SKULBOTTEN skɯ3l~bot2en l. SKURBOTTEN skɯ3r~bot2en, r. l. m.; best. -bottnen; pl. -bottnar.
Ordformer
(skul- 1827. skur- 1731, 1954)
Etymologi
[sv. dial. skulbotten, skurbotten; förleden sannol. av det ord som föreligger i sv. dial. skul, skur, skåra, inskärning, ränna, nor. dial. skurd, snitt, avmejning av säd, fvn. skurðr, skärande avmejning av säd, ränna, kanal, skåra (se SKÖRD); senare leden är BOTTEN.— Jfr SKULDAMM]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (fortsättning av vattenränna utgörande) träbotten under vattenhjul; ”skulbro” av trä; jfr SKROV-BOTTEN.RättsprotBergstÖstergötl. 4/5 1731, § 17; jfr Helmfrid Holmen. 107(1954). (Av det sagda) kan .. slutas, hvarföre skulbottnar eller kåpor alltid medföra så ringa verkan, äfven när de äro försedde med skofvelbräder. JernkA 1827,s. 81. —
