publicerad: 1974
SKYTT ʃyt4, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. skytte, G1R 3: 104 (1526: bysszeskytthar) osv.) ((†) -er, sannol. äv. att hänföra till sg. skytte l. skytta, möjl. äv. till sg. skytter (sidoform till SKYTTARE), G1R 1: 207 (1524), Afzelius Sag. 6: 105 (1851)); förr äv. SKYTTE, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar l. -er (se ovan); förr äv. SKYTTA, m.; best. -an; pl. -or (Apg. 23: 23 (NT 1526), Linc. B 1 a (1640), Jer. 51: 3 (Bib. 1703)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(schutte 1557 (: hakeschutte). skiutthe- i ssg 1558 (: skiutthetyd, dvs. skyttetyg). skutther, pl. 1546 (: bysseskutther). skyt- (-ÿ-) i ssgr c. 1528 (: skytharnsk)—1698 (: Skytbogar). skyte 1535 (: byszeskyte). skyte- i ssg 1685 (: Skyteört). skyther, pl. 1697. skytt (schytt, skiytt, skÿtt) 1544 (: byskytt) osv. skytta 1526 (: skyttor, pl.)—1747. skyttar (-ÿ-), pl. 1526 osv. skytte 1526 (: bysszeskytthe)—1868. skytte- (sch-, -ÿ-) i ssgr 1525 (: skyttetyg) osv. skytten (-ÿ-), sg. best. 1524 (: bÿsse skyttens) osv. skytter (sch-), pl. 1524—1851. sköt- i ssg c. 1528 (: sköt harnisk .. skötharnsk). skött (skiött, skjött) c. 1700—1828. skötta c. 1540 (ss. subjektivt predikativ)—1541 (: sköttor, pl.). skötta- i ssg 1608 (: skötta holl). sköttar (skj-), pl. 1746—1821. skötte 1561 (: bösseskötte). skötte- (skiötte-) i ssgr c. 1528 (: skötte harnisk)—1653 (: skiöttebösza). skötten (skiötten), sg. best. 1525 (: bössesköttens)—1783. skötter (skj-), pl. 1532—1775)
Etymologi
[fsv. skytter (anträffat bl. i pl. sköttir, skötter), skytte, skytta; formen skytte är (liksom fd. o. dan. skytte) lånad från mlt. schütte (varav lt. schütte, schütt); formen skytta är (liksom fvn. skytta) antingen av samma urspr. som skytte l. lånad från feng. scytta; mlt. schütte o. feng. scytta motsvara etymologiskt fvn. skyti o. fht. scuzzo (mht. o. t. schütze), till det svaga stadiet av roten i SKJUTA, v.1; formen skytt har sannol. utlösts ur pl. skyttar l. skytter. — Jfr SKYTTA, v.3, SKYTTARE, SKYTTEBÅT, sbst.2, SKYTTERI]
1) (†) om person som kastar sten l. spjut o. d.; jfr SKJUTARE 1 a, SKYTTARE 1. (Högste hövitsmannen) kalladhe til sigh twå vnderhöfuitzmän och sadhe, Görer redho twhwndradhe krigsknecter, ath the fara til Cesaream, och siwtiyo resenära, och twhwndradhe skyttor. Apg. 23: 23 (NT 1526; Luther: schutzen, Erasmus: lancearios, gr. δεξιολάβους; Bib. 1917: spjutbärare). Cavallin (1876).
2) person som skjuter (se SKJUTA, v.1 I 2) l. skjutit l. skall skjuta l. har (god l. dålig o. d.) färdighet i att skjuta med båge l. eldvapen o. d.; särsk. dels om soldat vars viktigaste uppgift är att skjuta l. som erhållit grundligare utbildning i skjutning än andra soldater (i fråga om ä. förh. äv. ss. benämning på menig soldat l. korpral som uppnått visst resultat i skjutning l., allmännare, om soldat; jfr FURIR-SKYTT), dels om medlem av förening med uppgift att anordna övningar o. tävlingar i skjutning; jfr SKJUTARE 1 a, SKYTTARE 2. Ær vor vilie atj (dvs. att I, biskop Brask,) .. tilseya i alle stæder i edert stikt huar som helst vort folk ær knekter baatzmen skytter eller hoo the helst ære .. At the komme .. her (dvs. hit till Sthm) oförtoffuit. G1R 1: 207 (1524); jfr SKYTTARE 2. (Stenkil den yngre) war en weldogh och starck man, .. och war en godh skötta. OPetri Kr. 55 (c. 1540). De korpraler och soldater, som två på hvar andra följande år varit berättigade att deltaga i täflingsskjutningen och i denna nått minst 20 points, erhålla benämningen skyttar. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 89 (1882). Skyttar .. kallas vanligen det manskap vid infanteriet, som utför striden i spridd ordning. NF (1890). 68 nya skytteföreningar hafva under år 1910 bildats, och de anslagsberättigade skyttarnas antal ökats från 99.346 till 109.167. Motion i 2 kam. 1912, nr 154—157, s. 6. SkjutlArm. 1956, mom. 9. — jfr ARMBORST-, BOM-, BOND-, BUSK-, BÅG-, BÖSS-, FRI-, GEVÄRS-, GEVÄRSGRANAT-, HAGEL-, HAKE-, KONST-, KUL-, KULSPRUTE-, KULSPRUTEGEVÄRS-, MÅL-, MÄSTER-, MÄSTERSKAPS-, PIL-, PISTOL-, PRICK-, REVOLVER-, RIKS-, RÖR-, SALONGS-, SALONGSGEVÄRS-, SJÖBÖSSE-, SKARP-, SKID-SKYTT m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Skarpögder Skytte, som kan see hwart Lood flyger. Grubb 722 (1665). (Det) är ett allmänt ordspråk hoos osz, att den som kan med Bältet spenna Stålbogan, han må wara Skytte. Rudbeck Atl. 3: 705 (1698). Han har för warit framme för skÿttarna. Celsius Ordspr. 1: 515 (1708). Aldrig såg man winögd skytt skjuta rätt. Rhodin Ordspr. 4 (1807). För dåliga skyttar står man säkrast vid målet. Landgren Ordspr. 62 (1889).
b) om person som jagar med skjutvapen; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. benämning på person anställd ss. jägare l. tillsyningsman över jakt (o. skog). HovförtärSthm 1629, s. 678. Skytter, som ähre i åhrstjenst, ähre rätte försvarskarlar, och gäller lijka anten han skjuter eller gör annatt arbete och tjenst. RP 7: 353 (1638); jfr SKYTTARE 2. (Det är landshövdingens) plicht att hafwa noga opsicht på alla uthi dess Lähn tillförordnade Jägmästare, Heijderijdare, Skyttar och Skogwachtare. LReg. 332 (1687). Siwertz Tråd. 30 (1957). jfr BJÖRN-, DJUR-, FLYKT-, FÅGEL-, JAKT-, KRONO-, KRYP-, LO-, OKYNNES-, REN-, SMYG-, SPEL-, STÅND-, TJUV-, VILD-, ÄLG-SKYTT m. fl. särsk. i utvidgad anv., om insektsamlare o. d.; ss. senare led i ssgn SKORV-SKYTT.
c) (numera bl. tillf.) bildl., i uttr. frälst skytt, frälsningssoldat. Stridsropet 1884, nr 3, s. 4.
3) [jfr lat. sagittarius, eg.: bågskytt] astr. i sg. best., ss. benämning dels på den nionde i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, dels på det efter denna stjärnbild uppkallade tecknet i djurkretsen; jfr SKYTTARE 3. Luth Astr. 43 (1584). Skytten wijsar allenast sitt Hufwud öfwer wår Horizont. Rålamb 4: 6 (1690). Bergstrand Astr. 40 (1925). — särsk. i uttr. (ut)i Skytten, vid den tid då solen har sin ställning i skyttens tecken; äv. i sådana uttr. som träda in (ut)i Skytten, om solen: träda in i skyttens tecken. När som Solen medh sitt skijn, / Vthi Skytten träder in. Sigfridi I 1 b (1619). Een Menniskia född vthi Skytten, är aff liuffligit Taal, wänligh (osv.). Schwartz Alm. 1656, s. 25.
4) [efter motsv. anv. i mht. o. t.; ordet uppträder i mht. tidigast ss. översättning av mlat. tiro (eg.: ung soldat, rekryt), som möjl. anslutits till ord i romanska spr. med bet. ”skjuta” (jfr fr. tirer, it. tirare)] (om ä. utländska förh.) om var o. en av de yngre bland de elever som (tiggande) drogo omkring från den ena skolan till den andra. SDS 1901, nr 45, s. 2.
5) sport. person som skjuter (se SKJUTA, v.1 I 3 c) l. har skjutit l. skall skjuta l. har (god l. dålig o. d.) färdighet i att skjuta (i fotboll l. bandy l. ishockey l. handboll o. d.). I all synnerhet böra innerforwards vara drivna skyttar. Husén Fotb. 72 (1918). SDS 1964, nr 215, s. 12. — jfr MÅL-SKYTT.
Anm. Ordet skytt sammanställdes förr etymologiskt med SKYT, sbst.1 Till följd av denna sammanställning förekommer pl.-formen skyttar i ä. tid äv. i bet. ”skyter” (se SKYT, sbst.1 slutet). Rudbeck Atl. 1: Titelbl. (1679).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. 1:o Vissa av nedan anförda ssgr, t. ex. skytt-båge, skytte-häst, kunna möjl. äv. (åtminstone delvis) hänföras till skyta l. skytta, v.1 (sidoformer till skjuta, v.1) l. till skytta, v.3 2:o Vissa av nedan anförda ssgr, t. ex. skytte-hål, -krut, kunna möjl. äv. (åtminstone delvis) hänföras till skytt, sbst.3 3:o Vissa av nedan (under C) anförda ssgr, t. ex. skytte-förening, skytte-förbund, kunna äv. (åtminstone delvis) hänföras till skytte, sbst.3, o. torde numera i första hand associeras med d. o.): A (numera bl. tillf.): SKYTT-BANK, -BRIGAD, se C. —
-BÅGE. (†) = båge, sbst.1 1; jfr skjut-båge, skott-båge. Verelius 123 (1681: Skytbogar, pl.). Peringskiöld MonUpl. 186 (1710). —
-FÄRD, se C. —
-FÖRMÅGA. (†) skjutförmåga (se d. o. 1); anträffat bl. (i anv. motsv. skytt, sbst.2 2 b) om jägares skjutförmåga. JMStjernstolpe (1823) i 3SAH LVI. 3: 16. —
-GEFÄRT, n. [jfr mlt. schüttengever(de), schüttengevert; senare ssgsleden av mlt. geverde, n., färd, strid, till varen, fara, av fsax. faran (se fara, v.2); jfr äv. fsv. skyttafärdh, ä. d. skytfærd] (†) eldstrid (med kanoner). Ther någre aff ffijendernas Schip icke wele bordhe uthen holle Schÿtgefärth Då skole (osv.). RR 1566, s. 202 a. Därs. s. 202 b. Anm. 1:o I en utgåva av den handl. i RR 1566 där de ovan anförda språkproven förekomma skrives ordet skyttgeför (SvBibl. 2: 148, 149). Denna form har upptagits, då handl. refereras i 1VittAH 4: 263 (1783) o. hos Gyllengranat SvSjökr. 1: 154 (1840). 2:o Det i nedanstående språkprov anträffade Skyttgeschär är sannol. felaktigt för Skyttgeffär [jfr mlt. schüttengever]. Som fienderne kommo för en wind med tiugu otta skepp store och små seglandes, begynte de Danske hålla tappert Skyttgeschär med de Swenske. Tegel E14 169 (1612); jfr 1VittAH 1: 232 (1755). —
-GILLE, -GRAV, -GROP, -HARNESK, -HUS, -HÅL, -HÄST, -KOJA, -KONUNG, -KÅR, -LINJE, -MÄSTARE, -PLUTON, se C. —
-SKRÄMMA, -SKÄLVA, -SÄLLSKAP, -TYG, se C. —
B (†): SKYTTA-HÅL, -KONST, se C.
(1, 2) -BACKE. (†) om plats där spjutkastare l. skyttar öva sig l. tävla; jfr -bana o. skott-backe. Linc. Mm 4 a (1640). —
-BALKONG. (i fackspr.) i fråga om byggnadsverk från ä. tid: på mur anbragt balkong varifrån skyttar kunde avvärja anfall; jfr -galleri, -gång. Fornv. 1924, s. 206. —
-BANA. [fsv. skytto bana] bana (se bana, sbst.1 3) där skyttar öva sig l. tävla i skjutning, skjutbana; jfr -backe, -plats 1. TJäg. 1832, s. 17 (i handl. fr. 1831). —
-BANER. [fsv. skytta baner; jfr mlt. schüttenbanner] (numera bl. arkaiserande, om ä. förh.) baner fört av en av skyttar bestående avdelning i här; äv. om avdelning som förde sådant baner. (Efter rännebaneret i hären 1452) kom Skyttebaneret, och på deras Fana syntes S. Erik och S. Olof. Lagerbring 1Hist. 4: 467 (1783). Spak Fan. 3 (1890). —
-BANK. (skytt- 1836—1917. skytte- 1845 osv.)
1) (föga br.) vid skjutbana: skjutvall (se d. o. 1); jfr bank, sbst.1 I 2. SFS 1911, Bih. nr 65, s. 3.
2) (förr) (av bröstvärn o. d.) skyddad plats (särsk. en avsats l. en upphöjning) som anordnats för att en l. flera skyttar skulle kunna stå på lämplig höjd på den vid eldgivning med eldhandvapen; ngn gg äv. om kanonbank; jfr bank, sbst.1 I 2 a β, bankett, sbst.2 1 a. Hazelius Bef. 9 (1836). Nordensvan Pens. 78 (1883; om kanonbank). —
-BATALJON. mil. (i infanteribrigad o. d. ingående) bataljon vars huvudstyrka utgöres av skyttekompanier. KrigVAT 1859, s. 449 (om finska förh.). jfr pansar-skyttebataljon. —
-BORG. (arkaiserande, om ä. förh.) om förskansning som omgav o. bildade ett värn för skyttar; jfr borg, sbst.1 2. Heidenstam Svensk. 1: 301 (1908). —
-BRIGAD. (skytt- 1852. skytte- 1904 osv.) (om utländska förh.) brigad vars huvudstyrka utgöres av skyttebataljoner, infanteribrigad. SvT 1852, nr 16, s. 3 (om engelska förh.). —
-ELD. [jfr t. schützenfeuer] särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. benämning på eld avgiven av varje skytt i en skyttelinje (se d. o. 1) oberoende av de övriga (motsatt: salveld) l. (i inskränktare anv.) ss. benämning på sådan eld avgiven (efter noggrann siktning) med ett mindre (i förväg bestämt) antal skott (motsatt: hastig eld o. d.). Billmanson Vap. 241 (1880; med bestämt antal skott). Långsamt afgifven skytte-eld gifver något .. gynsammare resultat än salve-eld. EldhandvSkjutsk. 1: 147 (1886). —
-FANA.
2) (förr) fana (se d. o. 2) bestående av (i Sv. vanl. beridna) skyttar; jfr -fännika. Tegel G1 2: 46 (1622; om förh. 1535). 1VittAH 1: 159 (1755; om engelska förh. 1511). —
-FEST. av skytt(ar) l. skytteförening (i samband med skyttetävling) anordnad fest; stundom äv. om själva skyttetävlingen; jfr -gille 1 o. skjut-fest. LdVBl. 1874, nr 83, s. 3 (om skyttetävling). Österling i 3SAH LVII. 2: 78 (1946; om fest anordnad i Genève 1773 av årets skyttekonung). jfr riks-skyttefest. —
-FLYGEL. (förr) av skyttar bestående flygel placerad utanför huvudstyrkan av en i stridsordning uppställd truppstyrka. Tingsten AnvTakt. Bih. 8 (1887; om förh. c. 1550). —
-FÄRD. (skytt- 1834) [fsv. skyttafärdh, skjutande (jfr skytt-gefärt)] av skytt(ar) företagen färd; särsk. till 2 b, om jaktfärd. Perdén Kitunen 4 (1834). —
-FÖRBUND. jfr förbund 6 b; särsk. om förbund bestående av skytteföreningarna inom ett visst område (i regel ett län). GotlLT 1853, nr 48, s. 3. Skytteförening skall ansluta sig till det av rikets skytteförbund, inom vars område den utövar sin verksamhet. SFS 1916, s. 485. —
-GALLERI. i fråga om byggnadsverk från ä. tid: skyttegång i form av galleri. HTSkån. 1: 375 (1903). —
-GILLE. (skytt- 1852—1880. skytte- 1873 osv.)
2) [jfr t. schützengilde] skytteförening; i fråga om ä. förh. särsk. om sådan förening som icke hade andra militära övningar än skjutning på sitt program (motsatt: skarpskytteförening o. d.); jfr skjut-gille. KrigVAT 1852, s. 698 (om schweiziska förh.). Åtskilliga hittillsvarande skarpskytteföreningar hafva anmält att de förändrats till skyttegillen. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 12. —
-GLUGG. skottglugg (varigenom skytt som befinner sig i befästning kan avge skott mot fienden); i sht om sådan glugg i byggnad från ä. tid. SvFmT 10: 335 (1899; i byggnad från ä. tid). Hedin KrRyssl. 279 (1915). —
-GRAV. (skytt- 1880—1890. skytte- 1873 osv.) [jfr t. schützengraben] (numera icke i militärt fackspr.) till skydd för ett större antal personer avsett skyttevärn i form av en jämförelsevis lång (med bröstvärn försedd) grav (ofta utgörande del i ett system av sådana gravar jämte skyddsrum); jfr -grop o. sapp, sbst.2 2. LfF 1873, s. 119. särsk. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. som beteckna att två parter länge intagit oföränderliga ståndpunkter i tvist l. diskussion o. d.; jfr -gravs-krig. Målet angavs (i ett förslag) uttryckligen vara att komma ifrån de gamla politiska skyttegravarna. SvD(B) 1943, nr 217, s. 4.
Ssgr: skyttegravs-arbete. (numera icke i militärt fackspr.) arbete med iordningställande av skyttegrav(ar). Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 258 (1880).
-artilleri. [jfr t. schützengrabengeschütze, pl., fr. artillerie de tranchées] (föga br.) koll., om granatkastare (ss. vapenslag). 2NF 34: 307 (1922). TySvOrdb. 2115 (1932).
-barn. oeg., om ngt som har sitt ursprung i (förhållanden under) ett krig dominerat av användande av skyttegravar (i sht världskriget 1914—1918). NordBoktrK 1916, s. 188 (om tidning).
-feber. [jfr t. schützengrabenfieber, eng. trench fever; sjukdomen iakttogs bl. a. under första världskrigets skyttegravskrig] med. av en mikroorganism förorsakad (gm löss överförd) sjukdom kännetecknad bl. a. av feber (stundom var femte dag, stundom 2—3 dagar) omväxlande med feberfria intervaller, aptitlöshet o. värk (i sht i huvudet o. benen). SvD(A) 1919, nr 40, s. 8.
-fot. [jfr eng. trench foot; företeelsen iakttogs bl. a. under första världskrigets skyttegravskrig] med. av kyla o. väta förorsakad förändring av fotens främre del, immersionsfot. SvUppslB (1935).
-fotboll. [jfr -gravs-krig] sport. oeg., om fotbollsspel kännetecknat av händelselöshet o. koncentration på försvarsspel. SvD 1970, nr 229, s. 16.
-kamin. (-grav- 1915) (numera bl. tillf.) kamin i (skyddsrum i anslutning till) skyttegrav. Hildebrand StFolk 109 (1915; om tyska förh.).
-krig. [jfr t. schützengrabenkrieg, eng. trench warfare] (i sht om förh. under världskriget 1914—1918) händelselöst krig kännetecknat av att båda sidor grävt ned sina främsta linjer i skyttegravar o. ligga där under lång tid utan att någondera sidan gör större terrängvinster. 2NF 23: 1233 (1916).
-linje. (numera icke i militärt fackspr.) av skyttegravar bildad linje (se d. o. 3 b β). Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 308 (1886).
-liv. (i sht om förh. under världskriget 1914—1918) liv som leves av deltagare i skyttegravskrig. Svea 1925, s. 37.
-mörsare. [jfr eng. trench mortar, fr. mortier de tranchée] (föga br.) granatkastare. 3UB 5: 546 (1926). Andersson Drak. 238 (1926).
-strid. (numera icke i militärt fackspr.) strid i skyttegrav(ar); strid varvid de stridande parterna äro nedgrävda i skyttegravar. 2NF 25: 1364 (1917). Långvariga skyttegravsstrider på kortare avstånd. Dædalus 1954, s. 137. —
-GROP. (skytt- 1864. skytte- 1856 osv.) [jfr eng. rifle-pit] (numera icke i militärt fackspr.) till skydd för en person (l. ett mindre antal personer) avsett skyttevärn i form av en grop. KrigVAT 1856, s. 410 (om förh. under Krimkriget). —
-GRUPP. grupp bestående av skyttar; särsk. (mil.) om en med lätta vapen utrustad grupp (se grupp, sbst.1 2 b) inom en skyttepluton. Wikner InfTakt. 42 (1920). BonnierLex. (1966). —
-GÅNG. i fråga om byggnadsverk från ä. tid (särsk. stadsmur l. borg): i murverket anbragt gång (l. på murverkets insida l. utsida anordnat galleri) varifrån skyttar kunde avvärja anfall; jfr -balkong, -galleri o. väktar-gång. IllSvH 2: 59 (1876; om galleri på stadsmur). Hejnums kyrkas skyttegång i tornet. Fornv. 1927, s. 171. —
-HARNESK. (skytt- c. 1528. skytte- c. 1528 osv.) [fsv. skyttaharnisk] (förr) av skytt buret l. för skytt avsett harnesk. G1R 5: 187 (c. 1528). —
-HOVMAN~20, äv. ~02. (förr) man som gjorde rusttjänst ss. skytt; jfr hovman 1. GripshR 1594, s. 63. —
-HUS. (skytt- 1790—1828) (numera bl. tillf.) om hus där en l. flera skyttar uppehålla sig (vid skjutning); förr särsk. till 2 b, om skjutkoja (se d. o. 1). Möller (1790). —
-HÅL. (skytt- 1554—1871. skytta- 1608. skytte- 1548—1908) [fsv. skyttahul, skytto hul] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) skottglugg (se d. o. 1); jfr skjut-hål 1, skott-hål 1. G1R 19: 134 (1548; på mur). RP 1: 103 (1628; på fartyg). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 45 (1908; om förh. 1588). —
(2 b) -HÄST. (skytt- 1582. skytte- 1561) (†) för användning vid jakt med skjutvapen dresserad häst, skjuthäst. E14R 1561, 1: 174 a. Carl IX Cal. 10 (1582). —
-KEDJA, äv. (numera företrädesvis i Finl.) -KED. [jfr t. schützenkette]
1) (numera bl. tillf., om ä. förh.) till 2: kedja (se kedja, sbst. 1 b) utgörande utmärkelsetecken för framgångsrik skytt. Adler Meyer 523 (1894).
2) (nästan bl. i Finl.) till 2, om glest formerad skyttelinje (se d. o. 1); jfr jägar-kedja 2. Hemmer Kokko 106 (1920).
3) jäg. till 2 b: av jägare försedda med skjutvapen bildad kedja (mot vilken villebrådet drives vid drevjakt l. klappjakt); jfr -linje 2 o. jägar-kedja 1. Jäg. 1897, 2: 114. —
-KLUBB.
2) (numera föga br.) sammankomst för medlemmar i skytteförening l. deltagare i skyttetävling; jfr klubb, sbst.2 2 b. SD(L) 1892, nr 239, s. 2. —
-KOLONN. [jfr t. schützenreihe] mil. om den gruppering vari skyttegrupp l. annat smärre förband uppträder, då de enskilda karlarna äro ordnade bakom varandra med för ändamålet avpassade avstånd; äv. konkret, om skyttegrupp osv. i sådan gruppering. KrigVAT 1922, s. 181 (om tyska förh.). BonnierLex. (1966). —
-KOMPANI. mil. kompani av skyttar; i fråga om nutida sv. förh. om ett i skyttebataljon ingående kompani som är utrustat med bl. a. eldhandvapen, kulsprutor, granatgevär o. pansarvärnskanoner. Alm Eldhandv. 1: 106 (1933). BonnierLex. (1966). —
-KONST. (skytta- 1620. skytte- 1881 osv.) särsk. (i sht i skildring av ä. föreställningar) om hemlig konst varigm skytt på övernaturlig väg tros vinna säker skjutförmåga. Rääf Ydre 3: 163 (i handl. fr. 1620). —
-KONUNG l. -KUNG. (skytt- 1878. skytte- 1892 osv.)
3) (nästan bl. i formen -kung) sport. till 5, om person som utmärker sig ss. målskytt i en följd av matcher i fotboll o. d. DN(A) 1963, nr 142, s. 23. —
-KORT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) legitimationskort styrkande medlemsskap i skytteförening, tävlingsklass ss. skytt o. innehav av skyttemärke; numera ersatt av: medlemskort. SvSkytteT 1895, s. 69. —
-KRETS.
1) av skytteföreningar inom ett geografiskt område bestående sammanslutning (utgörande underavdelning av skytteförbund). SFS 1916, s. 485.
-KÅR. (skytt- 1859. skytte- 1878 osv.) (numera bl. tillf.) av skyttar bestående kår (se kår, sbst.3 2 b). KrigVAT 1859, s. 563 (om brittiska förh.). —
-LAG.
1) [efter motsv. anv. av d. skyttelag] till 2: skyttefest; anträffat bl. ss. förled i ssgn -lags-dag.
2) till 2, om lag (se lag, sbst.3 14 c γ) av skyttar som tillsammans representera förening l. nation o. d.; förr äv. dels om var o. en av de grupper vari deltagarna i övning l. tävling i skjutning av praktiska skäl indelas, skjutlag, dels om skytteförening. Vid skjutning å tafla, som verkstäldes med 5 skott på 400 fots afstånd, deltogo 39 skyttar, fördelade uti 5 skyttelag. TIdr. 1882, s. 111. Auerbach (1913; med hänvisning till skyttegille).
Ssg: skyttelags-dag. (om danska förh.) till -lag 1: dag för skyttefest. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 42. —
(5) -LIGA. sport. beteckning för målskyttarna i en följd av (serie)-matcher i fotboll l. bandy o. dyl. (o. deras tävlande om att bli bäst). FotbBoken 1935—36, s. 47. —
-LINJE. (skytt- 1866. skytte- 1871 osv.) [jfr t. schützenlinie]
1) mil. till 2, om den gruppering vari skyttegrupp l. annat smärre förband uppträder, då de enskilda karlarna äro ordnade med luckor mellan varandra (o. förskjutna inbördes i djupled); i fråga om ä. förh. äv. om liknande gruppering för större förband; äv. konkret, om enhet bestående av manskap som bildar (l. är avsett att bilda) sådan gruppering. När halftroppschefen med sin trupp utkastas på skyttelinie, utöfvar han en ganska sjelfständig verksamhet. SvTidskr. 1871, s. 416. Kompaniet delar sig i skyttelinie och understöd. Tingsten FormTakt. 16 (1889). BonnierLex. (1966). särsk. bildl. Rosenberg OsKvism. 198 (1934).
-LOFT. i borg från ä. tid: (för skyttar avsedd) med skyttegång försedd övervåning; jfr -våning. TurÅ 1919, s. 39. —
-MEDALJ. medalj utdelad ss. belöning för skicklighet i skjutning; särsk. om sådan medalj (i silver l. guld) som utdelas till militär personal ss. belöning för skicklighet i skjutning med eldhandvapen; jfr skjut-medalj. SkjutinstrInf. 1881, s. 72. 2SvUppslB (1953). jfr riks-skyttemedalj. —
-MÄRKE. märke utdelat till den som gm avlagda prov styrkt sin skicklighet i skjutning. SkjutinstrInf. 1881, s. 72. —
-MÄSTARE. (skytt- 1923. skytte- 1836 osv.) [fsv. skytto mästare (i bet. 1)]
-PAVILJONG. vid skjutbana uppförd paviljong (med utrymme för expeditionsgöromål, vapenvård, förvaring av materiel, servering o. d.), skjutpaviljong. SvSkytteT 1915, nr 37, s. 9. —
-PLATS. (numera bl. tillf.)
-PLUTON. (skytt- 1838—1839. skytte- 1953 osv.) mil. pluton av skyttar; i fråga om nutida sv. förh. om pluton bestående av tre skyttegrupper o. en grupp utrustad med två lätta kulsprutor. KrigVAT 1838, s. 337 (om ryska förh.). BonnierLex. (1966). —
(2 b) -POST. (mera tillf.) ställe där (i skyttekedja ingående) jägare med skjutvapen står för att passa på villebråd (vid drevjakt l. klappjakt), post; jfr -plats 2. Jakten 178 (1951). —
-RIKSDAG~20, äv. ~02. om sammankomst med representanter för rikets skytteförbund. SvD 1909, nr 113, s. 10. —
-RÖR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) eldhandvapen, gevär l. bössa l. pistol; äv. i uttr. långt skytterör, gevär; jfr rör, sbst.3 4 (a), o. skjut-rör 2. Longtt skytte Rör. ArkliR 1561, avd. 2. NorrlS 14: 34 (1934; om förh. 1578). —
-RÖRELSE. om rörelse (se d. o. 8) som strävar att (gm skytteföreningar) främja skjutskickligheten (i ett land o. d.); företrädesvis i sg. best.; i sht om statsunderstödd rörelse i Sv., särsk. i uttr. (den) frivilliga skytterörelsen; jfr -väsen(de) o. skarpskytte-rörelse. Folkbeväpningen med skytterörelsen väckte land och stad med trummor och spel. Strindberg TjqvS 1: 149 (1886). Den engelska skytterörelsen. Almquist VärldH 8: 201 (1938). Den frivilliga skytterörelsen. Wigforss Minn. 2: 351 (1951). —
-SALVA. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. benämning på salva avgiven av skyttar ordnade i skyttelinje (se d. o. 1). Billmanson Vap. 251 (1882). —
(2 b) -SKRÄMMA. (skytt- 1828—1937) (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) = skrämma, sbst.2 2SvKulturb. 9—10: 262 (i handl. fr. 1828). —
-SKÄLVA. (skytt- 1891. skytte- 1891 osv.) skälva som drabbar skytt (då han skall avlossa skott); särsk. (jäg.) till 2 b, i fråga om jägare; jfr -frossa o. skott-skälva. Schröder SvJakt. 203 (1891). —
-STYCKE. [jfr holl. schutter(s)stuk] konsthist. i fråga om nederländskt måleri från 1500-talet o. 1600-talet: gruppbild föreställande medlemmar av ett skyttegille. Romdahl NordeurBildK 236 (1926). —
-SVÄRM. [jfr t. schützenschwarm, schützenrudel] mil. om den gruppering vari skyttegrupp l. annat smärre förband uppträder, då de enskilda karlarna äro ordnade i två skyttekolonner bredvid varandra (i fråga om ä. l. utländska förh. äv. allmännare, om jämförelsevis fri gruppering av skyttar l. om gruppering i tre kolonner); äv. konkret, om skyttegrupp osv. i sådan gruppering. KrigVAH 1883, s. 164 (konkret). 2SvUppslB (1953; i tre skyttekolonner). BonnierLex. (1966). —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (skytt- 1832—1852. skytte- 1850 osv.) skytteförening. SkånP 1832, nr 36, Suppl. s. 2. —
-TAXA. (förr) om (nedsatt) taxa enl. vilken personer tillhörande det frivilliga skytteväsendet l. landstormen m. fl. befordrades på järnväg vid resa till l. från tävling o. d. SFS 1936, s. 83. —
-TIDSKRIFT~02 l. ~20. Svensk Skytte-Tidskrift. (1895; namn på tidskrift). —
-TORN. i fråga om byggnadsverk från ä. tid: torn varifrån skyttar kunde avvärja anfall. Petreius Beskr. 1: 3 (1614). —
-TYG. (skytt- 1562. skytte- 1525 osv.) [jfr t. schützenzeug] (förr) av beriden skytt buren rustning av enklare beskaffenhet än drabbtyg (se d. o. 1); dels om rustning omfattande stormhatt, krage, bröstharnesk, ryggharnesk (, handskar) o. ett av metallskenor bestående skydd för armar o. lår (särsk. i uttr. helt skyttetyg), dels om mindre omfattande rustning (särsk. sådan utan skenor ss. skydd för låren o. med pansarärmar i stället för skenor ss. skydd för armarna). G1R 2: 111 (1525). Ett helt skyttetyg med armtyg och knädopper eller långe skärer (dvs. skenor). Jakobsson BevBeklädn. 18 (i handl. fr. 1561). Rig 1941, s. 34. —
-VALL. (skytte- 1937 osv. skytten- 1703) [jfr mlt. schütte(n)wal (i bet. 1)]
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. av skyttar l. skytteföreningar bedriven verksamhet. SFS 1894, Bih. nr 8, s. 3. —
-VETERAN. veteran ss. skytt (som vid tävlingar tävlar i en särskild klass). SvSkytteT 1895, s. 21. —
-VÄRN. mil. till skydd för en l. flera skyttar avsett värn som är så anordnat att eld kan avges därifrån med eldhandvapen l. granatgevär l. kulsprutor; jfr -grav, -grop. 2NF 4: 233 (1905).
Ssg: skyttevärns-linje. (numera icke i militärt fackspr.) av skyttevärn bildad linje (se d. o. 3 b β). Tingsten InfUtbildnEx. 101 (1918). —
-VÄSEN(DE). särsk. om sammanfattningen av den statsunderstödda skytterörelsen i Sv. samt dess organisation o. verksamhet; i sht i sg. best., ofta i uttr. (det) frivilliga skytteväsendet. Det frivilliga skytteväsendet. SFS 1893, Bih. nr 42, s. 1. Det svenska skytteväsendet. 2NF 25: 1289 (1917). BtRiksdP 1960, 6: nr 4, s. 131 (: Frivilliga skytteväsendet). —
-ÖRT. [växterna ha blommor som likna den stormhatt som i ä. tid tillhörde skyttars utrustning] (†) om vissa växter av släktet Scutellaria Lin. (möjl. dels om S. alpina Lin., alpfrossört, dels om S. alpina Lin. var. alba). (Lat.) Scutellaria fl. purp. (Sv.) Skyteört brun. (Lat.) Scutellaria fl. albo viresc. (Sv.) Skytteört hwijt. Rudbeck HortBot. 104 (1685). —
-ÖVNING. skjutövning; äv. konkretare, om enskilt tillfälle då skjutning öva(t)s. TIdr. 1886, s. 7 (konkretare).
D [jfr mlt. o. lt. schütten-] (†): SKYTTEN-VALL, se C.
Spoiler title
Spoiler content