SKRÄMMA skräm3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[möjl. etymologiskt identiskt med SKRÄMMA, sbst.1, o. eg. med bet.: ställning vari(från) man skrämmer, med tanke på att villebrådet vid skalljakt skrämdes mot ett nät]
(numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) vid skalljakt: koja l. skärm avsedd att dölja skytt, skjutkoja l. skjutskärm. Eho, som skjuter i Skrämman förr än djur kommit fram om, eller skjuter förr än skall allment knäpt är och Bakskallen närmar sig pligtar 16 s(killing) B:o. 2SvKulturb. 9—10: 262 (i handl. fr. 1828; rättat efter hskr.). — jfr SKYTT-SKRÄMMA.
