[jfr d. skummig, t. schaumig, schäumig, eng. scummy; avledn. av SKUM, sbst.1]
1) motsv. SKUM, sbst.1 1:kännetecknad av skum l. skumbubblor l. skumbildning l. bestående l. full av skum, fradgig l. löddrig; i sht: som har skum på ytan, skumtäckt l. skumhöljd; äv.: som bildar l. åstadkommer skum, skummande l. skumbildande. Vattnet i forsen är skummigt. En skummig klippa vid havet. Skummigt öl (vin). Linc. Tttt 3 a(1640). Brakan i skogarna hörs (då vindarna blåsa), och rasar i skummiga vågen / Nereus. Nicander VirgÆn. 61(1751). Hela massan kommer i en skummig kokning, som länge fortfar. Berzelius Blåsr. 277(1820). Smöret röres kraftigt med sockret tills det blir lätt och skummigt. Hagdahl Kok. 876(1879). En afton satt jag nere vid älfvens strand, där forsen kastar skummigt stänk öfver hällarnas nötta ytor. Höglund Norrsk. 203(1900). En mörk strimma i vattnet, eller .. en skummigt ljus strimma. Jonsson Konvoj 117(1947). — jfr PURPUR-,SALTSJÖ-,SILVER-,VIT-SKUMMIG.— särsk. motsv. SKUM, sbst.1 1 d,om häst: löddrig (se d. o. a slutet). Bellman (BellmS) 1: 196(c. 1773, 1790). Hagberg DödGäst. 563(1937).
2) (i fackspr.) motsv. SKUM, sbst.1 (1 o.) 2 a, om mer l. mindre fast massa, särsk. smält glas l. slagg (som stelnat): full av håligheter, porös l. lucker l. skumartad o. d. All lera (jäser) i elden för smältningen, hvaraf glaset blir pipogt och skumigt. Wallerius Min. 17(1747). (Järnet) bör .. icke wid Gjutning uti Sand, i form af Hällar, på öfra sidan wara uplupet uti iholiga blåsor och upgäst skummigt skråfwel. Rinman JärnH 1017(1782). ASScF 1: 677(1842; om glas).
Avledn.: SKUMMIGHET, r. l. f. till 1, 2, om egenskapen l. förhållandet att vara skummig. Holmberg 2: 817(1795).
