[jfr d. sjov, nor. sjau; av holl. sjouw, vbalsbst. till sjouwen (se SJÅA)]
1) (ngt vard.) om arbete ss. sjöman l. hamnarbetare (stuvare) l. (allmännare) om (tillfälligt) arbete; numera oftast om mödosamt l. tungt l. besvärligt arbete, slit; äv. dels: möda, besvär, bryderi, ”krångel”, knog, dels närmande sig bet.: brådska, jäkt; särsk. i sådana uttr. som ha l. få (ett) jämnt l. fasligt l. fullt sjå (med ngt l. att l. med att göra ngt), ha l. få mycket arbete l. besvär l. fullt upp att göra (med ngt osv.). Tycker far som jag, så vore en styrkeklunk (sedan smuggelgodset förts i land o. gömts) icke ur vägen, efter den schå vi haft. Carlén Rosen 398(1842). ”Må Gud bevara alla kamrater, som i qväll ha schå på hafvet!” bad han med andakt. Dens. Ensl. 1: 69(1846). Geijerstam Tillsvid. 225 (1887: få .. jämt sjå med). Jag hade .. ett fasligt schå med att få mina varor packade upp. Cavallin Stevenson Söderh. 31(1897). Jag tänker skaffa mig ’schå', vet moster. Sandberg GHusH 165(1898; yttrat av yngling som tänker börja ss. tidningspojke). Janson Gast. 170(1902: hade fullt schå med). Negern i stadsgården står och kikar efter schå. Strix 1903, nr 18, s. 2.Nilsson TLands 70(1929; om sjömansarbete). Ja, hade man skolat sett ett sånt fäkt och schå den veckan i byarna kring Kallsjön. Idun 1933, s. 273. Man fick ett sjå att hjälpligt ordna .. (pastejerna) på serveringsfatet. Beijer BritaGrossh. 325(1940).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) gyckel, skoj; anträffat bl. i uttr. driva sjå med ngn, gyckla med ngn, spela ngn ett spratt l. dyl. Kullberg Portf. 219(c. 1850).
3) [jfr motsv. anv. i d.] (tillf.) oväsen, stoj, upptåg l. dyl. De två ynglingarna höllo ett bullersamt sjå, som väckte mamsellen i rummet innanför. Neander 70År 88(1929).
