SKRÅDDA skrod3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. skrådda, klippa på snedden; sannol. till SKRÅ, adj., l. möjl. det verb som föreligger i sv. dial. o. dan. skrå (se SKRÅDNING); möjl. dock avledn. av SKRÅDD]
I. (numera föga br.) intr.: gå på snedden o. d.; särsk. i uttr. skrådda mot ngt, om kula: träffa i sned vinkel o. glida utefter ngt, rikoschettera mot ngt. Om jag skulle skjuta efter hjärtat, är jag alltid rädd att kulan kunde skrådda mot ett refben och icke gå så långt, den skulle. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 335. Lundell (1893; utan angivande av bet.; betecknat ss. talspråksord). LoW (1911; utan angivande av bet.).
II. tr.
1) (i sht i vissa trakter, ngt vard. l. i fackspr., särsk. sömn.) ge (ngt) sned l. sneddad form o. d.; särsk.: klippa (ngt) på snedden; särsk. i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.). Tyget .. (i vissa tröjor) är endast så att säga vikt runt .. om kroppen, så att .. inga sidosömmar — och således inga sneddningar — förekomma. Endast axlarna äro skråddade och ärmarna nödtorftigt tillskurna. Fatab. 1953, s. 79.
2) (i vissa trakter, vard.) snagga (ngn l. ngns hår); jfr SKRÅ-KLIPPA. Han .. hade håret skroddat som en straffånge. Hedberg Tillhöra 63 (1935). Dens. StåndTenns. 66 (1972).
Särsk. förb.: SKRÅDDA AV10 4. (i vissa trakter, vard.) till II 2; särsk. i uttr. skrådda av ngn håret, snagga håret på ngn. (Spanska hembiträden böra ha i minnet) att det finns en polis som för hustjuvnad bestraffar .. (dem) genom att skrodda av dem håret. Hedberg StorkSev. 181 (1957).
SAOB
