SKIMPA ʃim3pa2, sbst.1, l. SKIMP ʃim4p, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skimp 1915 osv. skimpa 1734 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skimpa; av SKINN-HOPPA;formen skimp (sv. dial. skimp) sannol. sekundär bildning till skimpa l. ur en dialektal form av SKINN-HOPPAmed synkoperat -a]
(dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh., dels kulturhist.) förkläde av skinn, förskinn; jfr MAGD, sbst.2,SKINN-MAGD.Skimpor äro (i Nås) dagligt i bruk. De äro aflånga förkläden, hwilka .. (kvinnorna) sjelfwa bereda af getskin, så at de likna klipping. Hülphers Dal. 303(1762). Fatab. 1938, s. 224 (i pl., om förvärv för museum).I Leksands sn, Dalarna, använde de äldre gärna skimp av kalvskinn med fällen sittande kvar för att den skulle ge ännu mera värme. Rig 1951, s. 83.Odstedt FolkdrDal. 227(1953). — Anm. Hos Linné Dal. 111(1734) anges ordet ss. använt (i Lima) om ett närmast kroppen buret kvinnligt klädesplagg av skinn (skinnkjol med liv); denna uppgift torde bero på missförstånd (se NordFolkm. 13 ff. (1928)).
Ssgr (dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh., dels kulturhist.): SKIMP-REM. livrem till skimpa. Hygiea 1859, s. 13. —
