SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1969  
SKALA ska3la2, v.1 -ade (BOlavi 8 a (1578: skalat, p. pf. n.) osv.) ((†) p. pf. skalen PolitVis. 348 (1650: affskalne, sg. best.)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. skala; jfr ä. d. skale, dan. o. nor. skalle, mlt. schālen, t. schälen; avledn. av SKAL, sbst.1]
I. tr.
1) avlägsna skalet från (ngt); numera i sht om avlägsnandet av det sega l. hinnaktiga skalet på frukt l. potatis l. mandel o. dyl. l. det sköra skalet på ett ägg l. skalet på vissa skaldjur (t. ex. räkor) l. (i sht i fackspr.) skalet på kornen av något sädesslag; i sht förr äv.: krossa o. avlägsna det hårda skalet på l. knäcka (nöt). Skala en apelsin l. banan, ett äpple l. päron. Skala lök. Skållad och skalad mandel. Skalat ris. Skala itt äple. LPetri 3Post. 37 b (1555). 4 1/2 .. (marker) Skaladh Cardemumma. HovförtärSthm 1641, s. 723. Emili .. sitter och skalar apelsiner. Topelius Dagb. 4: 409 (1840). Sädeskornen .. måste .. både skalas och malas, för att kunna förtäras som bröd. UB 5: 20 (1873). Han skalade 14 (nötter), men kastade bort dem, efter de voro maskätna. Topelius Läsn. 7: 155 (1891). Jag såg en kvinna skala potatis i sitt kök. Gyllensten Juv. 179 (1965). — jfr REN-, RÅ-SKALA, O-SKALAD samt POTATIS-, ROV-SKALNING m. fl.
2) avlägsna barken från (träd l. stam l. gren o. d.); äv. dels med obj. betecknande barken (särsk. i uttr. skala barken av ngt), dels med obj. betecknande figur l. dyl. åstadkommen gm att ställvis avlägsna barken från ngt (särsk. i uttr. skala ränder på ngt). Linc. Y 3 a (1640). En man förutan vänner, om än så stark, / dör hän som stam i öcken med skalad bark. Tegnér (WB) 5: 14 (1825). Medicus intygar att skalade träd blomma starkare. Agardh Bot. 2: 157 (1832); jfr RING-SKÄRNING 2. Jacob tog sig gröna aspekäppar, hassel och lönn, och skalade hwita ränder deruppå. Melin HelSkr. 1Mos. 30: 37 (1859). Granar med skalade stammar. Allardt Byber. 1: 60 (1885). Skala barken af träd. Sundén (1888). Fåtölj av skalad rotting. KatalNK 1925, Vår. s. 53. Göran hade brutit en alkäpp och satt och skalade den. Olofsson Möte 74 (1966). — jfr BARK-, REN-, RUND-SKALA samt O-SKALAD. — särsk. skogsv. om avgnagning av bark som utföres av djur, t. ex. älg, kronhjort, dovhjort. SvJaktlex. (1947).
3) (numera bl. tillf.) avlägsna träartade delar från (lin l. hampa o. d.); gm kokning o. d. i vatten l. tvållösning avlägsna icke önskvärda beståndsdelar från (silke). Om skalning af silke. TTekn. 1861, 2: 55. LAHT 1923, s. 733 (med avs. på lin).
4) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv.: avlägsna de yttre delarna av l. höljet kring l. det övre, täckande lagret från (ngt); från (ngt) avlägsna vad som bekläder l. pryder det o. därigm komma det att te sig naket o. d.; äv. i fråga om borttagande av utsmyckning o. d. från ngt mer l. mindre abstr. (t. ex. språk l. stil); äv. med saksubj. Thet märkwärdigaste .. på thesza foglar (dvs. mindre korsnäbbarna) är näfet (dvs. näbben), hwilket synnes enkom och endast af naturen wara giordt til at skala sådan hård frugt såsom Grankottor eller Keglor. Rudbeck Samolad 74 (1701). Yppiga skogar finnas ej (i Palestina), landet är kalt och skalat. Hedin Jerus. 234 (1917). En rad skopor skala banken nedifrån och uppåt och aflämna därpå massan i tippvagnar. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 163. Han lyfte sin hand och skalade en gren ren på blom och löv. Olofsson Möte 7 (1966). (Författaren N. N:s framställning utmärkes av) lakonism, sammanhangslöshet och ett tunt, skalat språk. SDS 1967, nr 285, s. 4. — särsk.
a) (i fackspr.) framställa (tunna skivor o. d.) av ngt gm att bortskära ett ytskikt av det; äv. (mera tillf.): klyva (ngt i tunna skivor) på ett sådant sätt. Stål skalas i skifvor och utvalsas papperstunnt. GHT 1898, nr 48 A, s. 3. Skalning af tunn faner. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 111.
b) (†) skära bort (tandkött på häst). Lindfors (1824). Meurman (1847).
c) [efter fin. kuoria, skala, skumma (mjölk)] (i Finl., numera bl. tillf.) skumma (mjölk l. kärl med mjölk). Gumman skalade den yngsta byttan (mjölk) med träsked på en tallrik. ASoldan (1840) hos Aho Soldan 34.
II. (i fackspr.) refl. o. (i sht i förb. SKALA AV) intr. (jfr III), om föremål: uppklyvas l. spricka sönder i ytskiktet på ett sådant sätt att det därav bildas flisor l. flagor (som lossna o. falla av); särsk. dels om träd som på ett sådant sätt tappar (en del av) barken, dels om hud som bildar lossnande flagor, dels tekn. om (oädel) metall som bildar (lossnande o. bortfallande) glödskal; jfr FJÄLLA, v. II, FLAGA, v., FLAGRA, v.1 (Sv.) Träet skalar sig .., (lat.) Arbor corticem remittit. Schultze Ordb. 4185 (c. 1755). TySvOrdb. 2012 (1932; refl., om hud o. träd). Svavel i bränslet kan överföras till glödskalet och påskynda skalningen. Verkstäd. 1966, s. 94. — jfr HUD-SKALNING.
III. skogsv. i abs. l. intr. anv. (jfr II), om mila l. kolning: kolas resp. försiggå på ett sådant sätt att endast de yttre partierna av milan kolas normalt, medan de inre partierna vid kolningens slut kvarstå ss. bränder. Bergström Kol. 83 (1922). HbSkogstekn. 670 (1922: skalning).
Särsk. förb.: SKALA AV10 4.
1) gm skalning l. liknande procedur avlägsna skal l. bark l. annat slag av hölje från ngt; med obj. betecknande dels ngt som är försett med skal osv., dels skal osv. Linc. (1640). jfr avskala.
a) till I 1. Skala af .. det swarta Skalet (på kastanjerna), och lät kooka sedan uti Wattn. Rålamb 14: 141 (1690). Warg 21 (1755).
b) till I 2, särsk. skogsv. till I 2 slutet. Linné Sk. 132 (1751). Hjortarna ha nämligen fått den olyckliga vanan att skala af barken på granarna. FoFl. 1906, s. 4. Rosenius SvFågl. 2: 79 (1921).
c) till I 4; äv. i fråga om ngt mer l. mindre abstr. Skoglupne och til annat ändamål ofruktbara Backar skalas af. Brauner Bosk. 129 (1756). När Göran Wulff skalat af omslaget (på julklappen), höll han i sin hand den allra vackraste .. kudde. Lindqvist Dagsl. 3: 151 (1904). Skala vi av all överdriften, blir det nog en icke så liten sanningskärna kvar i hans påstående. Nordenstreng EurMänRas. 146 (1917). särsk.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om avtagande av klädesplagg: ta l. klä av; äv.: upphöra med att bära (klädesplagg av visst slag); särsk. i uttr. skala av sig ngt. Denna öfverlägsna qvinna har skalat af sig alla utländska persedlar och hoppat i fabriquater af hemgjord manufactur. Nyblom Hum. 21 (1874). Familjefadern .. skalar av sig det ena plagget efter det andra. Hellström Storm 349 (1935).
β) (mera tillf.) betecknande att man från en bunt av hoprullade sedlar tar en l. flera sedlar som bilda rullens yttre skikt. Jag sticker handen i fickan, tar upp sedelrullen och skalar av fem femmor. Östlund Cheyney BeskPill. 45 (1959).
2) (numera bl. tillf.) till I 3: rensa bort (träartade delar) från lin l. hampa o. d. SamlRönLandtbr. 1: 214 (1775).
3) (i fackspr.) till II, refl. (i uttr. skala av sig) o. intr., om ytlager: (spricka sönder o.) flagra av l. dyl. TT 1872, s. 122. Ytskiktet skalar av. TNCPubl. 12: 29 (1948). jfr avskala.
SKALA BORT10 4. [fsv. skala bort]
1) gm skalning l. liknande procedur avlägsna (skal l. bark l. annat slag av hölje) från ngt; jfr bortskala.
a) till I 1. Bladh (o. Hornstedt) 137 (1784).
b) till I 2. Melin VikSaga 18 (1910).
c) till I 4; äv. i fråga om ngt mer l. mindre abstr. Trozelius Rosensten 247 (1752). (Han) kände .. jordägarens begär att skala bort buskar och träd. Heidenstam Skog. 158 (1904). Skala bort alla dina många lögner och se bara på dej själv som du verkligen är. Hammenhög Torken 245 (1951).
2) (numera bl. tillf.) till II, refl., i uttr. skala sig bort, om hud: spricka sönder på ytan o. flagra av. Kalm Resa 2: 298 (1756).
SKALA FRAM10 4. till I 4: gm en procedur som liknar skalning få fram (ngt); äv. i fråga om ngt mer l. mindre abstr. En viss mening låter sig måhända skalas fram ur dessa korta satser. Marcus GeijerL 314 (1909).
SKALA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. (numera bl. tillf.) till I 4; i uttr. skala ngt ifrån ngt, gm en procedur som liknar skalning skilja från l. avlägsna ngt från ngt. Hoorn Jordg. 1: 252 (1697).
SKALA UT10 4. (numera bl. tillf.) till I 4: gm en procedur som liknar skalning få ut l. fram (ngt); äv. i fråga om ngt mer l. mindre abstr. Det är endast med mycket beswär man ur den dialektiska spetsfundighetens hylsor kan skala ut de sanningar, hwilkas upptäckande (osv.). Ljunggren Est. 2: 2 (1860). Man måste .. (vid varbildning) skala ut en stor del av (bindvävs)-kapseln. Westergren LungSj. 174 (1932). jfr utskala.
Ssgr (jfr skal, sbst.1 ssgr): A: (I 2) SKAL-BARKA, -ning. skogsv. avskala barken (o. yttre vedlager) från (träd, stam, gren). TNCPubl. 23: 12 (1954).
(I 1, 2) -KNIV. (skal- 1792 osv. skale- 1886) [jfr t. schälmesser] för skalning l. avbarkning o. d. SP 1792, nr 106, s. 1 (för avbarkning). Skalknif för potatis. KatalNK 1903—04, s. 76. jfr potatis-skalkniv.
(I 1) -KVARN. [jfr d. skallekværn, t. schälmühle] kvarn för skalning av säd, ris o. d. Berlin Lrb. 138 (1852).
(I 1) -MASKIN. [jfr t. schälmaschine] om olika maskiner för skalning av t. ex. frukt l. potatis l. säd; jfr skalnings-maskin 1. TT 1871, s. 398 (för skalning av säd). StKokb. 623 (1940; för skalning av frukt).
(II) -PASTA. med. pasta som anbringas på huden vid vissa hudåkommor o. som framkallar lossnande o. avflagrande av ytterhuden. 2NF (1917).
(I 4) -PLOG. [jfr t. schälpflug] (†) skumplog. Juhlin-Dannfelt 359 (1886).
(I 4) -RIST. (†) på vissa plogar förekommande rist som är belägen framför den vanliga plogristen o. har till uppgift att riva upp yttorven framför plogen; jfr skum-rist. Juhlin-Dannfelt 309 (1886).
(I 1) -STEN. (förr) kvarnsten använd till skalning av säd. ArbB 19 (1887). PT 1911, nr 36 B, s. 3.
(I 4) -SVARV. tekn. för skalsvarvning. SvD(A) 1967, nr 310, s. 1.
(I 4) -SVARVAD, p. adj. tekn. jfr -svarvning. SvD(A) 1965, nr 92, s. 1 (i annons).
(I 4) -SVARVNING. svarvning av ett föremål varvid dess ytlager (delvis) svarvas bort. TT 1952, s. 1057.
-VERK.
1) [jfr t. schälwerk] till I 1: maskinverk för skalning, skalkvarn. SmålP 1890, nr 57, s. 4.
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till I 4, II: maskinell anordning för avlägsnande av glödspån från metallföremål. JernkA 1888, s. 78.
(I 2) -YXA. för avbarkning. SvSkog. 1347 (1928).
B (†): SKALE-KNIV, se A.
C: (I 1) SKALNINGS-KVARN. skalkvarn. TT 1888, s. 44 (för skalning av ris).
-MASKIN.
1) till I 1: maskin för skalning av t. ex. frukt, potatis l. säd. 2UB 4: 467 (1899; för skalning av säd). LAHT 1908, s. 419 (för skalning av frukt).
2) skogsv. till I 2, 4: maskin för avskalande av barken l. en viss del av ytlagret på en trädstam o. d. (så att en jämn rundning o. tjocklek erhålles). TT 1880, s. 66.
3) (i fackspr.) till I 4 a: maskin för framställning av faner, fanermaskin, fanersvarv. 2UB 8: 73 (1900).
(II) -TEMPERATUR. [jfr eng. scaling temperature] tekn. temperatur vid vilken bildning av glödskal på (oädel) metall sker. HbVerkstTekn. 1: 350 (1944).
Avledn.: SKALARE, sbst.1, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [jfr t. schäler, eng. scaler] till I 1; numera företrädesvis ss. senare ssgsled.
1) person som (yrkesmässigt) utför skalning av t. ex. potatis l. frukt o. d. Schultze Ordb. 4185 (c. 1755). Bergdahl Antip. 123 (1906). jfr potatis-, rov-skalare.
2) (knivliknande) redskap l. maskin för skalning av t. ex. potatis l. frukt l. säd. PT 1910, nr 56 B, s. 1 (i kvarn). jfr potatis-, äppel-skalare.
SKALERI104, n. till I 1: inrättning l. fabrik o. d. för skalning, t. ex. av potatis. ÖgCorr. 1968, nr 273, s. 14 (för skalning av potatis). jfr Därs. 1965, nr 278, s. 12 (: potatisskaleri).
SKALERSKA, f. [jfr t. schälerin] till I 1: kvinnlig skalare; företrädesvis ss. senare ssgsled. Östergren (1939). jfr potatis-skalerska.
Spoiler title
Spoiler content