SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
UT-SIKTA, -ning. särsk.
1) (†) till 4: sikta ut (kli o. d.). 2 läster miöll, huilkitt miöll intett dogde, vthann war .. aldeles fördärfuett, så att thett som vtsichtades war iche klij, vthann så som hackatt höö. 3SthmTb. 4: 291 (1602).
2) (numera bl. tillf.) till 9: sikta (mjöl); jfr -sila 2. Ett halfft Lijszpund skrädt Råghmiöl, som wäl vthsichtat är. Salé 106 (1664).
(2, 4) -SILA, -ning. [fsv. utsila]
1) (†) avsöndra l. utsöndra l. utdunsta (vätska o. d.); äv. i pass. övergående i dep. Forsius Phys. 189 (1611). (Bina) uphämta de öfwerflödiga söta safter eller honungswätskor, som från blommorne utsilas. Fischerström 1: 748 (1779). Bläckfisken utsilar en svart saft, hvaraf Kineserne göra tusch. Regnér Begr. 2: 258 (1803). (Granen) utsilar ett välluktande hartz, hvilket användes såsom terpentin. Wikström ÅrsbVetA 1847, s. 225. Holmström Ström NatLb. 1: 65 (1851).
2) (numera bl. tillf.) gm silning (se sila 1) skilja ut (ngt); jfr -sikta 1 o. sila ut 1. Strålenhielm Ymp. 40 (1751). (Ändernas) näbbkanter äro .. inrättade som en sil, hwarigenom de utsila wattnet, då de tagit munnen full med wattensörja och dylikt. Hartman Naturk. 209 (1836).
3) (numera bl. tillf.) om vätska l. rök o. d.: utsöndras l. sippra l. strömma ut (ur ngt); jfr -sippra o. sila ut 3. SvMerc. IV. 1: 185 (1758). Det Manna, som utsilar af Agul, och strax stadnar på des löf, stam eller grenar. Ödmann StrSaml. 6: 6 (1794). Han drog djupa halsbloss och blandade bittra ord med den utsilande röken. Siwertz Förtr. 54 (1945).
(1, 2) -SIMMA, -simning. simma ut (se simma ut 1). Apg. 27: 42 (NT 1526). Kom man förbi med båt, kom (svan)hannen genast utsimmande och var mycket arg. Rosenius SvFågl. 4: 368 (1935).
(11) -SINA, -ing.
1) om vattendrag l. sjö o. d.: sina ut (se sina ut 2). Intill grafvården stöter en stor sjö, som alldrig utsinar. Carlstedt Her. 1: 97 (1832). På grund av landhöjningens större belopp i baltiska bäckenets norra del, utsinade Sveaälven så småningom. SvGeogrÅb. 1934, s. 14.
2) (†) om djur (särsk. ko): sina (se sina, v. I 1 a); särsk. i p. pf. Hon gaf mig en mjölktår, fastän hon var utsinad. Wetterbergh Altart. 16 (1848). Auerbach (1916).
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2; särsk.: ta slut, torka ut; jfr sina ut 3. PoetK 1813, Suppl. s. 154. Långsamt utsinade näringsmedel, kol och olja för motorer. Laurin Minn. 4: 495 (1932). Den lilla skönlitterära åder, som fanns hos honom i yngre dagar, har, menar han, med all sannolikhet för alltid utsinat. SthmArkivÅrsb. 1961, s. 82.
(9 b) -SINNA. (†) tänka l. fundera ut (ngt); jfr sinna ut. Landsm. XVIII. 3: 9 (1672). Jag har med särdeles nöje genomläst Herr Bergmans väl utsinnade Förslag til Alunlutens renande. VetAH 1767, s. 83.
(2) -SIPPRA, -ing.
1) om vätska l. ånga o. d.: sippra ut (ur ngt); äv. bildl., om rykte l. uppgift o. d.: läcka ut. Bladh o. Hornstedt 145 (1784). Ryktet om det hemlighetsfulla nattbesöket utsipprade snart bland allmänheten. GHT 1895, nr 226 B, s. 2. Varje ljud utifrån förstummades av den utsipprande ångans lätta sch sch sch, pumparnas tunga snörvel och generatorturbinens höga ton. Kjellgren Smar. 42 (1939).
2) (numera bl. tillf.) avsöndra l. utsöndra l. utdunsta (vätska o. d.). Nordforss (1805). (Preussen har) varit betäckt med skogar af .. barrträd, hvilka utsipprat den kåda, som .. omslöt mångfaldiga arter insecter. SKN 1845, s. 21.
(9 a) -SIRA, -else (†, Lind 1: 1874 (1749)), -ing, -ning; -are (†, Almqvist Hind. 274 (1833)). smycka l. pryda l. pynta (ut) (ngt l. ngn); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med, betecknande det varmed ngt smyckas osv.; ss. vbalsbst. -ning (förr äv. -ing) äv. konkret: ornament l. dekor o. d. (se särsk. a, b); numera i sht i p. pf.; jfr -smycka. Gröna qwistar och Pomerans blad till Matens vthsirande. HovförtärSthm 1692 A, s. 2228. Uti mitt tält han ligga skall i natt / Utsirad ädelt uppå krigarwis. Hagberg Shaksp. 12: 118 (1851). Då .. (Adolf Fredriks kröning) med stor högtidlighet firades i november samma år, ville Stockholms rederier .. utsira sina i hamnen liggande fartyg med kulörta lyktor. 3SAH 14: 99 (1899). särsk.
a) förse (föremål l. (del av) byggnad o. d.) med ornament l. mönster o. d., sira ut (se sira ut b); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. HovförtärSthm 1672 A, s. 33. Denna jättelika spjutspets är fullständigt oornerad, dock kan holken .. möjligen hava ägt någon utsirning vid mynningen. Fornv. 1926, s. 293. På tre raka fötter vilar en lugn skål, utsirad med kända figurer. Boye Ast. 213 (1931). Många av husen hade rikt utsirade fasader och portaler utförda i kalk- och sandsten. TurÅ 1990, s. 186. jfr bild-, rikt-, stuckatur-utsirad o. sandstens-utsirning. särsk.
α) med avs. på (del av) klädesplagg l. textilt föremål o. d.: ornera (se d. o. 2 c); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. HusgKamRSthm 1724, s. 377. En myckenhet dyrbara knappar och spännen, hwarmed Altare och Chorkappor wid wisza tilfällen utzirades. EP 1792, nr 35, s. 4. Mörkblå frackar med högröda utzirningar. Crusenstolpe Mor. 4: 357 (1841). Broderi betecknar i dagligt tal alla de olika stygnen som användas att utsira arbeten. Hagdahl Fråga 397 (1883).
β) med avs. på bok(blad) l. bokstav l. skrift o. d.: ornera (se d. o. 2 b). Utzira en bok med figurer på bladen. Möller 79 (1745). Utsirad bokstav. GrafUppslB (1951). jfr rand-utsirning.
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels med avs. på muntlig l. skriftlig framställning: brodera ut l. elaborera o. d., dels med avs. på musikstycke o. d.: förse med musikaliska utsmyckningar (jfr sira ut d); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are). Ett wäl utzijrat tal och språkande. Verelius 62 (1681). Himmelen .. är utsirad med den oräkneliga mängden af ljusa stjernor. Thomander 2: 136 (1831). Rikt utsirade melodier, som utgöres av långa, asymmetriskt byggda variationskedjor på en given modellstrof. Ymer 1951, s. 214. Linnéa föll nästan i trance under sina romantiska utsirningar om livet på landet. Lundell Jack 131 (1976).
(10) -SITTA, -are (†, HSH 31: 366 (1662), RARP 9: 390 (1664)). (†) inneha hemman l. burskap o. d. (viss avtalad tid) till slut; jfr sitta ut 2. UpplDomb. 5: 157 (1594). Han öfvergaf sitt gårdzbruuk, hvilket han af öde på frijheet uptaget hade, men förmåtte inthet förmedelst infallen siukdomb .. sin tijdh uthsittia. VDAkt. 1678, s. 252. Dito bewilliades Swen Persson ifrån Åhredagh afskedh ifrån sitt burskap och staden som han sine 6 borgelige åhr uthsutit. VRP 1702, s. 573.
(11 a) -SJASAD, äv. -SCHASAD, p. adj. utmattad l. uttröttad l. utarbetad; jfr sjasa, v.1 2 b β, o. sjasa ut 2. Tholander Ordl. (1872). Utschasad av arbete och nattvak. Lo-Johansson Stat. 2: 321 (1937).
(2, 4) -SJUDA, -ning. [fsv. utsiudha] (†) jfr -koka. Linc. Ee 4 d (1640). Sedan utsiudes äfwen en laka til 8. kannor af en fierndels tunna, på det sättet, at man kokar säden til dess han begynner spricka, och präszar så lakan wäl utur kornen. Stridsberg Åkerbr. 70 (1727). ÖoL (1852).
-SJUNGA, -ning, -are (†, ST 7/1 1899, s. 2, RöstRadio 1956, nr 38, s. 2). [fsv. utsiunga]
1) (i sht om ä. förh.) till 2, vid l. inför begravning: med (psalm)sång ta avsked av (en avliden innan denne förs ut ur huset); numera bl. ss. vbalsbst. -ning; jfr sjunga ut 1 d. Anders Peerso(n) har vtsungit itt lijijk Christi him(m)elsferdzdagh vthur gården. Murenius AV 269 (1653). Om begravningen blir utanför huset har personalen (på ett hospis) ändå en ceremoni, utbön och utsjungning, i kapellet innan kistan körs iväg. Expressen 31/3 2002, Söndag s. 24.
2) († utom i b) till 6 a: sjunga (ngt, särsk. sång l. mässa o. d.). Schroderus Os. 1: 128 (1635). En kraftfull kor af några tusende röster, som rent utsjunga orden i psalmboken. Järta 2: 449 (1828). Men när härtill kom, att dessa samma toner .. tillika befunnos vara utsjungna ur hjertat af en snart så olycklig konung (osv.). Frey 1844, s. 106. Dalin (1855). särsk.
a) i sång l. dikt ge uttryck för (ngt); särsk. med avs. på dels (Guds) lov l. pris o. d., dels känsla o. d.; jfr sjunga ut 2. Der före vil iag vtsiungha, / Aff hiartans mun och Tungha, / din priss al tidh Amen. Visb. 1: 204 (c. 1640). Sitt djupa svårmod har Lejoncrona utsjungit i följande poem. BEMalmström 1: 58 (c. 1860). Det är det inre tillståndet vid ett visst tillfälle som den lyriske diktaren utsjunger. Wrangel Dikten 201 (1912).
b) (fullt br.) ss. vbalsbst. -ning, i fråga om att vid lagarbete (i sht på fartyg) sjunga högljutt o. taktfast i syfte att åstadkomma sådan rytm i arbetet att alla utför samma arbetsmoment på en gång; numera i sht allmännare, i sådana bildl. uttr. som med l. i en (enda) utsjungning, på en gång l. i ett svep o. d. Lådorna (med sprit) åker ner med en utsjungning! Engström 1Bok 66 (1905). (Svordomen) är effektiv på så vis, att den löser ut alla möjliga känslor i en enda utsjungning. Johnson Här 75 (1935). 1900 jämnt kom han i snickarlära och sen har det gått i en enda utsjungning. GbgP 1956, nr 300, s. 14. Så föll styrbords ankare, och rasslet från ankarkättingen ackompanjerades av slamrande skotkättingar, smattrande segel och taktfast utsjungning från förhandsmän under halning i gigtåg, nedhalare och gårdingar. DN 29/12 1970, s. 3.
3) (†) till 9 d: sjunga (sång l. psalm o. d.) färdigt l. till slut; äv. dels opers., dels utan obj.; äv. bildl.; jfr sjunga ut 1 a. Om Söknadagarna skola the gåå till bordz når 10 är slagett, och om helgedagar, när vtsungett är ij bykyrkian. G1R 8: 296 (1533). Borgerskapet haffuer snart uthsungit, och bönderna [hafva] nu snart inthe till att äta. OxBr. 3: 208 (1630). När psalmen utsungen är, reser Ordinator sigh up, wänder sigh till folcket, och läs thenna böön. KOF II. 2: 232 (c. 1655). Roos Skolg. 53 (1868). särsk. i uttr. kläppa utsjunget (se kläppa, v.1 1 a).
4) (numera bl. tillf.) till 11, i p. pf., om sångare: som (på grund av mycket sjungande l. hög ålder o. d.) mist (klangen i) sin röst. (Sv.) Sångerskan är utsjungen, (t.) die Sängerin hat ihre Stimme verloren. ÖoL (1852). Ibland kom här även italienska och tyska operaartister, och det var inget utsjunget ”kravs” utan framstående förmågor, som gåvo solo- och ensemblesaker ur olika operor. FrSkånStäd. 32 (1932).
(1, 2) -SJUNKA, -ning. (†) om (vatten i) sjö l. vattendrag o. d.: falla ut l. sjunka undan; jfr -falla 3. Haffuet vthsiunker. Linc. Z 2 d (1640). Wagnarne kunde intet komma igenom, vtan måste blifwa stående för Watnet in til morgonen, til thesz thet hade någorlunda vtsunkit. Rålamb Resa 89 (1658, 1679). Ahlman o. Forsman (1885).
-SJÖ.
1) (†) till 1, 2: ebb l. lågvatten; jfr -vatten. Månen, hwilcken disponerar om Hafwetz beskaffenheet vpsiö och vthsiö. Sylvius Mornay 106 (1674). Östergren (1965).
2) till 12, ss. förled i ssgr: som avser l. hör samman med (öppna) havet; stundom motsatt: insjö-; förr äv.: som avser l. hör samman med öppet vatten.
Ssgr (till -sjö 2): utsjö-abborre. (utsjö- 18361894. utsjös- 1723) (†) abborre som lever i l. fiskats på öppet vatten. (I Vättern förekommer) Abborar, twenne slag: Uthsiös-Abor och Starr-Aborr. Tiselius Vätter 1: 106 (1723). Stuxberg Fisk. 170 (1894).
-fartyg. Frågan blir .. ej om vi skola äga en flotta utan hurudan den bör vara beskaffad. Böra vi hava utsjö- eller skärgårds (= insjö-)fartyg? VFl. 1922, s. 49.
-fiske. VFl. 1917, s. 71. Två slags fiske .. insjöfiske och utsjöfiske. Det förstnämnda bedrives i insjöar, åar, floder etc., det sistnämnda försiggår i öppna havet, dels utefter kusterna och i skärgårdsområden, dels till sjöss (havsfiske, högsjöfiske). TT 1943, Allm. s. 411.
-grund. Hägg PraktNav. 94 (1900). Utsjögrund kallas grund utanför kust el. skärgård. 3NF 8: 1115 (1928).
-lodning. äv. konkretare. SFS 1880, Bih. nr 2, s. 17 (konkretare). Längre ut till sjöss uppmättes farvattnet av sjömätningsfartygen. Denna lodning, den s. k. utsjölodningen, verkställdes med tyngre lod och grövre linor. Dahlgren o. Richter 327 (1944).
-prick. jfr prick, sbst.1 II. VFl. 1936, s. 106. Större prickar (utsjöprickar) benämnas remmare. UFlottUnderbef. 1940, s. 192.
-remmare. (†) jfr remmare, sbst.3 De större flytande sjömärkena, såsom utsjö-remmare, lys- och ljudbojar, utläggas och intagas .. av lotsverkets ångfartyg. VFl. 1921, s. 27.
-SKAFFA, -ning, -are (†, KOF 1: 186 (1575)).
1) (numera bl. tillf.) till 2: skaffa ut (se skaffa ut 1) (ngt l. ngn); äv.: föra l. forsla l. transportera ut (ngt l. ngn). Forsius Phys. 253 (1611). I och för en effektivare utskaffning av blodet begagnades vanligen det s. k. kopphornet .. som värmdes över en låga och därefter hastigt placerades på huden. Fåhræus BlodLäkekH 30: 9 (1924). Efter avslutat skift (i gruvan) skulle den lösbrutna malmen jämte kvarbliven ved .. snabbt utskaffas, så att rummet stod rent för efterföljande arbetslag. Lindroth Gruvbrytn. 1: 33 (1955).
2) (†) till 2, 7: ombesörja att (ngt) utlämnas l. utlevereras l. utbetalas, utverka; jfr skaffa ut 2. G1R 22: 10 (1551). Begäres ödmiukeligen, V. Mag:tia vill hoss K. M:t nådl. uthskaffa en schrifftl. befodring om domkyrkians œconomiam. OxBr. 12: 320 (1614). Påminner han att måtte böterne effter bem:te placat uthskaffas. UUKonsP 18: 159 (1686). PH 1: 277 (1720).
3) (†) till 6, 7: föra ut (ngt). Prester äre skickadhe ther til ath the vthsprijdha och vthskaffa skole gudz oordh och sacrament. OPetri 1: 186 (1527). OPetri 3: 577 (c. 1535).
-SKAKA, -ning.
1) till 2, 4: skaka ut (se skaka ut 1) (ngt ur ngt); förr särsk.: gm skakande utskilja (ämne ur lösning o. d.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Han (har) icke vthskakat alla sina wijsheet, vthan otaligha mykit meer behållat för sigh. PErici Musæus 5: 94 b (1582). När then Eldheta Sanden hade trängt sig igenom Pantzertröyan in vppå sielfwa Kroppen, så kunde han medh ingen macht vthskakas, vthan swedde och brände alt hwad han öfwerkom. Sylvius Curtius 288 (1682). Den vanligaste användningen af fördelningslagen i laboratoriet är för isolering af en substans ur dess lösning genom utskakning med ett andra med lösningen icke blandbart lösningsmedel. KemT 1913, s. 98.
2) (†) till 9: skaka ut (se skaka ut 2) (ngt). Morgon och afton tages det (dvs. garnet) up, wrides, utskakas och lägges jämt ned. Warg 718 (1755). Man påstryker denna färg med en borste på de förut blekta skinnen, hvar på de efter torkningen stolpas och utskakas starkt, för att befrias från löst färgstoft. AHB 53: 55 (1871).
(4) -SKALA, -ning. (†) gm skalning ta ut l. fram (ngt ur ngt); äv. oeg., med avs. på svulst l. vävnad l. organ o. d. (jfr skala, v.1 I 4); äv. bildl.; jfr skala ut. Pe(nn)ingar gwll och dalar / Sökes nu medh stoor fartt / Then fatige blifuer vthskalat / Att intet blifuer qwart. Visb. 2: 95 (c. 1600). Ekorren .. lefwer af nötter, ollon och frön, dem han i sittande ställning utskalar ur kottarna. Hartman Naturk. 169 (1836). Vid operationen utskalas vanligen svulsten i sin helhet. Hylin Munn. 2: 274 (1933).
-SKAVA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 4: gm skavning (se skava, v. 4) avlägsna (ngt ur ngt). Florinus Voc. 72 (1695). Borren gör för sig ensam ett rundt hål; de träpartiklar, som ligga utom det senare .. utskafvas af den elastiska armens hvassa udd. Eneberg Karmarsch 1: 152 (1858).
2) (†) till 11, om boskap: fullständigt beta av (hage l. äng o. d.); jfr skava, v. 6. Brauner Bosk. 28 (1756). När ängerne wanwårdas, hagarne utskafwas, måste både sommar- och winterfödan blifwa knapp och otilräckelig. Fischerström 2: 387 (1780).
3) (†) till 11, bildl.: skinna l. pungslå o. d. (ngn). Rondeletius 35 (1614). För fogdarna hade öppnat sig nya möjligheter att skinna och utskava den skattetyngda allmogen. Moberg SvH 2: 22 (1971).
(4) -SKEDA, -ning. (†) rena l. raffinera (metall o. d.) (jfr skeda, v.2 I 1 a); äv. bildl. (jfr skeda, v.2 I 2). PT 8/7 1897, s. 3 (bildl.). Det utskedade guldet är .. sällan rent nog för att kunna genast omsmältas. 2UB 5: 445 (1902). Rig 1941, s. 142.
-SKEPPA, -ning, -are (numera bl. tillf., Schulthess (1885) osv.). [fsv. utskipa] särsk.
1) till 1 b: skeppa ut (se skeppa ut 1) (ngt (l. ngn)); särsk.: exportera (gods l. varor o. d.). G1R 4: 263 (1527). Som man vet, fans det en tid då emigrationen hade ofantlig utsträckning, då väldiga människolaster oupphörligt anlände till Göteborg för att vidare utskeppas. GHT 1897, nr 234 B, s. 3. I Spanien uppblomstrade fajanstillverkningen. Stora mängder av spanska fajanskärl utskeppades till andra länder. Kulturen 1935, s. 22. jfr spannmåls-utskeppande o. malm-, spannmåls-utskeppning.
2) (numera mindre br.) till 2 e: skeppa ut (se skeppa ut 2) (ngn l. ngt); särsk.: debarkera (trupper o. d.). TbLödöse 27 (1587). Att ner the lybske, rostocker och sundiske hade leget widh broen (i Sthm) vthi otte dager medh thet öell, de införde, och hade thet tilbudet borgerschapet till kiöps, motte dem blifue efterlåthet vtscheppe sitt öell i kellare och boder. PrivSvStäd. 4: 195 (1598). Några timmar före utskeppningen, böra trupperna på däcket uppställas, inspekteras och afmönstras. TjReglArm. 1867, 4: 188. SFS 1936, s. 442.
Ssgr (i allm. till -skeppa 1): utskeppnings-hamn. hamn varifrån utskeppning sker. Bergv. 1: 384 (1689). Innan en industri i Kiruna med sina varor når fram till en utskeppningshamn vid Nordsjön måste varorna transporteras en sträcka lika med avståndet Malmö–Rom. SvSjöfT 1977, nr 52, s. 12.
-ort. 1) till -skeppa 1: ort varifrån utskeppning sker; jfr -skeppnings-hamn. PH 2: 1558 (1739). Den viktigaste exportartikeln är sten, för vilken vara Karlshamn är den förnämsta utskeppningsorten i Blekinge. SvGeogrÅb. 1934, s. 96. 2) (numera mindre br.) till -skeppa 2: ort där urlastning sker. Bergv. 2: 495 (1748). Lemnades på Skepparnes edeliga bestyrkande, at wid utskeppnings-orten troget aflefwerera hwad hwar och en mottagit. Loenbom Stenbock 2: 231 (1758). TT 1871, s. 75.
-plats. plats varifrån utskeppning sker; jfr -skeppnings-hamn. Bergv. 2: 138 (1739). Den närliggande hamnen Negra är utskeppningsplats för traktens landtbruksprodukter. 2NF 34: 111 (1922).
-premie, äv. -premium. (†) premie (se d. o. 1) avsedd att understödja export. Secrete Utskottet (har) för alt det finare knif- och äggjerns smide, som här i Riket tilwerkas och på utrikes orter afsättes, efter Hallrättens wärdie utsatt tjugufem procent utskepnings præmium. Bergv. 2: 606 (1752). Fatab. 1921, s. 222.
-vara. (numera bl. tillf.) exportvara. Liljencrantz PVetA 1770, s. 24. Pappersmassa är den största utskeppningsvaran. TurÅ 1980, s. 21.
-vikt. särsk. (förr): stapelstadsvikt; äv. konkret, om viktlod för vägning enl. detta viktsystem. Som Kongl. Maj:t .. förordnat, det böra de .. hit intils brukade Sexkantige- eller Utskeppnings-Wigter bårttagas, och i deras Ställen Victualie-Wigter anskaffas. PH 3: 2366 (1746). Falkman Mått 1: 400 (1884).
(1) -SKICK. [till -skicka l. skicka ut] handlingen att skicka ut ngt (ss. skrivelse l. broschyr o. d.); särsk. (o. i sht) dels konkretare, om enskild omgång av sådan handling, dels konkret, om försändelse som skickas ut. Det är .. varken dyrare eller billigare för folkpartiet än för socialdemokraterna att leverera utskick till alla hushåll i landet. GbgP 25/4 1976, s. 2. Alla styrelseledamöter i länets 40 moderatföreningar skulle kontrollera hur utskicket sköttes. SvD 4/12 1982, s. 31. Sydkraft slarvar med utskick av räkningar. KvällsP 9/2 2003, s. 5.
-SKICKA, -else (†, Paulinus Gothus ThesCat. 184 (1631), RARP 1: 170 (1632)), -ning; -are (numera bl. tillf., PH 2: 956 (1732) osv.). [fsv. utskikka. — Jfr -skick, -skickad] särsk.
1) till 1, 2: (i visst syfte) skicka l. sända ut (ngn l. ngt) (till ett ställe o. d.); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om deputation l. delegation l. expedition o. d.; äv. med saksubj.; jfr -sända. G1R 2: 157 (1525). Hann må blifve utskickett till Skottlandh att värfve så mykitt af sijne landzmänn hijtt inn. OxBr. 5: 60 (1613). Berlins invånare .. sände en utskickning till svenske Kronprinsen. Crusenstolpe CJ 1: 187 (1845). Vid middagen, då solen utskickar sina strålar från en större höjd. Berlin Lsb. 391 (1852). (Cisterciensernas) till Öland utskickade bröder, vilka här grundade klostren och byggde kyrkorna, känner man .. ej. ActaOel. 5: 98 (1933).
2) (†) till 4: välja l. utse l. förordna (ngn) (till ngt, särsk. visst ämbete l. viss syssla o. d.); jfr skicka I 2 o. -kora, -välja. OPetri Tb. 27 (1524). Elaus till Wiby vti Gilberga sokn bleff vtskickat til landsprowest (dvs. landsprost). SynodA 2: 8 (1584). OxBr. 12: 607 (1625).
(1, 2) -SKICKAD, p. adj. [till -skicka l. skicka ut] (†) i sht i substantivisk anv.: sändebud l. ombud l. deputerad o. d. E14R 1561, 1: 113 a. Inkommo the Räfvelskes uthskickade och öfvergåfvo theres petita. RP 4: 138 (1634). Man har genom en utskickad såväl till Pettersburg som Napoleon begärt pass för freds negociateurer. HT 1918, s. 187 (1809). Moberg Rid 331 (1941).
-SKIFTA, -else (†, Hebr. 2: 4 (NT 1526), 2NF 17: 196 (1912)), -ning; -are (numera bl. tillf., 1Petr. 4: 10 (NT 1526) osv.), -erska (numera bl. tillf., Wikner Lifsfr. 2: 63 (1873) osv.).
1) till 3: efter uppdelning i andelar l. lotter o. d. dela ut (ngt), fördela (se d. o. 3); särsk. (o. numera i sht) med avs. på tillgångar l. egendom o. d. (jfr a); förr särsk. med avs. på makt l. ämbete l. rättighet o. d.; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: sprida l. skingra; särsk. med bestämning inledd av prep. (i)bland l. (e)mellan, angivande de personer som ngt fördelas på; förr äv. med indirekt obj. (se särsk. a); jfr skifta, v.1 4, o. -dela 2. Ati haffue jnge prouantmestere, som gerden vtskiffte schole, vtan huar for siig haffuer tagit aff gerdenn så mygit som honum haffuer syntz. G1R 11: 252 (1537). Tå en gång en stoor Hungersnödh vpkommen war, vthskifftade han ibland the Fattige all sin Egendom. Schroderus Os. 1: 640 (1635). Att Sochnerna dhe fattighe diäcknerna emillan uthskifftas skulle. VDAkt. 1662, nr 175. Detta var att utskifta regeringsmakten på flere händer. Odhner G3 1: 197 (1885). Det länge pågående turkiska kriget jämte därmed sammanhängande utskiftning af eröfrade länder. Hjärne K12 34 (1902). Förordningen .. om bolags upplösning samt utskiftning av bolags tillgångar i samband med aktiekapitals nedsättning. SFS 1952, s. 1572. särsk.
a) (förr) med avs. på jordegendom o. d. som var gemensam för flera; förr särsk. med indirekt obj.; jfr skifta, v.1 4 b. Thetta äro nu the arffuedelar, som Eleazar .. och Josua .. genom lott vthskiffte Israels barnom .. och lychtadhe så landzens vthskifftning. Jos. 19: 51 (Bib. 1541). Nästa omsorgen är, sedan grunderna fiske-lägret emellan blifwit utskiftade, at upleta de under .. hafs-wattnet fördolda strömmings grunder. Enholm Anm. 1: 33 (1753). Utskiftning af egolotter, stora eller små, skogsmark eller åker, blef tidens lösen. Egoblandningens olägenheter berättigade utan all fråga i allmänhet dertill. LAHT 1897, s. 7.
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Closterfolk wilia ey wara onyttigha tiänare vtan mykit heller så nyttige at the .. kunna uthskiffta theras godha gerningar jbland then meniga man. OPetri 1: 502 (1528). Månen moste j allo werldenne skijna j sin tijdh, och åtskilia Månadherna, och vthskiffta året. Syr. 43: 6 (”43: 16”) (Bib. 1541). Krigslyckan hade åt de stridande utskiftat, på de olika skådeplatserna, framgångar i olika mått. Carlson Hist. 5: 72 (1879).
2) (numera bl. tillf.) till 3, 7: utan framträdande distributiv bet.: utdela (ngt, förr särsk. slag l. stöt o. d.); äv.: överlämna (ngt); förr särsk. i fråga om sakramenten, särsk. i sådana uttr. som utskifta Kristi lekamen och blod; äv. med avs. på person: placera l. förflytta ut; äv. mer l. mindre bildl. Ath presterna äre Christi tiänare til ath vthskiffta hans sacrament. OPetri 1: 249 (1527). (Melanchton) bekänner, at vthi then H. Nattwarden vndficks och vthskifftades wårs Herres Jesu Christi sanna Lekamen och Blodh. Schroderus Os. III. 2: 42 (1635). Tå .. thet war kommit til slagsmål, hade han jagat them allesammans, och vtskifftat goda stötar. Münchenberg Scriver Får. 140 (1725). Den makt, den högsta Enwåldshand, / Som samfund bygt, och wäldigheter stiftat, / Åt Konungar det kall utskiftat, / At råda öfwer folk och land. Nordenflycht QT 1746–47, s. 89. Välsignelsen, den .. (biskopen) genom korstecknet utskiftade öfver människorna vid vägen. Hagström Herdam. 1: 42 (1897). En uppräkning: fosterhem, utskiftning i familj under andra former, rådgivning och hjälp åt föräldrarna, en uppsökande ungdomsverksamhet (osv.). DN(A) 6/4 1965, s. 4.
3) (numera mindre br.) till 7: byta ut (ngt); äv.: ersätta (ngt) (med ngt annat). The som .. icke achta någon An- och Handledning .. äre them blindom Målarom lijke, the ther .. hwijt för swart, swart för hwijt, grön för gul etc. vthskiffta. Arvidi 5 (1651). Begränsning och utskiftning av läroinnehållet skall .. tillämpas i de vid undervisningen använda läroböckerna. SFS 1934, s. 453. Östergren (1965).
Ssg (till -skifta 1): utskiftnings-skatt. (förr) Svenskt aktiebolag .. som i samband med nedsättning av aktie- eller lottkapital .. utskiftar tillgångar, skall .. till staten erlägga skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp. SFS 1927, s. 638.
-SKIFTE. särsk.
1) [jfr -skifta (o. skifta ut); jfr äv. skifte] (numera bl. tillf.) motsv. -skifta 3: utbyte l. ersättning; i sht förr äv.: växling l. övergång. Forskaren får i denna (naturens) jemnvigt fasta punkter, hvarifrån han börjar räkna störelserna, krafternas söndring och afvikelser, öfver- eller undermål i deras utskiften. Ehrenheim Phys. 2: 5 (1822). Antingen ändrar politikerna själva på politiken eller också ändrar väljarna på politikerna genom utskifte. SvD 24/6 1990, s. 2.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 12, om skifte (se d. o. 15 a) beläget (långt) borta från övrig jordegendom l. gård, motsatt: gårdsskifte l. hemskifte. SDS 27/7 1897, s. 4. En kilometer från hemmet hade vi ett litet utskifte, där våra kor brukade beta. Rallarminn. 17 (1949).
-SKILJA, -ning, -skillning (†, PT 1902, nr 122 A, s. 3, Flodström Naturförh. 40 (1918)). [fsv. utskilia]
1) till 4: särskilja (se d. o. I 4) (ngt), dela upp, urskilja; äv. dels: frånskilja l. avlägsna (ngt l. ngn) (särsk. med avs. på ngt värdelöst l. icke önskvärt), dels (med anslutning till ut, adv. 9) närmande sig l. övergående i bet.: utmärka l. känneteckna (ngn l. ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om ngt (i sht ämne l. mineral o. d.) som avlägsnats från l. ur ngt; förr äv. refl. (se slutet); äv. mer l. mindre bildl. Lögn vthskilia ifrån sandt. Messenius Ret. B 4 a (1610). Diäknar .. hwilke medh polletter vthskilde, tilstädjas widh Portarne, medh läsande eller siungande, skaffa sigh något vnderhåld. Stiernman Com. 3: 156 (1663). Mineralet från Tunaberg är af samma slag (som rosit). Likheten i det yttre med amphodelit är förvånande, men blåsröret utskiljer dem genast. Berzelius Brev 11: 237 (1841). Tilläggas bör att antalet utskildt timmer det sista året uppgått till 4,000,000 st. TT 1897, Byggn. s. 122. Fyndigheten utgöres af utskiljningar af nickelhaltig magnetkis samt koppar- och svafvelkis ur diorit. 2NF 33: 1151 (1922). Njurarna äga som en av sina uppgifter att utskilja obehövligt koksalt och vatten med urinen. Sjövall Sjukd. 132 (1924). Han utskiljer .. som en särskild huvudavdelning reformsträvandenas historia. KyrkohÅ 1961, s. 301. särsk. (†) refl., om del av l. beståndsdel i ngt: avskilja l. lösgöra sig; med pluralt subj. äv.: separera. Ju varmare och fetare grädden är, desto mera utskiljer sig smöret i samma ögonblick. Grotenfelt Mejerih. 117 (1886). Vid återupphettning .. sträva emellertid grundmetallen och legeringsämnet .. att utskilja sig. HbVerkstTekn. 1: 180 (1944).
2) (†) till 9: gm dom avgöra l. fastställa (rättstvist); äv. i sådana uttr. som som utskiljs i (viss lag(balk)), i enlighet med vad som stadgas i (viss lag(balk)); jfr skilja I 24. Blef Lasse sakfält för skäldordenn thill – 6 m(ark), som wtskils i rådstugu balkenn. VadstÄTb. 169 (1592). Skola .. (fogdarna) inlefrera åhrligen .. en Dombook på alla the Saker, som för Häradz-tinget .. hafwa kommit och ther äro dömde och uthskillde wordne. Schmedeman Just. 130 (1609).
-SKIPA. (†)
1) (†) till 7: överlämna l. utdela (ngt). Föreståndare af andelige saker, til at utskipa himmelska gåfwor. Lundberg Paulson Erasmus 179 (1728).
2) (†) till 9: bestämma l. besluta (ngt). RARP 9: 468 (1664). Han var den modige, som gjorde vad människors rätt och lag hade utskipat. Moberg Rid 271 (1941).
-SKJUT. [till -skjuta o. skjuta ut] (numera bl. tillf.) motsv. -skjuta 3, konkret, om utskjutande del av ngt; förr särsk. om form av spärranordning hos handeldvapen. KrigVAH 1811–15, s. 195. Haken .. har en krok .. som ingriper i hakspännet samt ett krusadt utskjut för att vid hakspänningen hindra fingrarne att halka. Jochnick Handgev. 14 (1854). De släta gavlarna .. ska inte ha några utskjut, för ytterväggarna ska kunna blåsa torra i ett klimat som är milt och regnigt även om vintern. Expressen 24/11 2000, s. 34.
-SKJUTA, -ning; -are (AB(A) 12/5 1897, s. 2, osv.). [fsv. utskiuta; jfr -skjut]
1) till 1, 2: skjuta iväg (ngt, särsk. projektil o. d.) (ur l. från ngt); avlossa l. avfyra (jfr skjuta ut 1); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. utan obj. (Han) giorde j Jerusalem brystwern konsteligha, som skulle wara på tornen och hörnen, til at ther vthskiwta medh pijl och stora stenar. 2Krön. 26: 15 (Bib. 1541). Hennes ögon tindrade och utsköto blixtar mot de två, som hade angripit hennes fars namn. Backman Reuter Lifv. 1: 98 (1870). Med i bakelsespruta lagd massa utskjutas och uppläggas .. runda eller ovala makroner symmetriskt på tårtan. Grafström Kond. 235 (1892). Tuben är försedd med alla de anordningar, som erfordras för riktning och utskjutning av torpeder. VFl. 1934, s. 42.
2) till 1, 2: gm att skjuta l. trycka l. föra o. d. förflytta (ngt) ut(åt); särsk. dels med avs. på kolumn (se d. o. 2 c) l. sida o. d. (jfr skjuta ut 4 c), dels med avs. på fartyg l. farkost o. d. (jfr skjuta ut 4 a), särsk.: sjösätta; äv. intr., med saksubj.: förflytta sig l. fara ut(åt) (jfr skjuta ut 6). RP 12: 262 (1648). Lika som man wille utskiuta en intryckt Hatt-Kulle. Hoorn Jordg. 1: 252 (1697). (De) samkade .. krigs-folk til sig, och lote utskiuta sina skepp på siön. Peringskiöld Hkr. 1: 181 (1697). Efter en lång uppskjutning blefvo vi ändteligen i dag bjudne på Utskjutning af ett skepp, tillhörigt Morbror Lithén. Topelius Dagb. 1: 270 (1834). Från flottans varf utskjuta en salslup och fyra mindre öppna slupar. Crusenstolpe CJ III. 2: 469 (1846). För att sidorna i ett tryckalster skola komma i rätt följd måste dessa vid tryckningen utskjutas, placeras i en viss inbördes ordning. Elge BoktrK 59 (1915). jfr fartygs-, oktav-, skepps-utskjutning.
3) till 1, 2: sträcka sig l. bukta l. sticka ut(åt) l. framåt, stå ut; särsk. om naturformation l. kroppsdel o. d. (jfr skjuta ut 7); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., förr särsk. om tid: dröja, infalla sent (jfr skjuta ut 7 slutet); förr äv. dels tr. (med obj. betecknande del av det gm subjektet angivna), dels refl. Aff samma skiär i een södwäst vthskiuter sigh blinda klippor een stoor mijl til Siösz, them man skal wachta sigh före. Månsson Siöb. 10 (1644). Een farlig långer Truut (hos elefanten) sig som en Stång utskiuter. Spegel GW 221 (1685). När Sädestijden långt uthskiuter, och man stundom alt för länge på Musten wänta måste. Rålamb 13: 8 (1690). Midt genom halfön går en sandås, som i n. utskjuter i Skagens Odde. Palmblad LbGeogr. 136 (1835). Midt emot ön Lesbos .. utskjuter Asien i Kap Baba sin vestligaste udde. Svensén Jord. 143 (1885). Den tämligen vidt utskjutande, kraftigt skuggande gesimsen. Hahr ArkitH 56 (1902). Explo är ställbar från väggen och utåt, detta med tanke på utskjutande fönsterbräden. Form 1946, Ann. s. 66.
4) till 1, 2, om organ l. (del av) växt l. kropp o. d.: växa ut, utveckla sig; äv. tr., med obj. betecknande växtdel: alstra, frambringa; jfr skjuta ut 8. Serenius EngÅkerm. 107 (1727). Gifves .. (bladknopparna) ymnigt vatten, så utskjuta de utan att afvakta våren. Agardh Bot. 2: 382 (1832). Den unge (dovhjorts)hannen får ej horn förr än i 2:dra året, då två enspetsade taggar utskjuta. Nilsson Fauna 1: 500 (1847). Sättpotatisen brukar i norra Sverige allmänt i förväg intagas i varmt, ljust rum för att utskjuta groddar före sättningen. 2NF 35: 1166 (1923).
5) (†) till 4, 6 c: föra l. skjuta undan l. frånskilja (ngt), avlägsna, bortskaffa; särsk. med avs. på ngt icke fullödigt l. ngt odugligt: rensa ut, kassera; äv. mer l. mindre bildl. TbLödöse 401 (1597). Inspectorer .. (bör) se och pröfwa, om bredden i Teglet håller des rätta mått, samt det, som befinnes wara för litet, eller eljest illa brändt .. såsom odugeligit rata och utskiuta. PH 3: 1896 (1742). De penningar, som lytte och stygge äro, bör han utskjuta och sönderklippa. König LärdÖfn. 6: 145 (1747). (Det är inte) ovanligt, att en eller annan konsonant utskjutes eller undertryckes i en ordstam. Richert Ljudlag. 301 (1866).
6) (†) till 6 c: avvisa l. stöta bort l. tränga undan (ngn) (från ngt); äv.: utesluta l. förvisa; jfr skjuta ut 3 slutet. Joh. 16: 2 (NT 1526). Ath wij .. äre vthskotne vthu Paradijs och himmelen. PErici Musæus 3: 62 a (1582). När Föräldrarne uplåta sina hemman til barnen, skola barnen dem ingalunda utskjuta andra til besvär, utan dem underhålla och sköta. Wallquist EcclSaml. 5–8: 338 (1666). Spong Tavl. 434 (1946).
7) till 11: gm skjutande l. beskjutning förstöra l. avlägsna l. göra slut på (ngt); särsk. (o. numera i sht, tillf.) med avs. på djurbestånd o. d.: avskjuta, döda; ngn gg äv. med objektsväxling: gm skjutande avlägsna innehåll l. bestånd i l. hos (ngt), tömma; äv. mer l. mindre bildl. (Hädare) varda .. lijcknadhe widh dieffwulsens handboga, ty lögn .. och förtaal äre Sathans röör och bösza, ther medh han vthskiuter, på Gudz barn theras inwertes Andeliga ögon. Bullernæsius Lögn. 216 (1619). (Jag) gick .. att besöka Ehrensvärd, då en af hans drängar mötte mig gråtande. Bägge benen voro utskjutna på hans herre, sade han. Tersmeden Mem. 6: 213 (c. 1790). På detta sätt förföljes en tjäderflock stundom flera dagar och utskjutes alldeles. Nilsson Fauna II. 2: 59 (1858). Här fanns .. fågelvilt från norra Skånes ännu ej utskjutna skogar. FrSkånStäd. 239 (1932). Hr Wesslén inledde med ett föredrag, där han talade om våra småviltstammars utarmning och den besinningslösa utskjutningen av våra rovdjur. GbgP 1956, nr 33, s. 2. särsk. (numera bl. tillf.) med avs. på (del av) eldvapen: slita l. nöta ut, i sht i p. pf. i adjektivisk anv. Ehn uthskuten bössa födkroken kallad. BoupptRasbo 1706. Gevären brände och kulsprutornas utskjutna, förstörda pipor fräste. Knöppel Barb. 213 (1916).
Ssgr (till -skjuta 1; i sht i fackspr.): utskjutnings-apparat. Utskjutningsapparat för sjelfgående minor. TT 1880, s. 37. jfr min-utskjutningsapparat.
-ramp. underlag l. anordning för uppskjutning av raket l. robot o. d. En Vanguard-raket av trestegstyp .. står nu uppställd på sin utskjutningsramp i Cape Canaveral i Florida. SkånD(B) 3/12 1957, s. 13.
-SKJUTBAR~02, adj. [till -skjuta] motsv. -skjuta 2: som är möjlig att skjuta l. föra l. sträcka ut. Tungan ej utskjutbar. Nilsson Fauna II. 1: 177 (1858).
(1, 2) -SKJUTSA, -ning. (numera bl. tillf.) knuffa l. fösa l. driva ut (ngn l. ngt) (äv. mer l. mindre bildl.) (jfr skjutsa ut 1); äv.: transportera ut (ngn l. ngt) med fordon (jfr skjutsa ut 2). Quennerstedt Torneå 2: 65 (i handl. fr. 1809; bildl.). Utskjutsa någon till ett ställe på landet. Dalin (1855). Överklass är det värsta invektiv de kan tänka sig, och den som kallas så är för alltid utdefinierad, utskjutsad ur deras salonger. Expressen 2/11 2003, s. 40.
(1, 2) -SKJUVA l. -SKUVA. [fsv. utskiuva] (†) skjuta l. föra (ngt) utåt l. (bort) från en plats; jfr skjuva I 2. Risingh LandB 36 (1671). Då nu .. (dragkrafterna) sträfva att utskufva stycket .. så drages (osv.). TT 1873, s. 39. Lundberg Hållf. 72 (1943).
(12) -SKOG. [fsv. utskogher] om från bebyggelse avlägset växande skog; äv. (om ä. förh.) speciellare, om till skifteslag hörande skogsskifte på från hembyn avlägset belägen utmark. G1R 27: 45 (1557). Sommarbete i gårdarnes närhet saknas, så att hästarne efter slutad andtid släppas på utskogarne och fjellen. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 25, s. 16. Vid storskiftet .. tilldelades Vika såsom utskog den på vänstra sidan av Venjanssjön liggande delen av socknen. 2SvKulturb. 9–10: 290 (1937).
Ssg (förr): utskogs-skifte. jfr skifte 15 a. Revisionen hemstälde .. (att) storskiftes landtmätaren (bör) åläggas, att för de hemman, som .. icke kunna erhålla sitt skogskifte i ett sammanhang .. utstaka deras andra eller utskogsskifte. Calonius 5: 25 (1798).
(3) -SKOLA,-ning. särsk. skogsv. o. trädg. jfr skola, v.2 3, o. om-skola, v.1 b. Upprepas .. skolning (av plantor) mer än en gång får det namn af omskolning och utflyttas de till en annan plats kallas det utskolning. HbTrädg. 1: 33 (1872).
(4) -SKONA. (†) med avs. på växt(planta): skona (se skona, v.2 1 d β). (Arbetslagets) förman ansvarar för virkets .. upphuggning och sortering .. äfvensom för duglige fröträds utskonande på föreskrifne afstånd från hvarandra innom hygget. JernkA 1851, s. 315.
Spoiler title
Spoiler content