SKALPÖR skalpö4r l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[till SKALPERA efter mönster av sådana ordpar som MASSERA : MASSÖR, RETUSCHERA : RETUSCHÖR; jfr äv. fr. scalpeur, till scalper, skalpera, av eng. scalp]
(mera tillf.) skalperare; äv. oeg., om person som (köper o.) klipper av (kvinno)hår. Högberg Baggböl. 1: 148 (1911; oeg.).
