SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVALTA, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(sqv-)
Etymologi
[till SKVALTA, v.4]
(†) om skakande, skramlande fordon. Gud låte oss bara komma fram med den här gamla sqvaltan, för hon är skral, och hjulen skramla och gnissla som en gammal mangel. Backman Reuter Lifv. 1: 49 (1870).
Spoiler title
Spoiler content