SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRALLA skral3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SKRALL.
Etymologi
[sv. dial. skralla; jfr d. skralde, nor. skralle, nor. dial. skralla, skratta högt, skrälla, ä. t. schrallen, om hund: skälla högt; möjl. i avljudsförh. till SKRÄLLA, v.1 — Jfr SKRALLA, sbst., SKRALLIG, adj.1—2, SKRALTA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skrälla, braka. I ett tvärbrant berg .. var (nära vattenbrynet) ett litet djupt hål .. som sades gifva ett långt genljud eller skrallande när man ditfäller penningar eller dylikt. Linnerhielm 1Br. 45 (1787, 1797).
Spoiler title
Spoiler content