SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKEN ʃe4n, sbst.4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(äv. schen)
Etymologi
[sannol. av lt. schen, f., av mlt. schene, skena (se SKENA, sbst.2)]
keram. verktyg (mall i form av på olika sätt format stycke) av trä l. metall, använt för profilering av lergods vid drejningen; jfr SKENA, sbst.2 2. 2SvKulturb. 9—10: 70 (1937). Orsaken till att man använder sig av ett sken är, att man får ett stadigt grepp och att det går fortare att få önskad form samt att godset blir slätt och jämnt. Ljunggren Keram. 50 (1957).
Spoiler title
Spoiler content