publicerad: 1974
SKULA skɯ3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VarRerV 26 (1538) osv.), äv. (numera bl. vard.) -er (Brasck FörlSon. L 1 a (1645), Engström Hemsp. 100 (1921)) ((†) -ur Schroderus Comenius 434 (1639)).
Ordformer
(skul- 1538 osv. skur- 1734—1807)
Etymologi
[sv. dial. skolur, skulur, pl., skulor, skul(e), n., skulor, diskvatten; jfr nor. dial. skola, f. skol, f., n., (av)sköljning, sköljvatten o. d., skuler, pl., skulor, skuli, m., skulor, nisl. skolur, pl., skulor, skol, n., sköljvatten; samhörigt med sv. dial., nor. dial. o. fvn. skola, skölja (av l. bort), nära besläktat med SKÖLJA; formen med r beroende på ombildning av l-formen, möjl. under anslutning till SKURA, v.3; i bet. 1 möjl. till det verb som föreligger i sv. dial. skola (se ovan)]
1) ss. förled i ssgr: skölj-, disk-.
2) i pl.: matavfall (i uppblött tillstånd l. i diskvatten l. sköljvatten); i sht förr äv.: diskvatten l. sköljvatten (med matrester l. matavfall), slask; stundom äv. i sg.: stycke l. bit matavfall; jfr SKVALA, sbst.1 (Lat.) Lauatrina .. (sv.) ther skulor och annat watn slåås vthi. VarRerV 26 (1538). Socrates först bannat af sin fru, ok straxt / med et Ämbar Orena Skulor öfwerslagen. / Tå sa (osv.). Medeen JacobSt. F 1 a (1687). Sedan Suggan blifwit Grisarna qwitt, så födas de med tuggat bröd, kli och miölk, eller skulor med en näfwa miöl vti. Dahlman Reddej. 100 (1743). Ute på gården hördes råttornas pip, då de slogos om skulorna kring soptunnan. Sandberg GHusH 83 (1897). Den enda risken jag kan upptäcka (med att låta en ökänd spelare ta hand om er sugga) är att han invecklar ert svin i dobbel och hasard och spelar av henne hennes sista skula. Hammar Wodehouse FarbrFred 67 (1940). — jfr DISK-, SALT-SKULOR. — särsk.
a) (mera tillf.) allmännare, i fråga om mat: skräp som blivit kvar sedan det av bättre kvalitet konsumerats l. tagits undan, värdelösa rester. Att äta ny potatis ansåg han sig aldrig ha råd med. .. Han sålde allt som var prima och behöll själv skulor. Martinson VägKlockrike 292 (1948).
b) bildl. (Man ansåg) icke mögeligit wara, at Gudh .. skulle tagha til sina Kyrkio, the alraringasta, oförståndigasta och owärdigasta, såsom werldennes drägg och skulor. PErici Musæus 3: 39 b (1582). En Herr Lindström i Jemtland har en längre tid besvärat mig med korrespondens. .. Det är en inbilsk fan som serverar mig mina skulor à la Lindström. Strindberg Brev 6: 76 (1886).
Ssgr (i allm. till 2): A: (1, 2) SKUL-BALJA. (föga br.) diskbalja; balja l. bytta för skulor l. slask. (Sv.) Skulbalja (t.) Spülichteimer .., Aufwaschkübel. Klint 588 (1906). —
(1, 2) -BYTTA. bytta (se d. o. 1) vari man samlar o. bär ut skulor l. slask (till kreatur); i sht förr äv.: ss. diskkärl (se d. o. 2) använd bytta (jfr disk-balja). WoJ (1891). (Sv.) Skulbytta, skulbalja (t.) Spülichteimer .., Aufwaschkübel. Klint 588 (1906). Grisen har ju slagit omkull skulbyttan. Östergren (1940). —
-HOLK. (skul- 1709. skule- 1640) (numera bl. i skildring av ä. l. folkliga förh.) ”holk” (se holk, sbst.1 1 a) vari skulor l. slask samlas o. bäras (bäres) ut (till kreaturen). Linc. (1640; under lavatrina). —
-KANT. (mera tillf.) (bröd- l. ost)-kant bland l. i skulor. En mus, som gnager på en skulkant. Aronson Medalj. 227 (1935). —
-SPANN. spann vari skulor l. slask samlas o. bäras (bäres) ut (till kreatur); jfr slask-spann. Widegren Släkt. 55 (1940). —
-SÅ. jfr -tunna. ”General Vinter är här!” ropade vi till varandra och rusade i väg till köket, där generalen (dvs. en luffare) satt längst ned vid dörren bredvid skulsån. Lagergren Minn. 1: 50 (1922). —
-TUNNA. (skul- 1889. skule- c. 1645) tunna för skulor l. slask; jfr -så. IErici Colerus 2: 221 (c. 1645). —
((1 o.) 2) -VATTEN. (numera bl. mera tillf.) diskvatten l. sköljvatten (med skulor); slaskvatten. (Sv.) Skulvatn, skölje-watn, (t.) das Spül-Wasser. Lind (1738). Skulvatten (dvs.) (slask)vatten med skulor. IllSvOrdb. (1955).
Ssg (numera bl. mera tillf.): skulvattens-, äv. skulvatten-bytta. jfr skul-bytta. Enström Järnv. 25 (1928). —
B (†): SKULE-HOLK, se A. —
-HUND. eg.: hund som äter (l. dricker) skulor; anträffat bl. om person, ss. (grovt) okvädinsord; jfr hund, sbst.1 2 c. Brasck FörlSon. L 1 b (1645). —
-TUNNA, se A.
Spoiler title
Spoiler content