publicerad: 1970
SKATTA skat3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Skråordn. 272 (1589: skattinghes ööl), GävleTb. 65 (1603: skattings mänd, pl.)), -NING; -ARE, se avledn.
Ordformer
(schat- 1525—1644. schatt- 1613—1661. skat- 1525 (: skatninge mennene)—1725. skatt- 1522 osv.)
Etymologi
[fsv. skatta; jfr fd. skattæ, fvn. skatta (i bet. 1), nor. dial. skatta (i bet. 2), mlt. o. lt. schatten, mnl. o. holl. schatten, fht. scazōn, scazzōn, hopa skatter, mht. schatzen, samla skatter l. pengar m. m., schetzen (i bet. 1, 4, 5), t. schatzen (i bet. 1), schätzen (i bet. 4, 5, 6); avledn. av SKATT; i bet. 4 o. 5 är ordet sannol. lånat från (l. påverkat av) mlt. — Jfr OSKATTBAR, OSKATTLIG, SKATTERA, v.2]
1) lägga skatt (se d. o. 3) på l. taga l. uppbära skatt (äv. avrad) av (ngn l. ngt); beskatta (ngn l. ngt); utom i oeg. l. bildl. anv. (se b) o. i ssgr o. avledn. numera föga br.; förr äv. dels: brandskatta (stad o. d.), anträffat bl. i uttr. skatta (stad o. d.) om (så l. så mycket), brandskatta (stad osv.) på (så l. så mycket), dels: taga l. uppbära (ngt) i skatt (av l. från ngn). Så förmelder och Sverigis lag, att bondhe bör icke skatte bonde. G1R 20: 284 (1549). Konung Phul (av Assyrien) .. skattadhe aff Menahem Israels Konung, ett tusende Centener .. Silffuer. Lælius Bünting Res. 1: 174 (1588). (Han) skattade strax hela Landet som honom hadhe handgångit, och fick een stoor Summa Penningar. Petreius Beskr. 2: 257 (1614). Åffta Haffwer din fader / warith på min skadha, / .. Siu tÿnner aff deth hwita sölwer, / då skatha (dvs. ”skattade”) din fader ifrå migh. Visb. 1: 455 (c. 1621). (Fältmarskalk Holk) hafver varit vedh Hall, der förestaden i brandh satt, och staden om tusendh daler skattadh. OxBr. 3: 465 (1633). (Danskarna) nögde .. sig med at afskicka 4000 Man til at hålla Malmö inspärradt och skatta landet deromkring. Loenbom Stenbock 2: 26 (1758). Sven Heurlin .. (hade) frågat dem, om de missunnade Bonden, att han hade en skärf öfver, då alla skattat honom. Liljecrona RiksdKul. 364 (1840). Dalin (1854; angivet ss. föga br.). — jfr AV-, BE-, FÖR-SKATTA, LANDS-SKATTNING o. O-SKATTAD. — särsk.
a) i utvidgad anv.
α) (räkna o.) uppföra (i längd l. jordebok o. d.) för beskattning, skattskriva l. skattlägga; med personligt l. sakligt obj.; äv. i uttr. vara l. bliva skattad för, förr äv. före (så l. så mycket), om person l. jord o. d.: vara osv. uppförd (i längd l. jordebok o. d.) för (så l. så mycket) i skatt; stundom närmande sig l. övergående i 4. Schroderus Liv. 837 (1626). Skattmästarna höllo en Mönstring, hwilket plägade skee hwart fämte Åhr, tå skattades Hufwudtalet på Borgerskapet, tryhundrade tusende, siw och tiughu tusende, twå och tiughu. Därs. 917. (Två finnar i Västerbergslagen förklarade att förpaktaren Anders Lochman) tagher större tiond af dem, än de äre blefne skattadhe före. KamKollP 1: 395 (1633). (Lantmätaren må icke) understå sig göra någon förändring i .. Kronans jordeböcker, eller att skatta och taxera eller i öretal lägga någon by eller gård högre eller mindre, än hittills vanligt varit. SamlLandtm. 1: 15 (1635). Om dhe (dvs. vissa hemman) .. kunna draga mehra vthlagor än dhe äre skattade före i Cronones Jordebook. VDAkt. 1674, s. 458.
β) i fråga om avlockande l. avpressande av pengar l. ägodelar o. d. på ett sätt som mer l. mindre påminner om upptagande av skatt(er): preja l. pungslå l. plundra; förr särsk. i uttr. skatta ngt av ngn, preja l. pungslå l. plundra ngn på ngt. Inge wårdmän (dvs. vakter) dierffues att skatte dryckespenninger aff någhon, widh 3 marck. PrivSvStäd. 3: 288 (1575). Item, warder Pelegrimerne wijst, på hwilket rum Judas kyste Christum. .. Thet ståår til troende, at sådant är vptenckt aff them j Jerusalem, på thet the kunne aff Pilegrimerne någhra Penningar skatta. Lælius Bünting Res. 2: 52 (1588). (För advokaterna) gäller .. alt lijka, hwadh för vthgång Lyckon gifwer i Rätten, at the allenast them, som the sigh at förswara antagit hafwa, skatta, hydha och vthpunga. Forsius Fosz 389 (1621; lt. orig.: schatten). Visst var, att .. (den hemvändande studenten) vunnit mer färdighet i att slåss än i theologien. På hemvägen hade han mellanåt skattat en ensam köpesven. Lundegård DrMarg. 1: 203 (1905).
b) (fullt br.) i oeg. l. bildl. anv.: hämta avkastning l. produkt(er) o. d. från (ngt) l. taga en del (l. allt) av det som finnes i l. på l. hos (ngt l. ngn) l. minska på (ngt) gm att ta en del därav, beskatta (se d. o. 1 f) l. ”tulla” l. snylta på l. plundra (särsk. i uttr. skatta ngt l. ngn på ngt, stundom äv. för ngt, för att få ngt); äv. med avs. på vad som tages: hämta l. borttaga l. plocka l. skörda o. d.; äv. abs. Trackta the skadlige Diuren (dvs. parasiterna) tin Dufwor at skatta, / Skaltu (osv.). Arvidi 155 (1651). Kråkor samlade sig i otalig myckenhet på kornåkrarna och skattade Sädesskylarna. VetAH 1801, s. 94. Äggen (i ejdrarnas reden), som .. kunde förståndigt skattas, utan att fogelantalet derigenom minskades. Nilsson Fauna II. 2: 490 (1858). HbTrädg. 2: 33 (1872; abs.). Jean. .. Vi hade en stor .. (fläderbuske) som just stod i blom. Den skattade jag på allt hvad den egde, och så bäddade jag i hafrelåren. Strindberg Julie 29 (1888). Källaren skattades på kostbara drycker. Rydberg Sing. 9 (1894). Det egendomliga för Västeråsgurkorna är, att de skattas mycket späda vid en längd af 3 à 5 cm. 2NF 33: 400 (1921). Gamla alar och björkar hade i ungdomen skattats för löv. Suneson GGrund 110 (1926). Särskilt under det andra världskriget ha skogarna (i Skottland) blivit hårt skattade. SvGeogrÅb. 1948, s. 33. särsk.
α) i fråga om borttagande av honung o. vax ur bikupa o. d.; äv. bildl. Där som biståckar ähre på gården, skall däijan wårda sig därom, att the i rättan tid bliffwa skattade. Rosenhane Oec. 32 (1662). I Ny Bör han (dvs. lantmannen) .. Skatta Bien. Bruno Gumm. 237 (1762). Alm(Gbg) 1776, s. 36 (abs.). Många biskötare skatta kupor af alla former på våren, vanligen två gånger. Dahm Biet 150 (1878). Stadskomministern i Vexiö, Wieselgren, egde år 1771 ej mindre än 467 kupor, ur hvilka han skattade 14 tunnor honung och 350 ℔ vax. Möller Jordbr. 119 (1881). Jag har sparat, sparat, sparat. Och nu! Nu vill de (dvs. släktingarna) skatta mig, just som man skattar honung i flitens kupa. Bergman Patr. 10 (1928). jfr BI-SKATTA, BI-SKATTNING o. O-SKATTAD.
β) i fråga om utnyttjande l. exploatering av källor l. arkiv l. litterära förebilder l. figurer o. d. för (vetenskapligt l. konstnärligt) författarskap. UrKorrCronholm 57 (1851). Utom från historien tog man också typer från litteraturen. Så skattades Molière på sina karaktärer, Tartuffe, Harpagon o. s. v. Mjöberg Stilstud. 66 (1911). Framför allt ha .. de italienska arkiven skattats av en grupp finländska forskare, vilka .. nått vackra resultat. HT 1937, s. 338.
γ) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om vad som borttages l. skördas o. d., skörd. Hvad jag förmått jag gossen har sändt. Min skattning ur skogen, / Tie gyllene äpplen. Jag fler i morgon skall skicka. Adlerbeth Buc. 20 (1807).
2) betala l. erlägga skatt (se d. o. 3), i sht förr äv. avrad; stundom äv. med sakligt subj., betecknande jord o. d.: bära l. ge i skatt; äv. tr.: betala l. erlägga (ngt) i skatt, förr äv.: betala skatt för (ngt; se b); särsk. i uttr. skatta (ngt) till l. (företrädesvis i bildl. anv., se c) åt ngn l. ngt, förr äv. (med indirekt obj.) skatta ngn (ngt). Mesa the Moabiters Konung hadhe mong fåår, och han skattadhe Israels Konunge vll aff hundradhe tusend lamb, och aff hundradhe tusend wädhrar. 2Kon. 3: 4 (Bib. 1541). Bönder, hwilke .. Torpere hafwe boendes som them skatte. SUFinlH 1: 168 (1601). Rätwijse män, som .. iorden skodha och see, huadh hon må och gitter skatte Konunge sinom, så at Konungenom skeer rätt och ingom skatskyldighom orätt. Lagförsl. 178 (c. 1609). (Vid riksdagsmannaval i stad) beräknas rösterne efter hwad hwar och en af de wäljande til Staden skattar. RO 1810, § 14. De (norska sändemännen) hade kommit för att taga skatt, men jämtarna ville hellre skatta till sveakonungen och hade tilltygat dem illa. Heidenstam Svensk. 1: 103 (1908). Östergren (1939: åt). — särsk.
a) i uttr. skatta för, förr äv. före l. av ngt, betala l. erlägga skatt för ngt. Skatta för inkomst, förmögenhet. Synes wara oskäl at skatta aff thet godz som (vid skeppsbrott) bortkommer, Men meningen är, at förkommer godzet, ware hans skadhj som thet miste, staden bör intit mista sitt. OPetri 4: 320 (c. 1540). The Hemman som ödhe liggia .. och Bonden försäkringh giordt at bebyggia och sedhan skatta före. Stiernman Riksd. 1000 (1642). Mureriarbetarne erhöllo vid nästa taxering nedsättning på sina kontributioner, så att de numera endast behöfva skatta för 500 kronor (i inkomst). Strindberg NRik. 24 (1882). Kulturen 1938, s. 142.
b) (†) betala l. erlägga skatt för (jord o. d.). Tolfmän lofwade medh dett första jämpka grannerna emellan, så att huar fåår Rätt (i laxfisket) effter som han skattar iorden i by. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 79. Öster Tåsiö Finntorp .. bebor nu för tijden tvenne Finnar, hvilka skatta tillhopa 8 sädesland. Modin GTåsjö 149 (i handl. fr. 1704).
c) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk.: ge bidrag (till ngt) l. ge (i bidrag) l. tillhandahålla l. avstå från (ngt till l. åt ngn l. ngt); med personligt l. sakligt subj.; äv. refl.; numera företrädesvis i α. Det hände sig at lemmarne / Uproriskt upsåt fatta / Mot Magan, och förtröt', at de / Till henne skulle skatta. Frese VerldslD 161 (1726). Det är oundgängligt .. att luft och haf och skog och jord dagligen skatta till menniskans bukfyllnad. Leopold 5: 370 (1795). Äfven i tiden gifves ett högre .. ett helt, till hvilket hvarje del måste skatta sig och allt sitt, och endast derigenom förvara sin rätta sjelfständighet. Wallin Rel. 4: 123 (1824). På mitt väggur hörde jag, hur Tiden / Med jernsteg trampade på menskoslägter, / Som våndades, likt drufvor i en vinpress, / Att skatta åt den mäktiga tyrannen / De söndertrådda varelsernas must! Atterbom LÖ 2: 100 (1827). Hans vänner .. skattade gerna till uppfyllande af hans små behof. Lilljebjörn Minn. 161 (1874). En svajande plym af brokiga fjädrar, till hvilken mången tupp fått skatta af sin prydno. Nordlund Skolförh. 90 (1893). särsk.
α) i uttr. som ange att ngn offrar (se OFFRA 3 a β) l. hemfaller l. hänger sig l. ägnar sig l. sina tankar åt l. lägger an på l. ger efter för l. är underkastad ngt; stundom äv. med sakligt subj.; vanl. i uttr. skatta åt, i sht förr äv. till ngt. Jag som en ann åt Svaghet skattar; / Och då jag högt åt andra skrattar, / Jag åt mig sjelf i tysthet ler. Kellgren (SVS) 1: 269 (1778). Ett folk, som blott skattar åt jorden, det krälar der utan ära, tills det begrafves deri utan afsaknad. Wallin 2Pred. 3: 145 (1822). Genom sitt försök att återgifwa den första segersången (av Pindaros) i romantisk form, har herr Janzon skattat åt tidens anda. SKN 1842, s. 28. Af Rousseauska naturlighetsdogmen .. hade det blifvit en följd, att dygden ansågs tillhöra de lägre stånden, företrädesvis .. landtmannen. Lindegren skattar något, men icke mycket, till denna fördom. Ljunggren SVH 3: 349 (1881). Att äfven .. (N. N.) skulle skatta åt frestelsen att säga något roligt och effektrikt, låg i sakens natur. VL 1893, nr 48, s. 2. Örtengrens stämma äger vacker klangfärg, men skådespelaren synes skatta för mycket åt välljudet och för litet åt karaktären. NordRevy 1895, s. 115. (Fiolspelarens) repertoar skattade alltmer åt det längtanssjuka och melankoliska. Johansson RödaHuv. 2—3: 284 (1917). Maningen till meningsfränder och medarbetare att inte skatta åt stämningsrus. UrDNHist. 1: 139 (1952). särsk. i uttr. som ange att ngn l. ngt är underkastad (underkastat) förgängelsen l. går under l. försvinner l. dör; numera vanl. i uttr. skatta åt förgängelsen. Allt skattar, liksom vi, åt vansklighetens lag. Blom 10 (1792). Vextnaturen sträfvar till oförgänglighet, under det djurens skattar till förgängligheten. Agardh Bot. 1: 303 (1830). Man kunde sätta en million mot ett runstycke, att grefve Brahe aldrig skulle hinna qvittera tvänne qvartaler af denna pension (som han erhållit efter K. XIV J:s död), innan äfven han skattat åt förgängligheten. Ahnfelt HofvLif 2: 191 (1880). Minns du ett vemodssken från himlens ovanskliga stjärnor? / Ack, åt förgängelsens lott skatta de äfven till slut. Rydberg Dikt. 2: 22 (1891). (Magnus Been) skattade tidigt .. åt förgängelsen. Ahnfelt Minn. 1: 4 (1905). I Upsala ha en del äldre och svaga eller alltför krontunga träd skattat åt förgängelsen (vid stormen). Upsala(A) 1928, nr 109, s. 1. Lotsstugan .. har nu skattat åt förgängelsen. Asplund LivSmultr. 105 (1945).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. skatta med ngt (till l. åt ngt), bidraga med ngt (till ngt l. till förmån för ngt) l. (motsv. α) offra (åt ngt) medelst ngt. Åt menskligheten dock, ehur förtjent man är, / Med något svaghetsfel förmodligt måste skattas. Leopold 1: 260 (1808, 1814). (C. G. v. Brinkman) blef .. i stånd att utföra ett mecenasverk, större än något, hvarmed enskilt Svensk man skattat till den djupa fosterländska bildningen. Fahlcrantz i 2SAH 24: 175 (1848). En hvar i denna sorgefulla tid / Åt eget land med sina tjenster skattar. Jolin UHansDr 90 (1860). CVAStrandberg 5: 347 (1865).
γ) (†) lämna avkastning, avkasta. Boskaps-skötslen (i Birkkala socken) idkas .. icke med .. sorgfällighet och omtanka .., hwarföre boskapen .. icke skattar som sig borde. SamlRönLandtbr. 4: 345 (1783).
d) ss. vbalsbst. -ning, betalning av skatt(er); utom ss. förled i ssgr numera bl. tillf. Herodes och andre .. wille epter theres herres befalning haffua skatten vth (som de flesta judar ansågo otillbörlig), och therfore epter ther sådan twist war om skatningen, meente nw the phariseer .. at (osv.). OPetri 3: 349 (1530); jfr 1. Lind 1: 1877 (1749). Klint (1906).
3) [jfr 1, 2 d] (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv. (jfr 1 b γ, 4 f): skatt l. pålaga l. avgift; särsk. om avgift som bergsmän hade att betala till gruvkassa för rätt att tillgodogöra sig rasmalm. Hanns n(åde) (hade) Lagtt thenne skattningh och hielp påå ij Silffuer och annen dell, som the sielff (dvs. ständerna) wttloffuett hade för ähnn hann kalladhe thett fremmande (krigs-)folk inn wdhi Landitth. G1R 1: 125 (1523). Presterne vnderstå sigh att läggie .. (befolkningen) nyie Skatningar opå. SUFinlH 4: 240 (1614). Bergv. 1: 44 (1621; om avgift för rätt att tillgodogöra sig rasmalm). I juli 1669 föll .. för 20:e paret tredje (gruv-)gången, vars parlagare begärde få behålla denna malm mot rimlig skattning. Lindroth Gruvbrytn. 1: 181 (1955).
4) [jfr motsv. anv. i mlt., mht. o. t.; jfr äv. 1 a α] (efter bedömning) åsätta (ngt, förr äv. ngn) ett ekonomiskt värde, värdera; numera vanl. allmännare (oftast med sakligt, stundom med personligt obj.), i fråga om handlingen att efter (subjektiv) bedömning antaga l. ange att ngt (l. ngn) har en viss vikt l. storlek l. hastighet l. styrka l. ett visst läge l. att ngt l. ngra utgör(a) ett visst antal o. d.: beräkna l. uppskatta; stundom äv. refl.; jfr 5. Ept(er) th(et) (pantsatta huset) eÿ wart i gh(e)n løøst dømd(es) hus(et) ho(no)m til at han skwlle læta skatte th(et) och betale hwad hus(et) war betre æn han til acht(er)s war. OPetri Tb. 31 (1524). 3Mos. 27: 2 (Bib. 1541; refl.). Presten .. skal (för lösen av person som lovats åt Herren) skatta honom effter som hans hand som löfftet giordt haffuer, förwerffua kan. Därs. 8. Handlar .. (fredlös man) eij så medh målzäganden, at han innan natt och åhr effter thet han rymdt ähr kan af Konungen frid fåå, tå skole tolf män hans iordagodz skatta, och mäta huru godha the ähre; sedhan skole the nästom frändom hembiudas at inlösa. Lagförsl. 468 (c. 1606). (Människan) Kan myggor se som bärg, med fierran när förena, / Och skattar Strålens tyngd, des hastighet och fart. SPorthan (1767) i UrFinlH 631. Den talrike fienden, som förlitade sig på ingen ting annat, än sitt antal, och efter ögonmåttet skattade båda slagtlinierna, började träffningen utan ordning. Kolmodin Liv. 2: 306 (1832). Ingendera av dessa gränslinjer (dvs. de klimatiska träd- o. snögränserna) kan objektivt mätas med hänsyn till sitt absoluta läge, utan endast mera subjektivt skattas. Ymer 1918, s. 72. Det utvalda området (av Vintergatan) granskas bit för bit och man skattar ljusstyrkan inom de olika partierna. Tamm o. Wallenquist Amatörastr. 7 (1942). — jfr BE-, NED-, TILL-, UNDER-, UPP-, ÖVER-SKATTA, HUS-SKATTNING o. O-SKATTAD. — särsk.
a) i förb. med bestämning styrd av prep. till, förr äv. för l. före l. på, angivande värde l. vikt l. storlek l. mängd o. d. som utgör resultat av skattningen; stundom äv. i förb. med motsv. bestämning utan prep.; jfr c. Tha sskatthade and(er)ss gwlssmidh och e(ri)k gwlssmidh en ringh .. ffør xi øre. ArbogaTb. 3: 333 (1522). (Husets) wärde som thet nu är skatted före, n: — 180 daler. 3SthmTb. 5: 33 (1603). 5 regementer rytter .., dem han skattar på 2,000 hestar. AOxenstierna 7: 562 (1632). (Francis Drake) lende .. medh try och tiugu Skep, och itt rijkt Byte, til någre Millioner Guld skattat, tilbaka vthi Engeland. Schroderus Os. III. 2: 259 (1635). Keijsarens armee här neder skattade sigh till 60,000. RP 7: 402 (1639). Sjelfva ön (Chios) .. skattas till 100 eller 120 Turkiska mil i omkretsen. Eneman Resa 1: 72 (1712). Stofölet skattades (enl. Östgötalagen) endast hälften så mycket som hingstfölet. Hildebrand Medelt. 1: 954 (1894). Hon var en monumental företeelse med en kolossal midja, det gick inte att skatta henne värst mycket under hundra kilo. Aronson Medalj. 21 (1935). (†) En wäria full med demanter .. som skattas 16000 R(ichs)-d(ale)r. Ekeblad Bref 2: 286 (1662; rättat efter hskr.).
b) i förb. med obj. med inf. (l. motsv. satsförkortning utan obj., utgående från opers. konstr.) l., i passiv sats, subj. med inf.; jfr 5 a. (A. Possevino) skattar icke ther (dvs. i Moskva) öffuer 30. tusend personer wara. Petreius Beskr. 1: 31 (1614). (Merkurius) skattas at wara 4 gånger mindre än Jorden. RelCur. 19 (1682). Weste FörslSAOB (c. 1815).
c) (†) åsätta förmögenhet tillhörande (ngn) ett värde, taxera (ngn) för förmögenhet; äv. refl. (äv. med reciprok bet.); äv. motsv. a, dels i uttr. skatta ngn till (så l. så mycket), skatta ngns förmögenhet till (så l. så mycket), dels i uttr. skatta ngn för (en summa), värdera ngns arbete till (en summa). Sak. 11: 13 (Bib. 1541: för). Det är både anständigt och hederl:t at Academici skatta sig sielfwa sig emellan. ConsAcAboP 10: 342 (1712). Om de sig ved skatningen intet rät skulle angifva deras förmögenhet, så hafva de öfrige i quarteret .. anledning at skatta dem efter billigheten. BrinkmArch. 1: 170 (1713). Carl XII Bref 410 (1716; refl.). Palmblad Fornk. 2: 553 (1845: till).
d) (†) i uttr. skatta ngt mot ngt (jfr 5 e), värdera l. sätta ngt till samma värde som ngt, värdera ngt ss. likvärdigt med ngt; jfr MOT, prep. I 11 b. Plato skattar 1. ℔ .. (guld) mot 12. ℔ .. (silver). Thet och så gullit hafuer i Rom, i Käyser Vespasiani Regements tijder. Stiernhielm Arch. H 1 a (1644).
e) i uttr. skatta ngt högt (jfr 5 f), förr äv. dyrt, åsätta ngt ett högt värde, beräkna ngts värde högt, värdera ngt högt; ofta utan tanke på fixerat värde, närmande sig l. övergående i 5 f; förr äv. i p. pr. med gerundivisk bet., i uttr. dyrt skattande, som bör värderas högt, värdefull. Lijka såsom fremmande wahrur dyrckas och skattas almeent vtaff osz högt, och wåre egne Wahrur .. förachtas, så skeer och medh wårt egit tungomåål sammaledes. Schroderus Ratich. D 3 b (1614). Hvadh licenterne vedhkommer, de stå i mitt förslagh (till stat) högt, men högre i E. K. M:ttz schrifvelse. Fruchtade jag mig icke för hinder, som af fiender .. kunne inkastas, så ville jag fuller skatta dem så högt, men (osv.). AOxenstierna 13: 10 (1635). På (hornet) war til at finna ett dyrt skattande Arbeete aff allehanda dhe skiönaste Bilder och Affmåhlningar. RelCur. 50 (1682). Ju swartare och hårrikare, ju starkare och bättre hålles .. (uttern) wara; förthenskul skattas the dyrast, som fångas uti Decemb: Januarii och Febr. månader. Broman Glys. 3: 572 (c. 1740). Huru högt skattar ni det huset? Jag skattar det till tiotusen riksdaler. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr a.
f) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv.; särsk. dels om värderingsförrättning, dels (o. numera vanl.) om uppskattat värde l. tal o. d. EnköpTb. 241 (1589; om värderingsförrättning). (Han) lätt skatta gårdenn (som han hade i pant), männ efter gårdenn blef för högt skattatt, derföre kann han intett behålle gården för denn skatningh. 3SthmTb. 4: 143 (1601). Siffrorna äro .. beräknade, icke experimentellt bestämda och äro för övrigt endast att anse som mycket grova skattningar. VäxtLiv 1: 349 (1932).
5) i utvidgad anv. av 4, i fråga om egenskaper l. förhållanden som icke (kunna) mätas l. uttryckas i siffror o. d.: bedöma l. värdera (ngn l. ngt så l. så); äv. övergående i bet.: anse l. betrakta l. mena l. räkna (se a—e); utom i b α slutet numera nästan bl. dels i fråga om bedömning l. värdering utförd på grundval av det allmänna intrycket l. eget subjektivt omdöme (utan företagande av prov o. d.), dels med tanke väsentligen på positiv värdering, närmande sig (l. övergående i) 6 (se särsk. b β, γ, f). Man skatte honom (dvs. ryssen) icke aff sitt förre uthan dette sitt nährvarandes tilstondh. AOxenstierna 2: 246 (1615). Jag tror / .. At ingen säkrare kan skatta / Hvad pris et prisvärdt stycke bär, / Än den som sjelf har haft besvär / Och skicklighet at det författa. Kellgren (SVS) 2: 94 (1790). Produktiv är efter Adam Smiths skattning den konst, som tillreder rusande drycker. Järta 2: 209 (1823). I en tid, der .. vetandets värde skattades efter dess brukbarhet i lifvet. Ljunggren SVH 3: 565 (1881). Eleverna fick skatta varandras förmåga till kontakt, studieintresse och psykisk balans. TSvFolkhögsk. 1960, s. 261. — jfr UNDER-, ÖVER-SKATTA. — särsk.
a) i förb. med att-sats l. (numera bl., föga br.) häremot svarande satsförkortning (obj. med inf. l., i passiv sats, subj. med inf., numera bl. utan inf.-märke): bedöma l. anse l. mena. Till convoyen skatter cantzlern, att billigt 24 örligskep .. uthstafferes bordhe. AOxenstierna 8: 228 (1633). Icke skattar jag dine förslag wara oskälige. Dens. Bref 4: 274 (1646). Om jag kommer innom de heliga murar, hvarifrån Eder brors kärlek mig afvändt (dvs. till ett kloster), skal jag skatta mig vara nog lyklig. Chenon Heywood 4: 68 (1773). Skattar du honom att vara rik? Heinrich (1828).
b) i förb. med predikativ l. bestämning som är mer l. mindre likvärdig härmed.
α) med predikativ utan förmedling av prep. l. konj.; dels med predikativ bestående av substantiviskt ord: anse som, anse vara, dels o. numera bl. (föga br.; se dock slutet) med predikativ bestående av adj. l. därmed likvärdigt prep.-uttr. o. d.: anse (vara); jfr f. Een partt .. mena att penningerne schole här (i Novgorod) öffverflödhe, och fördenschuld schatte hvar mann här så rijka, szåsom (osv.). OxBr. 5: 46 (1613). Påmintes att kyrckian war mörk och skattades fördenskull nödigt, att fenstren skulle vtwidgas. OfferdalKArk. N I 1, s. 10 (1692). Alt för hastigt klook och lärd / Skattas ringa ähra wärd. Celsius Ordspr. 12: 83 (1714). Lemberg kan skattas en ibland de wackraste Städer i Pohlen. Nordberg C12 1: 535 (1740). När en (kvarntulls-)Sedel framwises, sedan den är twå dagar gammal, skal den icke widare hafwa någon kraft på Qwarnen, utan skattas af intet wärde. PH 6: 4337 (1756). Han skattar sig för god att ens räcka handen efter folk, som endast lefver för att mätta sina lägre böjelser. Rydberg 2: 308 (c. 1875). Skatta ngn lycklig. Auerbach (1913). särsk. (fullt br.) i uttr. skatta sig lycklig, i sht förr äv. säll, anse l. känna sig lycklig resp. säll. OxBr. 8: 520 (1645: lyckeligh). Mången skattar sig säll, när af Olympiska / Dammet höljd, han omkring målet på fräsande / Hjul har ränt, och till slut, lönad med segrens palm, / Verldsbeherrskarnes lott, Gudarnes ära når. Adlerbeth HorOd. 7 (1817). Sverige kan skatta sig lyckligt att år 1914 hava haft en fast och klok riksstyrelse. VFl. 1936, s. 66.
β) med substantiviskt l. adjektiviskt predikativ föregånget av (så)som: värdera l. anse l. betrakta; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) i fråga om positiv värdering, närmande sig (l. övergående i) 6. (H. Feldtman) huilken migh uthi 4 åhr ährligen och uähl tiäntt haffuer, uidh mijne byggninger, och som den bäste här nu ähre skattasz. GOxenstierna (1640) i Rig 1943, s. 57. H. F. Nådes heela huuss .. skattar sig nästan som hemma här i landet. RP 8: 672 (1641). Somblige orter äre .. holdne, och skattade wordne, som Konungarnas och Cronones omistandes godz och inkompster. Stiernman Riksd. 1239 (1655). Rymer någor af land för grof missgärningh skull, som döden wärd är .. ware then samma skattad som död. KOF II. 2: 152 (c. 1655). Såsom en nyttig och nödwändig dygd .. måste arbetsamheten äfwen af dem erkännas och skattas, som äro .. werldens barn. Franzén Pred. 4: 156 (1844). Såsom det bästa ibland .. (O. J. Södermarks porträtt) skattas presidenten von Hartmansdorffs. Estlander KonstH 538 (1867).
γ) i förb. med en med ett predikativ likvärdig bestämning bestående av substantiviskt (förr äv. adjektiviskt) ord föregånget av prep. för (förr äv. före): anse; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) i fråga om positiv värdering, närmande sig 6. H:s M:tt hafuer .. godhvilligtt .. velett .. afträdhe den rättighedt .. som H:s M:tt hafuer till Sonneborgh .. hvilckedt ju billigtt för en stor benägen vällvillighet skattes och verderes bör. AOxenstierna 2: 116 (1612). Att undergifwa the skattlagde hemman inom Sätesgårdarnes Rå och Rör till Uthskrifningen, thet skattades före att röra ett af the förnämbste stycker som privilegierne innehölle. RARP 6: 5 (1656); jfr a. Wij hafwe därföre skattat för skiäligt Eder anbefalla .. at (osv.). Schmedeman Just. 315 (1660). (Fixstjärnorna) kunna .. billigt skattas för Solar, omkring hwilka en hop Planeter hwälfwa. Triewald Förel. 1: 105 (1728, 1735). En Hjelte, må skatta sig det för omildt öde, at wara född uti den delen af werlden, der hans minne aldraminst skötes. Celsius G1 1: Föret. 3 (1746). Frankrike måste skatta för en lycka, att genom freden i Paris (1763) återfå en del af det förlorade. Ekelund NAllmH II. 1: 122 (1838). Jag skattar (det) för en heder att (osv.). Östergren (1939).
δ) (numera föga br.) i förb. med en med ett predikativ likvärdig bestämning bestående av substantiviskt ord föregånget av prep. till: anse l. räkna (för). (K. O. Cronstedt) var icke den man, som andra skattade honom till och kanske äfven han själf trodde. .. Han hade svårt att djärft taga något på eget ansvar. KrigVAT 1896, s. 653.
c) (†) i uttr. skatta ngn l. sig ibland ngra, räkna ngn resp. sig bland ngra. Dhe Präster böra anses som haa många Barn och beswäras medh fattigdomb ibland hwilka iag migh skattar. VDAkt. 1704, nr 109. Gyllenborg Andr. Föret. 4 (1723).
d) (†) i uttr. ngt skattas i ngt, ngt anses l. betraktas bestå i ngt. Män i Sinnes Redligheet, / Ock min Kropps förnöijligheet, / Mig en full-god Lycka skattas. Columbus BiblW D 3 a (1674).
e) (†) i uttr. skatta ngt (e)mot l. med ngt (jfr 4 d), anse l. räkna ngt ss. likvärdigt med ngt l. anse ngt gå upp emot ngt; jfr MOT, prep. I 11 b, MED, prep. I 1, 11. (Vissa jordegendomar i Södermanl. synas) billigt böra skattas med andra gods, hwilka i de öfriga förbudne och omistandes orter äro belägne, och således til Kronan återkallas. HC11H 10: 222 (1655). Om man mig böde här alt thet på jorden prålar, / .. jag håller alt för mull, / Så sielf den blänkand' glantz, som liufva himblen målar, / Ey skattar moot den dygd, dheraf Milette strålar. Leyoncrona Vitt. 152 (c. 1685). Den tid är .. förbi, då man trodde att träden icke borde få wäxa annorlunda än efter trädgårdsmästarens sax, och att de friståendes sjelfbildade skönhet icke war att skatta emot deras, som stodo i alléer och häckar. SP 1817, nr 259, s. 3.
f) [jfr b α, 4 e] i uttr. skatta ngt l. ngn högt (jfr 4 e), äv. ringa l. rätt o. d., värdera ngt l. ngn högt resp. ringa l. rätt osv., sätta högt resp. ringa värde l. rätt sätta värde på ngt l. ngn; ofta närmande sig l. övergående i 6 (jfr HÖG, adj. 10 d α); förr äv. (i uttr. skatta ngt högt): bedöma ngt strängt l. hårt. The förnämbsta och ädlaste bedriffter (som konungar utföra) kunna almogen minst bliffwa vppenbarade: Men the ringaste feel warda högdt skattade. Phrygius Föret. 37 (1620). Aeneas. Huru kan iag käraste Dido, all tin ynnest .. som sig bör beprijsa? Himmelen weet, huru högdt iag den med ditt liufwa umgänge skattar. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 120. Jag är säker, at Eders Kongl. Höghet skattar högre et godt hjerta, än all annan timmelig förmon. Tessin Bref 1: 7 (1751). Bygdernas folk, hur lyckliga voro de, blott de förstodo / Skatta sin sällhet rätt! Adlerbeth Buc. 86 (1807). Wårt land, / nysz ringa skattadt utom sjelfwa Norden, / betyder redan något i Europa. Ling Riksd. 96 (1817). Den .. högt skattade doktor Bäck var sällskapets stiftare och styresman. Wirsén i 3SAH 2: 151 (1887). Antisthenes blir sig själv nog genom att trotsigt avvisa lustarnas lockelser och säga ett envist nej till allt som världsmänniskan skattar högst. Aspelin TankVäg. 1: 83 (1958). — jfr HÖGT-SKATTAD.
6) i pregnant anv. av 5: tillägga (ngt l. ngn) stort värde l. stor betydelse o. d., sätta högt värde på (ngt l. ngn), uppskatta; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: högt värderad, uppskattad. Allenast ett blåt Nampn dhet skattar iagh fast mehr / Än alt dhet Silf och Guld som jorden ännu hölier. Skogekär Bärgbo Wen. 36 (c. 1650, 1680); jfr 5 b α. KOF II. 2: 6 (c. 1655). När såsom Rosens Purpur-Rött / Går bårt, blier tortt, och aldeels dött, / Des inwerts Deel, ell hennes Siäl, / Lell skattas för hon loftar wäl. Lucidor (SVS) 466 (1674). Om man beständigt ägde vår, / Så skulle blomman ej så mycket skattad blifva. Lenngren (SVS) 2: 8 (1780). Hvad man eger godt, man skattar / Först se'n man förlorat det. Oscar II I. 2: 149 (1859, 1886). Af fru Gardell Ericssons skattade pänsel erbjuder utställningen några akvareller. GHT 1896, nr 161 A, s. 2. Så ensidigt som det predikas i Tyskland skattade våra nordiska förfäder säkert icke det fysiska modet och det aggressiva sinnelaget. Malmberg Värd. 118 (1937). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, uppskattning l. aktning o. d. En doktor (dvs. läkare) på jorden är menska också, / Förtjent af all ära och skattning. / Vi yrke det högt, men bekänne ändå / Att hin må ta an hans befattning. Runeberg (SVS) 2: 258 (1853).
Särsk. förb. (till 4): SKATTA TILL. (†) i uttr. skatta ngn ngt till för så l. så mycket, värdera o. tillerkänna ngn ngt för så l. så mycket. ArbogaTb. 4: 35 (1542). jfr tillskatta. —
SKATTA UPP10 4. (numera bl. tillf.) skatta (ngt), uppskatta (ngt). Nordforss (1805). Klinckowström Örnsjötj. 40 (1906). jfr uppskatta.
Ssgr: A: (1 b α) SKATT-LÅDA. (skatt- 1897 osv. skatte- 1900 osv.) biodl. på bikupa: löstagbar låda där binas lagrade honung skattas. KatalIndUtstSthm 1897, s. 155. —
(4) -MAN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3642). (skatt- 1596. skatte- 1524—1589) [fsv. skatman] (†) värderingsman; jfr skattnings-man. OPetri Tb. 31 (1524). TbLödöse 142 (1589). BtSödKultH 12: 62 (1596). —
(6) -VÄRD. (†) värd att skattas högt, värdefull. Brask Pufendorf Hist. 209 (1680; t. orig.: considerabel).
B: (1 b α) SKATTE-KUPA. (numera bl. tillf.) bikupa konstruerad för skattning (o. icke slaktning) av bina; äv. om kupliknande, vid sidan av avelskupa anbragt låda avsedd för skattning (jfr skatt-låda). Dahm Biet 144 (1878; om kupliknande låda avsedd för skattning). Engelska skattekupor af halm. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 29. —
-LÅDA, -MAN, se A. —
(1 b α) -RUM. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om det utrymme i en bikupa där de för skattning tillgängliga honungskakorna sitta. Lewerén Bisköts. 36 (1900).
C (†): SKATTINGE-ÖL, se D.
D (†): (5) SKATTINGES-ÖL. (skattinge- 1589. skattinges- 1589) om öl som gesäll ägde att bjuda på efter att hans mästarprov bedömts o. gillats (l., då mästarprov icke erfordrades, i samband med att han bedömdes ss. duglig till mästare). Skråordn. 272 (1589).
E (†): SKATTINGS-MAN, se G.
F (†): SKATTNINGE-MAN, se G.
G: (4) SKATTNINGS-FÖRRÄTTNING. (i skildring av ä. förh.) värderings- l. taxeringsförrättning. Rig 1947, s. 143 (om förh. under senare delen av K. XII:s regering). —
(4) -KONTRIBUTION. (†) om kontribution (se d. o. 1) för krigsmaktens behov, vilande på taxering av de skattskyldigas förmögenhet. SthmStadsord. 2: 297 (1712). Arnell Stadsl. 222 (1730; om förh. 1712, 1715 o. 1716). —
(1, 1 a α, 2 d, 3, 4) -LÄNGD. längd angivande skattskyldighet l. avgiftsskyldighet l. företagna taxeringar; numera bl. i skildring av ä. förh. (o. oftast anslutet till skatta, v. 4); jfr skatte-längd. RP 2: 18 (1630). Lindroth Gruvbrytn. 1: 162 (1955; om förh. på 1600-talet). SErikÅb. 1963, s. 67 (om förh. 1715). —
(1, 1 a α, 4, 5) -MAN. (skattings- 1603. skattninge- 1525—1576. skattnings- 1601 osv.) [fsv. skatninga man, skatnings man, skatting(e)s man] om man med uppgift att skattlägga ngn l. ngt l. att värdera ngt; numera bl. i skildring av ä. förh. (o. vanl. anslutet till skatta, v. 4); jfr skatt-man, sbst.2 OPetri Tb. 51 (1525). UpplDomb. 5: 76 (1576; i fråga om skadevärdering). Huru stor lycksalighet menen I wäl det wara .. då .. (vissa teologer) som hela werldens skattnings och upsyns Män twinga folket wid håren, at taga sina ord tilbaka, och ändra sina meningar, om något med deras inweklade .. slut ej aldeles snörrätt öfwerens kommer. Lundberg Paulson Erasmus 151 (1728). Hwad .. desse Skattningsmän .. (som på hösten besiktiga o. beskatta grödan i Karelen) lägga Inwånarne oppå, at utbetala det året i Skatt, där wid blifwer dett. FoU 16: 191 (1753). Löfgren TenngjH I. 2: 6 (1933; om ä. förh.). —
(1, 1 a α, 2 d, 3) -MARK. (förr) (i övre Norrl. förekommande) kameral enhet omfattande i åker 1 spannland (dvs. 1/2 tunnland) l. i äng så stort område som gav 4 lass hö; äv. om dubbelt så stor kameral enhet, markland; jfr skatte-mark, sbst.2 Thulin Mant. 1: 92 (i handl. fr. 1543). 2 förutv. skattningsmarker (synas år 1547) hafva förenats till ett markland eller en ny skattningsmark. Därs. (1890). —
-METOD. särsk.
(1, 4) -PLAKAT. (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) kungörelse om taxering o. beskattning. RARP 17: 324 (1713). —
(4) -PROTOKOLL. (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) protokoll över taxering (av personers förmögenhet). HC12H 4: 300 (1712). —
(1, 4) -REVISION. (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) revision av taxering o. beskattning; anträffat bl. konkret, om organ för sådan revision. 2RARP I. 2: 362 (1720). —
(4) -SEDEL. (†) skriftlig handling innehållande (redogörelse för o.) resultat av värdering, värderingsinstrument; jfr skatt-sedel, sbst.2 Schmedeman Just. 318 (1661). —
(3, 4) -SUMMA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skatte- l. avgiftsbelopp; äv. om belopp fastställt vid taxering. Carl XII Bref 410 (1716; vid taxering). Lindroth Gruvbrytn. 1: 174 (1955; om förh. på 1600-talet). —
-SÄTT.
(1 b) -TID. tid för skattning; särsk. till 1 b α, om tid för skattning av bin. Gullander (o. Hagström) SvarVetA 110 (1773). Abelin VTr. 137 (1903; i fråga om skattning av sparris). —
(1 a α) -TING. (†) möte för skattskrivning. Kolmodin QvSp. 2: 31 (1750; i fråga om skattskrivning under kejsar Augustus). —
(1) -VERK. (†) om arbete l. förrättning bestående i upptagande av skatt. RARP 17: 324 (1713). VRP 1715, s. 64. —
(4, 5) -VIS. gm l. efter l. enligt skattning; uppskattningsvis. JernkA 1827, s. 143. Fornv. 1946, s. 84.
Avledn.: SKATTARE, m. (-are 1586 osv. -er- i ssgr 1569 (: skatter hemmen)—1673 (: Skattergårdarne)) [fsv. skattare, uppbördsman; jfr mlt. schatter, uppbördsman, t. schätzer (i bet. 3)]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 b, om person l. djur som skattar ngt; särsk. till 1 b α, om person som skattar bin. Levertin Eschricht 1: 85 (1858; om skadedjur på växter). Bina, som kände igen den vanlige skattaren. Östergren (1939).
3) (numera bl. tillf.) till 4, 5, om person som skattar l. värderar l. bedömer ngt. Linc. (1640; under existimator).
Ssgr (till skattare 2; †): skattar-gård. skattegård. Dybeck Runa 1848, s. 18 (i handl. fr. 1673: Skattergårdarne).
SKATTBAR, adj. [jfr (ä.) d. skatbar (i bet. 1, 2), nor. skattbar (i bet. 1), t. schatzbar (i bet. 1), schätzbar (i bet. 2, 3), steuerbar (i bet. 1)]
1) till 1: som kan beskattas; dels (om land o. d.): skattskyldig, skattepliktig, dels o. numera bl. (i Finl.) om skatteobjekt: beskattningsbar. Lind (1738). (Sv.) Ett skattbart land .. (lat.) Regio tributaria. Schultze Ordb. 4345 (c. 1755). SPF 1826, s. 148 (om jord). 2NF 36: 632 (1924; om inkomst).
2) till 5 f, i uttr. högre l. högst skattbar, värd att skattas högre l. högst (av allt); numera nästan bl. (föga br.) övergående i 3, i uttr. högst skattbar, värd den högsta uppskattning. Till befästande aff den allmänne högst skattbare fredhen. RARP 15: 260 (1686). Et häftigt och widlöftigt Krig .. hwarigenom .. (K. XI:s) högst skattbara Lif kom uti desz första unga år, at sättas på spetsen. HC11H 9: 37 (1697). Exporterne .. (från Gbg) bestå uti den öfwer hela Europa högst æstimerade och skattbare Kopparen, Jern, Mäszing (m. m.). Cederbourg BeskrGbg 203 (1759). (Ett statslån för befordran av näringslivet) verkar .. att omedelbarligen framkalla mer eller mindre varaktiga värden och att medelbarligen bereda andra högre skattbara genom den drift, som en utvidgad sysselsättning alltid gifver idogheten. Järta 2: 599 (1833). Fries ÅrsbVetA 1834, s. 93.
3) (numera bl. tillf.) till 6: värd att skattas högt, värd uppskattning; värdefull. KKD 1: 15 (c. 1710). Min himmelsöta wän (dvs. Kristus)! min skatt för alla skattar, / Som alt hwad skattbart är, i tig allena, fattar. Brenner Pijn. 58 (1727). En man med de mest skattbara egenskaper och förtjenster. Franzén Minnest. 3: 422 (1840). SödermLT 1894, nr 122, s. 4.
Avledn.: skattbarhet, r. l. f. (numera föga br.) till skattbar 3: egenskapen att vara värd att skattas högt, värde. Humbla Landcr. 470 (1740). Rydqvist Resa 77 (1838). —
Spoiler title
Spoiler content