SKUMLA skum3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. skumla, skymma, synas otydligt; jfr d. skumle, d. dial. skomle, nor. skumle, alla med bet.: mörkna, titta under lugg, komma med antydningar bakom ryggen, nor. dial. skumla, titta under lugg, slå ned ögonen, lt. schummeln, föra bakom ljuset, bedraga; avledn. av stammen i SKUM, sbst.2, SKUM, adj. — Jfr SKUMLA, sbst., SKUMLOT, SKUMMERTVUNGEN]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hänga med huvudet l. ha blicken nedslagen. De andra karlarna stod där (dvs. i stallet vid ryktningen på morgonen) och skumlade och drog sin strörand med ryktskraporna och såg under lugg på honom. Martinson OsynlÄlsk. 143 (1943).
