SKIMPA ʃim3pa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. skimpa, skära vårdslöst stora stycken, skära l. klippa i bitar, misshushålla; sannol. till stammen i det ord som föreligger i nor. dial. skima, skära stora skivor, skära djärvt av (kött o. d.), rotbesläktat med SKENA, sbst.2, o. SKENA, v.3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skära vårdslöst l. oskickligt; skära l. klippa (ngn l. ngt) i bitar. Jag skall .. dig skimpa till calops. CIHallman 365 (1779). Deleen (1836; under fillen).
