SKATOL skatå4l, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. skatol, fr. scatol; till gr. σκῶρ (gen. σκατός), dynga, träck (se SKARN)]
kem. om ett vid äggviteämnens förruttnelse bildat ämne (C9H9N), som bl. a. ingår i människoexkrementer o. i stor utsträckning åstadkommer deras lukt. Hammarsten FysiolK 287 (1883). Smith OrgKemi 266 (1938).
