publicerad: 1970
SKICKLIGHET ʃik3lig~he2t, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande, företrädesvis i bet. 5) SKICKELIGHET ʃik3e-, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv., numera föga br.) -er (Phrygius Föret. 13 (1620), IdrBl. 1935, nr 76, s. 8).
Ordformer
(skick- (-ik-) 1651 osv. skicke- (sch-, -ike-) 1523—1824. -heith 1523. -het (-heet(t), -hett) 1528 osv.)
Etymologi
[fsv. skikkelikhet; jfr d. skikkelighed, nor. skikkelighet, mlt. schickelichēit, holl. schikkelijkheid, t. schicklichkeit; till SKICKLIG]
1) [jfr motsv. anv. i mlt.] (†) om form l. gestaltning l. beskaffenhet l. ordning l. tillstånd l. sätt o. d.; jfr SKICK, sbst.1 1; stundom svårt att skilja från 2. Her Magister anseer icke then vtwertes skapnaden, vthan heller then inwertes skickeligheeten. Balck Es. 23 (1603). Predikoembetet haffwer sin tilbörligha Myndighet, effter Gvdz Ord, til at regera och stadga om Kyrckiotienstens retmätigha Sett och skickelighet. L. Paulinus Gothus ThesCat. 388 (1631). (Vid uppfostran av barn behandlar man barnet) alt efter såsom Barnetz Ålder och Skickeligheet tola kan. Schroderus Modersch. 130 (1642). Wij (ha av biskopens brev) .. förnummit eder gode mening om ett och annat som länder till all godh skickeligheetz inrättande så widh Academien som edert anförtrodde Stifft. BraheBrevväxl. 1: 59 (1660); jfr 2 c.
2) (†) till SKICKLIG 1; om det förhållandet att ngn l. ngt är som sig bör, behörig l. god l. riktig l. rätt ordning l. beskaffenhet, behörigt l. gott skick l. sätt o. d.; särsk. om ett tillfredsställande tillstånd inom ett samhälle l. samfund l. en församling o. d. med hänsyn till såväl samhällets osv. organisation som ordningens upprätthållande inom samhället osv. l. om god ordning vid sammankomst o. d.; ofta utan bestämd avgränsning från 3; jfr äv. 1, 4, 5. G1R 1: 156 (1523). Itt land .. hwilkes liws är tiocka mörkret, och ther som ingen skickeligheet är, ther skenet är såsom een tökna. Job 10: 22 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: där dödsskugga och förvirring råder). Haffuer ecke .. (romarnas) regimente .. hafft ett fast klokere förstand, mere skickelighett och ordnung än thet judiske folket(?) Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). Tå (konung Filip) .. Fiendens Lägher .. besågh, sägz han hafwa förundrat sigh vthöfwer thes skickeligheet, och ordentlighe fördelning medh Hyddor Paveluner och Gaatur. Schroderus Liv. 414 (1626). (Det) rådde (i Katolska kyrkan i Dresden) mera stillhet och skicklighet, än ofta i katholska kyrkor under messan. Rydqvist Resa 97 (1838). — särsk.
a) om det förhållandet att ngns kropp l. lemmar äro utan skavank l. att ngn i kroppsligt avseende är vid god vigör o. d.; äv. (med bibet. av 4 l. 5) betecknande god förmåga att röra l. föra sig l. smidighet l. vighet o. d. (särsk. i uttr. kroppens skicklighet l. skicklighet i kroppen). Hon sijne barn upföder / Med effterdömet sitt till Seders ährbarheet, / Samt Kroppsens Skickligheet och Kläders reenligheet. SColumbus Vitt. 133 (1671); jfr 5. Caesar war begåfwad .. med mächta härlige och förträffelige Kropsens gåfwor .. med alle ledamöters mechta wäl instämmande Proportion och skickelighet etc. Dryselius Monarchsp. 138 (1691). Jag fördömer ingen Dantzare aldeles. At dantza i sinom tid til kropsens skickelighet, må wäl passera. Scherping Cober 2: 277 (1737). Skicklighet (Wighet — Mjukhet) i kroppen. Nordforss (1805).
b) i uttr. skicklighetens l. all skicklighets Gud, om Gud, för att beteckna att han ser till l. fordrar att allt skall vara i behörig ordning l. tillgå på ett riktigt o. tillbörligt sätt o. d. Gudh är skickelighetennes Gudh, och ther ingen lydher then andra, kan snart oordning och oskick infalla. PJAngermannus PMagni E 1 b (1605). Alwijse och rättfärdige all ordnings och skickeligheetz Gudh. Emporagrius Cat. E 5 b (1669).
c) i fråga om personligt uppträdande: reda o. ordning; iakttagande av gällande regler, ordentligt sätt, ordentlighet; iakttagande av måtta, måttlighet; grannlagenhet, försiktighet; jfr 5. (Vi, dvs. G. I) Biude tig .., att tu än nu ther um (dvs. om fru Görvells gods) ransake skall, doch medh schickelighet, så ath the landboer, ther boo opå, icke förmercke, ath sådant är vår befalning. G1R 24: 27 (1553). En partt utaff thett folck, som ligger udi Vijborgh, skole vare någett siucklige .. wtaff then orsach tiläventyrss, att the icke holle then skickelighett medt matt och öll, som behöffves. Därs. 25: 528 (1555). Thet retta bruket (av nattvarden) består (bl. a.) ther uti: .. At thet medh wyrdna och tilbörligh skickligheet, af en Prestman .. uthdeelas och förrettas ordenteligen uti Kyrckian. KOF II. 1: 176 (1659).
a) (numera nästan bl. i α o. β) till SKICKLIG 2 a, i fråga om person; om egenskapen l. förhållandet att ha de rätta kvalifikationerna l. förutsättningarna (med avs. på kunskaper, färdigheter, erfarenhet, anlag o. d.) för att duga till ngt l. kunna göra ngt, kapacitet, förmåga, lämplighet o. d. Forsius Phys. 28 (1611). Sedan nu Adam öfwerträdde detta förbund (dvs. en överenskommelse med Gud att hålla lagen), och alla människor med honom; så förlorade de .. all skickelighet at widare upfylla Guds Lag. Nohrborg 231 (c. 1765). En allmän skicklighet att läsa i bok. Porthan 5: 20 (1788). Rabe GrElGr. 227 (1857). — särsk.
α) (numera i sht jur. o. admin., fullt br.) till SKICKLIG 2 a α, om ngns kvalifikationer l. förutsättningar med avs. på viss (yrkesmässig, officiell) verksamhet l. viss befattning o. d.; ofta liktydigt med: kompetens, behörighet, meriter. HT 1914, s. 255 (c. 1562). Till .. (de höga riksämbetena) skole the bäste både af slächt och ålder, förstånd och skickeligheet ther till tagas och brukas. Lagförsl. 278 (c. 1606). Om hända skulle, at en och samma Prästman flere resor til Nådårs förestående förordnas, må honom icke betagas den förmån, at efter förtienst och skickelighet til ledigheterne komma i åtancka. PH 5: 2929 (1750). Konungen fäste, wid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet. RF 1809, § 28. SFS 1908, nr 21, s. 5. — jfr ÄMBETSMANNA-SKICKLIGHET.
β) till SKICKLIG 2 a β: anlag, fallenhet; begåvning; numera nästan bl. (ngt arkaiserande) i uttr. skicklighet för ngt. (Lat.) Ingenium (sv.) art, infödda .. natur eller skickeligheet. VarRerV 5 (1538); jfr 1. Lagerbring Skr. 66 (1744). Skicklighet för musik. Atterbom Minnest. 1: 237 (1847). För studier ägde han föga skicklighet. SvHandordb. (1966). — särsk. (†) i pl., i konkretare anv., om olika anlag l. fallenheter. Annerstedt UUH Bih. 2: 316 (i handl. fr. 1687). Med olika mognads krafter framdanas olika lynnen och Skickligheter. CAEhrensvärd Brev 2: 333 (1799).
b) (†) till SKICKLIG 2 b, i fråga om djur l. växt l. sak l. förhållande: duglighet, tjänlighet, lämplighet; förmåga, kraft o. d.; särsk. i uttr. skicklighet att göra ngt. Aldenstund en sådanna version (dvs. en fullständigt ordagrann bibelöversättning) ingelunde kan haffva någonn skickelighet och lämpa medh sigh (osv.). OxBr. 12: 46 (1615); jfr 2. Allmänna Hushållningens upsikt wid de rå ämnen .. har .. (bl. a.) sit afseende .. på .. (råvarans) skickelighet eller oskickelighet at däraf göra den ena eller andra tilwärkning. Berch Hush. 249 (1747). Vi hafve förut vist, att växternas egen disposition och skickelighet fodras oumgängeligen till deras växande. Wallerius Åkerbr. 47 (1761). Ämnenas olika skicklighet, att leda Electricitet (vid åskväder). Bergman Jordkl. 284 (1766). Vinternattens skicklighet att bygga broar (av is i Lilla Bält). Topelius Fält. 2: 110 (1856); jfr 4 a. — jfr MANÖVER-SKICKLIGHET.
a) till SKICKLIG 3 a; om egenskapen l. förhållandet att vara skicklig; god praktisk förmåga l. god förmåga att utföra ngt (praktiskt), god färdighet, duglighet, god yrkeskunnighet; särsk. i uttr. med skicklighet, på ett skickligt l. utmärkt sätt, skickligt. Visa prov på sin skicklighet. Sätta l. ställa ngns skicklighet på prov. Han har l. ådagalägger l. visar stor skicklighet i affärer. Genom långvarig träning vann han till slut en förbluffande skicklighet i kortkonster. Hans skicklighet som handskriftstolkare var allmänt erkänd. Med enastående taktisk skicklighet ledde han valstriden. Det var mera tur än skicklighet, att han klarade biltävlingen utan en skråma. Een menniskia som sitt arbete medh wijsheet, förnufft och skickeligheet giordt haffuer. Pred. 2: 21 (Bib. 1541). Bägge Älskarnes sammankomst, Oithonas tänkesätt och hennes upförande vid detta tilfälle, äro så ömt, så fint och med så mycken skicklighet beskrifna, at de göra vår Skalds konst och delicatesse den största heder. Ossian 1: XXVII (1794). Nordström Samh. 1: 323 (1839). Det dröjde inte länge, förrän .. (engelska) filmer röjde en enastående skicklighet i att utnyttja ljudet för att understryka skeendet i bilderna. Förberg SäljFilm 159 (1946). Revisorerna hade med stor skicklighet förts bakom ljuset. Siwertz Tråd. 47 (1957). (Lantbrukseleverna) visade sin skicklighet i precisionskörning (med traktor). DN(A) 1964, nr 149, s. 22. — jfr AFFÄRS-, ARBETS-, FACK-, FORMULERINGS-, HANDA-, KONST-, KÖR-, RID-, RIM-, RYTTAR-, SEGLINGS-, SIM-, SKJUT-, SLÖJD-, SPEL-, SPRÅK-, UNDERVISNINGS-, YRKES-SKICKLIGHET m. fl. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) konkretare, i pl., om duglighet inom olika områden l. olika slag av (praktiska) färdigheter. L. Paulinus Gothus MonPac. 683 (1628). Emedan .. (antikens femkamp) .. fordrade en sådan förening af särskilda skickligheter, är det visserligen sannolikt, att antalet af sådana athleter ej var särdeles talrikt. Palmblad Fornk. 1: 163 (1843). IdrBl. 1935, nr 76, s. 8.
β) (†) konkret, i pl., i överförd anv., om skickliga personer l. förmågor. Crusenstolpe Mor. 2: 305 (1840). Brukas det i Sverige, att till Konsulatbeställningar använda större skickligheter, än till Ministerposter? Dens. CJ 2: 120 (1845).
b) († utom i α o. γ) till SKICKLIG 3 b: god intellektuell l. teoretisk färdighet. Holmberg 1: 819 (1795). Nordforss (1805). — särsk.
α) (numera föga br.) till SKICKLIG 3 b α: god(a) insikt(er), kunnighet, lärdom; kunskaper. Schroderus Os. III. 2: 100 (1635). När man för lärdom och skickeligheet blijr ährad och framsatt, så lockas och andra til dygd och Studier. Grubb 903 (1665). Hwar och en Clasz hafwer sine bänkar, hwaruppå ScholæPiltarne sättas i ordning efter sin skicklighet och framsteg. Skolordn. 1724, s. 13.
β) till SKICKLIG 3 b β: gott förstånd, klokhet, vishet o. d. OPetri Kr. 156 (c. 1540). Thet är een herligh och kosteligh gåffua, när Gudh giffuer eenne menniskio itt gott förstånd och skickeligheet. LPetri 3Post. 96 b (1555). Nehrman Gift. 11 (1747). (Sv.) Skicklighet .. (lat.) prudentia. Cavallin (1876); jfr a.
γ) (vard.) till SKICKLIG 3 b γ: förslagenhet, slughet. (Sv.) Skicklighet .. (lat.) calliditas (förslagenhet). Cavallin (1876).
5) (numera bl. arkaiserande) till SKICKLIG 4; om egenskapen l. förhållandet att handla l. uppträda l. (i fråga om handling l. sak) vara i enlighet med vad allmänt skick o. bruk l. konvenansen l. god ton l. moralen fordrar, anständighet, belevenhet, höviskhet, hyfs; hyfsat sätt; ordentlighet; tillbörlighet; stundom liktydigt med: korrekthet, hygglighet, beskedlighet; i ä. ex. stundom utan bestämd avgränsning från 2, särsk. 2 c. Thet är wist, at i tesse try rijke .. haffuer warit groofft och oförståndight folk, the ther fögo achtat haffua thet som til godha sedher och skickeligheet hördt haffuer. OPetri Kr. 5 (c. 1540). The Påfweske Skribenter berömma .. (påven Leo III) för hans Kyskheet, Skickeligheet, Medlijdande och Mildheet. Schroderus Os. 2: 477 (1635). Öfwersten Rybinski hade wijst ringa conduite utj sin tienst och än mindre skikkelighet i sit lefwerne. Spegel Dagb. 114 (1680). Skicklighet i Seder. Frese VerldslD 46 (1716, 1726). CVAStrandberg 5: 306 (1862). SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt). — särsk. (†) i pl., konkretare: dygder; fina maner o. d.; äv. i uttr. dygdeliga skickligheter. Phrygius Föret. 13 (1620: dygdelige skickeligheeter). Hon (var) med alla kwinliga skickeligheter beprydd. Björner HalfdBr. 1 (1737; isl. orig.: kvennmanlegum listum).
Ssgr: (3 a, 4 a) SKICKLIGHETS-BEDÖMNING. bedömning av ngns skicklighet i visst avseende (särsk. undervisningsskicklighet). PedT 1947, s. 62. —
(3 a, 4 a) -BETYG. (numera icke officiellt använt) betyg gällande ngns (undervisnings)skicklighet. Rec. tror ej at allmänheten föraktar de skickelighets-betyg, som Academierne utdela. LBÄ 7—8: 87 (1797). SAOL (1950). —
-BEVIS.
1) jur. o. admin. till 3 a α: bevis på ngns skicklighet till l. kompetens för viss befattning o. d. SFS 1861, nr 36, s. 25.
(5) -KÄNSLA. [jfr t. schicklichkeitsgefühl] (numera knappast br.) känsla för vad konvenansen l. god ton fordrar, sinne för det passande l. dyl. CFafWingård i 2SAH 19: 132 (1837). —
-PROV.
1) (numera knappast br.) till 3 a α, i uttr. skicklighetsprov till ngt, prov som avser att visa l. visar ngns skicklighet l. kompetens för ngt. VDAkt. 1783, nr 55.
2) till 3 a, 4 a: prov som avser att visa l. visar ngns skicklighet i visst avseende (särsk. undervisningsskicklighet); äv. konkret(are), om ngt som utgör ett sådant prov. TSvLärov. 1859—61, s. 49 (i fråga om ngns undervisningsförmåga). En stram högrenässansarkitektur, ett perspektiviskt skicklighetsprov. Romdahl NordeurBildK 196 (1926; i fråga om en oljemålning).
Spoiler title
Spoiler content