SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1969  
SKAFFARE skaf3are2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. = (2Krön. 24: 12 (Bib. 1541) osv.) ((†) -arer HovförtärSthm 1587—88, s. 69), best. -arna (PH 6: 3751 (1755: Skaffarne) osv.), äv. (numera föga br.) -arena (Fahlcrantz 5: 190 (1862, 1865)) ((†) skaffrarna Fryxell Ber. 7: 290 (1838)).
Ordformer
(schaffare 15861687. schaffer 15861665 (: Schafferinna). schaffr 1570. schaffuare 1586. skaffar 1621 (i rimställning). skaffare 1526 osv. skaffer 15551620, 1688 (: Skafferinna). skaffere 1581. skaffuare 1596. skaffuere 1601)
Etymologi
[fsv. skaffare, förvaltare o. d.; jfr fd. skaffer(e), förvaltare o. d. (d. skaffer); av mlt. schaffer, av mht. schaffer(e) (t. schaffer), av fht. scaffari, skapare, förvaltare, vbalsbst. till scaffan resp. scaffōn (se SKAFFA); delvis möjl. (i sht i bet. i—k) inhemsk bildning ss. vbalsbst. till SKAFFA. — Jfr SCHAFFERHOLTS]
om person som (yrkesmässigt) sköter l. ordnar l. har hand om ngt; särsk. dels: (ekonomisk) administrator (t. ex. förvaltare l. syssloman), dels: ekonom (se d. o. 2); äv. (med mer l. mindre tydlig anslutning till SKAFFA 3) med tanke på sådan persons verksamhet att skaffa (o. tillhandahålla) erforderliga förnödenheter; utom i skildring av ä. förh. numera bl. (i sht i c, d, i—l) motsv. SKAFFA 3 (o. 4), om person som skaffar ngt åt sig själv l. andra. När afftonen kom sadhe wingårdzherren till sin skaffare, kalla fram arbetarena och giff them theres lön. Mat. 20: 8 (NT 1526; Bib. 1917: förvaltare). (Konungen o. prästen överlämnade de insamlade pengarna åt) arbetarenar som skaffare woro på Herrans Hws, the samme leegde steenhuggare och timbermän til at förnyia Herrans Hws. 2Krön. 24: 12 (Bib. 1541). (Stefanus) war en skaffare och sytzloman för de fattiga Christna, som på then tijdhen hade giffuit theras äghodelar, til en almenneligh dretsle, ther aff the alle skulle haffua theras vppehälle. LPetri 3Post. 17 b (1555); jfr f. Den saktmodiga, som ingen wil kufwa eller regera, hwarken med tal eller gerningar, blir altid rik, så framt han är flitig och ordentelig skaffare. Nordenskjöld Oneir. 1: 54 (1783). (Ariman) bygde icke hus: gård eller grund efterlängtade han ej: han var ingen hushållare, ordnare eller omtänksam skaffare. Almqvist Törnr. 1: 49 (1839). Eldens skaffare / Titàn Prométheus. Palmblad SophSorg. 298 (1839). Det var galakalas i Stockholm, där det skröts med det hembrända. .. Man hade sina skaffare och smugglare. Martinson ArméHor. 131 (1942). — jfr RÄTT-SKAFFARE. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person vid hov l. i (förnämt) hushåll l. vid institution o. d. med uppgift att ha hand om o. utöva uppsikt över förråd av mat o. dryck m. m. o. sörja för anskaffning o. utlevererande av livsmedel o. d.; äv. om inköpare av livsmedel för ett hushåll osv. KlädkamRSthm 1555 K, s. 236 b. (Vid varje sjuk- o. fattigvårdsinrättning skola finnas) twenne skaffare, gode beskedelige och trogne borgare, hwilka .. (skola) hafwa en nyckel emoot Syssloman till prowiant och wisthuset, altid wara tillstädes, när in- och uthmätes och wäges, och (osv.). KOF II. 2: 369 (c. 1655). Skaffaren gifwer Mesterkåcken för hwar måhltÿdh, en richtigh Copiezedell på alla partzel:r som han måhltÿdelig emottager. HovförtärSthm 1662 A, s. 9. (Tyrannen) Dionysius frågade hwilka the (kryddor) wore (som kocken icke hade fått till soppan), emedan han hade befalt Skaffaren, at gifwa fram hwad kocken begärade. Lindestolpe SuurbrFr. 27 (1718). Hofcal. 1801, s. 48 (1802 ersatt av: Skafferi-Förvaltare). Skaffare .. (dvs.) Person, som anskaffar lifsmedel för hushåll eller samfund. Dalin (1854). (Den i Chaucers Canterbury Talesomtalade) ”skaffaren” (the manciple) förstod väl att sko sig. Han hade till uppgift att uppköpa lifsmedel åt ett af juristkollegierna. Björkman Chaucer 114 (1906). Karlson StåtVard. 645 (1945). — jfr HOV-, PROVIANT-, SLOTTS-SKAFFARE.
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om befattningshavare ombord på (örlogs)fartyg med uppgift att (förestå proviantförråd o.) sörja för utdelning av proviant o. d.; äv. dels om person med uppgift att anskaffa livsmedel till ett (örlogs)fartyg l. till en militär trupp o. d., dels om militär befattningshavare (underofficer) vid artilleriets stallstat med uppgift att förestå foderförråd o. införskaffa o. utlämna foder. G1R 10: 135 (1535; på örlogsfartyg). Skaffare, Hofslagare-Gesäll, Kutsk och Gemen (vid artilleriets stallstat), njuter (under marsch) hwardera om Dygnet en Kanna Swag-Öl, en Marck Kött (m. m.). LMil. 2: 228 (1689). (I Kantons hamn) kommer en skaffare eller Comprador om bord, hvilken dageligen förskaffar alt som fordras til skepsfolkets spisning. Brelin Resa 57 (1758). Skaffa är (ombord) at äta, och Skaffare den som delar ut maten. Dalman (1765). Den 11 Nov. hade Gallas .. utskickat sina skaffare, för att ifrån Eisleben inbringa förråder. Fryxell Ber. 7: 290 (1838). Under öfre däck (på ett krigsfartyg) ligger skeppsköket .. der skeppskocken .. och skaffaren utöfva sina embeten. UB 7: 399 (1874). SvFlH 2: 269 (1943; om ä. förh.). — jfr BYTES-, PROVIANT-SKAFFARE.
c) om person med uppgift att inom gille l. skråförening (ombesörja ekonomiska angelägenheter o.) ordna festliga sammankomster o. därvid sörja för (servering av) mat o. dryck; äv. o. i fråga om nutida förh. bl. (i vissa kretsar) om person med uppgift att svara för traktering i en förening l. klubb o. d. (jfr KLUBB-MÄSTARE). (Gillets medlemmar) begåfwo .. sigh (från kyrkan) heem til Gästebodet vti Gillestufwun: ther någre vnge män förordnade woro vthi hwijta Linkläder til skaffare, huilke j måltijdens begynnelse någre store .. horn .. (med öl) inboro. Tempeus Messenius 180 (1612). 2VittAH 2: 238 (1787, 1791; inom Helga lekamens gille). SC 3: 61 (1822; inom gesällförening). När gillet hade ett festligt lag, utsågos gärdemän eller skaffare, hvilka det ålåg, att pryda Salen och förse honom med nödiga beqvämligheter. Hildebrand Medelt. 1: 358 (1881). Skråföreningarna (i Tyskl. under medeltiden) hade en med gillena likartad styrelse bestående av åldermän och till deras biträde vid handhavande av skråets angelägenheter bisittare, skaffare eller ungbröder. Löfgren TenngjH I. 1: 3 (1925). UNT 1933, nr 86, s. 9 (i orienteringsklubb). Kulturen 1940, s. 18 (om ä. förh.).
d) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. i vissa trakter) om person som ombesörjer arrangemang o. förplägnad vid gästabud o. d. (särsk. som fungerar ss. värd vid (bond)bröllop); äv. om person som vid sådant gästabud osv. fördelar mat o. dryck bland gästerna o. passar upp vid bordet, uppassare l. servitör. JBureus (1629) i 2Saml. 4: 122 (vid bröllop). Straxt går wärlden här om tillbörl[igen] giästerne sätter (vid bröllopsmåltiden) / .. Så träder Skaffare fram med skarp knif snider i stycke / Lägger här om med flit. BrölBesw. 185 (c. 1670). Landsm. XVII. 1: 45 (1671; vid björnfest). Skaffaren åligger det att bestämma gästernas plats vid (bröllops-)bordet, allt efter skyldskap, rang, ålder och värdighet. Bergman GotlSkildr. 244 (1882). På Gotland har man ”skaffare” (vid begravningsmåltider). Hagberg DödGäst. 423 (1937). — jfr UNG-SKAFFARE.
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person med uppgift att sköta de ekonomiska angelägenheterna l. anskaffa livsmedel för ett kloster. Schroderus Os. 2: 94 (1635). Dalin (1854; med uppgift att anskaffa livsmedel). — jfr KLOSTER-SKAFFARE.
f) (†) diakon (se d. o. a, b). KOF II. 2: 405 (c. 1655). Bælter Cerem. 511 (1760).
g) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om ekonomisk administrator (l. entreprenör för kosthållningen) vid sjukhus o. d., syssloman, intendent. LPetri KO 92 (1561, 1571). En Skaffare, eller Bokhållare, som .. förestår (barnbördshuset), och den der Medlen emottager, kan wäl låta nöja sig med 350 Daler Silfwermynt. UHiärne (1682) i SvMerc. 2: 437. UUCatal. 1857, v.-t. s. 9 (vid akademiska sjukhuset i Uppsala). UUÅ X. 2: 18 (1870; om ä. förh.); jfr UUPr. 10/9 1926, s. 70.
h) [jfr b] (†) (indelt) soldat som är uppassare åt befälsperson, kalfaktor. Josephson o. Schultz UndOffH 1: 480 (cit. fr. c. 1850; hos regementsväbel).
i) (i sht med ngt ålderdomlig prägel) om person som (för institutions l. annan persons räkning) anskaffar konst l. antikviteter o. d., furnissör. BtOdlH 2: III (1882). Randel Fynd 103 (1927; för annan persons räkning). Genom kontakt med Artur Hazelius blev .. (N. Keyland) redan 1898 skaffare till Nordiska museet. Fatab. 1958, s. 105.
j) (i sht i vissa kretsar) om person som skaffar kunder o. d.; äv. (i ssgrna DRÄNG-, PIG-SKAFFARE) om person som anskaffar arbetskraft. Försäkringsinspektör med vidsträckta bekantskaper och goda referenser, god skaffare, energisk och redbar, får anställning mot fast lön och provision. SDS 1900, nr 413, s. 4. En ”skaffare” är en man eller kvinna som försöker ragga gäster till (de illegala natt-)klubbarna. Expressen 1967, nr 258, s. 11.
k) (i sht med ngt ålderdomlig prägel) om person som på uppdrag skaffar kvinnor (l. gossar) åt ngn för sexuellt umgänge; i sht förr äv. liktydigt med: kopplare (se d. o. 3). Till syszlan Skaffare han (dvs. kaptenen på fartyget) war, / Och flickor blomstrande och sköna / Han för sin Herres (dvs. satrapens) nöjen tog. AJourn. 1815, nr 166, s. 1. Pandarus. .. Om nånsin ni blir falska mot hwarann, då jag haft så mycket beswär med att få ihop er, så må alla barmhertiga skaffare intill werldens ända bli kallade efter mig. Hagberg Shaksp. 8: 186 (1849). En skaffare, som bland Kampaniens ungdom uppletat ett nytt byte åt .. (kejsar Tiberius') onaturliga lusta. Rydberg RomD 34 (1877). Han är skaffare, sir. .. Han säljer flickor åt (den infödde kungen på Madagaskar). Essén HExc. 134 (1916).
l) oeg. l. bildl., om ngn som sköter ngt l. vårdar sig om ngn l. ngt l. går till handa med ngt; tjänare l. hjälpare l. handgången man l. ”vapendragare” o. d.; äv. i uttr. skaffare av (förr äv. över l. till) ngt, om ngn som har vård om l. förmedlar l. förvaltar ngt; numera nästan bl. (i vitter l. religiös stil, med ålderdomlig prägel) med tanke på att ngn anskaffar o. tillhandahåller l. förser med vad som behöves l. önskas för ngt l. av ngn. Psalt. 55: 14 (öv. 1536). Konungar skola wara tine (dvs. judafolkets) skaffare, och theras Förstinnor tina ammor. Jes. 49: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: dina barns vårdare). Örnetaslare är en ond skaffare .. (dvs.) Som man sadhe; Han bär ondt Malt til gillet. Grubb 914 (1665); jfr c, d. Konungar, Förstar och Öfwerhets-Personer äro skaffare öfwer det allmänna bästa. Scherping Cober 2: 37 (1737). (Ekonomisk stagnation medför) at Köpmän, som äro Rikets Skaffare, förminskas. Hjelt OffRelSvTab. 42 (i handl. fr. 1761). (Richelieu) tillställde, att ett motparti (mot Corneille), under hans skaffares Scuderi's anförande, blef bildadt. Rydqvist i 2SAH 12: 389 (1827). Den som i musiken söker blott sinnesfägnad .., den fann icke i Gnosspelius sin skaffare. Wulff WTGnosspelius 19 (1888). Det stod för .. (E. W. Berling) klart, att en universitetsbibliotekaries främsta uppgift är att utan tanke på egen berömmelse vara en den vetenskapliga forskningens och de lärda studiernas trogne skaffare. LundagKron. 2: 532 (1921). Malmberg IllTräd 24 (1932). — särsk. om Jesus l. präst o. d. uppfattad ss. Guds förvaltare (på jorden) l. ss. förmedlare av Guds ord till människorna. 1Kor. 4: 1 (Bib. 1541: til); jfr REDESVEN 1 a β. En Biscop bör wara ostraffeligh, såsom en Gudz Skaffare. Tit. 1: 7 (Därs.). Wij haffuom en .. öffuersta Prest, som sitter på höghra handen på Maiestetzens stool j himmelen, och är en Skaffare offuer the heligha håffuor. Ebr. 8: 2 (Därs.). Gudz Faders Röst .. til sin enda Son, then han hafwer satt til en Skaffare öfwer all Ting. Bureus NordlLej. 65 (1644). Christus Skaffaren är; hvar och en Han rättliga löner. Nicander Minn. 15 (1769; med syftning på Mat. 20: 8 ff.). PH 10: 28 (1772: af). Under det att mängden af okallade, oftast missledande, själasörjare tillväxer, aftager i samma mån de bepröfvade skaffarenas antal. Fahlcrantz 5: 190 (1862, 1865). (Vissa präster på 1700-talet) hävdade överhetens både rätt och plikt att såsom Guds församlings skaffare befordra en sann kristendom. SvFolket 6: 74 (1938).
Ssgr: (d) SKAFFAR-, äv. SKAFFARE-DANS. [sv. dial. (Gotl.) skaffaredans; jfr d. skafferdans, lt. schafferdanz, t. schaffertanz] (på Gotl.) om första dansen vid (bond)bröllop, dansad av skaffare. Bergman GotlSkildr. 259 (1882).
-DRÄNG.
1) (förr) till a: manlig hjälpreda åt skaffare; jfr skafferi-dräng. HovförtärSthm 1601, s. 223.
2) (på Gotl.) till d, om ogift man som biträder skaffarfolket vid (bond)bröllop, ungskaffare; jfr -piga. Bergman GotlSkildr. 244 (1882).
(d) -FOLK. om man o. kvinna (särsk. äkta par) som svara för förplägnaden (o. fungera ss. värdfolk) vid (bond)bröllop. Bergman GotlSkildr. 244 (1882).
(a) -HUSTRU. (-are-) (i skildring av ä. förh., föga br.) hushållerska; jfr skafferska a. Prästens skaffarehustru. SvKulturb. 5—6: 180 (1930; om förh. i Jämtl. 1520).
(a) -KAMMARE. (förr) (arbets)rum för skaffare. 2SthmTb. 7: 158 (1585; på Sthms slott).
(d) -MOR. [sv. dial. (Gotl.) skaffaremor] (på Gotl.) om kvinna som tillsammans med skaffare utgör skaffarfolk. Bergman GotlSkildr. 244 (1882).
(d) -PIGA. (på Gotl.) om ogift kvinna som biträder skaffarfolket vid (bond)bröllop; jfr -dräng 2. Bergman GotlSkildr. 244 (1882).
-ÄMBETE. (-are-) (†) skaffares tjänst l. syssla; anträffat bl. bildl. (motsv. skaffare l). Ekman Siönödzl. 73 (1680).
Avledn.: SKAFFARINNA, f. [jfr t. schafferin] (†) till a, = skafferska a. Linc. (1640; under cellaria). Kolmodin QvSp. 1: 54 (1732). särsk. oeg. l. bildl.; särsk. om långivande språk. Du (dvs. svalan) är en Hiärtans Wän, djn Ungars Skafferinna. Warnmark Epigr. D 4 b (1688). Scherping Nyck. Förm. 2 (1730, 1754; om språk).
SKAFFARSKAP, n. (föga br.) kommissionärskap. Med vanlig tjänstaktighet åtog sig (C. F.) Dahlgren att bli .. (Oehlenschlägers) kommissionär i Stockholm och Oehlenschläger fick sedan anledning att gång efter annan uttrycka sin erkänsla för hans nitiska skaffarskap. Karlfeldt i 3SAH 33: 191 (1921).
SKAFFERSKA, f. [jfr d. skafferske; delvis (i sht i bet. b, c) till skaffa]
a) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till a: kvinna som har hand om l. förestår (förråd av mat o. dryck m. m. för) ett hushåll o. d., husmoder l. husföreståndarinna l. hushållerska l. dyl.; särsk. med tanke på sådan kvinnas uppgift att svara för traktering. Lind (1738; under ausgeberin). Mat för främlingen må af förråderna skafferskan sätta. Johansson HomOd. 7: 166 (1844). Den enkla makan och skafferskan i patriarkens tjäll (dvs. Abrahams hustru Sara). Lysander Almqvist 162 (1878). (En kvinnlig släkting till Njal) var skafferska på Bergtorshval. Alving IslSag. 4: 87 (1943; fvn. orig.: matselja).
b) till j, om kvinna som anskaffar arbetskraft o. d.; i ssgrna am-, dräng-, pig-skafferska.
c) (numera föga br.) till k: kopplerska. Lindegren 1: 29 (1805).
d) (i vitter stil, föga br.) oeg. l. bildl. (motsv. skaffare l): tjänarinna l. hjälperska l. dyl. Han såg i hvar kvinna en djäfvulens skafferska, sänd till jorden att pina män i lifvet .. draga dem till helvetet efter döden. Lundegård DrMarg. 2: 116 (1906).
Spoiler title
Spoiler content