SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1959  
ROVA 3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (KryddRSthm 1559 A, s. 78, osv.) ((†) -ar BtFinlH 2: 18 (1538), NSvBibl. 2: 346 (1583); -er KryddRSthm 1555, s. 50, Jörlin Köksg. 7 (1784)).
Ordformer
(rob- 1578 (: Rober, pl.). rog- 1568 (: roger, pl.). rov- 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. rova; jfr d. roe (i d. dial. o. ä. d. äv. rove), mlt. rōve (lt. röf, röve), mnl. roef, roeve (holl. dial. reuf), fris. röfe, röve, fht. ruoba, ruoppa (t. rübe); i sv. o. dan. möjl. lån från mlt.; ordet, som synes vara ett vandringsord, har (formellt delvis dunkla) motsvarigheter l. släktingar i nästan alla europeiska spr., t. ex. lat. rāpum, rāpa (it. rapa), gr. ῥάπυς, ῥάφυς, fbulg. rěpa, lit. rópė. — Jfr KÅLRABBI, RABBA, RAFANI, RAPSAT]
1) den ss. kreatursfoder o. (i sht förr) ss. människoföda använda tjocka o. köttiga roten av den sedan urminnes tid odlade växten Brassica rapa Lin. var. rapifera Metzg.; äv. om denna växt; äv. (numera företrädesvis ss. senare led i ssgr) om (roten av) andra växter tillhörande släktet Brassica Lin. Så rovor (jfr 3 a). Sätta l. (ut)plantera rovor (jfr d α, 3 a). (Han) dömdes .. för han stal roffuar aff lendzmandz roffua gord. BtFinlH 2: 18 (1538). Gottlandsrofva .. Är .. en besvärlig växt i Gottlands åkrar. Rofvan är smakelig och födande, innan den skjuter stjelk. HushJourn. 1785, juni s. 462. Af rofvan odlas en stor mängd sorter, hvita och gula, runda och aflånga, stora och små. Elfving Kulturv. 111 (1895). De gallrade rovorna slokade bakom oss i värmen som om de varit döda. TurÅ 1953, s. 14. — jfr FODER-, FRÖ-, GOTLANDS-, KÅL-, LÅNG-, MAJ-, STICK-, SVEDJE-, ÅKER-ROVA m. fl. — särsk.
a) (i sht förr) i beteckningar för maträtter; vanl. i pl. Lammakiött kokatt med Roff(ve)r. KryddRSthm 1555, s. 50. Fylld rofva. Hallstén o. Lilius (1896). Stuvade rovor. Högstedt KokB 327 (1920). jfr (†): (Eng.) 'Tis not for Asses to lick Honey, (sv.) rofvor i bonden (dvs. var o. en bör få det som passar åt honom). Kullin EngGr. 91 (1744). — jfr HÖT-ROVA.
b) (†) i uttr. gotländsk rova, om en förvildad form av växten Brassica napus Lin. (em. Metzg.), gotlandsrova, stickrova; jfr c o. ROVFRÖ 1. Lundberg Frösaml. 14 (1775).
c) [jfr lt. marksche röve, t. märk(i)sche rübe; till det t. ortnamnet MARK (BRANDENBURG); jfr MARK, sbst.1 1] (†) i uttr. markisk l. marsk rova, om den odlade växten Brassica napus Lin. (em. Metzg.) var. oleifera Metzg., raps; äv. om en förvildad form av växten Brassica napus Lin. (em. Metzg.), gotlandsrova, stickrova (jfr b). Lundberg Träg. 36 (1754). The små Marska Rofvor. Dens. Frösaml. 14 (1775). Markisk rofva, Rapsat. v(äxer) på Gottland, är födande och smaklig: fröen sås i Skåne til Olje-prässning. Hoffberg Växtr. 163 (1784). Markisk Rofva .. Är .. en besvärlig växt i Gottlands åkrar. HushJourn. 1785, s. 462. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 56.
d) (förr) i namn på vissa lekar; jfr JUL-ROVA. — särsk.
α) [jfr nor. dial. setja næpur] i uttr. sätta rovor (jfr huvudmomentet o. 3 a), om lek varvid de flesta deltagarna sätta sig på golvet o. föreställa rovor, under det att en deltagare föreställer ägaren till rovorna o. en annan en tjuv som stjäl rovor. Sätta rovor. Ihre Superstit. 32 (1750; i uppräkning av namn på jullekar). NordKult. 24: 56 (1933).
β) i uttr. åka stora rovor och långt lin, se LIN 1 a. jfr: I mellansvenska bygder förekom att man fettisdagen åkte kälke för stora rovor och långt lin. LD 1958, nr 39, s. 9.
e) i jämförelser. (Hon hade blivit så behandlad att hon såg) uth på ryggen som een stekt rofwa. BtÅboH I. 7: 127 (1635). Efter den stunden blef hästakrakarne .. trinda och feta som rofvor. Wetterbergh Penning. 572 (1847). Hon går med en tobaksbuss, och så / ser hon ut i synen rakt som en rofva. Melin Dikt. 2: 146 (1904).
f) i mer l. mindre bildl. anv. Mången (hustru) ser i förstone vt som en Ängel, på slutet blir hon som en Diefvul. Huru sång en Trägårdsmästare hvar morgon? Then söta Rofvan är blifven en bitter Räticko. Scherping Cober 2: 129 (1737). Högberg Jim 260 (1909; om kanonkula). — särsk.
α) ss. nedsättande personbeteckning; särsk. om tjock kvinna. (Sveriges blivande drottning) är en liten trind och tjock rofva, har ganska blonda hår .. och (osv.). Ahnfelt HofvLif 3: 13 (i handl. fr. 1795). Geete Språkl. 94 (1924; ss. öknamn för invånare i Skedvi socken).
β) [jfr holl. raap, rova, klocka, eng. turnip, rova, klocka] (skämts., vard.) om (stort o. klumpigt) fickur. Den der gamla rofvan skall jag sälja på .. pantauktion. Wetterbergh Selln. 17 (1853). Ett stort guldur, hvars tjocka boett erinrade om de s. k. ”rofvorna” från ett förgånget sekel. Blanche Bild. 2: 230 (1864). Johnson GrKrilon 53 (1941). jfr FAMILJE-, MÄSSINGS-, NICKEL-, SILVER-ROVA m. fl.
g) ss. förled i ssg med mer l. mindre nedsättande innebörd; se ROV-GULD.
2) bot. om växter som erinra om rova (i bet. 1); numera bl. ss. senare led i ssgr. — jfr JORD-, KLOCK-, KÖRVEL-, LÅNG-, MOSS-, RUNKEL-, RYSS-, RÖD-, VILD-, ÅKER-ROVA m. fl. — särsk. (†) om växten Bryonia alba Lin., hundrova. Brioniæ röther, thet är een stoor Roffua, som wäxer widh Gärsgårderne, och haffuer månge swarte Bär om Hösten. Berchelt PestOrs. F 3 a (1589). jfr GIKT-, GÄRD(E)SGÅRDS-, HUND-ROVA. särsk.
a) [y. fsv. valska rovor, pl.; jfr d. valsk roe] i uttr. valsk rova. VarRerV 58 (1538). Linc. (1640; under bryonia).
b) i uttr. tyska rovor. Linné Sk. 112 (1751). Lilja SkånFl. 431 (1838).
3) [möjl. utgående från namnet på den under 1 d α nämnda leken l. ngn liknande lek varvid man satte sig l. ramlade omkull] (vard.) i uttr. som ange att ngn faller omkull o. därvid sätter ändan i marken (l. golvet o. d.) samt i anv. som ansluta sig härtill; stundom med ordlekande anslutning till 1.
a) i sådana uttr. som sätta, äv. plantera (i sht förr äv. sätta sig) en (hård l. plötslig o. d.) rova, ngn gg äv. slå en rova, falla omkull så att man (hårt l. plötsligt o. d.) sätter ändan i marken (l. golvet o. d.); äv. i uttr. sätta (förr äv. ) rovor (jfr 1, 1 d α), falla omkull upprepade ggr o. därvid sätta ändan i marken (l. golvet o. d.). (Det hände icke sällan under leken låna eldatt studenten) för att uttrycka olyckan med en provincialism, sådde rofvor mellan stolarna. Zedritz TurkMus. 89 (1835). Pang! der satte .. (mannen) sig en plötslig ”rofva”, såsom det heter på skolpojksspråket. Jolin Ber. 6: 226 (1881). Killebukken .. knuffade till en liten jänta, så att hon satte en hård rova i vägen. Fröding ESkr. 2: 18 (1890). Huru många ”rofvor” som sattes den dagen, vet jag ej, men nog var det en hel åker minst. SDS 1897, nr 175, s. 3. Plantera en (regelrätt) rova. Östergren 5: 170 (1935). När jag var liten gosse slog jag en gång på isen en rova. STSD 1936, nr 227, s. 7.
b) fall, kullerbytta. Hans muntra rovor (vid försöken att lära sig åka skridsko) inledde en vänskap, som .. varade så länge han levde. Siwertz Förtr. 14 (1945). särsk. i bild: misslyckande. ”I form av något”-principen har lockat mången konsthantverkare ut på hal is och rovorna är många. Form 1949, s. 12.
Ssgr (till 1): A: ROV-BLAD. (rov- 1639 osv. rove- c. 16451727) jfr blad 1 a. Schroderus Comenius d 5 a (1639).
-BLAST. jfr blast a. Lundequist Landtbr. 302 (1840).
-BLÅKLOCKA. (†) = -klocka 2. Gosselman BlekFl. 44 (1865).
-BRÖD. (förr) bröd av rovmjöl l. av kokta o. sönderknådade rovor o. mjöl. Modin GTåsjö 243 (1916).
-BURK. (†) rovformig glasburk; jfr -flaska. Fatab. 1910, s. 170 (1825).
-BÖRDA, r. l. f. (rove- 1632) (numera bl. tillf.) börda av rovor. KongaDombRenov. 1632, s. 250 b.
-BÖSSA, r. l. f. (förr)
1) leksak för barn, bestående av ett rör av en gåspänna o. d. varmed små stycken av rovor avskötos. Dalin Vitt. 6: 92 (c. 1753). särsk. (†) i bild; särsk. för att beteckna ngt svagt o. obetydligt. CAEhrensvärd Brev 2: 253 (1799). Beskow (1839) i 3SAH XLVII. 2: 204. jfr: Jag kan skjuta svartstarar (dvs. loppor) med rofbössa (dvs. gm att släppa väder), jag, och det mellan lakan ändå. Strindberg Hems. 23 (1887).
2) redskap för rovsådd, bestående av ett urholkat trästycke i form av en cylinder, försett med skaft o. med botten av plåt genom vilken små hål uppborrats. Fatab. 1937, s. 233.
Ssg: rovböss(e)-skott. (förr) till -bössa 1: skott ur en rovbössa; förr särsk. (motsv. -bössa 1. slutet) i bild, för att beteckna ngt svagt o. obetydligt. Hagberg Shaksp. 4: 83 (1848; i bild).
-ESKIL. (i folkligt spr. i vissa trakter) om eskilsdagen (den 12 juni, då man brukade så rovor); jfr -gubbe 2 o. rovo-onsdag. AntT VII. 2: 44 (1883; från Västergötl.).
-FJÄRIL. (rov- 1893 osv. rove- 18371917) [fjärilens larver skada rovor] entomol. fjärilen Pieris rapæ Lin. Dahlbom Insekt. 158 (1837).
Ssg: rovfjäril(s)-larv, m. l. r. entomol. UppsatsPrEntom. 3: 83 (1893).
-FLAS. (†) rovskal. Lind 2: 223 (1749).
-FLASKA. (rov- c. 17651918. rove- c. 17651775) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) rovformig flaska; jfr pumpa, sbst.3 2, o. -burk samt rove-byxsäcksflaska. (Vid Gamla Älvsborgs glasbruk tillvärkades bl. a.) Smärre bouteiller och Rofflaskor. KunstHaandv. 31 (cit. fr. c. 1765). BoupptVäxjö 1807. KunstHaandv. 30 (1918; om ä. förh.).
-FODRING, r. l. f. lant. utfodring med rovor. GHT 1895, nr 259, s. 4.
-FORM.
I. jfr form I 1, 9. Östergren (1936).
II. (†) form avsedd för tillredning av rovor?; jfr form II 1. 1 Betsman 1 Rofform 1 Form till Skorpor. BoupptVäxjö 1828.
-FORMAD, p. adj. Den runda rofformade palsternackan. HbTrädg. 2: 73 (1872).
-FORMIG. (rov- 1885 osv. rove- 1820, 1847) Nilsson Fauna 1: 182 (1820).
-FRÖ, se d. o. —
-FÄLT. (rov- 1916 osv. rove- 1801) fält avsett för l. använt till rovodling. Thaer EngLandth. 192 (1801).
-FÖRSÖK. lant. försök som avser att utröna rovans egenskaper (vid odling l. ss. foder o. d.) l. försök varvid rovor komma till användning. LAHT 1907, s. 14.
-FÖRÄDLING. lant. SvVäxtförädl. 1: 421 (1951).
-GALLRARE. jfr -gallring. TurÅ 1945, s. 111.
-GALLRING. jfr gallra, v.3 2 a. Lo-Johansson Stat. 1: 114 (1936).
-GEMOSS l. -GEMÖSS, n.? (rov- 1636. rove- 1636. -giemooess 1636. -giemoss 1636. -giemöess 1636) [senare ssgsleden av lt. gemös, grönsaker (mlt. gemōse); till mlt. mos (se mos, sbst.1); jfr t. rübengemüse o. moröt-gemöss] (†) viss maträtt bestående (huvudsakligen) av rovor. HovförtärSthm 4/8 1636 C. Därs. 20/8. —
-GRAV, r. l. f. (rov- 1749 osv. rove- 1868) (förr) grav för förvaring av rovor; jfr grav, sbst.1 1 a. SmålHembygdsb. 1: 42 (1749).
-GROP. (rov- 1618 osv. rove- 1662) (förr) rovgrav. SUFinlH 5: 264 (1618). 2NF 33: 1176 (1922).
-GRÄS. (rov- 1748. rove- 1697, 1727) (†) = -blast. Roberg Beynon 188 (1697). Linné FörelDjurr. 78 (1748).
-GRÖDA, r. l. f. jfr gröda, sbst. 2. LAHT 1906, s. 42.
-GRÖT. (rov- 17361765. rove- 1669) (†) = -mos. CupVen. A 3 b (1669). Haartman Sjukd. 52 (1765).
-GUBBE.
1) (†) gubbe som säljer rovor; äv. oeg. l. bildl., ss. skämtsam (o. nedsättande) benämning på äldre man: gubbe, gubbstackare. Meurman (1847).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i sg. best. l. i uttr. rovgubbens dag, om den gamla botulfsdagen (den 17 juni, då man brukade så rovor); jfr -eskil o. rovo-onsdag. Dijkman AntEccl. 134 (1678, 1703). Rofgubbens dag. Arrhenius Jordbr. 2: 256 (1860; om ä. förh.).
(1 g) -GULD. (†) oäkta guld. (Sv.) Förgylld med rofguld. (Fr.) À fausse dorure. Nordforss (1805; betecknat ss. familjärt språkbruk). Björkman (1889).
-GUMMA(N), se d. o. —
-GÅRD. (rov- 1639 osv. rova- 1538. rove- 15611814. rovo- 1734, 1756) [fsv. rovo gardher; jfr t. rübengarten] (numera bl. i skildring av ä. förh.) inhägnat jordstycke avsett för odling av rovor. BtFinlH 2: 18 (1538).
-GÄRDE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -land. At skona Sädes-åkern .. Plöjes til .. Rofgiärde et tiänligit stycke af gräsvall och lindor. Broman Glys. 3: 72 (c. 1730). Levander DalBondek. 1: 363 (1943).
-HACKA, r. l. f. lant. hacka för rensning o. gallring av rovor, rotfruktshacka. LfF 1857, s. 272.
-KAX. [växtens knöligt uppsvällda rot användes till människoföda] (†) bot. växten Chærophyllum bulbosum Lin., körvelrova. NormFört. 19 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 244 (1901).
-KLOCKA, r. l. f. [växterna ha köttigt uppsvällda, ätliga rotknölar] (†) bot.
1) växten Campanula rapunculoides Lin., knölklocka. Fischerström 4: 264 (1795).
2) växten Campanula rapunculus Lin., rapunkelklocka; jfr klocka, sbst. 2 c ε, klock-rova. Fries Ordb. (c. 1870). Svensson Kulturv. 515 (1893).
-KORSNING. lant. särsk. konkret; jfr korsa 10 c β. LAHT 1932, s. 1098.
-KYA, r. l. f. [jfr kvi] (†) = -gård. (Sv.) Rooffkyja (lat.) rapicium septum. Schroderus Comenius d 5 a (1639).
-KÅL. (rov- 1685 osv. rove- 16401815) [fsv. rovo kal (i bet. 5)]
1) (numera knappast br.) = -blast; jfr kål, sbst.2 3. Linc. (1640; under rapacia). Rofkåhlen torkas till vintren, då han kokas och gifves boskapen till dricka. Linné Skr. 5: 204 (1732). Dahlbom Insekt. 299 (1837). Cannelin (1939).
2) (†) om maträtt tillredd av rovor. J sku få Fisk och färsker Åål, / Ost å Smör å Rofwe-kåål. Tidfördrijf A 8 a (c. 1695; yttrat av bonde som friar till en flicka).
3) [jfr t. rübenkohl] (†) växten Brassica rapa Lin. var. rapifera Metzg., rova. Hagström SvarVetA 33 (1768). Nyman Bot. 100 (1864).
4) [jfr d. roekål, t. rübenkohl] (numera knappast br.) bot. växten Brassica oleracea Lin. var. gongylodes Lin., kålrabbi, knutkål. Månsson Trääg. 35 (1643). Harlock (1944).
5) (numera knappast br.) bot. växten Brassica napus Lin. (em. Metzg.), (kål)-raps; förr särsk. om den odlade formen Brassica napus Lin. (em. Metzg.) var. napobrassica (Lin.) Rchb., kålrot. Brassica Rapobrassica, eller Rof-Kol, samt tydeligare sagt Kol-Rötter, sås på kall bänck eller sängar. Lundberg Träg. 35 (1754). 2NF (1915). Harlock o. Gabrielson (1951; med hänv. till kålraps).
-KÄLLARE. för förvaring av rovor. PT 1909, nr 274 B, s. 1.
-KÖRVEL. (rov- 17451889. rove- 17841807) [jfr d. roekørvel] (†) = -kax. Jörlin Köksg. 8 (1784). Björkman (1889). Anm. I det äldsta anträffade belägget är det ovisst, vilken växt namnet åsyftar; möjl. avses Anthriscus silvestris (Lin.) Hoffm., hundkäx. (Fr.) Cicutaire .. (cicutaria, efter bladen äro sådana som på cicuta) (sv.) rof-körfvel, en ört. Möller 1: 310 (1745).
-LAMPA. (†) rovoljelampa. Dalin Vitt. 5: 457 (c. 1753; i bild).
-LAND. (rov- 1636 osv. rove- 16401801) jfr land 1 a α. ÅngermDomb. 1636, fol. 119. Vägen till rovlandet bär aldrig i krok. Hembygden- (Hfors) 1913, s. 151 (anfört ss. finländskt ordspr.). TurÅ 1953, s. 13.
-LIK, adj. (rov- 1809 osv. rove- 1824) som liknar en rova. Retzius FlVirg. 170 (1809). särsk. i uttr. rovelik klocka, se klocka, sbst. 2 c ε. —
-LIKNANDE, p. adj. 2NF 17: 1135 (1912).
-LUKT. lukt av rovor. TLandtm. 1897, s. 278.
-LYCKA, r. l. f. (rov- 1883 osv. rove- 16151746. rovo- 1632) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (inhägnat) rovland; jfr lycka, sbst.2 KinnevaldDomb. 22/8 1615.
-MJÖL. (förr) mjöl berett av förvällda, torkade o. krossade rovor (använt vid bakning av rovbröd). Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 5 (1753).
-MOS. (rov- 1749 osv. rove- 15581868) (förr) mos l. gröt av rovor (ss. maträtt). KryddRSthm 1558—59, s. 268. Roffwe mooss medh miölk. Annerstedt UUH Bih. 1: 162 (i handl. fr. 1620). Levander FattFolk 14 (1934; om förh. på 1700-talet).
-ODLARE. LAHT 1904, s. 91.
-ODLING. (rov- 1801 osv. rove- 1868) Thaer EngLandth. 190 (1801).
Ssgr (lant.): rovodlings-försök. BtRiksdP 1903, 9Hufvudtit. s. 29.
-tävling. (År) 1899 beslöt Vesternorrlands läns hushållningssällskap .. att anordna rofodlingstäflingar. LAHT 1912, s. 346.
-OLJA, r. l. f. (rov- 1661 osv. rova- 1581. rove- 1584) [jfr t. rüb(en)öl] ur fröna av olika till släktet Brassica Lin. hörande växter (i sht raps o. rybs) framställd olja, använd för åtskilliga ändamål (förr i sht ss. lysolja, numera i sht för framställning av födoämnen); äv. i utvidgad anv., om olja framställd av fröna av Raphanus sativus Lin. var. oleiferus Metzg. (oljerättika) o. Sinapis alba Lin. (vitsenap); jfr kolsa-olja, raps-olja, rättiks-olja, senaps-olja. TullbSthm 27/4 1581. Till Lamp Ollia uttagit 7 1/2 Kanna Rof Ollia. HovförtärSthm 1741, s. 1978. Åkerman KemTechn. 2: 192 (1832; i utvidgad anv.). HeimdFolkskr. 58: 6 (1898; av rybs). särsk. (†) i uttr. holländsk rovolja, kolsaolja. Åkerman KemTechn. 2: 195 (1832).
Ssgr: rovolje-glyna, r. l. f. [senare ssgsleden till sv. dial. glyn(n)a, blinka, kisa, titta under lugg; jfr nor. dial. glyrna, gly(n)ne, glyna, kasta dystra blickar åt sidan; sannol. till roten i sv. dial. glysa, skimra, titta (se glys, sbst.1)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) rovoljelampa. Spong Kungsb. 19 (1928).
-kaka, r. l. f. (†) = rovfrö-kaka. Alm(Sthm) 1818, s. 42.
-lampa. (förr) lampa vars ljus alstrades gm förbränning av rovolja. SthmBelysn. 42 (1903).
-slageri. särsk. konkret: industriell anläggning för framställning av rovolja. JernkA 1840, s. 188.
-syra, r. l. f. (i fackspr.) om blandning av syror, erhållen vid spaltning av rovolja. Vegetabiliska, feta oljor, .. ävensom lin-, rov- och rapsoljesyror (må icke av utlänning uppköpas för export). SFS 1917, s. 931.
-PARK. (†) rovland; jfr park, sbst.2 1 a α. VetAH 1741, s. 213.
-PENNINGAR, se -pänningar.
-PICK, r. l. m. (i vissa trakter, om ä. förh.) pinne varmed man gjorde hål i marken för rovfrön. Levander DalBondek. 1: 348 (1943). jfr LandsmFrågel. 27: 27 (1930).
-PLANTA, r. l. f. (rov- 1775 osv. rove- 1788) jfr planta, sbst.1 1. Gadd Landtsk. 2: 395 (1775).
-PUDDING. (förr) pudding vari rovor utgjorde en huvudbeståndsdel. Sjöberg Singstock 81 (1832). Ekberg Hvad äta? 216 (1899).
-PURÉ. (förr) jfr -mos. Langlet Husm. 406 (1884).
-PÄNNINGAR, pl. (†) pängar avsedda att köpa rovor för. VDAkt. 1703, nr 376 (åt patienter på sjukhus).
-RAD. rad av rovor (som växa på ett rovfält). Arrhenius Jordbr. 2: 259 (1860).
-RAGU. (förr) ragu på rovor. Warg Bih. 61 (1765).
-RAPS. (rov- 1845 osv. rove- 1867) [jfr t. rübenraps] (numera bl. mera tillf.) den (för de oljehaltiga frönas skull) odlade växten Brassica rapa Lin. var. oleifera Metzg., rybs; förr äv. allmännare, om (växt av) arten Brassica rapa Lin. Lundequist Landtbr. 447 (1845). (I Sverige odlas bl. a. varieteter av) rofrapsen eller rofväxten (Brassica Rapa L.), som växer vild i mellersta och södra Europa och måhända är endast en afart af den vanliga åkerkålen. NF 2: 1064 (1878). Simmons Jönsson 380 (1935).
-RAPSAT. (†) om rybs o. närstående växter (jfr -raps). Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 58.
-RAPUNSEL. [jfr t. rübenrapunzel] (†) = -klocka 2. Campanula, Rof-rapunsel, sås litet hos oss men i Holland i alla kålgårdar. Linné Diet. 2: 171 (c. 1750).
-RENSARE. person som arbetar med rensning av rovor. Ekblom Åka 124 (1933).
-RIVARE, r. l. m. (numera bl. mera tillf.) apparat för rivning av rovor. SydsvD 1870, nr 1, s. 4.
-RIVNINGS-MASKIN. (numera bl. mera tillf.) = -rivare. UB 3: 313 (1873). SDS 1896, nr 123, s. 4.
-RUND, adj. rund som en rova. Lundegård DrMarg. 1: 187 (1905).
-RÄTTIKA. (rov- 1659. rove- 1685) [jfr ä. d. roereddike, mlt. rōveredik, t. rübrettich; växtens huvudrot är rovliknande] (†) (viss sort av) växten Raphanus sativus Lin., rättika. Franckenius Spec. D 2 b (1659). Rudbeck HortBot. 96 (1685).
-RÖJA, r. l. f. (rov- 1654. rova- 1631. rove- 1620. rover- 1627) [fsv. rofna ryþia, rovo ryþia] (†) = -svedja. KongaDombRenov. 1620, s. 6 a. GullbgDomb. 28/9 1654.
-SAFT. (rov- 1759 osv. rove- 1765) av rovor pressad saft (förr använd ss. läkemedel). Haartman Sjukd. 2: 2 (1759). Gurgelvatten af rofsaft. Darelli Sockenapot. 90 (1760).
-SELLERI. [växtens rot är rovliknande] (†) den odlade växten Apium graveolens Lin. var. rapaceum (Mill.) DC., rotselleri. Retzius FlOec. 60 (1806).
-SKAFT. (numera föga br.) rovstjälk. Collan Kalev. 2: 32 (1868).
-SKAL. Schroderus Comenius d 5 a (1639). särsk. (mera tillf.) bildl., ss. beteckning för ngt obetydligt. Detta rofskalet .. är .. det minsta torpet på Bertilas mark. Topelius Fält. 4: 218 (1864).
-SKALARE. särsk. [jfr t. rübenschäler, öknamn på bonde] (†) ss. nedsättande personbenämning. Topelius Fält. 2: 411 (1856).
-SKALNING. Fahler FängFångl. 98 (1918).
-SKÄRARE, r. l. m. (numera bl. mera tillf.) rotfruktsskärningsmaskin. SkånHushFHandl. 1858, nr 2, s. 45.
-SKÄRNING. sönderskärning av rovor. Wikforss 2: 426 (1804).
Ssg: rovskärnings-maskin. (numera bl. mera tillf.) rotfruktsskärningsmaskin. SFS 1864, nr 73, s. 7.
-SKÖRD. (rov- 1833 osv. rove- 1801) abstr. o. konkret(are). Thaer EngLandth. 191 (1801). Rofskördar på 70 à 80 ton per hektar. Hellström NorrlJordbr. 416 (1917).
-SLAG. jfr -sort. Arrhenius Jordbr. 2: 244 (1860).
-SMAK. (smak som erinrar om) smak av rovor. När kor fodras med rofvor .. så får mjölken en högst obehaglig rofsmak deraf. JournManuf. 2: 27 (1826).
-SOPPA, r. l. f. (rov- 1733 osv. rove- 17491764) (förr) soppa vari (sönderkokta) rovor var den viktigaste ingrediensen. Egerin Kokb. 18 (1733). Fahler FängFångl. 70 (1918).
-SORT. sort av rovor. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 56.
-SPAD. vatten vari rovor kokats (förr använt ss. läkemedel). Haartman Sjukd. 2: 2 (1759).
-STAM. (i fackspr.) (gm förädling l. odling uppkommen) stam av rovor. LAHT 1915, s. 367.
-STAMPA, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) = -mos. Aurivillius Gr. 47 (1684). Rof- och pärstampa med ”surfisk”. Modin GTåsjö 244 (1916).
-STJÄLK. stjälk på rovplanta. BotN 1852, s. 128.
-STRÄNG, r. l. m. (numera föga br.) om den smala del av rovans rot som går rakt nedåt från den förtjockade delen. Ahlman (1872). Wessman SamlOrd 2: 111 (1930).
-STUKA, r. l. f. jordtäckt hög vari rovor upplagts för (vinter)förvaring. UNT 1920, nr 3107, s 4.
-STUVNING. särsk. konkret, om (förr använd) maträtt bestående av stuvade rovor. Hallstén o. Lilius (1896).
-STYCKE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -land. Levander DalBondek. 1: 363 (1943).
-STÅND. = -planta. Fischerström 3: 96 (1783).
-SVED. (rov- 1618 osv. rovo- 1646) (förr) = -svedja. SUFinlH 5: 310 (1618). Levander DalBondek. 1: 348 (1943).
-SVEDJA, r. l. f. [fsv. rofna sviþia] (förr) svedjeland avsett för rovodling. Hülphers Norrl. 4: 303 (1779).
-SÅD. (rov- 1765. rove- 1628c. 1645) (†) = -spad. Månsson Ört. 102 (1628). Gurgelvatnen af .. Rofsod med Johannisblommor. Haartman Sjukd. 197 (1765).
-SÅDD, r. l. f. (rov- 1840 osv. rove- 1727) Serenius EngÅkerm. 222 (1727).
-SÅNING. rovsådd. VästmFmÅ 13: 90 (1772).
-SÅNINGS-MASKIN. lant. Plagemann Res. 1: 65 (1851).
-SÄDE. (†) rovsådd l. rovodling; jfr rove-säd. Rofsäde idkas knapt til husbehof, och månge köpa dem heldre af andra. VetAH 1757, s. 271.
-TEG, r. l. m. (numera bl. tillf.) jfr -land, -svedja. (I Junsele) brännas ej roftegar på utmarken, som i de andre Socknar. Hülphers Norrl. 4: 196 (1779).
-TIONDE, sbst. (rove- 1678) (förr) tionde av rovor. SynodA 1: 147 (1678).
-TJUV. (rov- c. 1730 osv. rove- c. 16401674. rovo- 1730) person som stjäl rovor (från rovfält); förr äv. allmännare, ss. skämtsamt tilltalsord: skojare. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 112 (c. 1640). Huru står tee mä däij, din gamble rofwetiyfwer? Beronius Reb. C 1 a (1674).
-TÅNG. [sv. dial. (Finl.) rovtånge] (†) = -sträng. Juslenius 238 (1745).
-TÄPPA, r. l. f. (rov- c. 1753 osv. rove- 16241681) (numera bl. tillf.) = -gård. KongaDombRenov. 1624, s. 40 a. Rofvan lockar så mången vägfarande in öfver gärdsgården i Rof-täppan. Dalin Vitt. 6: 92 (c. 1753).
-UTFODRING~020. lant. utfodring med rovor. Grotenfelt Mejerih. 146 (1886).
-VED. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ved som förr antändes på rovland för att man skulle få aska att gödsla rovorna med. Levander DalBondek. 1: 363 (1943).
-VITING, m. l. r. [jfr t. rübenweissling] (†) rovfjäril; jfr rove-vissling. Rebau NatH 1: 608 (1879).
-VIVEL. entomol. skalbaggen Ceutorrhynchus rapæ Gyll., kålvivel; jfr raps-vivel. Arrhenius Jordbr. 2: 213 (1860). Rovviveln .. är blågrå .. och lever inuti bladskaften och stjälkarna på unga kålplantor. SvUppslB 16: 523 (1933).
-VÄLLING. (rov- 1783 osv. rove- 1868) (förr) välling tillredd av rovor, mjölk o. gryn. Fischerström 3: 97 (1783). Högberg Vred. 3: 253 (1906).
-VÄXT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2697). (numera bl. tillf.)
1) växtlighet hos rovor, tillväxt av rovor. Serenius EngÅkerm. Bih. 19 (1743). Stark Rof-växt. Fischerström 3: 95 (1783).
2) om (växt av) arten Brassica rapa Lin.; jfr -raps o. rova, sbst. 1. NF 2: 1064 (1878). 2NF 4: 29 (1905).
-ÅKER. (rov- 1727 osv. rove- 15821652) [fsv. rofna aker] rovland, rovfält. PErici Musæus 5: 293 b (1582).
-ÅL. [jfr d. roeål, t. rübenälchen; masken angriper rovornas rötter] (föga br.) zool. rundmasken Heterodera Schachtii Schmidt, betål, havreål. Stuxberg (o. Floderus) 1: 729 (1901).
B (†): ROVA-GÅRD, -OLJA, -RÖJA, se A.
-VATTEN, se C.
C (†): ROVE-BLAD, se A.
-BRÅTE. rovsvedja; jfr bråte, sbst.2 1. GT 1787, nr 115, s. 2.
-BYXSÄCKSFLASKA, r. l. f. rovformig fickflaska; jfr rov-flaska. SmålHembygdsb. 1: 34 (1749).
-BÖRDA, se A.
-FALL. rovsvedja. GullbgDomb. 14/2 1626.
-FAN, sbst. [senare ssgsleden är sv. dial. fan, n., blad av storbladiga växter; sannol. etymologiskt identiskt med -fan i renfan (se renfana) o. med fan, sbst.3] rovblast. Dähnert 250 (1746).
-FJÄRIL, se A.
-FLADDRARE, m. l. r. rovfjäril. 1Brehm III. 2: 84 (1876).
-FLASKA, -FORMIG, se A.
-FRÖ, se rovfrö.
-FÄLLA, r. l. f. (rove- 16251868. rovo- 1615) rovsvedja. VRP 30/9 1615. Därs. 1625, s. 189. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 103 (1868).
-FÄLT, -GEMOSS, -GRAV, -GROP, -GRÄS, -GRÖT, -GÅRD, -KÅL, -KÖRVEL, -LAND, -LIK, -LYCKA, -MOS, -ODLING, -OLJA, se A.
-PEPON. ett slags pumpa med rovformiga frukter. (Lat.) Pepo rapiformis. (Sv.) Roofwe peponer. Rudbeck HortBot. 88 (1685).
-PLANTA, -RAPS, -RÄTTIKA, -RÖJA, -SAFT, -SKÖRD, -SOPPA, -SÅD, -SÅDD, se A.
-SÄD. i uttr. hava sin egen rovesäd, själv odla rovor; jfr rov-säde. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 112 (c. 1640).
-TIONDE, -TJUV, se A.
-TÅRTA. [jfr t. rübentorte] maträtt i form av en tårta med kokta o. söndermosade rovor ss. huvudbeståndsdel. HovförtärSthm 21/1 1636 D. Oec. 249 (1730).
-TÄPPA, se A.
-VATTEN. (rova- 1628, 1642. rove- 1613) destillat på rovor. Chesnecopherus RegIter D 3 a (1613). Rofwawatn .. är gott för frost. Månsson Ört. 77 (1642).
-VISSLING, m. l. r. [jfr t. rübenweissling] rovfjäril; jfr rov-viting. Dahlbom Insekt. 158 (1837).
-VÄLLING, -ÅKER, se A.
D (†): ROVER-RÖJA, se A.
E (†): ROVO-FRÖ, se rovfrö.
-FÄLLA, se C.
-GÅRD, -LYCKA, se A.
-ONSDAG. dels om onsdagen före midsommar, dels om onsdagen efter midsommar (då man brukade så rovor); jfr rov-eskil, rov-gubbe 2. Ullenius Ro § 67 (1730).
-STOCK. rova som sättes för att ge frö till utsäde. Thet fröet, som man sielf tager af the vthsatta Rofvo-stockar, kommer bettre fort, än thet, som ifrån vthlendska orter hemtas. Ullenius Ro § 67 (1730).
-SVED, -TJUV, se A.
Spoiler title
Spoiler content