publicerad: 1973
SKRÅ skrå4, adj.; n. o. adv. SKRÅTT skrot4; förr äv. SKRÅT, adj., l. SKRAD, adj. (anträffat bl. ss. adv. =).
Ordformer
(skrad 1759. skrof- i ssg 1740 (: skroflistor). skrå 1559 osv. skråt 1726 (i bet. 2))
Etymologi
[sv. dial. skrå; liksom d. skrå (ä. d. äv. skråd, skråt) av mlt. schrāt (lt. schraad, schraat, schraa, i sht med adverbiell anv.), samhörigt med SKRÅ, sbst.3; formen skrad sannol. av ä. t. schrad, adj. o. adv., sannol. av mlt. schrāt; uttr. på skrå(t) sannol. uppkommet analogiskt efter uttr. på sned. — Jfr SKRÅNA, v.2, SKRÅNING, sbst.2]
(numera i sht dels i vissa trakter, dels i fackspr.)
1) sned; lutande; sluttande; ställd l. satt på sned l. i lutande l. sluttande ställning; äv. ss. adv.: snett, på sned, på skrå (se 2). Synes oss rådeligitt, ath vedh Nyeslott måtte tilpyntes eenn skantz aff vällige timber och tilpyntes och beslåes skrått uthann opå medt lheer, lijke som thett vore eenn vall. G1R 29: 65 (1559). Vppå Storfurstens wenstre sijda såtte hans förnemste Rådzpersoner, och skrått emot honom åth dören såtte hans Okolnitzer (dvs. de förnämsta adelsmännen vid hovet). Widekindi KrijgH 895 (1671). (I slaget på Stettiner Haff) måste wänstra Flygelen (av den sv. eskadern) avancera skrad fram och (osv.). SvMerc. V. 2: 390 (1759). Hvardera tornet (på Lunds domkyrka) har vid sina fristående sidor skråa sträfpelare och chorutsprånget har å hvardera sidan en sådan. Brunius Metr. 48 (1836). Högchorets 3:ne fönster (i S:t Drottens kyrkoruin i Visby) äro rundbågiga och mycket små, med skråa platter och smygar. Bergman GotlVisby 17 (1858). I fruns sängkammare var det mörkt; endast en lång ljusstrimma föll skrått dit in och försvann i dunklet. Benedictsson Folkl. 140 (1887). Vi .. åka (i bil) .. till Kila, där .. vi ha att ”ta” Kolmården, som öfverfares skrått på en sträcka af c:a 18 km. mellan Kila och Getå. TurÅ 1912, s. 12. IllSvOrdb. (1955).
2) i substantivisk anv., i uttr. på skrå, förr äv. på skråt, på sned, snett; snett utför l. uppför; i sned vinkel; i lutande ställning. Fornv. 1953, s. 27 (1726: på skråt). Om man i kanten af hvarje inlagdt bräde (i ett golv) .. sätter en spik på skrå, d. v. s. snedt inslagen, så behöfver endast ett spikhufvud synas i brädet för hvarje bjelke. Rothstein Byggn. 468 (1859). De gingo på skrå över torget. Benedictsson 7: 233 (1887). Yttertak af på skrå lagda stenplattor. 2NF 4: 713 (1905). Under tiden glider solen på skrå in genom fönstret. Larsson Hemmab. 78 (1916). Sedan vi en liten evighet åkt på skrå i skarpa västsluttningar, blir det något jämnare under skidorna och (osv.). Siwertz Jord. 287 (1936). Ett högt staket (kring trädgården) med ribbor på skrå höll de objudna tillbaka. Fatab. 1949, s. 122. — särsk. (tillf.) bildl., i uttr. gå på skrå, bli förfelad l. misslyckad, gå på sned. Hela kvällsjakten hotar ju att gå på skrå. Hemmer Morgongåv. 242 (1934).
Ssgr (till 1, 2; numera i sht dels i vissa trakter, dels i fackspr.): SKRÅ-BLECK. (†) om var o. en av de små skivor av järnplåt som vid stensprängning (efter en rak linje) nedsättas (snett) i en uppgjord ränna på ömse sidor om stenkil; jfr skrå, sbst.12 Rinman 2: 808 (1789). —
-BRANT. (†) som sluttar kraftigt (utan att vara tvärbrant). Hülphers Norrl. 2: 225 (1775: skrå bratt). —
-FASAD, p. adj. snedfasad, försedd med skråfas. Ekhoff StClem. 93 (1912; om plint till kolonnbas). —
-KANT. snedkant; särsk. (gm avfasning av hörn åstadkommen) snedkant på byggnadssten l. listverk o. d.; äv.: vankant. (Fr.) Flache .. (sv.) Skråkant, oskrädt el. ohuggit ställe på en stock o. d. Holmberg 1: 869 (1795). I fall byggnaden var af mindre storlek, brukade man äfven, i stället för sparrar, två eller flera långa sido-åsar, hvilkas ändar hvilade på gafvel-röstenas skråkant. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 174 (1868). En drygt 1 cm bred skråkant skiljer godsidan (på de tidigaste gotländska bildstenarna) från de planhuggna smalsidorna. NFMånKr. 1938, s. 16. särsk. skom. (tvärt) avfasad sulkant. SvSkoT 1927, s. 87.
-KANTAD, p. adj. försedd med skråkant(er), snedkantad. Fatab. 1913, s. 124 (om sockel). (Två i Valleberga funna gravhällar) ha .. mångprofilerade respektive skråkantade sidor. Rig 1945, s. 139. —
-KANTIG. som har skråkant(er), skråkantad. Weste FörslSAOB (c. 1815). Brunius Resa 1838 220 (1839; om grundsten i sockel). Golfvet spikas ej direkt på bjälkarne, utan på skråkantiga mellanslag. TT 1890, s. 191. —
-KLIPPA, -ning. särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): klippa håret kort i nacken; klippa (ngn l. ngns hår) på detta sätt; numera i sht allmännare: kortklippa l. stubba l. snagga (ngn l. ngns hår). Efter 1800-talets mitt kom ”skråklippning” i bruk, d. v. s. man klippte håret kort i nacken. Svensson SkånFolkdr. 213 (1935). Nilsson BombiNick 165 (1946; allmännare). —
-LIST.
1) (numera bl. tillf.) snedställd l. snedsatt list (se list, sbst.2 3 a); särsk. om taklist som skär av vinkeln mellan tak o. vägg. ÅbSvUndH 83—84: 114 (1732).
2) (numera föga br.) (särsk. ss. enkel övergång från framspringande till indraget parti, t. ex. i sockel, använd) list (se list, sbst.2 3 b) med skråkant o. trubbvinklig profil. Brunius Metr. 55 (1836; i sammansatt listverk). Täckplattan (på ett tärningskapitäl) utgöres antingen af en plint och en skrålist eller af en rikare sammanställning af listverk. Upmark Lübke 321 (1871). —
-MÅTT. (numera knappast br.) smygvinkel (av trä); jfr mått, sbst.4 1 a. Rothstein Byggn. 329 (1857). Cannelin 903 (1938). —
-PERSPEKTIV. (numera mindre br.) snedperspektiv. Ahrenberg Edelfelt 39 (1902). Dens. Männ. 3: 177 (1908). —
-PLAN. snett l. lutande plan (se plan, sbst.1 I); särsk. motsv. plan, sbst.1 I 4. Lundell (1893). Man begagnar skråplan, lastbrygga ..(,) för att lättare kunna förflytta ett föremål, t. ex. oljefat, upp till en viss höjd. Holmström Naturl. 5 (1895). —
-REMSA. snedremsa; särsk. ss. sömnadsterm. De vackraste (monteringarna på kappor) bestå af breda sammets-moirée- eller plysch-remsor, flera smala skråremsor af omvexlande atlas och moirée (m. m.). NJournD 1855, s. 45. IllSvOrdb. (1955). —
-SKUREN, p. adj. snedskuren; särsk. om tygstycke l. tygremsa l. kjol l. klänning o. d.: skuren på snedden, snedskuren. De skråskurna moirée-remsorna. NJournD 1854, s. 174. SDS 1966, nr 97, s. 7 (om kjol). —
-SKÄRA, -ning. snedskära; särsk. med avs. på tygstycke l. tygremsa l. kjol l. klänning o. d.: skära på snedden, snedskära. NJournD 1854, s. 71. —
-SPIK. spik som spika(t)s snett gm skarv l. för att sammanhålla två delar av ngt, spik som skråspika(t)s. —
-SPIKA, -ning. slå in spik(ar) snett (för att sammanhålla olika delar av ngt); äv. med obj.: gm sådan spikning sammanfoga (ngt). Zethelius Fältarb. 86 (1892: skråspikning). TIdr. 1895, s. 125 (i p. pf., om båts däck). Bildmark Entrepr. 137 (1921). —
-STÖTTA. snedställd stötta, snedstötta; särsk. om spira som förr användes för att stötta mast vid kölhalning o. som från vaterbordet på den sida som skulle nedtryckas restes mot mastens övre del. En Machin, som består af en 6 fot hög Ekestolpa .. med sine trenne skråstyttor. Triewald Förel. 1: 197 (1728, 1735). Pihlström SkeppAflöpn. 1: 182 (1796; om spiror använda vid kölhalning). (Sv.) Skråstötta eller lås på aflöpningsslädan: (eng.) Dogshore. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
Spoiler title
Spoiler content