SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRALLIG, adj.1, l. SKRALLOT, adj.1
Ordformer
(-ig c. 1755. -ot 1712c. 1755)
Etymologi
[till SKRALLA, v.2]
(†) som avger ett skrällande ljud; bräckt l. sprucken. Spegel (1712). Skrallig, Skrallot, .. (dvs.) Sprucken, bräckt, som höres af liudet. Schultze Ordb. 4388 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content