SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRALLA skral3a2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. skralla; möjl. (liksom sv. dial. skralle, äkta man) till SKRALLA, v.2; jfr med avs. på bet.-utvecklingen SKRÄLL, sbst.1, o. SKRÄLLE, sbst.1]
(i vissa trakter, vard.) fästmö; flicka; äv. ss. starkt nedsättande benämning på person (kvinna): skrälle. (Kvantingen säger till månen) Du har inga skrallor att tänka på, / därför inga sorger du häller kan få. Strix 1898, nr 24, s. 7. Skralla .. (dvs.) fästmö. Landsm. XVIII. 8: 36 (1900; skolpojksuttr. från Uppsala). Skralla .. (dvs.) skrälle. Östergren (1939).
Spoiler title
Spoiler content