SKIMPA, sbst.2, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[möjl. samhörigt med SKIMPA, v.2 (i sv. dial. äv.: gå illa o. brett), o. i så fall möjl. en (ordlekande) bildning efter mönster av LUNS (se LUNS, sbst.2): LUNSA, gå tungt, LUNTA (se LUNTA, sbst.2 1 slutet): sv. dial. (Finl.) lunta, lufsa, småspringa, o. LURK (se d. o. 3): sv. dial. (Finl.) lurka, lunka]
(†) otillåtet hjälpmedel vid översättning, drill, ”luns”, ”moja”, ”lunta”. Konrektorn .. (vid Åbo katedralskola) var sträng i sina fordringar och ingaf ej så liten fruktan — ehuru dock vid ljussken, då han satt i katedern med en grön skärm för ögonen, icke dess mindre mycket underslef i grekiskan bedrefs med ”luntning” och ”schimpor”. HLittSt. 3: 143 (1882; om förh. c. 1825).
