publicerad: 1972
SKOT skω4t, sbst.1, n. (Rålamb 10: 29 (1691: merskotet, sg. best.) osv.) ((†) m. Lind (1749)); best. -et; pl. = (Rajalin Skiepzb. 174 (1730) osv.), äv. (numera föga br.) -er32 (KrigVAH 1845, s. 83 (: mers-skoter), VFl. 1925, s. 7).
Ordformer
(skoot 1558—1730. skot 1544 (: Skoth tallijor, pl.) osv. skott- i ssg 1698 (: Skotthornet, sg. best.). skåtth- i ssg 1547 (: skåtth tallia))
Etymologi
[av lt. schoot, f. (mlt. schōte), l. holl. schoot, m.; liksom fvn. skaut, n., feng. scēata, m. (eng. sheet), till stammen i SKJUTA, v.1; urspr. sannol. med tanke på skothorn ss. en utskjutande del av segel; ordets neutrala genus i sv. beror på anslutning till det likabetydande o. etymologiskt samhöriga SKÖT. — Jfr RUMSKOTS]
1) (†) skothorn; särsk. närmande sig 2, i uttr. som beteckna att vinden blåser så att den träffar båda skothornen på ett råsegel lika (dvs. kommer rakt akterifrån). (Sv.) Sköt (skot) på segel, (t.) der Schoosz oder Zipffel am Segel, oder ein Strick, womit das Segel unten am Bord festgemacht wird. Lind 2: 769 (1749); jfr 2. Lysander Cat. 9 (c. 1880). (Farkosten har burit sin ägare) öfver alla böljedjup / .., vare sig för vindens flägt / till höger eller venster kosan bar, liksom / då Jupiter på båda skoten blåste huld. Janzon Cat. 1: 3 (1889; lat. orig.: utrumque Iupiter .. incidisset in pedem).
2) sjöt. i nedre hörn av segel fäst talja l. tåg (förr äv. kätting) varmed seglet sträckes utåt (mot rånock) l. nedåt (o. akteröver) o. ges för segling lämplig ställning; dels om vardera av två sådana taljor osv. fästa i var sitt av de nedre hörnen på råsegel, dels om sådan talja osv. fäst i aktra nedre hörnet på snedsegel, dels (om ä. förh.) om sådant tåg fäst i nedre hörn av ledsegel (se d. o. 1); äv. om talja osv. varmed segelbom manövreras så att seglet får för segling lämplig ställning; ofta motsatt: hals (se d. o. 8). Släcka (på), hala an, kasta loss ett skot. Fasta, lösa skot. Skooten tages 3. fierde delar af Halsarnas tiocklek. Rajalin Skiepzb. 174 (1730). Mezanbommen får en jernring der skotet skall sitta. Witt Skeppsb. 260 (1863). De nedersta hörnen på råseglen och de aktra på stag- och gaffelseglen kallas skothorn, ty från dessa utgå skoten, med hvilka seglen utsträckas. Wrangel SvFlBok 73 (1897). En vindil slog back i duken så häftigt att skotet sprang. Mörne Vinga 18 (1935). SohlmanSjölex. 433 (1955; i fråga om ledsegel). — jfr AP-, BLINDE-, BOM-, BRAM-, FÖR-MÄRS-, JAGERS-, KLYVAR-, LEDSEGELS-, LÄ-, MESAN-, MÄRS-, RÖJEL-, STOR-, UNDERSEGELS-, VATER-SKOT m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) fira (på), äv. fira ut (ett) skot l. skotet o. d., släcka på (ett) skot l. skotet osv. (så att fartygets fart minskas); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. fira skot, sakta farten. Hwj fijre j icke skoot? Svart Gensw. H 7 b (1558). Fira på skotet. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag (dvs. en sjökapten) tänkte i början: låt henne (dvs. en skridskoåkande flicka) hållas, hon firar väl skot. Topelius Vint. I. 1: 212 (1859, 1880). (Sv.) fira ut ett Skot .. (fr.) filer une écoute. Konow (1887). Fira .. på ett skot. SvHandordb. (1966).
β) (†) gå under (annat fartygs) skot, gå i (annat fartygs) kölvatten. (I lotsåldermannens dagbok) införes .. om fartyg gått under ett annat fartygs skot, hwars namn då uppnämnes. SPF 1812, s. 365. Därs. 1857, s. 360.
γ) (†) löpa under skots, om fartyg: segla i medvind (med seglen skotade). (Fr.) Faire escale, relarcher, (sv.) sökia Redd, dufwa opp, det skier, när man för hårdt Mootwäder skull, då man mehra förlorar än winner, intet längre will hålla Siön, uthan (är) nödgat at löpa til nästa Hambn och Redd, under skoots. Rosenfeldt Tourville 117 (1698).
δ) [jfr holl. groote schoot] store skot, om storseglets skot. Stick upp store skot! Gosselman SNAmer. 2: 33 (1833).
b) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a α). I yttre ändan af bommen hängde vid ett block en stark och rymlig korg, som genom skot och trissor kunde halas fram och åter efter bommen. Högberg Jim 73 (1909).
Ssgr (till 2; sjöt.): SKOT-BLOCK. [jfr holl. schootblok] block varigenom skot löper; jfr sköte-block. Roswall Skeppsm. 1: 31 (1803). —
-GATT. [jfr holl. schootgat] i brädgång l. reling l. rundhult o. d.: rektangulärt hål med rörlig skiva för vinkelledning av skot, skivgatt för skot. Röding 2: 506 (1796). —
-HORN. [jfr holl. schoothoorn] i fråga om segel: hörn där skot är fäst (äv. med inbegrepp av löddra o. d. vari skotet är fäst); i fråga om råsegel äv. i inskränktare anv., om det nedre hörn som vid brassning kommer i lä; ofta motsatt: halshorn; jfr -hörn, skot, sbst.1 1, o. sköt-horn. Rosenfeldt Tourville 73 (1698). Af ett stagsegels hörn kallas det nedre främre halshorn, det aktra skothorn och det öfre fallhorn. Bergdahl Antip. 152 (1906). Som de understa råseglens .. hörn äro försedda med både halsar och skot, så kallas blott det, som genom brassningen kommer förligast eller i lofvart, halshorn, det i lä däremot skothorn. 2NF 10: 1172 (1909). SohlmanSjölex. (1955; äv. med inbegrepp av löddra o. d.). jfr märs-skothorn.
Ssgr (sjöt.): skothorns-klam. (förr) i skothorn anbringad klam vari skothornslik splitsades o. skottalja l. skotkätting (l. block för gigtåg, hals o. skot) fästes. Frick o. Trolle 185 (1872).
-schackel. schackel varmed skot fästes vid skotlöddra; i fråga om ä. förh. äv. om en i skothorn anbringad järnbåge formad ss. ett par glasögon o. avsedd till fäste för skot. (Sv.) Skothornsschackel (eng.) iron-clew. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-upphalare. (förr) i fråga om gaffelsegel o. stagsegel: i skothorn fäst tåg varmed skothornet o. den närmast därintill befintliga delen av seglet kunde halas upp (vid bärgning o. d.); jfr skot-upphalare. Frick o. Trolle 171 (1872). —
-KLOSS. (†) skotknap; äv. om kloss med skivgatt för skot. Alla skif-gatternes uphuggning i knektar, kranbalkar, skot-kloszar (undantas från vad som fordras för att ett skepp skall anses bil- o. bolfärdigt). ReglBilBolFärdigh. 10/12 1756, s. 6. Björkman (1889). —
-KNAP. på (l. nära) reling: knap (se knap, sbst.1 2) för fastgöring av skot; jfr -kloss. TIdr. 1886, s. 72. —
-KNEKT. [jfr holl. schootknecht] (förr) knekt (se d. o. 5 b δ) för halning o. beläggning av skot; jfr sköt-knekt. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 129 (1796). —
-KNIPPE. (förr) sammanfattande, om de i skothornsklam fästa blocken till gigtåg, hals o. skot. Hägg TretungFl. 129 (1941). —
-KNOP. (förr) om knop varmed skot fästes i skothorn; jfr -stek. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 309 (1796). —
-LAPP. [jfr holl. schootlap] förstärkning av segel i skothorn; jfr -horns-lapp. Frick o. Trolle 79 (1872). —
-LEDARE. block, ring l. dotkopp varigenom skot skäres för att få den rätta skotpunkten l. bästa riktning över däck o. d. Rydholm (1967). —
-LÖDDRA. i fråga om mindre segel: i skothorn anbringad löddra tjänande till fäste för skot. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-LÖPARE.
1) [jfr holl. schootloper, skot till stagsegel] (†) löpare (se d. o. 12) i skottalja. Oxenstierna Vanderdecken 120 (1865).
2) på ledvagn (se d. o. I 1) l. skotskena löpande anordning vari skots nedre block är fäst; jfr -märla. Till rors 1954, nr 7, s. 3. —
-MATTA. (förr) matta (se matta, sbst.1 1 c) använd till skydd för skot mot skamfilning o. d. FSjöbohm Skeppstakl. 94 (1792). —
-MÄRLA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på ledvagn (se d. o. I 1) löpande anordning vari skots nedre block är fäst, skotlöpare (se d. o. 2). Carlén Köpm. 2: 385 (1860). —
-SKENA. skena i l. på vilken skotlöpare (se d. o. 2) kan röra sig från den ena sidan av en båt till den andra; äv. om skena på vilken skotledare kan flyttas så att man får varierande läge för skotpunkten. Rydholm (1967). —
-SKÄNKLING. [jfr holl. schootschinkel] (förr) i skothorn fäst skänkling i vars block skot löpte. Ekelöf Skeppsm. 47 (1881). —
-STEK. [jfr holl. schootsteek; knuten användes förr för att fästa skot i skothorn] för förening av två trossar o. d. använd knut vid vilken den ena trossen osv. får bilda en bukt genom vilken den andra trädes, varefter denna lägges runt om båda parterna av den förra o. stickes under sin egen part (äv. i uttr. enkelt skotstek); äv. om variationer av denna knut (särsk. dels om knut använd för att fästa tross o. d. i öga o. d., dels i uttr. dubbelt skotstek, om knut varvid den tross osv. som trätts genom bukt av den andra lägges två ggr runt dennas parter); jfr -knop o. tum-knut, varp-knut, väv-knut. Dalman 54 (1765). Skotstek begagnas, då en sladd skall göras fast i en kaus eller i ett öga. Frick o. Trolle 43 (1872). Öhrwall Knut. 46 (1908: dubbelt skotstek). Petre KonstJakt 80 (1935: enkelt skotstek). —
-STOPPARE. [jfr eng. sheet-stopper] (förr) tåg vars ena ända bildade ett på rånock trätt öga o. vars andra ända lades om skothornet för att hålla fast seglet, om skotet skulle bli skadat i strid. FSjöbohm Skeppstakl. 100 (1792). —
-TINA? (-tinner, pl. 1544. -tinnor, pl. 1544) [senare ssgsleden är sannol. tina; med avs. på bet. jfr märsfalls-korg] (†) på däck: bur l. korg (av träspjälor) avsedd att skjuta upp skot i? Skottinner til båda Merssana. SkeppsgR 1544. Leijanens Takel .. Stora Merssan .. Skottinnor tuå ny .. Vglans Taackel .. Stora Masten .. Skottinner tuå. Skeppsinv. 1544. —
Avledn.: SKOTA, v.1, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content