SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRUNKNA l. SKRYNKNA, v. -ade.
Ordformer
(skrunck- 1615. skrynck- 1764, 1768)
Etymologi
[fsv. skrunkna; till SKRUNKEN; formen skrynck- beror på anslutning till SKRYNKA, v.]
(†) skrumpna. Sielffua kroppen skruncknar och löper ihoop (sedan människan nått mogen ålder), in til thes han kommer i graffuen. Phrygius HimLif. 98 (1615). Westerdahl Häls. 84 (1764, 1768; om människokroppen).
Spoiler title
Spoiler content