Mörk ÅmVetA 1754, s. 2. —
(4) -SMÄRTA. (numera föga br.) psykisk smärta, psykiskt lidande. VDAkt. 1785, nr 106. SvLitTidn. 1821, sp. 237. —
(4) -SPÄNNING. (†)
1) anspänning av själskrafterna, själslig anspänning l. ansträngning; jfr själs-spänning. LBÄ 23—24: 36 (1799). Phosph. 1812, s. 77.
2) nervös spänning, spänning. SC 1: 40 (1820). Sällan har jag tilbringat 24 timmar i en starkare sinnesspänning. KrigVAT 1836, s. 204. Schauman 6Årt. 2: 174 (1893). —
(4) -SPÄNSTIG.
2) (†) om sak: som styrker ngn själsligt l. psykiskt. Denna sinnesspänstiga hjertebalsam (dvs. ”halvan”). Braun Z 163 (1858). —
(4) -SPÄNSTIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) själslig l. andlig l. psykisk spänst l. vitalitet; jfr själs-spänstighet. Tegnér (WB) 8: 584 (1839). Återvinna sin sinnesspänstighet. Östergren (1938). —
(4, 7) -STADGA. (†) själslig l. andlig stadga; fasthet i sinnelaget, karaktärsfasthet o. d. PH 8: 7581 (1766). LBÄ 42—43: 54 (1800). —
(4, 7) -STADIGHET. (†) = -stadga. Serenius Rr 4 b (1734; i två ord). Dybeck Runa 1842—43, 4: 78 (1755). —
(4, 7) -STARK. (numera bl. tillf.) som äger sinnesstyrka; jfr själs-stark. Tegnér Brev 7: 28 (1833). Östergren (1938). särsk. (†) övergående i bet.: modig, orädd, okänslig, hård l. dyl. Det som mäst rör, behagar sinnet .. däri lefver mäst inbildningen — i pastoral-behag för den ljufsinnade: i krigsglans för den sinnes-starke. Thorild (SVS) 1: 66 (1784).
(2) -STAV. zool. om de stavformiga bildningar varmed sinnescellerna i djurögon av viss typ äro utrustade o. som utgöra sinnescellernas ändorgan. 2NF 34: 61 (1922). —
(4) -STILLANDE, p. adj. (sinne- 1891. sinnes- 1902 osv.) (i fackspr.) nervlugnande. Lindgren Läkem. (1891). Sinnesstillande droppar. Därs. 59 (1918). —
(4) -STILLHET. (†) sinneslugn; sinnesfrid; äv. om den stillhet som inträder, då all själslig verksamhet upphör. Nordenflycht (SVS) 2: 253 (1745; i två ord). Den fullkomliga likgiltigheten och sinnesstillheten, som är Nirvanas salighet. SD(L) 1904, nr 22, s. 1. —
(7) -STOR. (i vitter stil, mera tillf.) som har själsstorhet, själsstor, storsint. Östergren (1938). —
(7) -STORHET~02 l. ~20. (i vitter stil, numera bl. tillf.) ädelt l. upphöjt sinnelag, själsstorhet; storsinthet. Wingård 2: 165 (1819). Samtiden 1873, s. 798. —
(4, 6) -STORM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) våldsam, häftig upprördhet, temperamentsutbrott o. d. Crusenstolpe Mor. 6: 279 (1844). Lundegård LaMouche 263 (1891). —
(2) -STYRD, p. adj. psykol. styrd l. reglerad av (impulser från) de organiska sinnena. Sinnesstyrt beteende. Lundgren Hebb Psyk. 56 (1964). —
(4, 7) -STYRKA. (sinnes- 1734 osv. sinnets- 1788)
1) själslig l. andlig styrka, själsstyrka; ofta med särskild tanke på sådana egenskaper som (moraliskt) mod, fasthet, stark vilja, orubbligt sinneslugn, självbehärskning, förmåga att bära lidande o. motgång; stundom liktydigt med: goda nerver. Serenius Iii 3 b (1734). Ur sjelfwa Mosis böcker förföljer man .. (en ogift moder) för det hon ej äger all den sinnes styrka .. som ärfordras, at ej swigta under sina många bördor. AdP 1786, s. 156. Med sinnesstyrka bära sin sons död. Cavallin (1876). Att stående på en .. (timmerstock) i svindlande fart göra en färd utför en älv må .. kallas ett mästerprov av sinnesstyrka och smidighet. Schulze KanadPrär. 56 (1931).
2) (†) själslig l. intellektuell kapacitet; begåvning; äv. övergående i bet.: (psykisk, intellektuell) läggning, sinnelag. PH 8: 7572 (1766). Jag anser nästan för en omöjelighet at förekomma all wanryckt och försummelse i et så träget ämbete som mitt, när det skall bestridas af en enda Person, af hwad kropps och sinnes styrcka han wara må. VDAkt. 1785, nr 348. (Han) hade .. en eldig sinnesstyrka, var gladlynt och mycket munter i sällskap. Tersmeden Mem. 6: 123 (1787). (Polhems) Sånings-machin, dess Trösk-machin .. (m. m.) äro prof af en outtröttlig sinnesstyrka att uppfinna. Nordin i 2SAH 4: 146 (1806). —
(7) -STYVHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att ha ett styvt l. envist sinne l. att vara svår att komma till rätta med. Sahlstedt 562 (1773). Strinnholm Hist. 1: 47 (1834). —
-STÄLLNING. (†)
1) till 4, 5.
a) sinnestillstånd (se d. o. 1) l. sinnesstämning (se d. o. 1) hos en enskild person; stundom svårt att skilja från 2. VDAkt. 1792, nr 66. Han kom hit i en upprörd och orolig sinnes-ställning. Bremer FamH 1: 145 (1831). Beskow i 2SAH 36: 142 (1862).
b) stämning l. anda i ett kollektiv av personer l. under en tidsepok. Sinnesställningen är föga bättre i landet, än den i arméen säges vara. Rosenstein 3: 312 (1788). JWallin i 2SAH 7: 202 (1815).
2) till 7: sinnesriktning, sinnelag; mentalitet; allmänt tänkesätt o. d.; jfr 1 a. Oelreich 973 (1756). En sådan sinnesställning, den jag med det wanligaste bibliska uttrycket .. will kalla Tro. Wulf Köppen 1: 706 (1799). Högmod är en sådan sinnesställning, då en menniska finner en tillfredsställelse i sådana fullkomligheter, som hon icke eger. Schartau Pred. 92 (1803). Rudin 1Evigh. 2: 581 (1870, 1878). —
-STÄMNING.
1) till 4, 5: tillstånd vari en människas själsförmögenheter (särsk. känslor) för tillfället befinna sig, tillfälligt sinnes- l. känslotillstånd, lynne, humör, stämning o. d. En glad, glättig, ljus, upprymd, sorgsen, dyster, tryckt, upprörd sinnesstämning. Hammarsköld SvVitt. 1: 11 (1818). I sin upprörda sinnesstämning tyckte Tage sig redan kunna höra de andras fotsteg. Krusenstjerna Pahlen 1: 219 (1930). särsk.
a) (numera bl. tillf.) stämning l. anda i ett kollektiv av personer l. i ett sällskap l. under en tidsepok. JWallin i 2SAH 7: 166 (1815). Sinnesstämningen var hög kring frukostbordet. Lagergren Minn. 2: 11 (1923). Sinnesstämningen bland allmogen. KyrkohÅ 1938, s. 79.
b) (numera bl. tillf.) i överförd anv., om stämning l. anda som utmärker ett litterärt verk. Geijer I. 5: 11 (1810).
2) (†) till 9, 10: inställning l. åsikt l. uppfattning. I denna sinnesstämning rörande det Italienska behandlingssättet (dvs. användningen av ett visst läkemedel mot inflammationer), fick Förf. (som var läkare) en ung man .. under sin behandling. TLäk. 1833, s. 90. —
(4) -STÖRANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som stör ngns sinnesfrid l. dyl. Ekelund InCand. 70 (1905). Östergren (1938). —
(16 a, b) -STÖRING. [jfr t. sinnesstörung] (numera föga br.) störning i själslivet, mental rubbning, sinnesrubbning o. d.; jfr själs-störing. Hirn Hearn Exot. 3: 79 (1904). Efter hemkomsten utbröt .. sonens sinnesstöring i fullt utbildat vansinne. SvD(A) 1915, nr 176, s. 6. Östergren (1938). —
-SVAG.
1) till 4, 7 (o. 16 a): som utmärkes av l. (om sak) vittnar om ett själstillstånd l. en själsläggning som är av mer l. mindre onormal art (o. som utan att vara verklig sinnessjukdom betraktas ss. en sjukdom i själen); numera bl. (i sht vard.) i mer l. mindre klart hyperbolisk anv. av 2: vanvettig, förryckt, tokig o. d. SvLitTidn. 1813, sp. 58. Josephson Kanske 60 (1932; om person). Hon .. fann (en bild av) drottning .. (N. N.) i en sinnessvag hatt. Lange Vitklädd 48 (1967).
2) (numera knappast i fackspr.) till 16 a: som icke är vid sina sinnens fulla bruk, (lindrigt) sinnessjuk l. sinnesrubbad, som lider av psykisk insufficiens l. svaghet; sinnesslö; jfr svag-sint. Swedberg Cat. 780 (1709). Kanske Petra i dag hade trott att han blivit sinnessvag som sin mor! Krusenstjerna Pahlen 3: 190 (1931).
Avledn.: sinnessvaghet, r. l. f.
1) (†) till -svag 1, = sinnes-sjuka 1. Nog använde Jones all vältalighet, at bestrida en sinnes-svaghet, som gör, at man i största öfverflöd lefver missnögd, och saknar alt. Ekelund Fielding 470 (1765). särsk. om svärmisk, religiös villfarelse som tar sig uttryck som likna en sinnessjuk persons beteende. Beträffa(n)de Mag:r Isaac Utter beklagade jag at han, som för detta var en redelig .. Prästman, fallit i en Enthusiastisk sinnes svaghet. ELencqvist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 165.
2) (numera knappast i fackspr.) till -svag 2: (lindrig) sinnessjukdom, psykisk insufficiens l. svaghet; sinnesrubbning. Min hustros syster .., som en tijd waret i Hospitalet uthaf hufwud- och sinnesswaghet. VDAkt. 1709, nr 8. Hofsten Ärftl. 2: 277 (1931). särsk. (†) i pl., konkretare, om olika former l. yttringar av sinnessjukdom. Förmedelst mine tå continuerande sinnes swagheter, hafwer (rättegångs-)saken måst sedermera öfwer ett års tid stadna, in til thes jag .. min hälsa och förnuft fullkomligen återfådt. VDAkt. 1731, nr 627. Schützercrantz Olyksöden 68 1775). —
(4, 12, 16) -SVIMMEL. (†) = -yrsel 2. Så blir af motgång Iag i Sinnes Swimmel brakter, / Att Iag äy aktar hwart mig Död äll Lijfwet för. LejonkDr. 223 (1688). —
-TILLSTÅND~02 l. ~20.
1) till 4, 5: tillstånd vari ngns sinnen tillfälligt befinna sig, sinnesstämning, känslotillstånd; jfr 2. I sitt upprörda sinnestillstånd kunde han icke lämna en klar redogörelse för vad som hänt vid bilolyckan. (Fåglarnas läten) tjena .. (bl. a.) till att uttrycka ett wiszt sinnestillstånd hos fogeln, såsom glädje, förskräckelse eller smärta. Holmström Ström NatLb. 2: 120 (1852). Lagerkvist Dvärg. 87 (1944).
2) (numera bl. tillf.) till 7: sinnesriktning, sinnelag, psyke o. d.; stundom svårt att skilja från 1. Skulle .. icke äkta Makar .. hafwa ett werksamt inflytande på hwarandras sinnestillstånd och lefnadslycka? Hagberg Pred. 5: 10 (1819); jfr 1. Dalin (1854). Dessa hundar (den ene aggressiv, den andre snäll o. smeklysten) karakterisera var på sitt sätt barnens personlighetstyp och sinnestillstånd. PedT 1950, s. 26; jfr 1.
3) till 16, särsk. 16 a: mentalt l. psykiskt hälsotillstånd, sinnesbeskaffenhet (se d. o. 3), sinnesförfattning (se d. o. 3). SFS 1929, s. 819. Ej må någon förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten .. med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd blivit företett. Därs. 1949, s. 763. —
(2) -TING. (sinne- c. 1820 osv. sinnes- 1888 osv.) [jfr t. sinnending] filos. ting som kan uppfattas medelst sinnena, konkret ting. Biberg FörelPrFilH 16 d (c. 1820). Marc-Wogau FilDiskuss. 105 (1955). —
(2, 3, 4) -TJUSANDE, p. adj. (i vitter stil) som tjusar sinnena; särsk.: sinnligt tjusande l. lockande. Hedén 4: 70 (1919). —
(2, 3, 4) -TJUSNING. (i vitter stil) tjusning av sinnena; särsk.: sinnlig tjusning; äv. konkretare, om ngt som bereder en sådan tjusning. Rydberg Dikt. 2: 26 (1891). Beskow Pred. 415 (1901; konkretare). —
(4, 12, 16) -TRÖG. (†) vilkens själsförmögenheter äro nedsatta o. fungera på ett otillfredsställande (långsamt, trögt) sätt. BerFörenSinnesslöBarnVård 1876, s. 17. De sinneströga, hvilkas andeliga lif blifvit hämmadt i utvecklingen, så att den icke kunnat följa med åldren. LfF 1880, s. 3.
Avledn.: sinneströghet, r. l. f. (†) förhållandet att själsförmögenheterna hos ngn äro nedsatta o. fungera på ett otillfredsställande (långsamt, trögt) sätt. Roman Holbg 137 (1746). Höpken vägrade länge att åter inträda på den politiska banan; såsom skäl anförde han sin ålder och deraf härflytande sinneströghet. Odhner G3 1: 255 (1885). Cannelin (1939). —
(16 a) -UNDERSÖKA~1020. utföra sinnesundersökning av (ngn). SvD(A) 1923, nr 146, s. 10. Rådhusrätten beslöt .. låta sinnesundersöka den fyrtioårige köpman, som häktats för stölder på diverse museer i Göteborg. UNT 1937, nr 53, s. 7. —
(16 a) -UNDERSÖKARE~10200. person (läkare) som utför sinnesundersökning av ngn. SvD(B) 1946, nr 37, s. 5. —
(16 a) -UNDERSÖKNING~1020. undersökning av ngns sinnestillstånd (se d. o. 3); särsk. om sådan av domstol förordnad undersökning av person åtalad för brott, som avser att fastställa den åtalades sinnestillstånd vid brottets begående. Stor, liten sinnesundersökning, mera resp. mindre omfattande undersökning av åtalad persons sinnestillstånd. SvJuristT 1937, s. 317. Rätten beslöt, att .. (N. N.) skall undergå stor sinnesundersökning. LD 1957, nr 294, s. 11. Liten sinnesundersökning. SDS 1958, nr 234, s. 20. —
(4, 6) -UPPBRUSNING. (†) förhållandet att ngn häftigt brusar upp l. råkar i stark affekt, stark känsloreaktion, upphetsning. SvLittFT 1838, sp. 575. Backman Dickens Pickw. 1: 183 (1871). —
(2) -UPPFATTNING~020. psykol. abstr. o. konkretare: uppfattning av ngt medelst (något av) sinnena. Tholander Ordl. (1872). Marc-Wogau FilDiskuss. 31 (1955). —
(4 g δ) -UPPROR~02 l. ~20. (i vitter stil) förhållandet att ngns sinnen råka l. råkat i uppror l. jäsning, stark känsloreaktion l. sinnesrörelse. Lundegård Tannh. 1: 4 (1895). —
(4, 6) -UTBROTT. (†) känsloutbrott, temperamentsutbrott; vredesutbrott. (Konfirmations-)Läraren måste .. wakta sig för ett sinnes utbrott, som förråder wrede och bitterhet. Ödmann AnvSkrift. 46 (1822). Enkedrottningen (dvs. Lovisa Ulrika) ångrade sina obetänkta förhastanden och häftiga sinnesutbrott. Beskow i 2SAH 34: 406 (1861). —
-VARELSE, se B. —
(2) -VARSEBLIVNING~1020. (numera bl. tillf.) varseblivning l. uppfattande medelst (något av) sinnena. Boström 2: 35 (1838). —
(4) -VEDERKVICKELSE. (†) inre l. själslig vederkvickelse l. (konkretare) ngt som bereder sådan vederkvickelse. Wikforss 1: 644 (1804). Dalin (1854). —
(4, 7) -VEK. (numera bl. tillf.) vek till sinnes; som har ett vekt sinnelag, känslig. PoetK 1820, 2: 93.
Avledn.: sinnesvekhet, r. l. f. (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara vek till sinnes l. ha ett vekt sinnelag, känslighet. LBÄ 4: 34 (1797). Nordensvan SvK 442 (1892). —
(2, 4, 12) -VERKSAMHET~102, äv. ~200. om den verksamhet (av olika slag) som utövas av sinnena, förr äv. av själsförmögenheterna; jfr själs-verksamhet. Tegnér FilosEstetSkr. 250 (1808). Reuter LägrDjSjälsl. 2: 3 (1888). —
-VERKTYG~02 l. ~20. (sinn- 1799. sinne- 1838. sinnes- 1777 osv.) [jfr t. sinneswerkzeug]
1) (numera bl. tillf., ngt ålderdoml.) till 2: sinnesorgan. VetAH 1777, s. 119. Lundegårdh VäxtKrigsst. 77 (1917).
2) (†) till 4, i uttr. inre sinnesverktyg, om (tänkt) organ för själsförmögenheterna. Atterbom Siare 1: 265 (1841). —
(4, 12) -VILA. (†) förhållandet att ngns själsförmögenheter befinna sig i ett tillstånd av (relativ) vila l. overksamhet l. att ngn vilar från (ansträngande, tröttande) andlig l. intellektuell verksamhet l. är fri från oro l. bekymmer l. stress o. d.; äv. med bibet. av l. övergående i bet.: tid att ägna sig l. sin uppmärksamhet åt ngt o. d.; jfr -frihet 1, -ledighet o. själs-vila. Nordenflycht QT 1745, s. 128. (Jag borde) begifva mig till ett ställe der jag kunde få njuta ett ögonblicks sinneshvila. Gustaf III 4: 173 (1808). Läkaren skall föreskrifva (konungen) fullkomlig sinneshvila från statsvärf. Crusenstolpe CJ 1: 81 (1845). Tager man .. (mängden av tjänstegöromål) i betraktande, så vill det synas nästan otroligt, att .. (Grafström) kunde vinna ledighet och behöflig sinneshvila för vidare utöfning af diktens yrke. Dahlgren i 2SAH 47: 43 (1871). Söderhjelm ItRenäss. 145 (1907). —
-VILLA. (sinne- 1806—1872. sinnes- 1766 osv.)
1) till 2, om olika slag av felaktiga, bedrägliga förnimmelser som skenbart ha karaktären av normala sinnesförnimmelser men som uppkommit (väsentligen) utan yttre retning av sinnesorganen (hallucinationer) l. gm felaktig varseblivning av ett objektivt sakförhållande under medverkan av subjektiva faktorer (illusioner) l. utgöra optiska villor o. d.; i fackspr. ofta i mera begränsad bet., dels (i sht förr) om illusion (särsk. motsatt: hallucination), dels (o. numera vanl.) ss. en gemensam beteckning för illusion o. hallucination; jfr hörsel-, syn-villa; i fackspr. äv. om en av en viss stimuluskonstellation framkallad förnimmelse som påfallande avviker från vad man brukar förnimma. Nordforss (1805). Sinnesvillorna äro av två slag: illusioner och hallucinationer. Svenson Sinnessj. 97 (1907). (Lotten) hörde ett sus av viskningar och fnissningar. Möjligen var det en sinnesvilla. Bergman LBrenn. 117 (1928).
2) (†) till 4, 12, 16: själslig l. mental förvirring o. d.; jfr -förvirring. GFGyllenborg Vitt. 1: 142 (1766, 1795). Wallin Rel. 2: 249 (1826). särsk.
a) om svärmisk, religiös villfarelse som tar sig uttryck som likna en sinnessjuk persons beteende; jfr -förvirring slutet, -svaghet 1 slutet. FinKyrkohSP 5: 174 (1778).
b) om det förvirrade l. orediga mentala tillstånd vari en berusad person befinner sig. Gumælius Bonde 92 (1828). —
(4) -VÄCKELSE. (†) andlig l. intellektuell väckelse. LBÄ 25—26: 18 (1799). EconA 1807, april s. 141. —
(4, 7) -VÄRDE. (†) om ngns värde med hänsyn till hans själsliga egenskaper; jfr själs-värde. CGLeopold i LBÄ 25—26: 14 (1799). jfr: Jag innefattar .. smakens första grundfordringar under det enda begreppet Sinnesvärde. Dens. 5: 38 (c. 1820; med oklar, omtvistad bet.); jfr Sjöding Leopold 541 ff. (1931). —
-VÄRLD(EN), se B. —
(2, 3, 4) -YR. (i sht i vitter stil) som utmärkes av sinnesyra. Almquist Vågsvall 138 (1898). Vad var vår ungdoms sinnesyra rus / emot den känsla som oss nu förenar? Zilliacus Solur. 68 (1926). —
-YRA. (sinne- c. 1830. sinnes- 1788 osv.)
1) till 2, 3, 4: mer l. mindre exalterat tillstånd framkallat l. yra framkallad av stark påverkan på ngns sinnen, sinnesrus, känslorus o. d.; numera företrädesvis om en av sinnliga (särsk. sexuella) känslor framkallad yra; stundom med särskild tanke på det förhållandet att förnuftet under ett sådant sinnesrus sättes ur spel o. att man därvid mer l. mindre mister kontrollen över sig själv. Björn FörfYngl. 59 (1792). Kärleken antog (hos J. G. Oxenstierna) .. aldrig den stora passionens gestalt, den var och förblef en glad och lekfull sinnesyra. Lamm Oxenst. 138 (1911). Almquist VärldH 6: 181 (1929).
2) (†) till 4, 12, 16: förvirrat sinnestillstånd, sinnesförvirring; äv. allmännare: galenskap, vanvett o. d. Kellgren (SVS) 5: 171 (1788). I sin sinnesyra stack (E. XIV) dolken honom (dvs. Nils Sture) i armen. HSH 3: 58 (c. 1800). Lindfors (1824). —
-YRSEL, förr äv. -YRSLA.
2) (†) till 4, 12, 16: (tillfällig l. varaktig) omtöckning av ngns själsförmögenheter; sinnesförvirring, sinnesrubbning o. d. Schönberg Bref 1: 251 (1778). MinnSvNH 9: 391 (1864). —
(2) -ÅSKÅDNING~020. (sinne- 1835. sinnes- 1886 osv.) [jfr t. sinnesanschauung] psykol. om den omedelbara uppfattningen (åskådningen) av ett konkret föremål förmedlad av (något l. några av) sinnena, yttre varseblivning. Atterbom PhilH 135 (1835). Sinnesåskådningen är en förutsättning för tänkandet. Aspelin TankVäg. 1: 123 (1958). —
(7) -ÄNDRING. [jfr t. sinnesänderung] förändring av ngns allmänna sinnelag l. själsläggning l. allmänna tänkesätt (särsk. i religiöst avseende); ofta pregnant, om förändring av ngns sinnelag osv. till det bättre, bättring. HSH 1: 310 (1743). Med omvändelse eller bättring (bot) förstår man den sinnesändring, som består däri, att en människa i ånger och tro vänder sig från synden till Kristus. Ahnfelt o. Bergqvist 137 (1895). —
(4, 5) -ÖMHET. (†) sinnesrörelse; medlidande o. d. Dalin Arg. 2: 307 (1734, 1754; i två ord). Denna högtidlighet var rörande genom (den från en utlandsvistelse just hemkomne) konungens synbara glädje och sinnesömhet. Adlerbeth Ant. 2: 340 (c. 1815). —
(4, 7) -ÖMTÅLIGHET. (†) stark känslosamhet; överkänslighet; nervös ömtålighet, lättretlighet. FinKyrkohSP 5: 125 (c. 1778). SHedlund (1876) hos Warburg Rydbg 2: 559. —
(2, 4) -ÖVNING. [jfr t. sinnenübung, sinnesübung] pedag. övning som avser att träna upp ngns organiska sinnen, förr äv. stärka ngns själsförmögenheter (särsk. intellekt); jfr själs-övning. Serenius R 4 b (1734; i två ord). Larsson Kunsk. 9 (1909). Läroämnen i förskolan (för blinda) äro (bl. a.): kristendomskunskap, modersmålet, .. sinnesövningar, .. handövningar och träslöjd. SFS 1935, s. 604.
E (†): SINNETS-KRAFT, -STYRKA, se D.
Avledn.: SINNEDOM, r. l. m. [jfr t. sinnentum, materialism] (†) till 3 l. 4: passion l. lidelse l. sinnesrörelse? (Sv.) Sinnedom (fr.) passion. Pfeif DeHabitu 273 (1713; i uppräkning av ex. på avledningar med ändelsen -dom).
Spoiler title
Spoiler content