[sv. dial. skag, skaj; möjl. till samma stam som föreligger i SKAGEo. med en urspr. bet.: ngt ut- l. framskjutande (jfr SKAG, sbst.1), i så fall väl urspr. om fotblack l. dyl.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SKAK, sbst.2 1. Silfwerringar (funnos) om halsen på hwardera (av två hundar som erhållits ss. gåva): och siu små ringar på skaget emällan them. Verelius Gothr. 53(1664; isl.: á festinni i milli þeira). Till alla dessa skag (dvs. av vidjor förfärdigade hållare för hyllor) fordrades .. järnmärlor, som slogos fast i panelen. Stolt Minn. 18(1879). (I Smål. o. Östergötl. förekom) det s. k. vidjekopplet eller marknadskopplet (för transport av oxar). Detta, som ofta även kallas ”skag”, ”marknadsskaj” o. d., består av två ringar av snodda vidjor, vilka kunna trädas om halsen på vardera oxen, samt av en mellanlänk av samma material, vilken håller djuren samman. Folkliv 1952, s. 10.
SAOB
